onsdag 31 januari 2018

Längdskidåkning, genus och praktisk filosofi. Del 1

Efter Moraloppet räknade jag en del på dom långlopp jag kört den här säsongen angående fördelningen damer/herrar i (senior)tävlingsklasserna. Förutom en del metodproblem kring gränsdragningar i fråga om klasser så var det 6-7 gånger fler herrar under Axa skimaraton och Moraloppet medan dom mindre loppen haft betydligt färre damer. Inget nytt där alltså och en hel del för längdskidsverige att jobba med (om intresse finns?). Men istället så tänkte jag börja i en annan ände av genusanalyserna.

Jag fick här på bloggen för något år sedan en fråga om det var rättvist att lika många damer som herrar tas in på skidgymnasier då ett större antal herrar (pojkar) tävlar. En ganska intressant fråga då jämställdhetsfrågor generellt på ett samhälleligt plan ofta kretsar kring fördelning av resursen (vare sig resursen är rent ekonomisk fördelning eller handlar om frihet från exempelvis sexuella övergrepp). I idrott blir dock prestationen en viktig parameter för fördelning av resurser, speciellt på toppnivå, även jämställdhetsfrågor får ta det i beaktande då tävling handlar om att prestera. Men det är inte så självklart som saker ibland kan te sig!

I ett tämligen demokratiskt samhälle/organisationer bör vi, förutom att granska maktpositioner, även kräva att dom (och individer som besitter dom) motiverar och är tydliga med vilka premisser som beslut grundar sig i. Nu kanske någon läsare tycker att vi väl kan göra lite som vi känner för och visst, argumentera för det ni men jag tror dom flesta tycker att ett något mer professionellt förhållningssätt är att föredra. Speciellt om man tar beslut som berör andra människor vare sig det gäller kommunal politik eller idrottsrörelsen.

Låt oss se på frågan om det är rättvist att ta in lika många damer som herrar till skidgymnasierna? Frågeställningen utgår ju från förutsättningen att fler pojkar än flickor tävlar men även om så har varit så vad säger att så kommer det alltid att vara? Är det en rimligt premiss att utgå från? Hur drar man gränsen? Ska man utifrån relationen i antalet deltagare i H16/D16 på USM avgöra hur många platser vardera kön får?

Om vi ur ett idrottsligt perspektiv antar att idrottsgymnasiernas uppgift är att producera framgångsrika skidåkare (ur ett samhälleligt perspektiv har dock även idrottares gymnasieutbildning mer överordnade uppgifter), borde vi då inte satsa på dom bästa åkarna? Och så länge vi är uppdelade i herr och damklass med lika många medaljer var på mästerskap borde vi inte satsa lika hårt på framtida damer och herrmedaljörer?

Förutom den uppenbara svårigheten att utläsa framtida toppåkare ur resultatlistorna i H/D16 så är nog allt annat en lika många platser för pojkar och flickor något av en byråkratisk återvändsgränd. Om situationen är på så sätt att det ena könet har märkbart fler deltagare i ungdomsklasserna så kanske energin borde läggas på att utreda varför så är fallet istället för att det ska legitimera att det ena könet skall få mer resurser på idrottsgymnasierna. Och ärligt talat, om plötsligt skidgymnasierna skulle ta in fler damer en herrar utifrån en motivering att det är fler aktiva/bättre presterande damer, hur tror ni reaktionerna skulle vara på det? Så som verkligheten ser ut i dagen längdskidåkning så är det nog en bra princip att satsa lika hårt på damer och herrar på juniornivå. Den råkar dessutom överrensstämma med hur det övriga samhället i stort ser på jämställdhetsfrågor. Men argumentera gärna mot!

//Stefan

söndag 28 januari 2018

Norrbärke Skimaraton 2018

Det blev ännu en tung tävling men kanske är kroppen bättre än under Moraloppet trots allt. Jag ägnat senaste veckan åt att inte träna stakning. Inte bara för att jag var så seg i armarna under Moraloppet utan också för att jag tror det är ett smart avbrott mitt i säsongen, för mig alltså. Det var hur som helst bra för dagens tävling.

Vi fick åka 8 varv på en 5 kilometersrunda med (självklart!) fuktig nysnö, ganska kuperat med ungefär 700 meter klättring totalt, i fuktig nysnö alltså...

