torsdag 29 maj 2014

Ottarstrampen 2014

Världens trevligaste skidklubb IK Rex ordnade som vanligt Ottarstävlingarna idag. 44 kilometer MTB var mitt val och genomfördes på en tvåvarvsbana med ovanligt (för att vara MTB av idag) mycket halvsvår stig. Var lite orolig före start pga en "mystisk" känsla i halsen dom senaste dagarna men det var inget som störde mig under loppet.

Vi tar oss igenom min tävling då. Stod bakom några damer i starten och det var ju lite dumt. Blev jakt halva första varvet. Var ganska pigg och kunde trycka på bra så fort det fanns utrymme. Försökte att inte gå stum utan spara lite till andra varvet. Tror att jag drog sönder varje klunga jag kom ikapp men någonstans när man passerar grustaget så var farten lagom och jag fick pressa mig bitvis för att följa.

Lagom tempo in till varvningen, vi plockade någon hela tiden och någon föll bort. Ut på sista varvet var vi fyra stycken och jag rullade längst bak. I skogen på andra sidan E4:an stumnar cyklisten före mig och ute på grusvägen blir det igen att pressa max några kilometer för att gå ikapp. Funkar men det tar på benen. Att vi plockat en åkare till håller dock motivationen uppe.

Missar tyvärr lite när vi åker på en liten stig ned i en svacka och tack vare en stubbe flyger jag över styret. Är snart uppe igen men har väl en halv minut upp till klungan. Pressar det jag har förbi grustaget och in mot Ottarsborg. Vissa tar jag in på och vissa tappar jag lite på men på det stora hela händer inte så mycket. Rullar i mål ganska nöjd.

Bra tempo i benen men inte bra maxtryck och hade svårt att följa ryck på andra varvet. I och för sig förmodligen ett utslag av dålig start och att jag fick jaga ikapp. Nöjd över att cyklingen går framåt. Nästa helg blir det Lida Loop.

//Stefan

söndag 25 maj 2014

Skänker dom revolutionära liberalerna i Frankrike en tanke...

Så har jag röstat på Feministiskt Initiativ för första gången. Tror att EU mår bättre av det. Samtidigt så bör man skänka en tanke till den franska revolutionen 1789. Visst, det är svårt för liberaler också att genomföra revolutioner, det slutade ju med många avhuggna huvuden. Men tanken på en person, en röst. Så enkel och så radikal. Och vi får skörda frukterna av deras strävanden...

//Stefan

2:a på Vålarullen

Varmt och blåsigt. Som vanligt allt för få åkare på plats men också som vanligt ett gäng starka stakåkare. Motorcykeln släppte fältet tämligen omgående och farten kändes god. Vi blev snabbt en tätgrupp på kanske 8 åkare där det var dom vanliga framme i täten. Jag var väl framme och drog då och då och försökte hålla mig långt framme för att undvika problem. Då hör jag en ordentlig krasch och tror mig se fjolårssegraren Daniel O ligga på asfalten.

Vi fortsätter med ett något decimerat antal åkare. Graas drar hårdast när det är platt. Jakob J har också bra tryck, likaså Ronny W. Bakom smyger Fredrik från Strängnäs med. Det är bra med motvind fram till vändpunkten så ingen lyckas gå ifrån. Väl där gör jag som ofta ett litet ryck och några får lite problem men fältet är snart samlat igen. Några kilometer senare hör jag Ronny skrika och tittar bakåt och ser ett stavrör som studsar på marken. Måste väl vara värmen som smält limmet?

Värmen har tagit riktigt hårt (ca 29 grader) och man får plåga sig för att hålla farten. Min taktik är att ha koll på Graas och mest möjligt hålla hans rygg. Klok taktik för i medvinden norrut mot målet så visar han var skåpet ska stå när det kommer till plattstakning. Jag är den enda som kan följa och Jakob och Fredrik släpper. Inte orkar jag hjälpa till mycket och det är mest Graas förtjänst att vi rullar ifrån. Man han var nog också lite trött för plötsligt dyker han i backen, tredje som försvinner idag!

Bara att försöka förvalta ledningen, och det är jobbigt när man plågat sig på gränsen några kilometer. Det jag inte vill är att den spurtsnabbe Jakob ansluter. Det som händer är istället att (lite förvånande) Fredrik (som nästan helt saknar accelerationsförmåga) kämpat sig ikapp. Tyvärr så var han ju trött då men jag fick ju lite hjälp i alla fall, och piggnar till av hjälpen. Hur som helst så kämpar sig Jakob ikapp till vi kommer in i byn och i näst sista högersvängen startat han spurten och får några meter. Jag hämtar väl in några meter på upploppet men det var en fartökning som jag inte kunde matcha. Stort grattis Jakob och Fredrik som gjorde oss sällskap på pallen.

