5000m pb.

Hej! Jag har haft en bra skierg-period. Det började med att jag klarade 10x500m/1min vila i 1.42 tempo på alla 10 mot tidigare på 8 som bäst. Det blev både hög puls och mycket syra vilket var ett bra kvitto på att kroppen hade fått vila upp sig lite från all stakning tidigare i månaden. Och att jag för en gångs skull var utvilad för ett skiergpass! Nöjd med det!

Jag fortsatte på samma bana och tog ett pb på 5000m idag. Åter igen så är jag sällan så utvilad för stakmaskinen (satsar inte så hårt på den grenen) och det brukar bli färre 5000m tester än jag vill köra. Nu ska jag försöka hålla ett test i månaden även om jag sällan är riktigt sugen att maxa på träning. Hur som helst så är jag nöjd med 17.40 idag, 8 sekunder snabbare än tidigare, och det gick märkligt kontrollerat i början och jag hade lika märkligt svårt att höja tempot på slutet! Det var väl dagens form det. Jag återhämtade mig rätt bra och tog 18 minuter 40/20 efter det, vilket förmodligen förklarar att det gör ont i överkroppen nu men jag ska ju tävla på distanser som tar längre tid än 17.40 minuter så det är väl som det ska. Hoppas nu att det här testet inspirerar mig att göra det flera gånger, det finns nog mer att ta av.

Det blir ju en del löpning nu också när vintern inte ser ut som den ska. Jag försöker löpa ett hårt pass i veckan, bra träning/underhålla benen, men fokus är ju på hårda skidspecifika pass. Så det blir ganska lugn löpning, och inte så långt. Och som många noterat så kunde man se solen härom dagen!

 

Fin frost i gräset på julafton i alla fall.

Annars brukar jag passa på att slita på lite gamla slitna skor under "vintern" då man ändå löper färre timmar. Men mängden hål fram på skorna under gör ju att jag blir benägen att ta till slit och släng filosofin.

 

Terrängskor ska ju hålla bättre än vägskor? Va Saucony?

//Stefan

Är SSF/RF på väg att ställa in tävlingssäsongen?

 Ibland lyssnar jag på Skiteam Lager 175:s podd och i något av dom senaste avsnitten fastnade jag för vad Stefan Palm sa om den kommande skidsäsongen. Palms mening var ungefär att exempelvis hockey och fotboll (på toppnivå) har fått igång tävlingsverksamheten, hittat ett sätt att genomföra den och trots corona så fortsätter den nu och detta är en konsekvens av starka idrottsförbund. Det är också accepterat av det övriga samhället.  Medan i skidor och andra konditionsidrotter händer det inte så mycket. Onekligen ett riktigt påpekande. Så därför undrar jag nu vad SSF/RF egentligen gör för verksamheten? Därtill finns det faktiskt relevanta frågor kring coronabekämpning och dess effekter på samhället (och däri idrotten) som vi behöver diskutera, för vår idrotts skull. Just nu känns det bara som att SSF/RF flyter med strömmen.

Innan jag går in på politiken så får jag ändå konstatera att corona sprids genom att människor träffas nära varandra så oavsett vilka verksamheter i samhället vi pratar om, butikshandel eller skidtävlingar, som vi håller öppna så ökar det riskerna för spridning. Således handlar frågan om hur vi värderar risker samt vilka verksamheter vi i samhället värderar att hålla öppna. Självklart är det relaterat till hur smittan påverkar samhället vid en given tidpunkt.

Så om vi ska få någon fortsättning på vår idrott måste vi faktiskt både propagera för vikten av att ha såväl ungdomstävlingar som motionslopp samtidigt som vi för en diskussion om hur det kan göras på ett corona-säkert sätt. Vi måste diskutera om det är rimligt att ha ett långlopp med säg 400 deltagare givet den ökade risk för smittspridning det eventuellt ger? Vi måste våga fråga vad skillnaden är mellan öppna kommersiella skidspår/alpinbackar och att genomföra en skidtävling (jag syftar inte på lagstiftning här, jag vet att den påverkar)? Vi måste kräva att samhället tittar på varje situation och inte drar alla verksamheter över en kam. Om vi inte gör det, ja då kommer ju ingen annan i samhället att bry sig om våra idrotter.

Som ni förstår önskar jag att skidåkningen ska kunna fortgå i så stor utsträckning som möjligt, det är ju ganska självklart. Jag vill dock påpeka att jag inte i något av det som jag skrivit ovan har dragit en bestämd slutsats vad vi bör göra nu och det är inte poängen. Poängen är att om vi inte tar upp det här till diskussion så kommer det att kosta längdskidåkningen mycket i längden. 

