måndag 28 maj 2012

Det handlar om klass

Ni kan väl vara snälla och läsa Marika Lindgren Åsbrinks inlägg Regeringens politik har haft stor effekt på de fattigaste. Det tycks pågå en politik från den borgerliga regeringen som gör dom välbeställda grupperna i samhället mera välbeställda. Man kan ju tycka att detta borde uppröra mera.

Statsminister Reinfeldt uttalande att Etniska svenskar mitt i livet har en låg arbetslöshet kan möjligtvis tolkas som att statsministern inte bryr sig om att vi har en etniskt segregerad arbetsmarknad. Så är det naturligtvis inte. Om man ser på statsministerns tämligen kalla agerande mot sverigedemokraterna och fördömmande av rasism så tycks inte etnisk segregation vara på något sätt önskvärt. Klassamhället tycks däremot ses som en framgång.

//Stefan

söndag 27 maj 2012

Vålarullen 2012

Maserloppet 2005 var flyttat till Grönklitt och avgjordes i isiga spår på platta vägar. Förutom att jag gjorde ett av mina bästa långlopp då så fick jag också känna av hur överkroppen mår dagen efter snabb och hård stakning, vill minnas att jag var ute på skaterullskidorna dagen efter för att försöka mildra plågan. Sliten på det sättet av en tävling på snö har jag inte blivit sedan dess, förmodligen på grund av bättre stakkapacitet, men jag har sedan några år hittat en annan väg in i träningsvärken. Klassiska rullskidtävlingar!

5-6 kilometer in i årets Vålarull började jag fundera på varför jag skulle plåga mig på det viset? Visst, några rullskidpass hade jag gjort i maj men min kropp hade nog glömt hur man stakar, som vanligt. Jag fick ligga på riktigt hårt för att hänga med den främre delen av klungan där jag hade bestämt mig att husera så ingen fick för sig att köra ifrån mig. Tittade bakåt och såg en (ca) 20 åkare, tänkte att dom kan inte vara lika trötta som mig. När vi svängde vänster efter 13 kilometer  in på den väg som skulle ta oss till vändpunkten efter ca 23 kilometer hittade vi några slakmotor och där blev stakningen lite mera skidlik och allt kändes behagligare.

Vid rundningen av vändpunkten sprack fältet upp lite, kanske främst på grund av att det också fanns vätska, och jag provade att staka ikapp dom främsta åkarna, igen för att vara säker på att ingen skulle gå ifrån mig. Det funkade riktigt bra, dock ledde det till två saker. Dels så blev jag trött, dels så höll sig pulsen i A3 zonen fram till den första vägen vi åkte på. Båda delarna underlättades av att det fanns dragvilligt folk i täten. Dessa får också ta åt sig äran av att tätgruppen trots allt decimerades under vägen till att innehålla ca 10 åkare mot slutet. Med 13 kilometer kvar och stakandes norrut mot Östervåla och målet så gjorde motvinden det tämligen svårt att gå ifrån och vi höll oss samlade till dom sista kilometerna. Jag provade att höja tempot i några korta motlut, trycket fanns i stakningen men någon lucka fick jag inte.

Funderade på när jag skulle höja tempot då Linus Larsson, en av storfavoriterna på förhand, ökar samtidigt som vi svänger in i byn vid kyrkan. Att jag lätt gick med får nog mest tillskrivas motvinden men gruppen är ordentligt utdragen nu. Bevakar och bestämmer mig att prova i näst sista kurvan in mot målet. Jobbar hårt med "riktningsförändringar" genom kurvan och går sedan max i stakningen. Tyvärr tar det en stund innan sista kurvan in på upploppet kommer och en ganska klar ledning krymper då jag måste sänka farten av syrachocken. Ökar igen på målrakan och tar en klar men knapp seger. Första gången jag var pigg i armarna på slutet.

Bra träningspass. Skönt med en seger på rullskidor till slut. Fin ny bana, om än lite kort. Saknar som vanligt damer samt Rexåkare, dom första gör förmodligen något vettigt med sina liv och dom senare tränar säkert tiominutersintervaller någonstans. Resultat finns här.

Vi ses kanske på Näsrullen utanför Avesta i juli.