Bra träningspass och det hjälper att man tränar några pass stakning före. Ska fortsätta med det nu. Tack till Janssons för langningen. Tack till Östervåla IF för ännu en Vålarull. Men slutligen, var fan är dom gröna åkarna?

Resultat hittar ni nog här snart.

//Stefan

fredag 23 maj 2014

Metal Militia del 5

By Request heter Metallicas turne som anländer till Stockholm på fredag. Tydligen får vi rösta fram en setlist och jag har lagt mina fem val på följande låtar.

Trapped Under Ice. Old school thrash som är sällan spelad live och ett exempel på Metallica påväg mot perfektion.

Damage Inc. Den avslutande snabba låten från deras tredje album Master Of Puppets. Dom har väl inte jättelätt att sätta den längre men i Hultsfred för några år sedan höjde den stämningen. Underskattad och du hittar Metallicas bästa riff i bryggan.

Nästan tio minuter instrumental, The Call Of Ktulu. Här med en symfoniorkester från slutet av 90-talet. Kanske det enda som blev riktigt bra på S&M abumet men så är det ett mästerverk i grunden. Och så fanns det dom som lyssnade på Kiss på 80-talet???

Welcome Home (Sanitarium). Metallicas peakade musikaliskt tidigt i sin karriär och det tydligaste exemplet är kanske den här låten som har en text skriven utifrån filmen Gökboet. Men det är taktbytena som är den stora grejen.

The Outlaw Torn. Efter att ha uppehålligt mig kring favoritalbumen Puppets och Lightning så slänger jag in något som ändå visar på kvalitet (och Metallicas signum: längd!) från Load-albumen. Men chansen att vi får höra den på fredag är väl inte så stor.

Nu hoppas jag bara att vi kan slippa dom uttjatade live nummer som Nothing Else Matters, Enter Sandman samt Seek And Destroy. Men vad är channsen för det?

//Stefan

torsdag 22 maj 2014

Inför Våalarullen på lördag

Jag tränar väl på, och börjar bli ganska sliten nu. Dom många hårda cykelpassen börjar kännas i benen nu. Som vanligt blir det något riktigt segt löppass då och då, som dagens två timmar distans på ängarna runt ån här hemma. Lagom mjukt och tungt efter regnen så ingen skaderisk men idag var benen trötta.

Annars så har jag stakat lite senaste tiden, får nog anse att jag är hyfsat förberedd för tävlingspermiären i Östervåla på lördag. I dag gjorde jag sista finslipningen med korta snabba intervaller på tävlingshjul. Jag räknar med att det blir en spurtuppgörelse på målrakan, och det har jag ju inget emot.

Nu hoppas jag bara på att alla kommer till Östervåla och tävlar!

//Stefan

söndag 18 maj 2014

En speciell form av demokrati del 2

Det sprider sig tydligen en sjukdom bland borgerliga debattörer där dom känner sig tvingade att förklara att hur man INTE får protestera mot rasism. Sanna Rayman, ledarskribent på Svd har nog skrivit det mest förvirrade. Det enda demokratiskt legitima sättet att möta rasismen med är tydligen att använda rationella argument. Jag får antaga att hon själv brukar vara framgångsrik i att förklara det orationella för nazister kring deras idé om att utrota judar?

Möjligtvis så behöver Rayman utbilda det brittiska parlamentet en smula om vad som är demokratiskt och icke-demokratiskt...


//Stefan

lördag 17 maj 2014

Engelbrektsrundan 2014

Trött, trött, trött efteråt men ganska bra tryck i benen idag. 10,5 mil landsväg med start i Norberg och mål på toppen av Melingsbacken mellan Norberg och Fagersta. I år startade jag i andra startgruppen för att inte knäcka benen för tidigt. Det är lite knepigt det där med startgrupper som folk lite hur som helst ställer sig i och tyvärr så blev det väl lite för få bra åkare att gå runt på. Men bra träning blev det och nytt personbästa i Melingsbacken på 12.40 minuter. Totalt var jag ute i 2 timmar och 54 minuter, ungefär hälften A2 och hälften A3. Känns som cykelkapaciteten är ett steg bättre i år igen. Nästa cykeltävling blir Ottartrampen, MTB i Vendel som våra skidkamrater i Rex anordnar. Men före det Vålarullen nästa lördag.

