Ett sista skidtest...

...För den här vintern. Rätt ren snö i Grönklitt även om den smälter bra i nästan 20 plusgrader på dagarna. Bra att passa på att prova glid i blötföre.

Det är fint tidigt på morgonen här med skare, har blivit en del stakning då. Senare på dagen är det ju mer sommarvärme, märkligt väder! Nu är skidåkningen snart slut för den här säsongen, rätt okej så här i slutet av april

//Stefan

Träning på snö

En kort vistelse i Torsby blev det, två dagar men det var rätt lagom efter känslan jag hade på Besemerrullen. Skidåkning på snö är ju i och för sig mjukt och skonsamt men oftast jobbigare än på asfalt så man känner ju av det. Valde ändå att köra mest helkropp i skate och klassiskt, staka gjorde jag självklart en del men dels var jag riktigt sliten sen lördagen, dels så kommer jag ju att staka mycket mer på rullskidorna i höst. Träningen handlar ju både om att optimera utifrån förutsättningarna liksom att försöka har roligt under tiden, ibland blir det ett motsatsförhållande, ofta är det inget problem.

Lyckades köra ett intervallpass i skate och det är nog den roligaste träningen i tunneln. Eftersom flera norska åkare också hade skateintervaller planerat till tisdag förmiddag så var ju motivationsproblemen borta, sällskap är bra i en tunnel. Men dom (norska åkarna) kör ju så jäkla långa skateintervallpass, typ 60 minuter effektiv tid, inte superhårt men ändå. Å andra sidan gör ju jag det i stakning och klassiskt så det handlar väl om vad man vill bli bra på. Och numer har ju Norge åkare som är bra i skate också. Hur som helst är skateintervaller en underskattad träningsform av många långloppsåkare.

Samtidigt i tunneln (och utanför) var diverse materiallevarantörer på plats för att alla butiker som säjer längd i Sverige, för att testa osv. Försökte hinna med att prata med så många som möjligt om relevanta saker. Enklast är ju med en sån som Markus Jönsson som förutom att åka skidor snabbt även jobbar med Swenor, Rode och ett finskt stavmärke där vi helt enkelt hade lite tid att träna ihop. Blir en del kloka samtal. Diskuterade en del angående vilka skidor man ska staka på med Lasse Jonssson, tyckte väl att vi var överrens. Primateria från Uppsala är ju både intressanta och seriösa och där handlar samtalen mycket om att jämföra erfarenheter. Överlag brukar det funka så att ju mer man delar med sig av kunskap, ju mer får man tillbaka. Och det finns en hel del att veta...

Skidtunneln efter typ 10 år...

Nu ägnar jag mig åt vila och lite lätt träning och hoppas kunna trycka på i helgen igen.

//Stefan

Löptur

Så är jag tillbaka i någon slags medioker träning. En timme löpning på blöta isiga vägar, vintern går inte direkt segrande ur striden. Om man ska se positivt på saker och ting, vilket kan vara meningsfullt ibland, så tycks mina ben ha ett bättre löpsteg i sig numera, det är ändå skönt. Däremot skulle jag inte vilja kalla mig så där jättefrisk, men det kommer väl. Kanske tävlingsformen också, december och januari har blivit mindre bra ur tävlingsperspektiv liksom bristen på dom övriga hårda passen, men det kommer väl också.

Icebug Anima. Överlägset bästa skor med dubbar i, har aldrig halkat med dom. Köpte dom mest för skidgång i leriga backar men där har jag terrängskor jag skruvat dubb i själv nu. Anima är ganska bred och kanske lite tung och klumpig men helt okej träningssko, tar mest fram dom när det är isigt samt vissa skidgångspass trots allt.

//Stefan

Stavlängder...

Jag har väl tänkt att skriva något om stavlängder ett tag nu, det är ju en aktuell fråga i dessa tider av stakning. Så får man lite tid över ibland och jag skrev en kommentar på Erik Wickströms blogg. Tänkte utveckla den här.

Nu avser jag inte att kommentera så mycket vad andra gör eller vad som funkar till vilken åkare. Men visst är det intressant att både långloppselit och motionärer plötsligt (igen) börjat prova längre stavar. Men som med alla trender gäller det att vara lite försiktig och fundera vad som är bäst för en själv.

Själv är jag 181 centimeter lång och inom långloppen har vi så länge jag har varit med talat om att man går upp någon (2-3cm) centimeter jämfört med klassisk åkning på kuperade banor. Det är helt enkelt lite svårt att få ett bra flyt i diagonalåkningen med för långa stavar. Det som hänt nu är att många har börjat testa att staka med skate-längd (eller längre) på stavarna. Det funkar uppför och avlastar (kanske) armarna något och ökar (kanske) kapaciteten uppför. Så jag har under många år kört med ca 156 centimeter långa stavar, och jag har faktiskt inte så stora planer på att förändra allt för mycket där.

