tisdag 26 april 2016

Löpintervaller

Årets andra löpintervallpass, oväntat bra! 12 + 4x2 + 10 +5x2 minuter, ganska flack grusväg. Strax under 4 min tempo. Orkade bra hela passet trots motvind och hagelskurar. Hoppas kunna tävla i Ottarsloppet 5:e maj.


Dagens skoval var Saucony Kinvara, förra årets modell. Jag må vara långsam i löpning men då jag också är väldigt obenägen att bli skadad kan jag med mina 82 kilo löpa med ganska tunna skor. Kinvara tycker jag är väldigt bra dämpad för dom 240 gram som mina väger. Men ärligt talat, det är verkligen en asfaltssko, grus funkar okej men något riktigt grepp i sulan är det inte när det blir lite löst underlag. Kul ändå och dom är fina att springa snabbt i!

 Som osponsrad (oftast) idrottare så kan jag ju välja lite vad som passar. Så även om jag gillar Saucony på väg (från att ha sprungit med Asics jämt tidigare, har ett par DS-Trainer tillgängliga fortfarande) så är det mest Salomon, någon Haglöfs (Asics) och Innov8 jag använder i terrängen. Och det är ju där jag helst håller till!

//Stefan

torsdag 21 april 2016

Längdskidåkning. Patriarkatet. Marie Svan

Förra våren skrev jag lite kort om Damernas VM och den stora förändring som skett inom svensk längdskidåkning i och med att damerna tar plats på ett lika naturligt sätt som herrarna numera. Lite kort blickade jag tillbaka på mina minnen av svensk damskidåkning, och dom var ju avsevärt mycket mindre än av herrarna. Har sedan dess diskuterar och jämfört erfarenheter med Maria många gånger och slående är fortfarande hur undanskymda dom svenska längddamerna har varit historiskt sett. På något sätt så passar vår idrott utmärkt som ett exempel för att visa det spänningsfält inom vilket en patriarkal ordning härskar. Där flickor och kvinnor fram till nu alltid varit satta på undantag.

Egentligen är det ju en guldgruva för forskare och journalister att jobba med. Den fråga som återkommer hela tiden för mig är hur idrotten har halkat efter det omgivande samhället? Varken en ny eller orginell fråga liksom en fråga som många ställt före mig. Icke desto mindre kan vi konstatera att inom idrotten har mäns makt över kvinnor varit extremt tydlig och lever kvar på många plan. En fristad för patriarkatet!

Kanske känner man på något sätt att flickor och kvinnor har fått chansen att vara med sedan länge och då är det liksom bra. Det tillåts skymma hur både manligt kodad idrottsrörelsen är och hur stark mäns makt över kvinnor inom den är. En viktig del i att komma till rätta med den här ojämställdheten är att synliggöra dom damer som varit aktiva inom längdskidåkningen. Så jag har funderat mycket på hur dom som var med innan svensk damskidåkning blev stort själva upplevde det? Eftersom jag inte haft tid att varken göra intervjuer eller sätta ihop det till en bok så använde jag den populära forskningsmetoden Google! 

Så här säger Marie Svan om sina erfarenheter som kvinnlig landslagsåkare i Sportmagasinet Dalarna:

– När jag var aktiv var killarna nummer ett. Vi tjejer var något som katten släpat in. Vi fick kritik för att vi inte nådde så bra resultat. Det värsta var en presskonferens i VM i Seefeld 1985, som för övrigt var min allra första. Då var vi tjejer inte vatten värda. Jag minns att det var så hårda tongångar att jag började gråta, jag var helt oförberedd på att bli värdelösförklarad av media.
– Under den epoken borde ledarna ha insett att de skulle peppa oss. Att ha någon som trodde på det vi gjorde hade varit av stor betydelse, säger Marie.


Nu frågar jag ödmjukt, varför i helvete känner vi inte till den här historien bättre? Det handlar alltså om våran idrott! Och utrymmet för genusanalyser tycks vara obegränsat.

I perspektiv på det Marie Svan säger så blir det ju ännu bättre att handlingsutrymmet för damskidåkare är så mycket större numera. Charlotte Kalla är den stora stjärnan. Anna Haag bygger sitt varumärke. Maria Rydqvist för jämställdhetskampen. Och det stora ligger egentligen inte i att dom tillåts ta plats, utan att dom själva väljer att göra det. Samtidigt som dom åker skidor snabbt så klart.  Det är inte 80 eller 90-tal längre...

//Stefan


fredag 15 april 2016

Pilgrimsloppet 2016

Det blev en till avslutning på säsongen! For upp till Lofsdalen i lördags för Pilgrimsloppet, eftersom jag för en gångs skull lyckas vara i bruklig vårfom var det väl bäst att passa på. Åkte tidigt till starten vid Högvålen för att hitta någon som kunde köra min bil ner till målet, vid starten var min gamle klubbkamrat Nisse Hedberg (som jobbade i Lofsdalsfjällen) som snabbt löste det problemet.

