söndag 29 oktober 2017

Farlig forskning

Jag kanske är lite sen på bollen så att säga men Aftonbladet hade två artiklar om genusforskare som gjort studier åt Svenska Fotbollsförbundet, här och här finns dom.

Ganska talande, självklart finner man sexism innom en manlig (och manligt styrd) domän som fotboll med den historia fotbollen har. En del av fotbollen har alltid varit att fostra pojkar i manlighet, inte sällan en mindre positiv variant då.

Svenska fotbollförbundets ordförande Karl-Erik Nilsson verkar dock vara helt ovetande om en sexistisk och homofob kultur, det ingår väl i hans jobb att vara det antar jag!

Men det som verkar göra mest ont i Nilssons är nog när forskaren Jesper Fundberg berättar "hur personer med makt inom svensk fotboll bland annat kallat kvinnliga kollegor för ”herrbetjänter”.

Nilsson säger att: "Det är ju naturligtvis inta acceptabelt och inte enligt våra värderingar att man ska agera på det sättet. Det förvånar mig, jag har aldrig hört något liknande uttryck. Det är förvånande att Jesper då inte framfört det till oss eller till mig för vi hade ju mycket kontakt på den tiden innan de här utbildningarna. Det är naturligtvis inte okej men det är inte heller okej när du är där för att göra ett jobb åt oss, att då inte förmedla den typen av information till oss utan förmedla den via media. Det är verkligen inte okej"

Den stora frågan som vi alla andra ställer oss nu vad anser Nilsson vara värst? Att en forskare berättar offentligt om grova sexistiska övertramp inom toppen av SFF eller att det skett grova sexistiska övertramp inom toppen av SSF?

Låt oss kalla det kompetensbrist...

//Stefan

torsdag 19 oktober 2017

Sista fjällöpningen i år

Fin höstdag med sol, nästan vindstilla och någon plusgrad. Drygt 5 timmar på fjället i lugnt tempo. Hälften stig och hälften obanat. Var väl ganska seg i benen efter gårdagens skateintervaller (igen!) i Falun men så ska det väl vara. Gäller ju att ta vara på dom fina dagarna och det här var nog årets sista fjällöpning. Som vanligt borde man göra mer av det här, hoppas på nästa år helt enkelt.


Nu väntar stakning i Grönklittsbacken!

//Stefan

onsdag 18 oktober 2017

Nordic Ski Convention

Svenska Skidspelen ordnar någon slags längdskidmässa i Falun 3-5 november under (på engelska av någon anledning) namnet Nordic Ski Convention. Verkar vara en rad roliga aktiviteter och intressanta föreläsningar. Bra initiativ för längdskidåkningen (och övriga nordiska grenar) och säkert mycket där för många att lära sig om och intressera sig för. Så tar er dit för sjutton!

Jag blir ju självklart mest intresserad av föreläsningarna, kan man hoppas på att någon lyfter genus och jämställdhetsfrågorna kanske?!

Johan Olsson är ju kapabel att reflektera men han har ju inte tagit det spåret hittills.

Nuvarande och fd manliga landslagstränare räknar jag bort på deras tidigare (frånvarande) trackrecord.

Visst finns det intressanta genusperspektiv på vallning även om dom är mindre inom det praktiska hantverket, kanske är det det som Urban Nilsson kommer att fokusera på. Men jag vet att landslagsvallarna är fullt kapabla att diskutera genusfrågor så han kanske överraskar!

Fysiologi och kost har ju uppenbara genusperspektiv.

Men jag skulle tippa på att Eva-Lena Frick har en stor erfarenhet att dela med sig av om hon vill!

Annars finns det väl jobba vidare med just genusperspektiv för Svenska Skidspelen, 10 manliga föreläsare listade men bara 3 kvinnliga. Fast det speglar den nuvarande verkligheten, om man vill stanna kvar i den och inte gå framåt då...

//Stefan

söndag 15 oktober 2017

Bra träning

Första gången jag varit nöjd med en förkylning då typ...

Så jag har genomfört lite rolig träning senaste tiden, högintensiv sådan som är fantastiskt kul när man fram för allt Ett: har varit sjuk och inte kunnat träna, Två: är i bra träningsform.

Började förra lördagen med ett stakpass på 2:or, ganska platt med korta intervaller, 15/15 och 60/60. Bra att träna snabbhet och explosivitet, konditionsträningen får man på köpet. Som första intervallpasset efter förkylningen så kändes det jättebra i början och efter det jättetrött. Ett tag i början av passet jag tänkte åka ner till Gålörullen.

Men så blev det inte, planen följdes och jag hamnade i Rommes alpinbackar. Passet totalt tog 3.40h och innehöll fyra hårda vändor uppför. Dom tre första bestod av hufs/gång och gick snabbare än jag gjort tidigare, bra så även om jag inte maxar uppför. Sista draget gick på grusvägen från främre backarna i form av 70/20 hufs med vanliga klassiska stavar som jag hängde lite extra på. Bra variation och man får med överkroppen lite mer. Antar att det här är ett "långloppspass" fast med benen främst då. Väldigt kul i alla fall!

I måndags började jag dagen med Skierg. Jag kör i princip bara 500m/1min vila på tungt motstånd och riktigt hårt. Eftersom jag inte besöker stakmaskiner så frekvent så gör jag det som känns mest givande för mig, utifrån vad jag behöver träna på och vad jag tränar på. Men den här gången (trött från Romme dagen före) bestämde jag mig för att dra 10min tröskel före. Det var i och för sig lätt men resulterade i en sjukt plågsam upplevelse på dom korta intervallerna, med skyhög puls. Prestationen var väl usel men syftet med träningen uppnåddes. Att träning är träning är en princip som hjälper ganska mycket. Sen kan tävling vara bra träning och träningen genomföras som tävling om det passar syftet. Att bränna sig mentalt på träning är inget för mig, säkert jättebra för andra.

