Längtan...

Tyvärr gjorde jag inget åt att öka det magra antalet deltagande 70-talister i helgens sverigecup tävlingar i Piteå. Det gör väl kanske inget och dom av oss som är kvar är ju trots allt till största delen långloppsåkare. Att jag är bättre skidåkare än någonsin väger upp en hel del men känslan att man har all tid i världen är inte längre närvarande. Om det är bra eller dåligt vet jag inte. Inte heller har formen motiverat tävlande över huvud taget, ganska trist. Orkande knappt inte träna några dagar efter Idre men har tagit tag i det hela nu. Inte längre så där riktigt djävulskt slö i kroppen men bra nära.

Vaknade upp till dryga 20 minus i morse och när man inte har någon Kläpp att åka upp på så var det bara att skjuta på hårdkörningen. En dryg timme löpning i ett fint vinterlandskap och med en andning som funkade fint, kyla har aldrig varit ett problem för mig, så ej idag heller. Mot kvällen startade jag mitt långloppspass i elljusspåret i Nordansjö utanför Norberg, knappt kuperat men riktigt fina spår. Efter 1.35h A2 stakning och en kort vilopaus avslutade jag med 3 x 9 minuter (ett varv) stakning i A3. Lagom matt kropp men allt för låg puls. Bra träning blev det väl på något vis och jag är lite mera förberedd på hård stakning i 42 kilometer senare under vintern.

Medan jag minns den förra säsongens snö så lyssnar jag på Rammstein...

//Stefan

Samtidigt i en annan del av verkligheten...

...så definierar Timbros ansvarige för kulturfrågor Lars Anders Johansson ett av samtidens stora problem, håll i er nu, nämligen, DISKRIMINERINGEN AV MÄN PÅ MUSIKFESTIVALER. Tjoho säger jag.

Johansson twittrar: "Något som kallar sig 'Rättviseförmedlingen' drar tydligen igång en kampanj för att diskriminera män på sommarens festivaler. Fräscht"

Svt:s Kulturnyheterna har undersökt vad Johansson menar och han vänder sig mot att organisationen Rättviseförmedlingen vill tipsa festivaler om flera kvinnliga artister för att så uppnå en jämnare könsfördelning. Detta är enligt Johansson diskriminering av män därför att "all form av kvotering utifrån kategorier är diskriminering, så är det ju". Johansson menar vidare att kvinnliga artister förmodligen känner sig obekväma med att bli inkvoterade (tipsade om) till musikfestivaler.

Vi kan bara glädjas åt att män inte känner sig obekväma av att någon tipsar om dom i något sammanhang. Så är det ju!

Songs named after a girl...

//Stefan

Exit Madshus, Enter Salomon

Nytt skidmärke den här vintern. Fransk-finsk-österrikiska Salomon förser mig inte bara med pjäxor och bindningar utan även skidor numera. Nu har jag inte hunnit med att testa skidorna sådär jättemycket men allt verkar bra hittills. Tävlade på ett par nya kallföresskidor i Idre i söndags och det var inte skidorna som var problemet, tror aldrig jag klättrat så lätt med en så trött kropp tidigare. Det återstår dock att testa långloppsskidorna som trots allt är den viktigaste punkten och till det får jag återkomma senare.

Alla Madshus och Karhu då? Flera par hänger nog med ett bra tag till. I söndags så så valde jag mellan dom nya Salomon jag tävlade på och ett par Madshus från 2000, helt jämnt var det. Vi får väl se om både jag och dom skidorna hänger med några år till?

//Stefan

Dålig skidåkning

Tävlade igår igen, 10 kilometer klassisk stil på en kuperad bana i Idre i typ 18 minusgrader. Eftersom jag inte brukar ha några problem med kyla så var det ganska självklart att jag skulle starta och ett par bra nya skidor försvårade ju inte beslutet. Tyvärr så kändes inte kroppen bra och redan i första backen så var det som stopp i halsen (som mest tycktes bestå av slem) när jag skulle ventilera luft. Tänkte kliva av efter 2 varv men fortsatte dom sista 2 varven och försökte bara att klättra med lugn teknik i motluten. Det hela blev ett riktigt skitlopp och bra mycket sämre än i Brux för 2 veckor sedan trots att jag inte tränat så mycket sedan dess.