//Stefan


måndag 21 maj 2012

Tävlingar

Efter att ha värmt upp med 30 minuter 70/20 intervaller på cykel i torsdags startade jag på lördagens förmiddag i Engelbrektsrundan, dryga 11 mil landsväg. Som vanligt så hänger jag inte riktigt med dom där som kör Vättern på runt 7 timmar så länge men nytt personbästa med 15 minuter samt att jag kapade 35 sekunder på min tidigare bästa tid i den avslutande backen (ca 130 meter stigning på 5km) gör att jag är nöjd. Det märktes dock på slutet att dom jag åkte med hade cyklat mer och hårdare än mig i vår. Nu vilar jag benen från hård cykling resten av månaden.

För att tagga till i orienteringen krävdes visst ett EM. Värmde upp med en träning i tisdags med lokala klubbar, en träning som gick uselt. I Falun fungerade samspelet mellan mig, kartan och verkligheten hyfsat, däremot var benen helt döda efter cyklingen och pulsen blev inte i närheten av skyhög. Trodde efter målgång att någon säkert hade sprungit dom 5,9 kilometerna minst en kvart fortare än mig. Så var det inte, jag var bara dryga 2 minuter efter segraren i öppen 6 (Om man nu vinner öppna banor?). Satt sedan vid hoppbackarna och såg på damernas stafett, riktigt bra arrangerat.

Avslutade sedan träningshelgen med stakning med teamkamrater Niclas och Emelie. Med Niclas, som verkade vara i ok stakform, körde jag årets första riktiga motlutsstakning. Ganska tom på energi, man vad gör man inte för att hjälpa Niclas att samla timmar. Emelie gick på en tävlingsidrottar inställning och bortsåg från allt pollen som tydligen försöker döda henne. Så länge man tar sig upp ur sängen på morgonen så...

//Stefan

fredag 18 maj 2012

Säsongen 2011-2012 del 1

Träningsdagboken är något jag lägger mycket tid på att läsa och reflektera över men annars ser jag inte så mycket bakåt när en ny säsong är inledd. Inte är jag heller så intresserad av att skriva om det som ligger bakom mig men nu när jag har haft en riktigt rolig säsong så finns det ju all anledning att både nedteckna, reflektera och njuta av den vintern som var samt att längta till dom första skidpassen i Brux någon gång i november. Så jag tänkte börja lite kort med några punkter som jag valde att ändra på inför förra säsongen och hur det föll ut.

1. Minska träningsdosen med ca 100h till ca 700h. Egentligen så ser jag inget problem med att jag hade fortsatt med 800h per säsong. Men det är bra mycket enklare att ha lite överskott i kroppen med 100 träningstimmar mindre, speciellt sett till hur man belastar kroppen utanför träningen. Som alltid så är det den totala belastningen som räknas.

Lite mera om timmar. 700h är fortfarande mycket träning för en längdskidåkare med ett längdskidsträningsupplägg. Min gamle klubbkamrat Olof och jag diskuterade frågan grundligt för en 10 år sedan (när vi var på väg upp i träningsmängd). Vår slutsats var att när man gick över 650h per säsong eller 70h per månad så börjar det bli mycket träning och det märks i kroppen på ett helt annat sätt. Träningsupplägget börjar då bli väldigt viktigt.

2. Träna färre högintensiva pass i maj till augusti. Det är lätt att ambitionen pressar upp antalet A2/A3 pass eftersom det är så mycket man ska hinna med som skidåkare. Dock, tävlingssäsongen börjar i december och formen ska hålla i januari till mars, då finns det knappast någon poäng med att vara i bra skidform redan i juni. För min del så löste jag saken med att fokusera på cykel och löpning i början av säsongen, gradvis blev det lite stakning och fram mot augusti mera rullskidor. Ett snitt på 2 stycken A3 pass per vecka och 1 A2 pass. Detta tillsammans med ca 10h mindre träning varje månad gav ett bra mycket större överskott i kroppen än vanligtvis i slutet av augusti. Formen var i och för sig dålig men det gav förutsättningar för att genomföra nästa punkt.