//Stefan

söndag 11 maj 2014

Garpenbergsintervaller del 2

Cykel igen, nu i team med Ronny och Niclas. Efter uppvärmning och att Ronny anlänt från Avesta så var det bara att ge sig på backen. Självklart så fick jag stå för farthållningen på dom tre första även om Niclas var upp och nosade. Första intervallen gick snabbt, vi var nere på 6.45 minuter. Andra och tredje, när det börjar regna lite, gick segare, ungefär 7 minuter. Sista så skickade jag upp Niclas för dragjobb och då går det ju stenhårt från början. Jag och Ronny hade inte en chans att följa men Niclas blev väl lite tröttare andra halvan av backen och vi åkte in på 6.40 minuter (20 sekunder bakom Niclas) vilket är bra för att vara mig. Niclas blev således bästa bergsget som vanligt.

Högre pulsnivåer och snabbare än för två veckor sedan får jag vara nöjd med. Dessutom så blev det ju att vi pressade varandra riktigt hårt. Självklart så var benen slitna efter dom dryga tre timmarna löpning i Klackbergs backar i onsdags.

Efteråt så rullade vi med Ronny ner till Fors innan vi vände tillbaka till Olshyttebacken. Niclas gav upp efter tre timmar och jag fortsatte köra i backen (mest för att en regnskur kylt ned mig ordentligt på vägen tillbaka) för att få mina fyra timmar. Bra pass!

//Stefan

onsdag 7 maj 2014

Metal Militia del 4

Metallica startade likt alla andra som ett coverband. Historien är välkänd om hur Lars och James lyssnade på New Wave Of British Heavy Metal under tidigt 80-tal. En av grupperna som dom plockade upp är Diamond Head som 1980 släppte albumet Lightning To The Nations. Med på albumet är Am I Evil som inte bara blev ett stående inslag i Metallicas repertoar utan också kanske den cover som mest har blivit till deras egen låt.

Orginalet från Diamond Head


Metallicas cover från Damage Inc turnen 86


Slutligen så en speciell variant med en dansk sångare...

//Stefan

tisdag 6 maj 2014

Metal Militia del 3

Den tyngsta akten i Metallicas repertoar The Thing That Should Not Be. Från Damage Justice turnen 88-89, kanske deras bästa prestationer på scen!


Metallica - The Thing That Should Not Be. Seattle 89

//Stefan

söndag 4 maj 2014

Metal Militia del 2

När Metallica sålt sig som mest, släppt två (!) Load-album så gör dom hösten 97 några gratis gig i Europa. I Stockholm gigar dom på Münchenbryggeriet, en liten mindre lokal med bara två till tretusen på plats. Samma dag tidigt på morgonen når mig ryktet, tyvärr befinner jag mig i Sundsvall och ska förmodligen ägna mig åt en bok som beskriver kommunsystem i Europa. Ironin!

Dom små klubbgigen är bra, råa och har en lite överraskande setlist efter att under två års turnerande knappt flyttat låtarna alls.

Metallica - Of Wolf And Man. Hamburg 97


//Stefan

fredag 2 maj 2014

Metal Militia del 1

30 maj headlinar Metallica Stockholm Fields och förmodligen blir allt som vanligt. En rad obskyra låtar från dom två första albumen, kanske en tidig cover också (hoppas på Am I Evil!). James röst låter allt
mellan dålig och konstig. Lars kanske inte riktigt bryr sig hela tiden om kvaliteten på trummandet. En ny låt som är helt osammanhängande. Och högst jubel vid introt till Master Of Puppets. Ett ordinärt gig som kommer att vara riktigt bra med andra ord.

Liksom Metallica har en lång historia så har jag en lång historia med dom, därför blir det några Youtube-klipp fram till den 30 maj. Några personliga minnen ni också får relatera till...

...Det började med att jag spelade trummor en termin på mellanstadiet. Det var någon gång under 89 och kidsen på landet lyssnade på Europe och Kiss, det visade sig dock att det fanns intressantare saker. Mitt första möte med Metallica skedde genom ...And Justice For All, kanske var det inte så lätt att förstå varken musiken eller lyriken när man var 11-12 år.

Metallica - The Shortest Straw. ...and Justice For All 88


//Stefan