Om längre stavar kan underlätta stakning uppför så tycks det vara motsatt förhållande i flack och snabb åkning. Det blir svårt att få ett bra flyt i stavtaget och efter isättningen upplever jag att man nästan stoppas upp i rörelsen. Men visst kan man anpassa tekniken också. Följande är mina slutsatser så långt:

Vid klassisk åkning för att optimera för klättrande så åker jag mer 154cm eller 154.5cm.

156cm är min traditionella långloppslängd, vi talar om främst flacka lopp och snabbt före. Samma längd använder jag också på rullskidtävlingar, där det är relativt snabb stakning. Här är det väldigt tydligt att om jag går upp 1cm så får jag väldigt svårt med träffen i stakrörelsen, inte för långa stavar på snabb rullskidåkning alltså.

157.5cm använder jag numer på kuperade långlopp eller om det skulle vara mjukt och segt före. Det beror ju på hur långt man trycker ner stavarna i snön också. Numer använder jag nog den här längden lika ofta som 156cm.

Jag har testat 165cm ganska mycket senaste vintern. Jag har i och för sig alltid stakat lite med skatestavar vintertid bara för omväxling men nu har jag mera tänkt på det som en möjlighet för exempelvis Årefjällsloppet. Vid stakintervaller på tex Lugnet så känns det klart bättre uppför Mördarbacken med så långa stavar än med 156cm, förmodligen går det lite fortare också. Men,är jag uppe på 157.5cm så är det direkt mindre skillnad. Komplicerat alltså. Jag tror ändå det skulle vara värt att testa på Årefjäll eller Birken. Men när det är flackt och går relativt lätt funkar det inte.

Och sen har vi ju Nordenskjöldsloppet också, som jag kanske ska åka. Ett lopp som tycktes slita väldigt hårt på handlederna enligt dom som åkte. Samtidigt körde Erik Wickström med Kraftstaven under den största delen av sitt 24h lopp i Vålådalen i våras. Så jag tänkte att den kanske skulle lösa vissa problem där. Vi får se, mina tester med Kraftstaven har väl varit sådär hittills. Tycker det är svårt att köra fort med den, uppför är den väl okej men har inte riktigt hittat något bra tryck där heller. Kanske på ultradistanser?

//Stefan

Knepig vårträning...

...Jag var ju för en gångs skull i bra tävlingsform sent på vårvintern så man tänker ju att det ska fortsätta. Det har det väl på många sätt men när jag åkte Vålarullen förra helgen var jag helt tom i musklerna. Borde väl inte ha starta men man vill ju inte heller kliva när loppet väl har startat. Så jag gjorde lite dragjobb under loppet och fick ett okej träningspass ändå. Det tog ganska hårt.

I dag tänkte jag springa Karnevalsloppet i Avesta, men även om jag tränat lugnt i en vecka så var det först på löpasset idag jag kännt mig lite lätt i kroppen. Ingen tävling alltså, tråkigt men förmodligen klokt. Varför har det gått så tungt då? Lite för mycket totalt helt enkelt, och det tar ut sin rätt. Nu siktar jag på någon rolig tävligt senare i juni. Ska visst vara ett stakrace i Grönklitt bland annat.

Dagens skoval, Asics DS Trainer. En favorit för mängdträning och snabbare löpning på grus och asfalt. Modellen har blivit lättare dom senaste åren, tror mina i storlek 45 väger 270 gram. Tycker att Asics kanske har den bäst dämpningen i lättare mängdträningsskor även om den inte håller hur länge som helst.

 Skobloggandet fortsätter, även om material inte tillhör mina favoritämnen här så är det ju aldrig fel med ett par extra skor.

//Stefan

Löpintervaller

Årets andra löpintervallpass, oväntat bra! 12 + 4x2 + 10 +5x2 minuter, ganska flack grusväg. Strax under 4 min tempo. Orkade bra hela passet trots motvind och hagelskurar. Hoppas kunna tävla i Ottarsloppet 5:e maj.

Dagens skoval var Saucony Kinvara, förra årets modell. Jag må vara långsam i löpning men då jag också är väldigt obenägen att bli skadad kan jag med mina 82 kilo löpa med ganska tunna skor. Kinvara tycker jag är väldigt bra dämpad för dom 240 gram som mina väger. Men ärligt talat, det är verkligen en asfaltssko, grus funkar okej men något riktigt grepp i sulan är det inte när det blir lite löst underlag. Kul ändå och dom är fina att springa snabbt i!