//Stefan

Linn Svahn vs Patriarkatet

Idrottens himmel eller helvete på Svt har ett bra avsnitt om jämställdhet där bland annat Johanna Ojala diskuterar könsnormer och hur dom kan begränsa människor med Linn Svahn. Eller det är mer Svahn som förklarar hur kvinnor än idag begränsas i sina uttryck samtidigt som det kan ses som en självklarhet hos framgångsrika män (förutom att hon samtidigt lyckas fånga själva essensen i valfri protestsång från Rage Against the Machine). Imponerande kunskap och analysförmåga. Hoppas hon lägger lite tid på studier i ämnet och inte bara idrottar, det kan världen behöva! Det är massor av annat intressant i programmet också.

Det intressanta är ju att Svahns erfarenheter som idrottande kvinna faller in i ett mönster vi haft inom längdskidåkningen länge. Jag har skrivit om det här  och här bland annat. Det tål att ta upp igen. Tidningsrubrikerna ska man ju i och för sig ta som just rubriker ägnade åt att fånga läsaren men visst blir misogynin extra tydlig där.

Det som inte tas upp i programmet om vi ser till längdskidhistorien är faktiskt den andra sidan, eller det andra könet då. Män. Den manliga skidåkaren, den framgångsrika skidkungen alltså. Där har vi istället idealiserat mannen som går sin egen väg och toleransen har ju varit stor för det mesta. För övrigt lite som geniförklarade män inom den kulturella sfären även om jag inte vill hävda några ytterligare likheter mellan kulturmän och herrskidåkare. Det är som oftast en lång historia som har lett oss dit vi är idag. Hoppas nu fler hoppar på Linn Svahns tåg...

 //Stefan

Skidgång i Högbyn

 För några dagar sedan passade jag på att åka in till dom gamla alpinbackarna i Högbyn utanför Fagersta. Tyvärr varken någon alpin eller längdanläggning kvar längre sedan minst 10 år. Tidigare sprang jag här lite då och då men nu är det vanligare med att jag tar mig till större backar. Ändå trevligt att vara tillbaka och 90 höjdmeters stigning som mest är ändå okej, dock rätt flacka backar nertill. Så skulle det finnas någon öppen mark kvar att springa på?

Bruksleden  går faktiskt genom området och uppför den längsta backen och sedan ner mot vägen upp/in till Högbyn på bergsryggen så det gick utmärkt. Samma led som jag använder mellan Avesta och Norberg och Landsberget. Jag träffade till och med två personer som var på väg ut och vandra när jag kom dit.

Något sorgligt över igenväxande backar och skidspår. Skulle gå att göra riktiga VC-banor här!

Träningen i fråga blev 6x7.30min med stavar. Löpning (på vissa flacka delar) samt hufs/sprätt med stavar. 15/15, 40/15, 40/20 och mestadels 70/20 vilket gjorde att jag kunde hålla lite tryck i benen och det blev rätt roligt också. Att det var fruset på marken gjorde ju att man fick lite känsla av hmm, vinter eller något liknande?

//Stefan

 

Tävlings och träningshelg

Behållningen, förutom att det var skidåkning, från herrarnas klassiska lopp i fredags var ju ändå att se stakning kontra klassisk åkning. Nu när dom svenska landslagsherrarna är lite mindre bra för tillfället och möjligtvis inte lockar fram lika stort intresse (från mig i alla fall) så ökar ju det underhållningsvärdet. Kanske något FIS borde tänka på när man motiverat masstarter i 20-års tid utifrån publiken.

För egen del spenderades lördagen i lätt regn (snö under morgonen) på tallheden där jag lufsade runt i några (tre och en halv) timmar. Som ni ser under är det alltid fint att löpa där!

 

Idag var jag upp till Garpenberg med Ronny och körde typ 4mil i hårt tempo. Ingen av oss var pigg. Snön hade nästan smält från vägen. Det var blött och stenhård asfalt. Det var inte jättekul. Men vi kämpade och det lär väl ge resultat. Stavremmarna gick sönder också, dock vanligt slitage så det är väl positivt.

//Stefan

Stakning inne och ute, långloppsträning...

 ...Om det nu blir några långlopp i vinter? Kanske borde man satsa på löpning i stället? Nåja, idag genomförde jag ett stakpass (eller två?) som jag tänkt prova länge.