3. Fokus på högintensiva pass under september och oktober. September jättebra, i slutet av oktober helt död. Ett snitt på 19 hårda pass per månad, alltså ingen ren intervallvecka, det har inte funkat för mig och jag behöver distanspassen för återhämtning. Felet jag gjorde var att under fram för allt oktober blev det för många träningstimmar totalt, 67h gjorde att några välbehövliga vilodagar försvann. Ändå mycket nöjd med upplägget och tror att träningeffekten var god.

4. En försiktig inledning på skidsäsongen. Två delar, dels att inte jaga ihjäl kroppen dom första veckorna på snö, dels att börja tävla lite senare. Båda delarna ordentligt diskuterade med klubbkamrat Tony. Tanken med den första delen är att när snön kommer (eller iaf snölägren) i november så blir belastningen ganska ensidig av all skidåkning och då är det inte bara positivt om man tränar både mycket och hårt. Nu löste sig det naturligt med några små förkylningar mellan lägren i november så träningen på dessa blev lungnare än vanligt. Tanken med den andra delen var att hålla formen över Vasan, något jag alltid har haft problem med. Tävlingsdebuten skedde också i Älvdalen helgen före jul tack vare snöbristen. Hur stor orsak det var till att jag kunde hålla formen är svårt att veta men negativt var det ju inte.

5. Träna en hård vecka i början av varje månad under tävlingssäsongen för att sedan fokusera på tävlingarna och att bygga överskott i kroppen. Väldigt bra princip, 24h i Brux i början av december, 21h i början av januari (Kläpparännet + träning i Funäs) och slutligen en träningsperiod på 15h i början av februari i samband med DM tävlingarna.

6. Gradvis nedtrappning av intervallpassen under tävlingssäsongen samt väldigt lugn distansträning. Sista punkten och kopplad till den föregående. Principen är att fram mot slutet av januari när (ca) halva tävlingssäsongen har gått så drar man ner den hårda träningen mellan tävlingarna till ett minimum ( kanske inga intervallpass alls). Tanken är att kroppen har fått slita hårt från november på snö och man har byggt kapacitet och form i skidåkningen, nu gäller det att hålla formen och inte överbelasta kroppen. Speciellt viktigt tror jag att det här är om du åker mest långlopp (eller möjligtvis 2-3 VC lopp per helg). Under januari och februari var jag mest ute och gick på skidorna under distanspassen, ibland var jag helt död i kroppen efter föregående helgs 42 kilometer stakning.

Några ändringar gör jag till den här säsongen men dessa 6 punkter behåller jag i stort sätt. Mer om det senare samt kanske en sammanfattning av den gångna tävlingssäsongen.

//Stefan

måndag 14 maj 2012

Det vita privilegiet

Del 1. Åker med T-banan från Bromma där min vän bor. Tidigare i mitt liv åkte jag ganska ofta från Kista in till Centralen. Resenärerna från Bromma var något vitare, antar att jag borde känna mig hemma.

Del 2. Jag försöker ibland förklara för människor som ser ut som mig (minus dreadsen) och som har en liknande bakgrund hur stark idén om vad en svensk är, det som vi kan kalla för en svensk norm, och vilka följder den har. En idé som vi alla bär med oss, inte på det sättet att vi alla skulle var rasister lite så där lagom utan bara att vi har en idealbild av vad en svensk är. Det finns två sätt att avvika från den svenska normen, dels genom utseende, dels genom språket. Så alla dom som endera inte har ett typiskt nordeuropeiskt utseende och/eller inte talar svenska som modersmål är smärtsammt medvetna om det här, att dom inte riktigt passar in, att dom ses som lite av främlingar av orsaker som dom dels inte kan påverka, dels inte spelar någon egentlig roll.

Om hen får frågan -var kommer du ifrån och svarar Sundsvall men sedan får följdfrågan -men var kommer du ifrån egentligen för svaret duger inte riktigt om som hen kom till Sundsvall från Seoul när hen var 5 månader gammal. Ja då blir man smärtsammt medveten.