Nu sitter jag här med en halvdålig hals och en trött kropp och funderar vad jag ska hitta på i kylan. Förmodligen blir jag kvar inne och läser och skriver några viktiga saker, mycket roligare än skidåkning, just nu.

Min teamkamrat Niclas gjorde säsongsdebut i Idre och var tydligen nöjd med att tävla igen. Det förstår man och hoppas att det blir flera tävlingar. 2 till upplänningar var det i H21, Pontus och Erik som verkade göra okej tävlingar. Dom flesta av oss hittar ni igen i Björnjakten i Älvdalen om 2 veckor. Förhoppningsvis så är vår storstjärna Janne Mattsson tillbaka då också.

//Stefan

Träning Upplandsläger

För er som är intresserade av träningsupplägg så kommer här en genomgång av torsdag till söndag förra veckan taget ur träningsdagboken.

22/11 Resa till Falun.

Stakintervaller på Lugnet upp till Kårestugan med Niclas. 4x10 minuter. RKA1 1.10h + A3 0.40h. Kände mig lite seg på första (inte tränat sedan Brux) sedan kontrollerat. Niclas stark i början, jag på slutet, bra tider.

Resa till Grönklitt.

SFA1 2.00h. Skate väldigt lugnt i lite isiga spår, ganska trötta ben.

23/11 SKA1 1.40h + A3 0.30h. 60/30 klassiska intervaller, totalt 30 st. Riktigt genomsura spår. Passet var tänkt för att träna teknik i högre farter, blev inte riktigt så. Ganska mycket diagonal dock. Sliten och ont i armarna efteråt, mysko?

SKA1 2.10h. Klassiskt med bra fäste på KR70+silver. Ok i benen.

24/11 SKA1 3.00h. Mycket klassiskt nu, bättre i armarna men kunde inte köra impulser.

Skateintervaller, 2 till 2.30min. SFA1 1.30h + A3 0.30h. Pressade bra hårt med Niclas, kändes ok men inte så rappa ben. Vann alla spurter och knäckte en skida. Trötta ben efteråt. Lite kallare snö o bättre glid men grötigt i backen.

25/11 SKA1 2.45h. Hårda isiga spår, bra fäste och relativt pigg kropp.

SFA1 2.15h. 45 minuter benskate! OK för att vara sista passet, fin sista dag med lättare före.

Ganska typisk träningsperiod i november. Man försöker hinna med det mesta i högintensiv träning (med lite övervikt för stakning) men ändå samla timmar. Om jag inte haft problem med överbelastade armar så hade ett klassiskt distanspass gått som stakning. Nu blir det ganska mycket stakning på en sån lätt banan och det är bra att träna diagonal ordentligt. Skate behöver jag inte träna mer än såhär. Skönt med 2 dagar med full hand.

Måndagens träning innehöll bara 50 minuter löpning och 40 minuter bålstyrka, ganska skönt egentligen.

//Stefan

Upplandsläger i Grönklitt + Lisa åker in i världseliten!

Lite piggare kropp än när jag åkte upp till Brux. Stannade till i Falun och stakade på rullskidor på Lugnet med Niclas, 4x10 minuter motlut. Niclas lite starkare i början, jag på slutet. Vi körde bra. Efter att ha avslutat det passet med riktigt skitiga rullskidor, pjäxor och ben så blev det återhämtning och vidare resa till Grönklitt. Ett Grönklitt som bestod till största del av dimma.

Lugnt skateträning på kvällen för att sedan valla med klister på fredag morgon. Surt, surt och surt. Jag körde korta klassiska intervaller för att få lite snabbhet, inte helt rätt före för det men jag gjorde så gott jag kunde. Efteråt hade jag av någon anledning riktigt ont i armarna, inte i armbågarna som man brukar få av stakning utan mera i dom övriga lederna och biceps, mystiskt och obehagligt.

