Som avslutning på två 25-timmars veckor så blev det fem drag på dryga 10 minuter. Sparring av teamkamrat Niclas. Planen var att, på årets första riktiga rullskidintervaller, köra igenom alla tre växlar men med fokus på stakning och inte gå allt för hårt. Funkade sådär, okej med tanke på den träning jag har i kroppen. Tre drag stakning var bra men lite ovant, Niclas hängde väl med hyfsat på stakningen eller åkte ifrån mig när han använde benen. Drag fyra som blev diagonalåkning som resulterade i att jag fick ont i nedre delen av ryggen, fick stanna upp en liten stund. Utan tvekan beroende på ovanan och nedtränad kropp. Sista draget stakning med frånskjut där jag gick över till stakning sista tredjedelen när det blev lite tungt blev också det snabbaste. Överlag en ok kropp och många minuter i A3, finns mera att hämta, som det ska vara. Emelie var som vanligt på plats och intervallade samt motionärerna Andreas och Tommie, samtliga hade en bra dag i backen.
Tidigare på dagen blev det en löptur på dryga två timmar i skog och på äng, räknade in två nya franskbyggda röda traktorer i grannbyn. Kanske kan all benträning förklara att jag sa till Niclas (angåenda att åka med benen) att "när det blir jobbigt så går jag över till stakning". "Brukar vara tvärt om" svarade Niclas.
//Stefan...
...som lyssnar på albumet Ride the Lightning
fredag 15 juni 2012
tisdag 12 juni 2012
Caster Semenya och kravet på kvinnlighet
Värt att påminna om Caster Semenya, sydafrikanska 800-meter löparen, som inte klarade kraven på kvinnlighet. Saxat från Jezebel.com här under.
The issue has been a hot topic in South Africa ever since 21-year-old Caster Semenya won an 800-meter world championship and her competitors called her out for her "muscular biceps" and "husky voice." "These kind of people should not run with us. For me, she's not a woman. She's a man," said Elisa Cusma, who placed sixth in the race. Some might think Cusma sounds like a sore loser, but the IAAF has decreed that women like Semenya must have surgery or receive hormone therapy prescribed by an IAAF expert medical panel if they want to continue to compete, because they have an "unfair advantage," said Dr. Stéphane Bermon, coordinator of the IAAF working group on Hyperandrogenism and Sex Reassignment in Female Athletics. "More muscle mass, easier recovery and a higher level of blood red cells."
Påtvingade hormonbehandlingar, känns lite öststyskt på något vis. Verkligheten måste vara lite jobbig, typ för tjejer som har muskler.
//Stefan
The issue has been a hot topic in South Africa ever since 21-year-old Caster Semenya won an 800-meter world championship and her competitors called her out for her "muscular biceps" and "husky voice." "These kind of people should not run with us. For me, she's not a woman. She's a man," said Elisa Cusma, who placed sixth in the race. Some might think Cusma sounds like a sore loser, but the IAAF has decreed that women like Semenya must have surgery or receive hormone therapy prescribed by an IAAF expert medical panel if they want to continue to compete, because they have an "unfair advantage," said Dr. Stéphane Bermon, coordinator of the IAAF working group on Hyperandrogenism and Sex Reassignment in Female Athletics. "More muscle mass, easier recovery and a higher level of blood red cells."
Påtvingade hormonbehandlingar, känns lite öststyskt på något vis. Verkligheten måste vara lite jobbig, typ för tjejer som har muskler.
//Stefan
måndag 11 juni 2012
Banintervaller med Hugo
För min egen del blev det fyrahundringar (mestadels) i 3.45 tempo, Hugo löpte långa intervaller i 3.20 tempo. Vi båda var överrens om att man ska försöka hålla igen lite på banintervaller, lätt att springa sig stum. Jag kan dock skylla på ett skaterace i lördags morse, Hugo å andra sidan avvek från festen på kvällen för att slentrianmässigt köra 20 stycken fyrahundringar så vi var båda någor slitna. Nu väntar bålstyrka.
//Stefan
//Stefan
söndag 3 juni 2012
Garpenbergsintervaller del 3
6 x 7.30min. Tog det lite försiktigt men cyklade den branta sträckan 15 sekunder snabbare än senast, förlängde sedan intervallerna till 7.30 minuter. Ok om än ganska låg puls, finns mera att hämta. Ganska tom på energi efteråt, löppasset på kvällen gick segt, precis som väntat.
Träningen rullar på ganska bra och ska så göra den första halvan av månaden. Mestadels låg intensitet men nu när jag är igång med träningen och börjar vänja mig med hårda pass så siktar jag på lite längre A3 pass om än inte så många. Det är trots allt inte någon mening att köra slut på sig i juni.
//Stefan
Träningen rullar på ganska bra och ska så göra den första halvan av månaden. Mestadels låg intensitet men nu när jag är igång med träningen och börjar vänja mig med hårda pass så siktar jag på lite längre A3 pass om än inte så många. Det är trots allt inte någon mening att köra slut på sig i juni.