Rakel Chukri skriver i Sydsvenskan om den otrevligare rasistiska sidan av den här suddiga idén av vad en svensk är som vi alla bär med oss. Jag tänker på alla människor som jag mött som uttryckt den här upplevelsen om att inte passa riktigt in. Min fina vän som hela tiden påpekar att hen nog är sydeurope. En kompis från Sundsvall som var orolig att hen skulle uppfattas som utländsk på jobbet om hen gjorde något konstigt, någon kunde ju koppla det till att hen hade en grekisk mamma. Min tidigare arbetskamrat som ibland blev påminnd att hen  trots allt var en "polackjävel". Eleven som fick höra att hen var "terrorist", orsaken stod att finna i att hens pappa var från Iran. Studiekamraten med ett kurdiskt namn som av läraren på media-kommunikationskursen fick förklarat att det var oklart för läraren om hen var en kille eller tjej. Gemensamt för dessa personer är att dom blir påminda av samhället att dom inte riktigt passar in. Men ibland blir den svenska normen extremt snäv som när en 11-åring får veta att hen är en "jävla finne". Den som anklagade hen för detta "avskyvärda" brott (trots hens prefekta svenska och blonda utseende) kunde inte riktigt förklara vad det var för fel med att vara född i Finland.

Så läs Chukris kloka artikel och så kan väl alla ni som inte är mordgalna rasister eller sverigedemokrater (inte lika illa men bra jävla nära) tänka lite på saken, speciellt ni som besitter det vita privilegiet.

//Stefan

//Stefan


söndag 13 maj 2012

Garpenbergsintervaller del 2...

...På cykel med teamkamrat Niclas. Jag hade ingen bra dag, hängde med på första men efter halva backen hade jag nästan svårt att andas och låg sedan och flämtade på toppen. Provade en andra med lite lugnare start men samma problem med andningen, bestämmde mig då för att jag nog var lite dålig i halsen trots allt. Det blev i alla fall nästa 15 minuter i A3 och backen gick 20 sekunder snabbare än förra veckan så det finns lite att ta på. Niclas körde fort och verkade gå max på sista två, han tyck gilla det. Nu är det bara att hoppas på att halsen inte börjar spöka.

Gårdagen ägnades på Skidting i Månkarbo, det verkade som allt var under kontroll. Det enda mystiska var att några personer avsåg försöka bygga ett konstsnöspår i Tierp. Efter det for jag vidare till Skärplinge för att göra upp planer med kassör Anna-Karin och klubbkamrat Tony, planerna visade sig innehålla resor till Tyskland och Estland, finansieringen återstår. Slutligen visade det sig att vägarna på nätterna i norra Uppland fortfarande bebos av harar och grävlingar.

//Stefan

torsdag 10 maj 2012

Utdrag ur träningsdagboken

Eftersom den nya säsongen är igång så tänkte jag ge en inblick i hur man kan inleda den träningsmässigt. Borde vara intressant då halva Sverige tycks delta i motinslopp numera. Som jag skrev i förra inlägget så var inte maj tänkt att inledas så här, å andra sidan så har jag hela den resterande delen av månaden på mig att vila.

Träningen i maj är oftast en uppstart efter att jag har tagit det väldigt lugnt i april, därmed har jag oftast en ganska dålig form också. Dock inte i år då jag kört lite hårdare i april, främst på cykeln. Under rullskidpassen i Stockholm märkte jag också att skidformen var ganska god, sannolikt ett resultat av att jag förra säsongen höll i formen över Vasaloppet och på sätt och vis också över 5-mils SM. Ganska skönt att börja på en högre nivå men lite marigt är det om man kör för hårt redan i maj, lätt att bränna ut kroppen för tidigt. Därför gäller lugn intensitet på dom flesta pass plus några få (2 till 3) högintensiva i veckan. Dessutom, dom högintensiva passen behöver inte gå på max i maj om man har skidsäsongen som mål. Vill du ändå tävla i maj så låt tävlingarna bli dom hårdaste passen.

Det blir alltså en månad med mycket cykel, rundor på 2h till 5h med bitvis högre intensitet. Löpning i form av ett, ibland två, A2/A3 pass i veckan. A1 passen ligger på 2h till 2.30h mestadels i terräng. Rullskidpassen sju, åtta till antalet (ovanligt många). Slutligen lite bål/uthållighets styrka samt några tunga lyft då och då (tung styrka har jag dragit ner på och tänker bara underhålla i fortsättningen). Det hela kryddas med någon tävling i löpning, med utan karta, cykel och rullskidor.