Testade skidor i vad som var vinterns finaste morgon och värmde upp ordentligt. Folk var ortoligt vänliga och flyttade sig vid starten samtidigt som dom sa något om att jag var bättre och inte ville stå i vägen, händer inte vid vanliga långlopp. Det var ett bra startfält bland herrarna så jag räknade med snabb fart.

Loppet då? Startade väldigt snabbt, lite för snabbt och sen drog Karlsson och Ahrlin iväg. Loppet började med en lång stigning i etapper, mest slakmotor, och vi körde väl så hårt vi orkade. Tyckte det gick bra men kanske var jag lite för feg eller så var det bara jobbig för jag tappade en del och vi blev ganska utspridda. Drack en hel del utför och piggnade till. Jagade ifatt en åkare från Åsarna och fick dra honom. Så en större klunga minuten bakom men hade bra tryck i åkningen och höll det avståndet in i mål. Åkte ifrån min följeslagare på slutet och kände mig stark på bra skidor. Fin avslutning på som skrivet vinterns finaste dag.

Resultat finns här.

Bilden ljuger, det var mycket finare väder!

//Stefan

onsdag 6 april 2016

Eftersäsongsbloggande...

...Ni vet hur det är.  Man är för trött för att träna. Läser och kommenterar några kapitel i ett bokmanus, typ 100 sidor att läsa några gånger. Försöker, framgångsrikt enligt mig själv, skriva en förklaring till och motivera varför könskvotering hör hemma i idrottsrörelsen. Tidigare under dagen krävdes det en redogörelse för hur vi ska se på kvinnliga idrottares sminkande, typ lex Lena Andersson. Jag kom fram till att det var svårt att komma fram till något, så tänker en sann forskare tänkte jag. Kom då ihåg hur jag avskydde ett sådant resonemang från dom statsvetare som undervisade i Sundsvall mellan 1997 och 2001. Gick raskt över till att fundera över feministiska strategier till att frigöra kvinnliga idrottare från förtryckande utseendeidéal. Tyvärr var slutsatsen att det både kunde vara rätt att sminka sig liksom att inte göra det. Ridån går ned för dagen.

Kampen mot partiarkatet går vidare i morgon. Nu Babel på SVT, livet som intellektuell är prövande.

//Stefan

It's the money stupid!

Ser nu fram mot alla borgerliga politiker och opinionsbildare som rasar mot rika skattesmitare! Fast skattesmitande är ju i praktiken avkriminaliserat numera, inte har vi heller någon förmögenhetsbeskattning kvar. Men det räckte tydligen inte...

//Stefan

söndag 3 april 2016

Årefjällsloppet 2016

Det blev ett bra Årefjällslopp efter några försök. Är nöjd att jag lyckades vända ett dåligt Vasalopp till en okej form och prestation. Inte så att jag åkte jättebra men det var kul att tävla när det händer något när man försöker.

Startade med diverse skidtester som värmde upp kroppen alldeles lagom. Hittade bra skidor själv och valde ett par som jag trodde skulle gå bra i det föret jag förväntade mig, där blev det fullträff! Startade med att gå ner på knäna i första kurvan och tappade allt för många åkare. Fick jaga ifatt och bränna lite onödigt mycket energi men kände redan i första backen uppför att det fanns lite klös i stakningen. Åkte ganska försiktigt i stora backen upp mot fjället för att spara lite kraft men gled ikapp utför bra och åkte med en bra klunga vid första passeringen i Vålådalen.

Den andra loopen på Lahtispåret öppnade jag lite försiktigt i motluten för att köra ikapp utför. Sen hade jag en tyngre priod in genom Vålådalen och ner till Ottsjö. Fortsatte köra lite defensivt men hjälpte till på dom platta bitarna och när mina skidor var väldigt snabba. Drack extra och fick en lagning före stigningen i Ottsjö. Förmodligen var det väl glädjen av att det var hårda spår uppför som gjorde att jag blev pigg igen.

Åkte lite väl försiktigt uppför. Blev pigg i benen av att saxa. Vår klunga splittrades i backen och min kära motståndare Patrik Lind åkte ifrån mig med en knapp minut och sedan jagade jag honom resten av loppet. Blev lite ensam och trött uppe på fjället, fick draghjälp ett tag men gjorde sista två milen ensam i stort sätt. Fokuserade bara på att pressa mig så hårt jag kunde. Det var bra många som hejade på mig lite här och var och det hjälpte ganska mycket.

Blev inte mer än riktigt trött och orkade bra in i mål. En trevlig utförskörning och avslutande sprint rakt uppför till mål avslutade och sen var den här säsongen slut...

//Stefan

fredag 1 april 2016

Årefjäll uppladdning

Skidtester, några intervaller och solsken i Vålådalen idag! Hårda spår men lite surt när solen varit framme några timmar. Det blir nog hårt till en början och sen beror det på var vädret tar vägen. Så det lär passa mig. Nu är det bara att hoppas på formen.


//Stefan