Startade bra men redan på första varvet blev det tokkörning i största backen och jag orkade inte hela vägen upp i riktigt hög fart. Kämpade in till första varvning och hade sen draghjälp och sällskap av Jacke Söderqvist resten av loppet. Det blev till att kämpa! Vi gjorde väl ett okej lopp, åkte ifatt och om några åkare och slutade fyra och femma. Även om jag inte är nöjd med prestationen så är jag glad att armarna var frächare efter lite vila och att få köra ett så pass tufft race. Motionärerna såg ärligt inte ut att ha så kul, men nysnö är den här vinterns tillstånd!

Nu blir det vila och sen förhoppningsvis tävlande i Sundsvall nästa helg.

//Stefan

onsdag 24 januari 2018

Onsdagsintervaller

Igår käll var jag lite tveksam trots allt. Fortsatt seg i kroppen. Tränade klassiska intervaller på tisdagen som blev den sista dagen med fint kallföre på engelbrektsspåret. Självklart regnade det när jag kom ut från jobbet på eftermiddagen också. Men jag skatade iväg på mina skidor och väntade in träningsledare Wedin. Medan The Usual Suspects dök upp så förklarade han upplägget som var 1, 2, 3, 3, 2, 1 minut och ett avslutande block med 60 och 30 sekunders intervaller stakning. 1 decimeter blöt nysnö och knappt någon som åkt skate före mig...

...Så jag fick slita. Uppför gick det ju bra men utför var det helt omöjligt att hänga med. På det avslutande blocket med korta intervaller fick jag som benåkare hålla reda på tiden. Det blev något av det mest plågsamma den här vintern och kroppen svarade faktiskt rätt bra. Har således bockat av ännu ett skatintervallpass i blöt nysnö! Man vänjer sig.

//Stefan

söndag 21 januari 2018

Moraloppet 2018

Det blev ett tufft lopp igår.

Jag hade genomfört stakintervaller i onsdags som kändes riktigt bra samt inte tränat så mycket tidigare under veckan så jag utgick från att det fanns bra form i kroppen. Det kändes väl inget speciellt på uppvärmningen, är ju lite platt vid starten och räknade med att komma igång när vi väl startat. Hittade bra skidor som för dagen var vallade med Skigo C105 + C55/99.

Många bra åkare så det blev en stor tätgrupp efter någon kilometer och jag sladdade väl längst bak. Det var nog ganska hög fart men jag fick liksom inget gratis. I backarna upp mot Vasslan och vasaloppsspåret orkade jag helt enkelt inte följa med dom vanliga åkarna. Fick ju självklart sällskap hela tiden men blev också ifrånåkt och var fruktansvärt trött i överkroppen. Lyckades ändå pressa mig så det blev en riktigt obehaglig upplevelse.

Efter Oxberg tappade jag inte så mycket längre och efter Goppshus jagade jag bakom en grupp med Thomas Strid och Ronnie Löf. Sista platta biten från Hökberg brukar ju vara en fördel för mig men när jag försökte höja farten så blev kroppen bara tokstum. Tack vare bra sällskap kunde vi ändå plocka bra många åkare in till mål och avsluta hyfsat.

Svårt att veta vad orsaken var, är varken sjuk eller riktigt bra så här dagen efter. Så det blir vila några dagar för att se vad som händer.

//Stefan


torsdag 18 januari 2018

Julmarathon 2017

Den 27 december förra året var det dags för säsongens första riktiga långlopp, Julmarathon som dom hade vänligheten att anordna i Grönklitt. Jag hade inte tävlat på riktigt sedan Grönklittspremiären i mitten av november, allt för lite tävlande även för en långloppsåkare under den första delen av säsongen! Nu hade jag dock tränat ganska mycket och en del hårda pass sedan dess så förhoppningen var en bättre form och en bra prestation. Då förra säsongen blev resultatmässigt ett stort mörker behövde jag väl ett (flera) okej resultat för att det ska finnas någon glädje i skidåkningen också.

Grönklitt bjöd på några decimeter nysnö, temperatur starx under 0 och fyra varv så det skulle bli lagom dåligt stavfäste efter ett tag också. Hittade ett par bra skateskidor att staka på, vallan var så klart favoriten för nysnö, Vauhti Zerofox.