//Stefan
måndag 28 maj 2012
Det handlar om klass
Ni kan väl vara snälla och läsa Marika Lindgren Åsbrinks inlägg Regeringens politik har haft stor effekt på de fattigaste. Det tycks pågå en politik från den borgerliga regeringen som gör dom välbeställda grupperna i samhället mera välbeställda. Man kan ju tycka att detta borde uppröra mera.
Statsminister Reinfeldt uttalande att Etniska svenskar mitt i livet har en låg arbetslöshet kan möjligtvis tolkas som att statsministern inte bryr sig om att vi har en etniskt segregerad arbetsmarknad. Så är det naturligtvis inte. Om man ser på statsministerns tämligen kalla agerande mot sverigedemokraterna och fördömmande av rasism så tycks inte etnisk segregation vara på något sätt önskvärt. Klassamhället tycks däremot ses som en framgång.
//Stefan
Statsminister Reinfeldt uttalande att Etniska svenskar mitt i livet har en låg arbetslöshet kan möjligtvis tolkas som att statsministern inte bryr sig om att vi har en etniskt segregerad arbetsmarknad. Så är det naturligtvis inte. Om man ser på statsministerns tämligen kalla agerande mot sverigedemokraterna och fördömmande av rasism så tycks inte etnisk segregation vara på något sätt önskvärt. Klassamhället tycks däremot ses som en framgång.
//Stefan
söndag 27 maj 2012
Vålarullen 2012
Maserloppet 2005 var flyttat till Grönklitt och avgjordes i isiga spår på platta vägar. Förutom att jag gjorde ett av mina bästa långlopp då så fick jag också känna av hur överkroppen mår dagen efter snabb och hård stakning, vill minnas att jag var ute på skaterullskidorna dagen efter för att försöka mildra plågan. Sliten på det sättet av en tävling på snö har jag inte blivit sedan dess, förmodligen på grund av bättre stakkapacitet, men jag har sedan några år hittat en annan väg in i träningsvärken. Klassiska rullskidtävlingar!
5-6 kilometer in i årets Vålarull började jag fundera på varför jag skulle plåga mig på det viset? Visst, några rullskidpass hade jag gjort i maj men min kropp hade nog glömt hur man stakar, som vanligt. Jag fick ligga på riktigt hårt för att hänga med den främre delen av klungan där jag hade bestämt mig att husera så ingen fick för sig att köra ifrån mig. Tittade bakåt och såg en (ca) 20 åkare, tänkte att dom kan inte vara lika trötta som mig. När vi svängde vänster efter 13 kilometer in på den väg som skulle ta oss till vändpunkten efter ca 23 kilometer hittade vi några slakmotor och där blev stakningen lite mera skidlik och allt kändes behagligare.
Vid rundningen av vändpunkten sprack fältet upp lite, kanske främst på grund av att det också fanns vätska, och jag provade att staka ikapp dom främsta åkarna, igen för att vara säker på att ingen skulle gå ifrån mig. Det funkade riktigt bra, dock ledde det till två saker. Dels så blev jag trött, dels så höll sig pulsen i A3 zonen fram till den första vägen vi åkte på. Båda delarna underlättades av att det fanns dragvilligt folk i täten. Dessa får också ta åt sig äran av att tätgruppen trots allt decimerades under vägen till att innehålla ca 10 åkare mot slutet. Med 13 kilometer kvar och stakandes norrut mot Östervåla och målet så gjorde motvinden det tämligen svårt att gå ifrån och vi höll oss samlade till dom sista kilometerna. Jag provade att höja tempot i några korta motlut, trycket fanns i stakningen men någon lucka fick jag inte.
Funderade på när jag skulle höja tempot då Linus Larsson, en av storfavoriterna på förhand, ökar samtidigt som vi svänger in i byn vid kyrkan. Att jag lätt gick med får nog mest tillskrivas motvinden men gruppen är ordentligt utdragen nu. Bevakar och bestämmer mig att prova i näst sista kurvan in mot målet. Jobbar hårt med "riktningsförändringar" genom kurvan och går sedan max i stakningen. Tyvärr tar det en stund innan sista kurvan in på upploppet kommer och en ganska klar ledning krymper då jag måste sänka farten av syrachocken. Ökar igen på målrakan och tar en klar men knapp seger. Första gången jag var pigg i armarna på slutet.
Bra träningspass. Skönt med en seger på rullskidor till slut. Fin ny bana, om än lite kort. Saknar som vanligt damer samt Rexåkare, dom första gör förmodligen något vettigt med sina liv och dom senare tränar säkert tiominutersintervaller någonstans. Resultat finns här.
Vi ses kanske på Näsrullen utanför Avesta i juli.
//Stefan
5-6 kilometer in i årets Vålarull började jag fundera på varför jag skulle plåga mig på det viset? Visst, några rullskidpass hade jag gjort i maj men min kropp hade nog glömt hur man stakar, som vanligt. Jag fick ligga på riktigt hårt för att hänga med den främre delen av klungan där jag hade bestämt mig att husera så ingen fick för sig att köra ifrån mig. Tittade bakåt och såg en (ca) 20 åkare, tänkte att dom kan inte vara lika trötta som mig. När vi svängde vänster efter 13 kilometer in på den väg som skulle ta oss till vändpunkten efter ca 23 kilometer hittade vi några slakmotor och där blev stakningen lite mera skidlik och allt kändes behagligare.
