söndag 19 maj 2019

Sundsvall trail 2019

Letar berg Medelpad just nu.

Löpte Sundsvall Trail igår, galet fin bana men usel form. Som vanligt var det riktig terränglöpning eller obanat. 22 hårda kilometer trots att det i år gick längs kusten utanför Njurunda, det tog sin tid. Tyvärr är mina ben inte pigga just nu, behöver både vila och träna någon vecka till. Det blev en fin tur trots det, Sundsvall Trail är fortsatt finaste loppet. Nu tränar jag lite till här uppe.

Bild från Nolbykullen, underskattad för backträning. Det var en bcksprinttävling här på fredags kvällen som jag precis han upp för att titta på, dock inte delta i.
//Stefan

torsdag 2 maj 2019

Caster Semenya och kraven på kvinnlighet

Som så många andra är jag inte utbildad på den mänskliga kroppen. Jag har inte heller läst Cas dom (som inte är offentlig än i alla fall). Jag har inte heller satt mig in i frågan medicinskt annat än alla tidningsartiklar jag läst över flera års tid. Men jag vet en hel det om samhällets syn på kön/genus och det är rätt relevant här!

Då vi oftast delar upp tävlingsidrott i dam och herrklass blir inte kraven på att definiera vem som är dam/herr ologiska. Det är ett problem som inte går att komma ifrån. I vanliga fall brukar man utgå från vad individen själv definierar sig som, åtminstone tycks vårat samhälle ha kommit så långt. Krav på att kvinnor ska bevisa sin kvinnlighet alternativt medicinskt ändra hormonnivåer för att för att bli godkänd som kvinna skulle betraktas som ett grovt övergrepp på individen i det övriga samhället.

Men om vi då har damklasser i idrotten för att kvinnor generellt presterar sämre än män så får väl det den logiska konsekvensen att kvinnliga idrottare måste bevisa sin kvinnlighet? Och det har ju funnits tidigare försök med könstester som inte direkt övertygat i sin etik gentemot dom individer som blivit utsatta.

Så till Caster Semenya, hyperandrogena kvinnor och testosterongränser för idrottsgrenar.

Först kan vi konstatera att våra krav för vad som är kvinnligt respektive manligt är en konstruktion som vi gör kulturellt. Det må finnas generella biologiska skillnader men poängen är att vi ger dom en innebörd, det vi förstår som kön. Och gränserna är inte knivskarpa, tvärt om!

Så det finns en del frågor idrottsrörelsen måste reda ut för sig egen skull lika mycket som för dom hyperandrogena kvinnornas skull.

1. Reflektera över varför frågan blir ett sådant stort problem då Caster Semenya dominerar 800 meter, IAAF verkar mena att idrottare ska utredas vid misstanke i framtiden och då kommer ju speciellt framgångsrika damer att pekas ut.

2. Av punkt 1 följer att idrottsrörelsen måste reflektera över vilken roll Caster Semenyas utseende påverkar. Vi vet alla att hon inte passar in i mallen för rådande kvinnliga utseendeideal. Hur påverkar det försöken att tvångsmedicinera henne?

3. IAAF har ett jobba att göra med att presentera forskning som visar att enbart högre testosteronnivåer gör sådan skillnad. Jag utgår från att det finns i domen från Cas men det måste upp offentligt för diskussion.

4. Av punkt 3 följer att idrottsrörelsen (om den inför testosterongränser) förklarar filosofiskt och etiskt varför just den saken ska vara avgörande för bedömningen vem som ska få tävla som kvinna. Varför måste det vara likheter i testosteronnivåer när andra biologiska skillnader tillåts? Det är i grund och botten en fråga om hur vi definierar kön i vår kultur, inte biologiska skillnader mellan individer.

Som det är nu övertygar inte IAAF:s syn på saken. Potentialen för övergrepp i idrottsrörelsens namn är stora, även om det skulle handla om få personer.

//Stefan

torsdag 25 april 2019

Ett sista skidtest...

...För den här vintern. Rätt ren snö i Grönklitt även om den smälter bra i nästan 20 plusgrader på dagarna. Bra att passa på att prova glid i blötföre.

Det är fint tidigt på morgonen här med skare, har blivit en del stakning då. Senare på dagen är det ju mer sommarvärme, märkligt väder! Nu är skidåkningen snart slut för den här säsongen, rätt okej så här i slutet av april


//Stefan

onsdag 17 april 2019

Den manliga dominansen och landslagstränarna

Rubriken är en blygsam hyllning av den franske sociologen Pierre Bourdieu som sig bör, så ni vet.

Annika Zell väljer att sluta sitt uppdrag som landslagstränare. Enligt Svt säger hon att:

Det blir ju svårare att gå in och få lika mycket respekt hos de aktiva, säger Zell.

Bara en sådan sak som att vi på läger bor separerade, jag och de manliga tränarna, gör att man missar en del information. Det gäller att hålla alla informerade, säger Zell

Det här ställer så mycket frågor kring hur arbets- och beslutsprocesser fungerar inom landslaget!

