Billingen Långlopp 2021

 Så blev det den första "riktiga" tävlingen den här vintern, Billingen Långlopp i Skövde. En ort och ett berg som jag inte besökt tidigare så det var trevligt! 

Banan utgjordes av en småkuperad terräng uppe på platåberget Billingen som var ganska jobbig då den enda riktigt platta biten utgjordes av skidstadion. Således hela tiden backar att jobba med. Ganska lätt före (även om 10 minus gjorde snön lite sträv) skulle borga för en hög fart från början med det startfältet som det var.

I starten av loppet var det kanske lite trångt när vi gick in i två spår nästan direkt men det var inget problem egentligen. Tyvärr var jag rätt seg i kroppen i starten, det tillskriver jag mest bristen på tävlingar och att det var hög klass på startfältet men det finns lite mer form att hämta. Första varvet fick jag verkligen kämpa och pressa kroppen och tappade väl lite väl många åkare framför mig. Backarna gjorde sitt också.

En bit in på det andra varvet började det kännas mer kontrollerat. Tyvärr hade mitt vätskebälte frusit så jag kunde inte dricka något under hela loppet, två geler var allt jag tog, och det var nog lite negativt på slutet. Vi blev några stycken som jobbade bra tillsamman och eftersom vi åkte på en bana med flera vändpunkter så såg jag hela tiden att det fanns ganska många åkare rätt nära framför oss. Varv tre och in på fyra (av sex) så försökte jag jobba ikapp åkare framför men det bet inte jättebra, tog in någon då och då. Istället kom en grupp med några starka Ulricehamnsåkare ifatt och höjde farten. Tyvärr var låg jag lite långt bak när gruppen drogs ut och fick jaga ikapp dom under några kilometer, kände mig stark då och vi kom ifatt några fler åkare.

Ute på sista varvet tappade jag tyvärr lite och vi var några åkare som hamnade efter och även om jag var nära att täta avståndet så orkade jag inte riktigt. Drog ändå det jag kunde och hade bara en som spurtade om mig på upploppet.

Så klart lite missnöjd med resultatet men givet förutsättningarna och resultatlistan så hade jag inte behövt åka så mycket fortare för att vara rätt nöjd. Kroppen var inte van med riktigt tävlingsfart men uthålligheten och kapaciteten var god så länge jag inte behövde gå på rött. Hade gärna åkt någon mil till (med mer energi förstås). Stort tack till arrangörerna för en tävling denna konstiga vinter! Det är mycket värt inför Vasaloppet.

Resultat finns här.

Solig och rätt bra med snö, väldigt fina spår!

Nu väntar kanske någon form av sex mils stakning på engelbrektsspåret till helgen och sedan kanske ännu en riktigt tävling i form av Bessemerloppet.

//Stefan

Vinterlöpning

Häromdagen passade jag på att löpa ett kort pass på isen som blivit på alla översvämmade ängar och åkrar längs Svartån här hemma. Det var som mest ett tunt snölager så lättlöpt och man såg bra hur isen var. Bara öppet vatten där det strömmade i ån.

Det är inte varje år man hinner med något sådant, ofta kan det bli skidor om det ligger lite mer snö. Kul också att man kan springa på ställen där man normalt inte tar sig fram på barmark. Med dubbade skor hade det faktiskt funkat utmärkt att ta intervaller på isen också. Nu har vi fått lite mer snö igen så nästa pass kanske blir skidor istället.

 

Isbelagda ängar längs ån.

Bäverhydda i sumpskogen, det är bara när isen lägger sig som man kommer förbi just här.

Mina gamla Icebug. Sprang inte ett pass med dom förra vintern eftersom vintern ja, var frånvarande. Men dom funkar bra nu in på typ sjunde vintersäsongen, speciellt använder jag dom och jag ska springa snabbare pass när det är halt. Tror att icebug har dom bästa dubbskorna fortfarande.

 

 

 

 

 

Lördagen förra veckan använde jag till ett hårt träningsrace i Eskilstuna på ett fint och rätt kuperat konstsnöspår. Lite seg var jag allt och knappa 15 minusgrader kändes men det var soligt och fint! Sörmlandsåkarna är hårda men i Norberg kör vi ju träningsrace på 54 kilometer.

 

//Stefan

Ännu ett träningsrace och öppet spår i Storvreta till helgen

 Det är få långloppsarrangörer som vill/vågar ens arrangera elittävlingar den här vintern men Storvreta IK Skidor verkar köra något slags öppet spår av sitt långlopp under helgen: https://www.facebook.com/storvretaskidor/

 Vi får nog vara glada för det som det är nu. Tydligen har det kommit snö i Uppland och spåren i Storvreta är fina, lite småkuperade krokiga slingor. Kanske åker jag dit i helgen.