Starten gick som vanligt snabbt uppför konstsnöspåret men det samlade ihop sig ut på vägarna och in på Stormon var vi en riktigt stor grupp. Jag var väl lite väl lugn och lät folk bakifrån köra om för när farten sedan ökade mot slutet av Stormon så fick jag jaga ikapp tätgruppen. Farten var sen ganska hög in mot varvning då spåren var mer uppåkta och vi splittrades upp i mindre grupper. Ut på andra varvet jagade jag tätgruppen med bland annat Ronny och (den evigt unge) Uffe Jansson. Så fortsatte vi hela andra varvet och halva det tredje innan vi kom ikapp Britta. Både jag och Uffe verkade starka. In mot sista varvningen lämnade vi Britta och Ronny bakom oss och sen gjorde jag och Uffe ett riktigt bra sista varv. Vi växeldrog det vi orkade hela tiden och i spurten så drog Uffe det längsta strået, ganska välförtjänt.

Bra början på långloppssäsongen, långt mycket bättre än förra året och det finns väl möjligheter att det fortsätter så.

//Stefan

söndag 14 januari 2018

Träning i Norberg och tävling i Storvreta

Träningen har fortsatt den här veckan. Avverkade 55 minuter A3-stakning uppför i fredags i Håbergsbacken på Engelbrektsspåret. Norberg är tydligen ett sånt där ställe där snön stannar kvar den här vinter. Trevligt att kunna åka i lite kuperad terräng på hemmaplan! Var väl inte pigg men hade inte heller någon tanke på att köra fullständigt slut på mig. Tänker att den här träningen blir bra inför Birken.

Jag får ibland frågan om Norberg fortfarande existerar, jag låter den vara obsvarad för tillfället. Engelbrektsspåret existerar dock i högsta grad!
Idag var jag i Storvreta och tävlade i 10 kilometer skate med gemensam start på en platt, platt (men fin) bana. Var väl inte så pigg men en bit in på första varvet hamnade jag i täten och drog ganska hårt utan att kunna gå ifrån under 4 varv. Sen gjorde Peter Thunvall ett maxryck som jag inte riktigt kunde hänga med i.

Han fick sällskap av en för mig okänd Nils Ohlsén och jag jagade några sekunder bakom. Det blev 3 riktigt hårda avslutande varv. Tyvärr tappade jag nån sekund hela tiden och när det var lugnt bakåt så gled jag lugnt över upploppet. Var väl sliten av all träning i veckan men Thunvall är ju stark i skate så det var inte så tokigt. Träningsmässigt blev det bra också. Fin tävling helt enkelt!

Ett av dagen pris, fin riller från Skimateria. Alltid kul med tävlingar som har relevanta priser. Hur kul är det då att testa så mycket material som jag gör? Det nöjet går ärligt talat upp och ner...
 //Stefan

torsdag 11 januari 2018

Bra träning

Har avverkat ett tretimmarspass på konstsnön i Avesta ikväll. The usual suspects var på plats och jag stakade med dom i drygt två timmar samtidigt som jag testade lite olika skidor. Ganska lätt före på det lite korta spåret (men snart längre!) så det var inte allt för jobbigt. Som den långloppsåkare man är avslutade jag passet med två 10-minutersblock 15/15 stakning för att jobba på snabbheten. Jättebra träning verkligen!

Träningen har annars gått väldigt bra och med den träning och tävlingsvana som följer av flera tävlingar framöver ska formen bli bättre. Då snötillgången hemma inte bjuder på några längre backar har jag mellan allt annat man har för sig hunnit träna bra och hårt i Falun några dagar senaste månaden. Som i tisdags. Ett märkligt pass kan man tycka men det finns ju flera vägar framåt. Började med 1.40h klassiskt med intervaller uppför 10km spåret i två varv. Bytte till skate och mötte även upp Niclas och smög in några skateintervaller uppför också. Förmodligen mitt livs första skiathlonpass. Säkerligen utvecklande men inget jag avser tävla i.

Till helgen har jag tyvärr inget långlopp men hoppas tävla i skate i Storvreta på söndag. Säkert utvecklande det också.

Fint på Lugnet!
//Stefan