Framförallt vad har rumsfördelning och eventuella sängkamrater med beslutsprocessen bland tränarna att göra? Sares menar ju att: Om två bor ihop så kan man ju lösa många problem på rummet och i sängen.

Det skulle verkligen vara intressant att höra dom manliga tränarnas syn på saken. Själv tänker jag mest på begreppet INKOMPETENS när jag läser om saken. Men det blir väl så om brukar välja bort halva befolkningen när man söker tränare. Jag utgår även från att företeelsen "bastu" på något sätt är inblandad i landslagets beslutsprocess. Man skäms ju som skidåkare och undrar när dom här dumheterna ska ta slut!

Sen är det ju viktigt att komma ihåg att inget av detta har med kön att göra!

//Stefan


.

fredag 5 april 2019

Mer skidåking och Årefjällsloppet i morgon

Det blev en rätt fin skidvecka, eller början då, i Avesta. För min det blev det bara ett pass men så länge jag är hemma och snön ligger kvar kommer jag att träna det jag hinner.

Lite smutsigt, lite löst men rätt kul att åka på i början av april.
Igår for jag och Ronny upp till Vålådalen för att ladda för Årefjällsloppet. Själv har jag varit osäker om det är någon mening att tävla men det kändes ju okej förra helgen så jag testar. Det blir en rätt tuff bana som startar i Trillevallen och tar en runda på fjället innan vi viker av mot Edsåsdalen och målet. 55 kilometer kommer säkert att kännas och vara bra träning. Om det blir snöstorm återstår att se...

Fint i Vålådalen! Igår kväll körde jag klassiskt på pälsskidor i fuktig nysnö, fint det och Ronny som skatade hade inte lättare före. Idag provade vi skidor vid starten i Trillevallen, fint där också.
//Stefan

söndag 31 mars 2019

Pumpen KM

Det blev väl egentligen inte tävlingscomeback igår eftersom jag körde ett backrace i Norberg förra helgen men det kändes som första riktiga tävlingen på länge. 20 kilometer klassisk hade Pumpen bjudit in till, igår betydde det 10 varv på en nypistad men allt blötare runda. Hur som helst behövde jag tävla. Plockade med mig ett par skidor som stått med pulver sedan Bessemerloppet och toppade med lite fluid och extra rill. Efter lite uppvärmning på betydligt sämre glid vad det dags att starta.

Helt otrötta åkare i solen före starten.
Jag tog starten mest för att slippa en tokhård öppning från Ronny, hade planerat att ha lite krafter kvar till andra halvan. Sen hände två saker. Ronny och jag turades om att dra och fick väl lite lucka bakåt och jag märkte att jag hade bättre skidor än Ronny. Efter cirka 4 varv tog jag över dragjobbet helt och höjde intensiteten. Efter ytterligare något varv fick jag en lucka till Ronny och då var det bara att gå hårt men kontrollerat in. Funkade bra och blev rätt trött. Hoppas fler är med och tävlar nästa år, 2-mil är en perfekt distans så här på slutet, igår tog den nästan 1.10h. Vann även en burk Vauhti 330C, den kör man i äldre snö på minussidan för er som inte visste det. Man får tacka Runes Sport i Skinnskatteberg!

Väldigt trötta åkare efter 2-mil stakning. Noterbart är att Ronny visar upp sina för dagen mindre bra skidor. Till höger Daniel J, 3:a samt Daniel E 4:a.
Nu väntar Åre och möjligtvis en tävling där, dock oklart ännu.


//Stefan

fredag 8 mars 2019

Vasaloppet 2019

Det är egentligen inte så mycket att skriva eftersom jag klev av i Björnarvet före Oxberg då kroppen inte alls svarade. Men det finns ju en historia dit också.

Efter en galet seg Kortvasa men ett bra intervallpass med Ronny så var jag minst sagt osäker, men det är ju bara att ladda upp på vanligt sätt. Väderprognosen tydde ju på snöfall under tävlingen men inget före. Därmed blev det ytterst få tester av skidor inför start. Osäkert men valde jag skidor för nysnö och det blev snö så skulle det ju funka. Skidorna har man ju testat många gånger tidigare.

Så väl på startlinjen i snöfallet höll jag väl okej fart in i första backen. Stakade uppför med mest låsta armar och kände mig rätt fräsch på toppen. Det var lite svårt att gå om klungor men med bra skidor funkade det också, så jag klättrade nog lite fram till Mångsbodarna. Väl nere i Tännäng efter langning av eminente Andreas Karlsson så hade jag faktiskt chansen att köra om många upp till Risberg. Det var relativt många spår uppåkta och det fanns stora klungor strax framför. Men det svarade inte alls.

Lika fram till Evertsberg och jag höll en placering runt eller strax under 400. Försökte igen utför men kände att kroppen var rätt tom. Klev av i Björnarvet.

Vi fick ändå med oss fina placeringar i årets Vasalopp. Ronny gjorde igen ett hyggligt lopp efter några tuffa år och blev strax över 160. Fredrik som är med i vår stuga åkte in strax efter. Så det finns hopp.

//Stefan