Annars körde jag och Ronny ett träningsrace i Norberg i helgen, det har blivit några nu men som vanligt så är det inte så många som vill ge sig ut i spåren och anstränga sig under 54 kilometer. Vi körde runt runt på elljusspåret i Nordansjö och startade med ganska sura tröga spår och löst för stavarna för att få lite lättare på slutet när solen torkade upp snön lite.

Jag känner mig fortsatt i bra form och Ronny var lite piggare så dom första 4 milen turades vi om med dragjobbet, jag körde i gott långloppstempo (under tröskel) och Ronny höll farten hyfsat. Sista dryga milen hade jag bestämt mig att gå det jag hade kvar. Lämnade Ronny bakom mig, även om han inte tappade så mycket, och pressade på. Ut på näst sista varvet genade Ronny ifatt mig och var lite piggare så vi plågade varandra rätt hårt sista biten! 

Måste säga att jag är nöjd med det loppet och glad för sparringen och att kroppen funkar i år. Tycker att vi åkte bra och Ronny börjar få tillbaka formen också. Bara att försöka hitta mer motivation att fortsätta träna hårt nu!

//Stefan

Träningstävling

Två "träningsrace" hann jag med före jul. Båda i Grönklitt och båda med min gamle kombatant Ronny. Både för vårat eget välbefinnande och för att göra det så roligt som möjligt så både vallade vi och testade skidor ordentligt och efter en ordentlig uppvärmning satte vi av så fort vi bara kunde. Första racet var 6x5km runt rullskidbanan. Det blev bra träning och jag lyckades staka ifrån Ronny på slutet, han var rätt trött efteråt. 

Det andra racet bestod av 2x22 kilometer på vägarna men vi tog dom backar som fanns. Här var jag lite seg i början och hade inget bra tryck i plattstakningen för ovanlighetens skull. Däremot lämnade jag Ronny bakom mig i motluten från pumphusbackarna på det andra varvet. Det kändes bra! 

Så på nyårsafton så blev det en riktig träningstävling. Banan var 3 varv på tävlings 10:an, med backarna upp mot björnparken, och väldigt lös nysnö! Det var skidåkare med fäste och oss utan fäste. Jag var inte pigg i början tyvärr och det var svårt att få ner någon kraft i backen när man stakade. Jagade bakom Ronny och några till och plockade väl någon åkare. Uppför blev det väldigt mycket saxning och att slita sig fram i den mjuka snön. Sista varvet gick bättre och med en hård satsning gick jag ikapp Ronny och vi fick lite sällskap på slutet. Den här gången fick han slå mig med en halvmeter! Man var rätt trött efteråt. Stakfantomen Adam Steen vann stakklassen ca 9 minuter före Ronny och mig, imponerande kört och vi får vara nöjda med det

 

Det var fint med snö i Grönklitt, riktig vinterkänsla!

 1997 hade Svenska Skidspelens världscup flyttats till Grönklitt. Man åkte ungefär de banor vi åkte nu. Alla tycktes vara överens om att det var för lätta banor då, att Dählie vann med 1 minut tyder ju självklart på det!

 

Idag har jag avverkat ett bra intervallpass på Skiergen. 250-500-1000-1500-2000-1500-1000-500-250 meter med 1 minuts vila mellan. Jag var ganska sliten som väntat, 1.45 tempo på första 3 sen fick jag sänka på dom längre och höja mot slutat. Syftet var ändå att få hög puls och det uppnåddes utan att gå helt stum! Ca 30 minuter effektiv hård träning designad av SkiTeam Lager 157 tror jag. Avslutad med 10 minuter 15/15 på högsta motstånd, nöjd med det!

Nu får vi se var det blir snöskidåkning nästa gång.

//Stefan

5000m pb.

Hej! Jag har haft en bra skierg-period. Det började med att jag klarade 10x500m/1min vila i 1.42 tempo på alla 10 mot tidigare på 8 som bäst. Det blev både hög puls och mycket syra vilket var ett bra kvitto på att kroppen hade fått vila upp sig lite från all stakning tidigare i månaden. Och att jag för en gångs skull var utvilad för ett skiergpass! Nöjd med det!

Jag fortsatte på samma bana och tog ett pb på 5000m idag. Åter igen så är jag sällan så utvilad för stakmaskinen (satsar inte så hårt på den grenen) och det brukar bli färre 5000m tester än jag vill köra. Nu ska jag försöka hålla ett test i månaden även om jag sällan är riktigt sugen att maxa på träning. Hur som helst så är jag nöjd med 17.40 idag, 8 sekunder snabbare än tidigare, och det gick märkligt kontrollerat i början och jag hade lika märkligt svårt att höja tempot på slutet! Det var väl dagens form det. Jag återhämtade mig rätt bra och tog 18 minuter 40/20 efter det, vilket förmodligen förklarar att det gör ont i överkroppen nu men jag ska ju tävla på distanser som tar längre tid än 17.40 minuter så det är väl som det ska. Hoppas nu att det här testet inspirerar mig att göra det flera gånger, det finns nog mer att ta av.