I onsdags hade jag fortfarande ont i benen sen Romme men genomförde banintervaller på morgonen. I moderat tempo, fyrahundringar. Funkade okej, banan har varit bra underlag för mina löpslitna knän sen fjällmaran. Och banintervaller ger ju alltid lite mer fart, kanske blir det mer sådant nästa vår.

Kvällen innebar ett stakpass på 3:or med korta och långa impulser, stakning samt lite diagonal i både maxfart och lite mer kontrollerat. Inte ofta jag gör den här typen av pass (ofta är det inbakat i annan träningen) men ombyte förnöjer.

I fredags i fin-fint väder tog jag mig an ett långloppspass, ett något mångtydigt begrepp men i grunden betyder det väl att man kör en typ av träning inriktat mot långlopp. Dvs stakning länge och ganska hårt, specifikt att träna hård stakning när musklerna börjar bli utmattade. Finns många varianter, jag kör gärna ett pass där A2/A3 blandas. Ganska hög grundfart och sedan bitar i hårdare (tävlings)fart. Mitt pass i fredags såg ut så här:

Ca 30 min lugn A2 stakning med start i Norberg.
10x1min hårt småkuperat.
Kort återhämtning i A2 följt av 10min klassiskt ganska hårt (klassiskt bara som omväxling) platt och uppför.
A2 till backen i Ängelsberg och sen 5min klassiskt där ganska hårt.
A2 igen (bara stakning resten av passet) och svängde av mot Fagersta för 20min 70/20, tog väl i det jag kunde.
Paus för energikaka efter knappt 2h.
A2 till Fagersta + 5min A3 i backen till sopstationen.
Rullade ner till Melingsbacken och gick det jag hade i den, inte så snabbt, ganska trött i överkroppen (som tanken var iofs).
Avslutade med att hålla lite tryck i stakningen ner till Norberg.
Klar efter 3.10h, nöjd med det.

Idag gjorde jag sista intervallpasset i form av skate. Nötte i backen i Ängelsberg, helt okej faktiskt. Lite försiktig i början för att orka hela. Bra träningsperiod!

Siktar på att leta motlut nästa vecka, snö fårnog vänta ett tag.

//Stefan

tisdag 10 oktober 2017

Ulvang och förnyelsen

Det är väl bra att Ulvang och FIS är öppna för förnyelse även om jag tycker att förändringsbenägenheten ibland uppvisar längdskidåkningens bristande självförtroende för vad vår idrott är.

Fast det finns ju gränser för förändringsbenägenheten. Som klassisk stil, den ska ju se ut som "riktig" klassisk stil, som det såg ut på herrarnas OS-tremil 1992. Annars är det nog bäst man förbjuder det...

//Stefan

fredag 6 oktober 2017

Perfekt förkylning?

Tränar igen efter ett bakslag som gav några dagar till med vila så jag är inte direkt övertränad nu. Planen var hela tiden en viloperiod i månadsskiftet september/oktober. Inte så att jag längtar efter att vara snorig och ha ont i halsen men förutom att jag inte kunnat träna så har det inte varit så farligt, inte ont i musklerna och helt död i kroppen. Perfekt förkylning då kanske?

Vet inte riktigt men efter att ha tränat en vår och hel sommar behöver jag verkligen vila annars blir inte ingången i vintern inte så bra. Nu verkar jag drabbas av höstförkylningar en gång varje höst och det understryker väl min nyss nedskrivna slutsats. Man kanske inte vill vara sjuk men det kan ju komma mer eller mindre lägligt.

Nu hoppas jag kunna skapa lite mer positiv form framåt i oktober. Gårdagens träningspass var väl hemskt tungt på sitt sätt men idag tog jag rullskidorna till tallheden för ett långpass som gick bättre. Hoppas således på intervaller i morgon. Annars handlar höstträningen mest om att fokusera krafterna till och på rätt pass, och ta det lite extra lugnt på dom andra.

Tallhed, det bästa att löpa på efter fjäll. Dagens runda tog mig bort runt speedwaybanan som vanligt typ. När jag inte tränat så mycket på ett tag är det väldigt tydligt att behovet av sportdryck och liknande är mycket mindre. Idag gick jag runt på vatten och bananer under 4.30h, och då är jag inte en speciellt förtjust i bananer. I vanliga fall häller jag i mig energi så fort jag behöver, inte i onödan men att använda träningspass som en bantningsform är inget för mig om jag vill få ut något av träningen.
//Stefan

onsdag 4 oktober 2017

Det där med vapen - Eddie Izzard


//Stefan

Angående den kvinnliga representationen i långloppsteamen, intet nytt...

Några notiser på Langrenn.com fångade min uppmärksamhet. Två nya långloppsteam i Norge, Team Oslo Sportslager Rustad IL samt Lyn Ski Moseteråsen. Gott så och kul att flera åkare får chansen, men det är ju bara att räkna. Oavsett om man har förklaringar, inte har förklaringar eller helt enkelt inte bryr sig så går det ju inte att förneka att elitsidan på långloppen har ett problem med att ge kvinnor utrymme. Och nej, det det är inte kvinnornas eget fel eller egen ansvar att lösa detta. Däremot så kommer det nog att vara ni kvinnor som faktiskt löser detta, kanske får ni lite hjälp på marginalen av det motsatta könet.

Återstår väl bara att önska dom ovan nämnda teamen lycka till, det kräver ju en del jobb att driva en sådan verksamhet. Samt att hoppas på en viss reflektion angående genusfrågor. Men intresset för den här frågan är ju inte överväldigande inom längdskidåkningen, varken i Norge eller i Sverige...

//Stefan