Jag fortsatte med två klassiska pass för att sedan köra skateintervaller med Niclas som anslutit under lördagen. Medan Niclas låg i stugan och sov(!) började jag intervallerna i mörker och hade kört 2 varv när han var redo. Niclas hängde mig i ett varv för att sedan göra dragjobbet. Min avslutning på passet blev alltså lite slitsam då Niclas fortsatt vill köra riktigt hårt när det ska vara högintensiv träning. Okej ben för min del ändå.

Sista dagen gled jag bara runt i spåret, först klassiskt och sedan skate. Fem timmar totalt, full hand både lördag och söndag.

Som vanligt så hade jag inte tid att umgås med resten av upplänningarna så mycket, tränade och vilade istället, ska dock göra det efter karriären när jag är ledare och man kan slappna av lite. Kul med många seniorer. Erik Ohlström visade vilken träningsnarkoman han blivit. I Pontus Nordström har vi en kommande stjärna, riktigt stark. Nu ska det bara visas på tävling också.

Dom båda gamla rävarna Hagström och Lundvall har inte gett upp än och långloppsräven Henningsson var också i Grönklitt för att samla snömil. Också kul att Upplands skidförbund även i år tog emot sundbybergsåkarna  Daniela, Niclas och Emelie. Tack till sprintvärldsmästaren Tobbe och alla som ordnat lägret. Det var bara en sak, maten, riktigt dålig! Hoppas många klagar!

Så till helgens stora genombrott då Sumpans klarast lysande stjärna Lisa Larsen skatade in i världseliten!! Imponerande åkning, inte minst utför. Ser fram mot att höra hur det är att vara i världseliten. Eftersom du nu har visat din stora talang i form av resultat så hoppas jag att du kan njuta av resten av tävlingskarriären utan att känna någon press. Förväntningar och krav har vi inga på dig utan hoppas bara allt går bra i framtiden och att du får glida fram i spåren i många år framöver. Och sedan långloppsakarriär då...

//Stefan

Au Revoir, Mon Amour

Till slut så stod jag och tittade på den snötäckta Mittåkläppen, mina träningsläger i Brux brukar sluta så. Att glida ner till Djupdalsvallen är då inte längre lika lockande som i början av veckan.

Jag har en vän som uppenbarligen lever det bästa liv hon kan leva med Funäsfjällen som sin arbetsplats. Har aldrig träffat någon som tycker om längdskidåkning så mycket och så uppriktigt menar allt hon säger om hur fin hennes träningsmiljö är. Det känns som ett långt och avlägset steg för mig att ta, ändå stod jag och tittade på Mittåkläppen.

Egentligen så gillar jag inte när träningspass motiveras med den omgivande naturens skönhet, det förefaller vara fel fokus. Mera livsstilsträning än tävlingsidrott (jo jag har problem med längdskidåkningens utveckling mot en social markör för välbeställda personer). Kanske är det ändå bara ett sätt att rationalisera mina livsval, kanske är det en strategi för att träna 700 timmar på ett år. Nu är jag inte fullt så enkelspårig i min syn på estetiken kring träningspassen och när jag ser den snötäckta Mittåkläppen i solsken så är det egentligen bara ett gott sällskap som saknas när jag önskar att alla kunde uppleva skidåkning såhär. Kanske är det därför som spåren i Brux känns hemma på ett sätt som bara Södra i Sundsvall och kanske Engelbrektsspåren kan mäta sig med.

Glider nerför Kläppen samtalandes om långloppscirkusen och storhetsvansinne. Möter några sprintåkare nere vid elljusspåret och frågar lite hur det gått. Avslutar träningslägret med att skata upp till stugan med sällskap av Brinken och klockan stannar på 27 timmar och 55 minuter. Till tonerna av Fade To Black rullar vi bort från snögränsen och mot träningspass i 4 grader och regn...

//Stefan