Träningstävling Garpenberg

Som skrivet blev det skidgång i en liten, liten alpinbacke i Avesta i torsdags kväll. Mest sprättande. Kändes väl okej till en början men snart började benen bli våldsamt svaga när jag skulle gå nerför backen. Så en lite bit in i det nionde hårda passet började min kropp ge upp. 20 minuter A3 blev det den kvällen. Vila igår och sedan planering av rullskidtävling i Olshyttebacken utanför Garpenberg.

Vår träningskamrat Fredrik från Strängnäs ville för en dag fly den flacka mälardalsterrängen samt rullskidspecialisten Tomas Jelinek dök upp för att tävla med mig på snabba hjul. En gång med intervallstart och en gång med omvänd jaktstart, start nere vid älven och målgång på högsta punkten. Tävlingen då? Jo det första loppet segrade Fredrik i på 16.45 min med mig som tvåa på 17.30 och Jelinek trea på 17.45. Fredrik åkte ifrån oss i det tunga motlutet, det som i vanliga fall är vår intervallbacke. Loppet karaktäriserades för min del av dåligt fäste (använde benen försa gången) med spärrhjulen fram samt en kropp som kändes som den var inne på dom 5 sista kilometerna av Vasaloppet, en inte helt angenäm känsla. Det bet liksom inte i motlutet och den flacka stakningen var bara slö.

I den omvända jaktstarten startade jag 15 sekunder efter Jelinek som jag fick jaga upp i halva backen för att köra ifatt, den här gången stakandes. Fredrik var ifatt mig i slutet av backen och vi pressade varandra innan han tog dragjobbet fram till spurten upp till målkrönet. En motlutsspurt som jag självklart vann. Samma tid för mig och två sekunder sämre för Fredrik och något sämre för Jelinek.
Loppet karaktäriserades av högre puls och något bättre känsla (uppvärmd?) samt en stor personlig befrielse över att få staka trots dåligt klös i stakningen.

Dagen avslutades med klassisk åkning med Fredrik där han för ovanlighetens skull fick ha dom tyngsta skidorna.

Hoppas nu att det blir en riktig tävling här nästa år, tack till Tomas och Fredrik.

//Stefan

Två dagar till...

Är uppe i 8 högintensiva pass på 4 dagar nu. Jag var ganska seg efter långloppsstakningen men 25 minuter klassiskt i motlut  i går gick bra, pulsen steg lite mot slutet av 4-minuters dragen. Fortsatte med 1 timme A2 skate med lite fokus på klättring samt impulser på slutet på eftermiddagen. Bra pass och ganska lätt att höja pulsen. Dom nya Marweskidorna hjälpte kanske motivationen lite.

Så till dagen som inleddes med löpintervaller på en småkuperad grusväg. 1, 2, 3, 4, 5-minuter stege som jag sedan vände på. Visst var benen lite tunga, men pulsen kunde jag pressa upp bra hela passet. Andra passet idag, 3-minutare motlut i skate. Kändes ok i början men mot slutet så var benen tokstumma, speciellt i paddlingen. Inte så hög puls men i alla fall uppe på A3 nivåer vilket får ses som bra med tanke på att det var det åttonde passet. Nog har jag kört intervallpass i skate betydligt mera utvilad som gått sämre.

I morgon fortsätter det hela med skidgång på kvällen, tyvärr blir det bara ett pass. Intressant och se vad kroppen säger då.

//Stefan

Bosse Hansson goes Nigger Guy

Randy Marsh förklarar vad Bosse Hansson känner just nu.

Chris Rock förklarar när Bosse Hansson och andra vita människor kan säga neger.

Då återstår bara ett problem. Hur sjutton ska vi förklara Clawfinger för dagens ungdom?

//Stefan

Hackmora bergslopp 2012

Det verkar som det aldrig riktigt stämmer för mig i Hackmora. I år hade jag inte sprungit ett hårt löppass sedan mitten av september, det kanske har något med resultatet att göra. Kroppen ville helt enkelt inte prestera och pulsen blev väl bara halvhög. Men, det var faktiskt roligt. Det här var fjärde året i rad jag sprang Hackmora och som traditionen bjuder så styrde jag sedan mot Lugnet för mera motlutsträning, dock mestadels överkropp.

Stakintervaller från skidstadion upp till Kårestugan ovanför hopptornen alltså. Första gången jag var i Lugnet-terrängen och tränade var förmodligen hösten 2001, Strömsberg hade ett höstläger här varje år och som ny i klubben (det är länge sedan nu) så ville dom så klart att jag skulle komma. Jag var väl lite tveksam att åka ifrån Sundsvall men det blev bra träning. Strömsbergs dåvarande stjärna Olof Hedberg och jag hetsade/inspirerade varandra till att jaga timmar, tror att det blev tre pass både fredag och torsdag. Om jag körde några stakintervaller vet jag inte riktigt, men det fanns några som försökte i alla fall! I den branta vägen som går från skidstadion upp mot Sjulsarvet försökte flera små uppländska ungdomar staka! Det var något slags gemensamt upplandsläger där då och jag tror att en tränare vid namn Micke Mattsson var ansvarig för att försöka få dom små barnen att staka i motlut. Olof och jag stod mest och skakade på våra huvuden.

