torsdag 21 juli 2016

Två rullskidtävlingar...

...Har det blivit den senaste tiden. Först i Norberg där man bestämt sig för att genomföra en Engelbrektsrull. Det var väl bra även om den var i det kortaste laget med 18 kilometer på en bana som gick från byn ut runt sjön och tillbaka. Fin asfalt och några småbackar och vi körde på 2:or.

Då Ronny anmälde sig som sjuk var visst övriga tävlande överrens om att jag var favorit så för att få någon fart på tävlingen (och få bra träning) fick jag dra. Och dra. Och dra. Fick väl lite hjälp men det var svårt att gå i från på en så kort sträcka med så små backar. Blev ett bra träningspass och en hård avslutning där jag spurtade ner juniorbröderna Björn. Att jag ändå inte vann tävlingen, ja det får ni fråga arrangören om varför...

I lördags var det dags för Näsrullen. Nu var det ett bättre startfält och hopp om ett ytterligare bra pass och rolig tävling. Jag hade till och med vilat ordentligt dagarna före. Och så får jag vänster stav avkörd i starten...

Jag tar mig 2 kilometer och får en ny stav och får ändra fokus till ett helt annat lopp. Köra ifatt täten går ju inte, speciellt inte i motvinden. Jagar i 10 kilometer tills jag är ifatt en grupp med bla Thomas Jelinek och Olivia Hansson. Det var ganska skönt att få lite vindskydd. När vi svänger av mot Utsund och får medvind går jag upp och höjer farten och håller den positionen fram till Folkärna. Och när vi fick lite backar på väg tillbaka mot By så blev det hårdkörning på riktigt. Kändes bra men var nog lite trött.

Fick med mig Jörgen Lindgren från IK Stern och vi plockade in några åkare. Vi var faktiskt ifatt en (från förkylningen) trött Ronny några kilometer före mål och det blev en bra spurt som jag tog. Så träning det fick jag igen. Men jag är trött på att dra nu. Senast jag hade ett problemfritt rullskidslopp var nog Näsrullen förra året, men det ska väl vända. Bra form i alla fall.

//Stefan

måndag 18 juli 2016

Jonas Karlsson om fallet Aregawi

Jag har funderat en del kring dom här historian kring Melodium, Wada och Aregawi (för att ta det välkända svenska exemplet). Men eftersom jag varken har kunskap eller haft tid att sätta mig bättre in i saken så har jag inte skrivit något här. Det kan vara klokt att inte göra det innan man har lite kunskap i alla fall. Den tidigare svt-krönikören Jonas Karlsson har däremot skrivit, och om han gjort sin läxa så är hela Melodium-historian riktigt oklar (för att välja ett diplomatiskt ord). Kanske har en massa idrottare blivit stämplade som fuskare för att någon gång (kanske innan det blev förbjudet) ha tagit ett medel som eventuellt inte höjer prestationen alls.

Jonas Karlssons inlägg går att läsa här.

Det kan vara värt att läsa när diverse experter och journalister använder sitt mediautrymme åt att ta heder och ära av Abebea Aregawi. Jag tror inte dom har gjort ett lika grundligt arbete. Att man som tidigare idrottare eller journalist har ett hjärta som klappar väldigt starkt för rena svenska idrottare som ibland inte får en ärlig chans rättfärdigar faktiskt inte att man gör ett dåligt jobb i media. Så höj nivån!

//Stefan

fredag 15 juli 2016

Klackberg

Det har blivit lite träning nu under den första halvan av juli. När man inte har tid eller råd att åka iväg allt för långt så får man göra det bästa av vad som finns hemma. I Klackberg, Norberg, har jag inte tränat så få pass under min skidkarriär. Den första orsaken till att jag var där är konstsnön som man var väldigt bra på under 90-talet. Vill minnas att vi var upp med Västerfärnebo AIK och körde någon tävling, kanske en Västmanlands Cup, en kväll och jag tyckte backarna var väldigt stora. Vi åkte runt på stadion bara...

Som junior tränade jag där varje vinter och det var ju inte direkt snörika vintrar mellan 95 och 97. Backarna var väl lite mindre då men den stora backen på 5-kilometerselljusspåret var inte att leka med. Den räckte ju till och med för Jaktstarts-SM 99, även om landslagsåkarna klagade på att den var för lätt. Vill även minnas att vi körde en Salomon Cup I Klackberg 96, kanske, möjligtvis med dom första sprinttävlingarna på juniorsidan också. Någon borde faktiskt ha lärt mig tycka om motlut mycket tidigare, att lära sig själv går inte alltid så snabbt!

Efter att Klackbergs konstsnöspår hade några dåliga år en bit in på 00-talet genomförs skidpassen här i trakterna oftare på andra ställen. Sen är ju ärligt talat backarna kring stadion nu ganska små, jämfört med Mördarbacken på Lugnet. Om jag tränar i skidspåren kring Norberg nu om vintrarna så är det oftare Engelbrektsspåret jag är i, när det finns snö vill säga. Det är verkligen fin gammaldags skidåkning där.

Men något jag mer än gärna fortfarande gör är att springa i Klackberg! Distanspass, intervaller och skidgång (även om backarna är lite korta). Den här veckan började jag med fyra timmar kuperad löpning i både slalombacken, Rutchen och runt elljusspåret och gruvhålen. Fokus låg på att verkligen löpa i backarna, jaga höjdmeter och göra det i ett lugnt tempo. Sprang faktiskt utan vätskebälte eller rygsäck, kom på att jag hade så nära till bilen så då kan man ju ta en runda på 30-40 minuter för att stanna till för en drickpaus. Blev ett bra pass och det tog inte heller lika hårt på benen som tidigare i år. Låren börjar väl vänja sig.

I onsdags blev det löpintervaller uppför. Dels min testrunda som startar i den stora backen på elljusspåret och består av att löpa 10 minuter och se hur långt jag kommer. Backen tar ungefär 5 minuter och sedan följer 5minuter småkuperat med avslutningen lite utför, sen har jag bara att jogga några minuter utför för att starta om. Det blev 3 sånna varv följt av 5 vändor uppför en brant med lite trappor avslutat med en slakmota. 45 minuter totalt blev det. Löpte väl hyfsat snabbt men tog inte ut allt för mycket, bra pass.

Mycket löpning har det blivit nu för att prestera bra på AXA Fjällmaraton om några veckor. Hoppas på lite bättre form nu igen när jag lugnar ner träningen.

Trappan på min korta intervallsträcka, ingången till Blå Grottan rakt fram. Kalkhaltig mark skapar en fin lövskog som för tankarna till sydligare breddgrader. 
Blå Grottan, gammalt gruvhål med fint vatten.

Rutchen, bra att både löpa, hufsa samt gå i. 


Samma gamla slalombacke, inte så lång som sagt, så det blir några vändor.
//Stefan