 Som osponsrad (oftast) idrottare så kan jag ju välja lite vad som passar. Så även om jag gillar Saucony på väg (från att ha sprungit med Asics jämt tidigare, har ett par DS-Trainer tillgängliga fortfarande) så är det mest Salomon, någon Haglöfs (Asics) och Innov8 jag använder i terrängen. Och det är ju där jag helst håller till!

//Stefan

Exit Madshus, Enter Salomon

Nytt skidmärke den här vintern. Fransk-finsk-österrikiska Salomon förser mig inte bara med pjäxor och bindningar utan även skidor numera. Nu har jag inte hunnit med att testa skidorna sådär jättemycket men allt verkar bra hittills. Tävlade på ett par nya kallföresskidor i Idre i söndags och det var inte skidorna som var problemet, tror aldrig jag klättrat så lätt med en så trött kropp tidigare. Det återstår dock att testa långloppsskidorna som trots allt är den viktigaste punkten och till det får jag återkomma senare.

Alla Madshus och Karhu då? Flera par hänger nog med ett bra tag till. I söndags så så valde jag mellan dom nya Salomon jag tävlade på och ett par Madshus från 2000, helt jämnt var det. Vi får väl se om både jag och dom skidorna hänger med några år till?

//Stefan

Vid sidan av Engelbrektsloppet

Så blev det till slut ett lopp som utvecklade sig till en bitvis "lätt" resa. Tyvärr så stod jag inte på startlinjen i årets Engelbrektslopp, efter lördagens race i Grönklitt hade jag inte heller kunnat göra något vettigt där heller. Hårda pojkar som Stefan Sunnerberg och Patrik Lind åkte dock båda dagarna. Vann gjorde Lars Suther ganska överlägset men där bakom var det jämnare, kanske ett lite tunt startfält men att åkare tävlar på annat håll förminskar ju inte prestationen hos dom som var där. Och pallen på Engelbrektsloppet ska jag vara på några gånger.

I fredags pratade jag mycket skidor med min tyska vän Christian och hans vän Max som var på besök/träningsläger i Grönklitt. Förutom att dom förklarade att alla tyskar inte älskar Rammstein (konstigt) så undrade Christian om jag inte kunde hitta något långloppsteam att åka med. Tydligen har dom sådant i Tyskland också, alltså, rent generellt verkar det vara många team där nere. Jag förklarade att det inte riktigt fungerar så i Sverige, man måste endera vara riktigt bra eller känna rätt personer, sannolikt båda delarna. Men det kanske kommer mera i Sverige också, det finns ju några mindre försök som verkar funka bra. Om någon plockar fram sponsorer med några hundratusen så kan vi nog fixa något bra i Strömsberg också. Dessutom behöver nog jag ett lite bättre kontaktnät i Europa, dock inga smilfinkar.

Med detta i tankarna så lovade jag Nina att hjälpa henne med dricka efter spåret under Engelbrektsloppet då jag ändå var där med kusin Andreas. Uppenbarligen gjorde jag ett bra jobb vid sidan av spåret och hann även langa lite till Ronnie Löf. En förstaplacering och en andraplacering, kanske jag har en framtid vid sidan av spåret, det känns dock lite slött. Lyckades även rädda en yngre Remboåkare som fick sin stav avslagen några hundra meter före där jag stod. Nina stakade för övrigt flera stora backar under helgen, hoppas flera damer vågar prova det. Norbergarna var lite undrande inför att jag inte tävlade men jag är nog tillbaka i Engelbrektsloppet redan nästa säsong. Det kändes trots allt inte helt bra att stå vid sidan av tävlingen, Norberg är trots allt mina hemmaspår tillsammans med Södra Berget i Sundsvall och på sätt och vis även Brux.

Slutligen så har jag även hunnit testa lite nya strukturer och kan lägga till Alewalds i Stockholm tillsammans med Team Sportia i Skinnskatteberg och Allsport i Torsby till dom som får slipa mina skidor. Christian visade även slipar från en italiensk mästerslipare vid namn Vuerich som verkade intressanta. Mera om skidor snart.

Och på fredag gigar Rammstein i Globen, nån som har biljetter över?

//Stefan

Vallaföreläsning...

...kallar man det så, eller är reklam ett bättre begrepp? I alla fall, en kunnig person som åkt och åker skidor fortfarande samt har stor erfarenhet av tävlingsvallning. En bra början. Han bekräftar det jag vet sedan tidigare om vallamärket. Visar lite nya fästvallor och är öppen med att dom kanske inte är det han använder mest själv. Sedan följer ett samtal om olika tävlingsvallningar under VC-lopp. Det är förstås svårt att lära mig något nytt inom skidvallningens underbara värld, men det blir bra reflektioner. Det är ungefär vad jag kan hoppas på från sådana tillställningar.

