måndag 21 november 2016

Tales from the double poling side

Man är ju inte så älskad av FIS länge, om man stakar alltså. Plötsligt en ny regel om stavlängd och tal om att slopa den klassiska stilen om vi fortsätter staka. Vegard Ulvang verkar tycka att den klassiska åkningen nog ändå var som bäst när han själv var bäst, dvs OS 3-milen 1992. Samtidigt lyckas han skriva en artikel där han missar att långloppsdamerna också stakar, man förstår ju om dom känner sig upprörda över verklighetsbeskrivningen.

Vad har hänt då? Jo inom långloppen har stakning blivit normen för toppen av åkarna därför att det helt enkelt oftast är det optimala sättet att prestera i den typen av lopp. Så vi tittat på varandra och försöker räkna ut hur vi ska staka bättre. Ingen tittar dock snett på någon oavsett längd på stavar eller om man har fästvalla under skidorna. Och intresset för långlopp minskar ju inte...

På traditionella distanser, inte lika mycket stakning! I några VC-lopp dom senaste säsongerna har flera av dom bästa herrarna stakat där den gemensama nämnaren tycks vara lite lättare kupering på dessa banorna. Och då slår FIS bakut! Bland damerna då? Jag vill minnas att Britta Johansson Norgren stakat en VC-sprint och efter lite efterforskande får jag veta att Ingvild Flugstad Östberg stakade det klassiska loppet i dom norska premiärtävlingarna i Beito förra säsongen. Jo visst har det stakats i VC-sprinter bland herrarna en del men åter igen är den gemensamma nämnaren relativt lätta banor.

Man kan ju tycka att FIS överreagerar lite? Och vill man se alla diagonala så kan man väl titta på damerna, fast dom hade ju inte Ulvang noterat ändå. Om det hela inte handlar om oro för konkurrens från långloppen?

Om vi ser på dom klassiska loppen i helgens tävlingar i Brux så stakade både Britta och Bysse på ett imponerande sätt. Men med tuffa banor, ganska segt före och lite mjukt stavfäste. Då vinner dom konditionsmonster som åker med fäste och huserar i världseliten på traditionella distanser. Av precis samma anledning så går det fortare att åka klassiskt med alla växlar på Lugnets VM-banor mot att enbart staka. Så vad är problemet egentligen? Om det nu inte är långloppen?

Varför stakar vi i långloppen utan fästvalla under skidorna? För det första åker vi på lättare banor och med ökat fokus på stakkapacitet så så förlorar man inte något i backarna på att gå utan fäste. Förmodligen är det lite energisnålare att staka än att åka med hela kroppen och kräver inte riktigt samma konditionskapacitet. Men framför allt stakar vi för att det är svårt att valla fäste utan att det förstör glidet när man stakar. Och då hänger man inte med på dom flacka partierna. Det hela kunde ju i och för sig lösas genom att köra långloppen med individuell start, men med tanke på att FIS ändrade ändrade 5-milen på grund av oro att Anders Södergern skulle vinna hela tiden så lär väl inte det hända...

Så vad är problemet FIS?

//Stefan


lördag 12 november 2016

America


Fighting fire with empty words
While the banks get fat
And the poor stay poor
And the rich get rich
And the cops get paid
To look away
As the one percent rules America

//Stefan

tisdag 8 november 2016

Skidåkning i Grönklitt

Det är nog länge sedan vintern började så här tidigt och bra på våra breddgrader. Även om jag räknar november som en snömånad med skidåkning så är det ju lite olika förhållanden år från år. Natursnö och långa spår som här i Grönklitt ger dock ytterligare en dimension samtidigt som skidåkningen ställer lite högre krav rent tekniskt. Idag blev det 2.40h klassisk åkning (väldigt lungt) samt 2.10h skate (väldigt lugnt).

//Stefan

torsdag 3 november 2016

Kvinnor, idrott och manliga ledare, del 4

Fick den här boken idag!


Rekommenderas till alla som är intresserade av hur det är att vara kvinna och idrottare. Finns att köpa här och här.


Marias sammanfatting av boken:

När jag var liten ansågs landslagstjejerna så dåliga att de inte ens var värda att satsa på.
På en halv generation har mycket förändrats, till att det idag blivit nästan lika självklart för kvinnliga idrottare att bli världsstjärnor som manliga.
Trots det hamnar idrotten fortfarande i patriarkala fällor.
Med män som beslutar och manlig idrott som värderas högre.
Ojämlikhet är många gånger både diffus och svår att bevisa.
Men bristen på kvinnliga ledare är ett tydligt tecken på att kvinnor inte blir tagna på allvar.
 
När elitidrottskvinnor blir gravida tvingas de dessutom ta sig tillbaka på egen hand, utan sportsligt och ekonomiskt stöd.
Att vara mamma och satsa på sig själv är en krock bitvis svår att få ihop.
På många plan är kvinnors normer både strängare och svårare att leva upp till.
För självklart ska vi både prestera bra, men samtidigt leva upp till samhällets alla övriga ideal.
I jakten på optimerade prestationer och fokus på det yttre ökar olika slags ätstörningar inom idrotten. Hur långt ska en elitidrottare egentligen vara beredd att gå i jakten på att prestera?

När vi kommer till jämställdhet ligger idrotten ofta år efter det övriga samhället, med frågor som hamnar i skymundan och sällan prioriteras.
Men för att jämställa idrotten behöver vi faktiskt gå till botten med varför sju gånger fler män än kvinnor åker Vasaloppet, hur prestationen påverkas av mens och p-piller, eller varför en toppolitiker kan vara föräldraledig men inte en tränare.

Vad menade egentligen sportchefen på SOK när han sa att en timeout på grund av graviditet inte hade med kön att göra? Borde idrotts- kvinnor helt enkelt inte få barn om de inte ska behöva ta hela ansvaret själva?

//Stefan

tisdag 1 november 2016

Träning på snö

Träningen den senaste tiden har (relativt mig själv) bestått av något färre timmar men med ett högintensivt inslag på dom flesta pass. Trots det inte så väldigt många per vecka, typ 4, om det är bra för mig vet jag ärligt talat inte, dom lugna passen känns nödvändiga inte minst för att återhämta kroppen. Men jag har fått bra hårdträning i alla fall. Två långloppspass dom senaste helgerna på vanliga rundan runt Ängelsberg, Fagersta och Norberg i A2/A3 stakning. Ett klassiskt intevallpass i Garpenberg med Ronny förra tisdagen där han hävdade att det var tröskel bland annat.

Så idag var jag ledig och planerade köra ett längre klassiskt pass i Garpenberg med intervaller också. Bara för säkerhets skull om FIS får för sig att förbjuda användandet av stavar. Tränade gjorde jag också, fyra gånger upp i lungt tempo, fyra gånger upp i hårt tempo. Det var lite jobbigt...

Det här är faktiskt toppen på Olshyttebacken så det var inte så farligt hela vägen. Nedre halvan var tämligen ren. Det enda hellånga draget tog nästan 11 minuter med samma skidor som tog starx över 9 förra tisdagen.

//Stefan