Efter förra vintern när vi ofta tränade på 300 flacka meter i Avesta så funderade vi vad intervaller på detta egentligen gav, stakmaskin är kanske bättre under tävlingssäsong? Nu har jag dragit igång träningen på stakmaskinen efter "sommaruppehållet" och 3x5000m är ett pass jag tänkt prova. Något som tränar kapaciteten och simulerar långa motlut alltså, motsatsen till 300-metersspåret förra vintern. Jag ville också köra ett 5000m test för att få såna lite mer regelbundet. Sagt och gjort. Började med 5000 och siktade mot 18min blankt. Kändes okej men var sliten och kunde väl precis hålla det tempot med en liten, liten spurtpå slutet. Gott så, 18min är okej för mig men jag ska ner mycket mer i vinter!

 

Efter lite vila blev det 5000m på motstånd 10, det var muskulärt tungt idag, inte så pigg! Tror jag tog mig igenom på 18.45, och det handlade bara om att klars sig undan syran. Tredje 5000m tog jag på motstånd 8, lättare och drog snabbare.

Det kanske inte är optimalt att maxa på första då det sätter lite syra i kroppen men å andra sidan så ska det ju vara jobbigt. Träningen blev den jag önskade och det blir säkert fler kapacitetspass på Skiergen i höst/vinter. Som avslutning var jag ut (efter lite mat) och stakade 2.50h på 3:or, kändes fint i solen. Långloppsträning...

//Stefan

Bessemerrullen 2020

Den här sommaren har jag kämpat med att få tillbaka någon tävlingsform på rullskidorna, det var länge sedan jag både hade det och satsade på rullskidtävlingar. Som hjälp och metod har jag tränat med en västeråsgrupp (plus löst folk norr ifrån) som tränat och kört träningsrace utanför Skultuna (fina småvägar) och Sätra Brunn (rullskidbanan). Den första träningstävlingen var också mitt första hårda pass på rullskidorna i år så då var man minst sagt ovan, turligt nog bara 20 kilometer. Sparring är bra och Skierg är inte rullskidor!

Så där har det fortsatt under sommaren, jag har blivit lite bättre men tidigare har jag haft rätt lätt för relativt lättrullande hjul som 2:or ändå är och det har inte kännts så nu. Det är väl vad några års frånvaro gör, träningseffekten har i vart fall varit god. Så här i början hösten så körde vi 45km på rullskidbanan och det funkade rätt bra! Visst var Fredrik Johansson överlägsen men det var bett i min åkning. Självklart passade jag då på att köra två tävlingar utanför Uppsala helgerna efter detta. Det gick riktigt segt, men då hade jag redan anmält mig till Bessemerrullen i början av oktober.

Så för första gången på många år! Och man fick ju vara lite glad att det blev tävling. Eftersom starterna var uppdelade så valde jag att anmäla mig i H21 för jag tänkte att där går det fort, det är också bra om det är lite djup i seniorstartfältet. Det gick inte fort efter dom första hundratalet meterna! Det gick sakta! Men, men, vi tog den första svängen och på väg ut från Högbo Bruk så såg  jag till att ligga långt fram och sen stötte dom duktiga åkarna. Jag var faktiskt förvånad hur bra jag orkade följa, bästa formen i år och på många år! Det blev en mindre tätklunga och flera av oss som sladdade bakom. Jag hamnade med Micke Sandgren som var dragvillig men kanske inte hade det bästa rullet. Lite osäker på min kapacitet även om det kändes väldigt bra låg jag bakom ett tag och vi blev inhämtade av en klunga bakifrån. 

 

Vi var inte långt från täten vid vändpunkten, ca 27km kanske, och jag tänkte väl att det var bäst att jobba så vi skulle få en anständig tid och jag skulle få bra träning. Tyvärr är det mest platt runt Högbo så väldigt svårt att köra ifrån, men det är som det är och jag drog rätt mycket och gick så hårt jag kunde utan att rycka. I ett bostadsområde innan vi svänger ner sista biten mot Högbo Bruk skruvades farten upp i några småbackar och det blev lagom jobbigt. In mot rullskidbanan och målet försökte jag bara ligga tvåa-trea och ha koll inför spurten. I näst sista kurva är vi två som har gått loss lite men tyvärr hamnar jag utanför asfalten och tappar två placeringar. Kändes bra ändå!

Så det var ju ganska kul ändå! Senast jag var i form på en rullskidtävling var nog i Skokloster 2017, då körde en (förmodad) stockholmare av en stavspets efter 10 kilometer. Jag var i ganska bra form på Gålö nått år där också, men en (i och för sig emigrerad) stockholmare körde av min stavspets då. För att inte tala om staven som gick rakt av efter 15 kilometer på Bessemerrullen och min stav som blev över och avkörd på Gålö något av åren däromkring. Så jag lessnade lite. Nu får vi se om det blir något mer på hjul snart.

Tack till Högbo som lyckas arrangera i dessa märkliga tider. Resultaten hittar ni här.

 

//Stefan