Vid rundningen av vändpunkten sprack fältet upp lite, kanske främst på grund av att det också fanns vätska, och jag provade att staka ikapp dom främsta åkarna, igen för att vara säker på att ingen skulle gå ifrån mig. Det funkade riktigt bra, dock ledde det till två saker. Dels så blev jag trött, dels så höll sig pulsen i A3 zonen fram till den första vägen vi åkte på. Båda delarna underlättades av att det fanns dragvilligt folk i täten. Dessa får också ta åt sig äran av att tätgruppen trots allt decimerades under vägen till att innehålla ca 10 åkare mot slutet. Med 13 kilometer kvar och stakandes norrut mot Östervåla och målet så gjorde motvinden det tämligen svårt att gå ifrån och vi höll oss samlade till dom sista kilometerna. Jag provade att höja tempot i några korta motlut, trycket fanns i stakningen men någon lucka fick jag inte.
Funderade på när jag skulle höja tempot då Linus Larsson, en av storfavoriterna på förhand, ökar samtidigt som vi svänger in i byn vid kyrkan. Att jag lätt gick med får nog mest tillskrivas motvinden men gruppen är ordentligt utdragen nu. Bevakar och bestämmer mig att prova i näst sista kurvan in mot målet. Jobbar hårt med "riktningsförändringar" genom kurvan och går sedan max i stakningen. Tyvärr tar det en stund innan sista kurvan in på upploppet kommer och en ganska klar ledning krymper då jag måste sänka farten av syrachocken. Ökar igen på målrakan och tar en klar men knapp seger. Första gången jag var pigg i armarna på slutet.
Bra träningspass. Skönt med en seger på rullskidor till slut. Fin ny bana, om än lite kort. Saknar som vanligt damer samt Rexåkare, dom första gör förmodligen något vettigt med sina liv och dom senare tränar säkert tiominutersintervaller någonstans. Resultat finns här.
Vi ses kanske på Näsrullen utanför Avesta i juli.
//Stefan
måndag 21 maj 2012
Tävlingar
Efter att ha värmt upp med 30 minuter 70/20 intervaller på cykel i torsdags startade jag på lördagens förmiddag i Engelbrektsrundan, dryga 11 mil landsväg. Som vanligt så hänger jag inte riktigt med dom där som kör Vättern på runt 7 timmar så länge men nytt personbästa med 15 minuter samt att jag kapade 35 sekunder på min tidigare bästa tid i den avslutande backen (ca 130 meter stigning på 5km) gör att jag är nöjd. Det märktes dock på slutet att dom jag åkte med hade cyklat mer och hårdare än mig i vår. Nu vilar jag benen från hård cykling resten av månaden.
För att tagga till i orienteringen krävdes visst ett EM. Värmde upp med en träning i tisdags med lokala klubbar, en träning som gick uselt. I Falun fungerade samspelet mellan mig, kartan och verkligheten hyfsat, däremot var benen helt döda efter cyklingen och pulsen blev inte i närheten av skyhög. Trodde efter målgång att någon säkert hade sprungit dom 5,9 kilometerna minst en kvart fortare än mig. Så var det inte, jag var bara dryga 2 minuter efter segraren i öppen 6 (Om man nu vinner öppna banor?). Satt sedan vid hoppbackarna och såg på damernas stafett, riktigt bra arrangerat.
Avslutade sedan träningshelgen med stakning med teamkamrater Niclas och Emelie. Med Niclas, som verkade vara i ok stakform, körde jag årets första riktiga motlutsstakning. Ganska tom på energi, man vad gör man inte för att hjälpa Niclas att samla timmar. Emelie gick på en tävlingsidrottar inställning och bortsåg från allt pollen som tydligen försöker döda henne. Så länge man tar sig upp ur sängen på morgonen så...
//Stefan
För att tagga till i orienteringen krävdes visst ett EM. Värmde upp med en träning i tisdags med lokala klubbar, en träning som gick uselt. I Falun fungerade samspelet mellan mig, kartan och verkligheten hyfsat, däremot var benen helt döda efter cyklingen och pulsen blev inte i närheten av skyhög. Trodde efter målgång att någon säkert hade sprungit dom 5,9 kilometerna minst en kvart fortare än mig. Så var det inte, jag var bara dryga 2 minuter efter segraren i öppen 6 (Om man nu vinner öppna banor?). Satt sedan vid hoppbackarna och såg på damernas stafett, riktigt bra arrangerat.
Avslutade sedan träningshelgen med stakning med teamkamrater Niclas och Emelie. Med Niclas, som verkade vara i ok stakform, körde jag årets första riktiga motlutsstakning. Ganska tom på energi, man vad gör man inte för att hjälpa Niclas att samla timmar. Emelie gick på en tävlingsidrottar inställning och bortsåg från allt pollen som tydligen försöker döda henne. Så länge man tar sig upp ur sängen på morgonen så...
//Stefan
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)