Men varför spårar det alltid ur i förbehållslösa hyllningar till en ny produkt som dom har samt totala sågningar av ett annat märke?


I alla fall, även i fortsättningen gäller att dom flesta fabrikanter har bra produkter och som i fallet ovan, vilket gäller Briko/Maplus så finns det även produkter som är lite bättre än det övriga. För Briko/Maplus är det röd och violett HF-paraffin som jag verkligen kan rekommendera. Jag ska återkomma med nån slags vallingsguide närmare vintern.

Nu vilar jag en trött kropp och siktar på tunnel till helgen om det inte blir snö i Grönklitt till lördagens tävling där.

//Stefan

Långpass...

...x 2. Efter ett samtal med Hugo H om bla en terränglöpnings 5-mil i höst så blev jag tvungen att köra ett överlångt löppass med inslag av lite högre intensitet. En dryg timme A1 obanat i skogen följdes av 1.10h A2 på en 3 kilometers stig i en lokal urskog. Passet avslutades med en timme lugn löpning till bilen. Kändes väl ok, man ska nog löpa 5-milar i A2. Löpningen fortsätter i alla fall att bli bättre.

Löpte dom dryga 3 timmarna i ett par nya Salomon Speedcross. Passade mina fötter riktigt bra trots att det inte var av ett välkännt japanskt märke. Bara lite skavsår på hälarna, dock, värdelösa på blöta bräder (vet inte vem som bygger spångar så fort allmänheten antas villa traska runt i skogen, varken jag eller vargarna vill ha några sånna). Mönsterdjupet var också lite väl djupt när man kom ut på grusväg. Annars mycket nöjd.

Idag 4.40h stakning, följd: ont i höger armbåge.

Nu: läsa sådant som vi kulturmarxister läser och lyssna på Atari Teenage Riot.

//Stefan

Skidtester

Under gårdagen spenderades flera timmar i Skinnskatteberg på Runes Sport letandes efter ruggskidor till några bekanta. Hittade ett par till Daniela även om jag är lite nervös över att plocka skidor till någon som väger mer än 20 kilo mindre än mig själv, referensramen är så att säga något begränsad. Tror det blir bra i alla fall och vi får hoppas på 0 grader och snöfall på Tjejvasan, lär finnas många placeringar att kapa där med ett par ruggskidor. Dessvärre så hittade jag inga i 80 kilos klassen. Det fanns en hög Fischer för runt 75 kilo, men eftersom Fischer i motsats till Madshus låter ruggzonen gå längre fram (på Madshus är det meningen att man ska fortsätta rugga fram på det vanliga belaget så långt som passar) är det viktigt att dom passar perfekt spannmässigt/längden på ruggbelaget från början. Dessutom tycks Fischer vara byggda med ett lägre spann än Madshus. Vad som är bäst vet jag inte än.

För egen det så kom jag hem med ett par skateskidor, det händer ungefär en gång vart annat år, så nu är det utprovning som gäller. Då jag inte har tillgång till varesig en skidfabrik i ryggen eller personlig servicepersonal så blir det att göra det bästa av situationen. Och det brukar gå ganska bra. Mina skidor är ett par Madshus av konstruktionen 186 (tror dom ändrat benämning till i år) och det betyder att dom är raka, ganska styva och medelhögt spann. I alla fall stämmer det på mina skidor. Sådant kan man känna sig till med lite erfarenhet. Skidorna ska alltså funka i det mesta förutom riktigt lösa spår. Det man däremot inte vet är i vilken snötyp dom kommer att funka, om det ska vara kall eller blöt snö, ny eller isig osv. Är dom riktigt bra kan dom vara bra över hela spektrat.

Nu gäller det att åka på dom så fort det är fina spår och nya snöförhållanden och samtidigt ha med dom tidigare skatepar som fungerar bäst i respektive snöförhållande. Det kommer att bli många tester mot två fina skidpar från hösten 98, 033 och 035 (från samma serie alltså), och är dom lika bra som dom gamla är det ok men helst ska dom nya vara bättre. Avslutningsvis så ska man helst få tag på nån erfaren testpilot som kan säga sitt och där tror jag Micke Hagström kan göra en insats. Förhoppningen är också att få ut Tony på en runda.

Avslutningsvis i Skinnskatteberg så flyttade jag bak bindningarna på ett par klassiska hårda kallföresskidor där jag har haft problem med att fästzonen fram alltid dippat i vid hård stakning. En sedelärande historia om att man ska montera sina bindningar själv och inte låta mindre kunnig butikspersonal komma i närheten av dom.

//Stefan...

...som lyssnar på Metallica från Stadion 07