Det blir ju en del löpning nu också när vintern inte ser ut som den ska. Jag försöker löpa ett hårt pass i veckan, bra träning/underhålla benen, men fokus är ju på hårda skidspecifika pass. Så det blir ganska lugn löpning, och inte så långt. Och som många noterat så kunde man se solen härom dagen!

 

Fin frost i gräset på julafton i alla fall.

Annars brukar jag passa på att slita på lite gamla slitna skor under "vintern" då man ändå löper färre timmar. Men mängden hål fram på skorna under gör ju att jag blir benägen att ta till slit och släng filosofin.

 

Terrängskor ska ju hålla bättre än vägskor? Va Saucony?

//Stefan

Är SSF/RF på väg att ställa in tävlingssäsongen?

 Ibland lyssnar jag på Skiteam Lager 175:s podd och i något av dom senaste avsnitten fastnade jag för vad Stefan Palm sa om den kommande skidsäsongen. Palms mening var ungefär att exempelvis hockey och fotboll (på toppnivå) har fått igång tävlingsverksamheten, hittat ett sätt att genomföra den och trots corona så fortsätter den nu och detta är en konsekvens av starka idrottsförbund. Det är också accepterat av det övriga samhället.  Medan i skidor och andra konditionsidrotter händer det inte så mycket. Onekligen ett riktigt påpekande. Så därför undrar jag nu vad SSF/RF egentligen gör för verksamheten? Därtill finns det faktiskt relevanta frågor kring coronabekämpning och dess effekter på samhället (och däri idrotten) som vi behöver diskutera, för vår idrotts skull. Just nu känns det bara som att SSF/RF flyter med strömmen.

Innan jag går in på politiken så får jag ändå konstatera att corona sprids genom att människor träffas nära varandra så oavsett vilka verksamheter i samhället vi pratar om, butikshandel eller skidtävlingar, som vi håller öppna så ökar det riskerna för spridning. Således handlar frågan om hur vi värderar risker samt vilka verksamheter vi i samhället värderar att hålla öppna. Självklart är det relaterat till hur smittan påverkar samhället vid en given tidpunkt.

Så om vi ska få någon fortsättning på vår idrott måste vi faktiskt både propagera för vikten av att ha såväl ungdomstävlingar som motionslopp samtidigt som vi för en diskussion om hur det kan göras på ett corona-säkert sätt. Vi måste diskutera om det är rimligt att ha ett långlopp med säg 400 deltagare givet den ökade risk för smittspridning det eventuellt ger? Vi måste våga fråga vad skillnaden är mellan öppna kommersiella skidspår/alpinbackar och att genomföra en skidtävling (jag syftar inte på lagstiftning här, jag vet att den påverkar)? Vi måste kräva att samhället tittar på varje situation och inte drar alla verksamheter över en kam. Om vi inte gör det, ja då kommer ju ingen annan i samhället att bry sig om våra idrotter.

Som ni förstår önskar jag att skidåkningen ska kunna fortgå i så stor utsträckning som möjligt, det är ju ganska självklart. Jag vill dock påpeka att jag inte i något av det som jag skrivit ovan har dragit en bestämd slutsats vad vi bör göra nu och det är inte poängen. Poängen är att om vi inte tar upp det här till diskussion så kommer det att kosta längdskidåkningen mycket i längden. 

//Stefan

Linn Svahn vs Patriarkatet

Idrottens himmel eller helvete på Svt har ett bra avsnitt om jämställdhet där bland annat Johanna Ojala diskuterar könsnormer och hur dom kan begränsa människor med Linn Svahn. Eller det är mer Svahn som förklarar hur kvinnor än idag begränsas i sina uttryck samtidigt som det kan ses som en självklarhet hos framgångsrika män (förutom att hon samtidigt lyckas fånga själva essensen i valfri protestsång från Rage Against the Machine). Imponerande kunskap och analysförmåga. Hoppas hon lägger lite tid på studier i ämnet och inte bara idrottar, det kan världen behöva! Det är massor av annat intressant i programmet också.

Det intressanta är ju att Svahns erfarenheter som idrottande kvinna faller in i ett mönster vi haft inom längdskidåkningen länge. Jag har skrivit om det här  och här bland annat. Det tål att ta upp igen. Tidningsrubrikerna ska man ju i och för sig ta som just rubriker ägnade åt att fånga läsaren men visst blir misogynin extra tydlig där.

Det som inte tas upp i programmet om vi ser till längdskidhistorien är faktiskt den andra sidan, eller det andra könet då. Män. Den manliga skidåkaren, den framgångsrika skidkungen alltså. Där har vi istället idealiserat mannen som går sin egen väg och toleransen har ju varit stor för det mesta. För övrigt lite som geniförklarade män inom den kulturella sfären även om jag inte vill hävda några ytterligare likheter mellan kulturmän och herrskidåkare. Det är som oftast en lång historia som har lett oss dit vi är idag. Hoppas nu fler hoppar på Linn Svahns tåg...

 //Stefan