Jag stakade i alla fall fyra gånger och tiderna blev med tanke på vädret okej. Som sagt, löpare lär jag aldrig bli. Efteråt bytte jag skidor, rullskidor och böcker med mina teamkamrater Emelie och Niclas som flytt till Stockholm under helgen men nu var tillbaka. Bra dag i Falun, bättre form nästa år?

I dag fortsatte min högintensitetsperiod. 25x60/30 löpning på förmiddagen. Bättre löpning än igår. På eftermiddagen blev det ett långloppspass med Rembo-Nicke. 1.45h A2 stakning + 25 minuter A3 i ett 6 kilometer långt motlut som avslutning. Okej men jag tog slut sista 5 minuterna i backen. Ganska trött nu.

Resultat från Hackmora bergslopp hittar ni här.

//Stefan

Fråga inte vilka krav du kan ställa på andra, fråga vilka krav du kan ställa på dig själv

Har ni tänkt på hur ett politiskt förslag idag blir analyserat i den offentliga diskursen? Fastighetsskatt, hur drabbar det välbeställda villaägare runt Stockholm? Jobbskattavdrag (dvs inkomstskattesänkning), hur mycket tjänar medelklassen i Stockholm på det? Rutavdrag, hur kan det hjälpa stressade (men välbeställda) familjer? Och så slutligen den fråga som gör perspektivet tydligast, hur ska socialdemokraterna vinna nästa val? Genom att vinna över medelklassen i  Stockholm!

Självklart finns den andra sidan av politiken i vårt dialektiska samhälle. Dom som vi måste ställa krav på! Det är här motsatsförhållandet visar sin otrevliga sida ty krav ställs endast på i den nedre delen av samhällets hierarki. Elever (om dom inte är väldigt duktiga, då ska dom helst få egna skolor), socialbidragstagare, arbetslösa, flyktingar, invandrare, brottslingar osv.

Blir därför uppriktigt glad över att läsa Svend Dahls krönika i Sundsvalls Tidning, en liberal som analyserar maktrelationer i samhället och dessutom tar med John Rawls i diskussionen. Att nu kravet på Vab-intyg är påväg bort visar väl egentligen bara hur tydligt samhället bedömmer olika grupper. Men det är inte det som är den stora poängen, precis som Dahl skriver så fräter kravretoriken sönder samhället.

"Ju självklarare den blir som utgångspunkt i det politiska samtalet, desto svårare blir det att se de som inte delar våra egna socioekonomiska förutsättningar som jämlikar. I stället för att vara en del av samhällsgemenskapen förvandlas sjuka, arbetslösa och fattiga till hot mot densamma."

Att hävda att vi är påväg mot USA:s sociala skiktning är en kliché och sådant bör man hålla sig borta från, men? George Carlin förklarar hur den härskande klassen härskar och vad poängen är med dom fattiga.

//Stefan

Hergé och samtiden

Låt mig se om jag förstått det rätt, om inte alla Tintin album finns på barnavdelningen på biblioteket så är det censur? Precis som att det är censur om man kritiserar Lars Vilks!

Så vi tar det igen. Vi har en norm, en uppsättning idéer som vi har gemensamma, om hur en svensk är och ser ut. Detta är inget konstigt, på samma sätt finns det en norm kring hur en längdskidåkare är och ser ut. Vi kan exempelvis hysa uppfattningen att svenskar är korrumperade i liten utsträckning, detta är naturligtvis en positiv uppfattning och kan också stödjas av jämförande studier med andra länder.

Men det finns en annan sida. Vi har också en uppfattning att svenskars utseende och språkliga uttal. Det betyder enkelt förklarat att vi förväntar oss att en svensk har en ljus hudfärg och talar svenska flytande utan brytning. Det betyder i sin tur att alla svenskar (eller individer som bor i Sverige) som avviker från den normen utseendemässigt och språkligt är väldigt medvetna om att dom just avviker från normen om svenskhet. Ni som känner er osäkra på om det faktiskt kan vara så, tjaa, ta och fråga en bekant som inte är så ljushyad/blond eller möjligtvis bryter på polska.

Så Tintin I Kongo kanske inte är det ett barn i 10-års åldern behöver möta på biblioteket oavsett om barnet i fråga har en mörk eller ljus hudfärg? Serieteketbloggen belyser frågan i ett bra inlägg.

 

 

Rasism vs humanism?

//Stefan...

...som haft Tintin i Kongo i bokhyllan sedan jag var 10 år och aldrig kallat en människa för neger. Vilka slutsatser kan vi dra av det? Kanske bara att det gick ganska bra för mig?

Klassiska + stakintervaller

Efter en och en halv bedrövliga träningsveckor så försökte jag mig på att höja intensiteten igen under gårdagen. A2 löpning på morgonen som kändes djävulsk tung, så som löpning efter sjukdom ska kännas. På kvällen blev det klassiska intervaller för fösta gången i Ängelsberg i år. 9 x 5 minuter får väl vara ett bra resultat, inte gick det så sakta heller. Dock ont i låren till en början (orsak: styrketräning) men det blev ingen dip efter några intervaller, snarare så att känslan var bättre. Skönt med två hårda klassiska pass i september i alla fall.

Idag stakade jag i samma backe, fyra låga + 30-sekunders intervaller för att få lite sprintträning. Svårt att pressa kroppen men ok. Nu behövs lugn träning några dagar, gärna i form av fyra timmar stakning, så kan det nog bli en intervallvecka snart.

//Stefan...

...som lyssnar på Six The Hard Way Ep:n, Suicidal Tendencies