Så var det då träningen i maj:

2/5 Cykel A1 2.40h + A3 0.30h. 4 intervaller i Garpenbergsbacken, ok tryck i benen, ok pulsnivå.

3/5 CA1 4.30h. Runda ner till Västerås.  /  Styrka 0.30h. Bra.

4/5 RKA1 1.50h. Stakning på Lovön efter skatande Daniela, för hårt för att vara första passet men skönt att staka igen.  /  Löpning A1 2.30h. Runt Lovön, sega ben, känns i kroppen att det var länge sedan jag tränade på riktigt.

5/5 CA1 1.45h + A3 0.25h. Max i korta backar och sparring av Niclas, bra, 5 slag högre puls än i onsdags.  /  RFA1 2.10h. Något stum i låren i branta motlut, annars bra.

6/5 LA1 2.30h. Tung bana i Brottby.  /  RKA1 2.00h. Helkropp, fina vägar utanför Brottby.

7/5 Vilade, föreläsning om skidslipning av Klas.

8/5 RKA1 2.10h. Stakning, bra tryck men lite svullen i halsen.  /  LA1 0.50h + A3 0.50h. Ursvik Extrem, sprang fel två gånger och motivation därefter, nerjogg sista 5km. Bra A3 pass dock, kände lite i halsen.

9/5 CA1 4.40h. Ut på Ekerö i bitvis regn samt mycket blåst, ok för att vara ett distanspass.  /  Styrka bål 0.40h. Ganska bra men sliten efter all rullskidåkning.

30.30h på 7 träningsdagar är hel ok. Dom flesta passen blev hårdare eller längre än jag kört på mycket länge så nöjd att jag orkade så bra. Nu vila, återhämtningsträning, skidting och kanske cykelintervaller med Niclas på söndag.

//Stefan

tisdag 8 maj 2012

Träning Stockholm

Jag skulle inte träna så hårt redan i början av maj, det gick ju sådär. När jag har rullat några timmar på cykeln i morgon så blir det bara några få träningstimmar på en sådär tio dagar. Benen är i alla fall riktigt sega nu och kroppen har för första gångan sedan i början av januari tränat ordentligt. Cykelintervaller (max i varje backe) har genomförts med sparring av Niclas. Fyra (!!) rullskidpass redan, hårt första stakpass på Lovön med skatande Daniela och sedan bland annat gettopass med Niclas och rastning av Klas. Idag Extrem-löpning i Ursvik. Avslutade racet efter 10 kilometer och två fellöpningar. 50 min A3 blev det och lite hopp om löpform. Efter löpningen samtalade jag och Hugo om Max Weber, mycket intressant. Bäst idag var dock att jag fick tillbaka mina Shakespeare böcker.

På lördag finns jag på skidting i Månkarbo.

//Stefan...

...som ska läsa Bulgakov

onsdag 2 maj 2012

Garpenbergsintervaller del 1

Första gången i år i Garpenberg, 4 x 7.30 minuter. Det första riktigt hårda träningspasset sedan 5-milen, tokstumma ben men ok nivå på pulsen även om den är klart lägre på cykel än i löpning och skidåkning. Cykelintervaller i motlut brukar oftast ge mig en känsla av illamående, så också idag, man tänker ju att cykling är skonsamt för magen men tydligen inte. I morgon cyklar jag nog några timmar A1 medan det är varmt i luften, bäst att passa på. Sedan fortsätter träningen i Stockholm för att avslutas med ett Extrem-race i Ursvik på tisdag. Blir nog en bra period, får vila igen nästa vecka och fundera på hur jag ska träna vidare i maj.

Jo visst, om någon händelsevis vill cykla i 4 till 5 timmar på mälaröarna på måndag så håller jag gärna sällskap. Passet genomförs i A1 intensitet och oavsett väder så länge det inte blir ishalka.

//Stefan

Läsvärt om den svenska skogen

Maciej Zaremba har en intressant artikelserie i DN om vår svenska skog, del 1 här, del 2 här. Jag skriver "vår" skog, fast riktigt så är det ju inte. Det visar sig tydligt när Zaremba intervjuar landsbygdsminister Erlandsson och frågar om en skog som lokalbefolkningen ville bevara.

När jag fått tid hos landsbygdsministern Eskil Erlandsson finns inte skogen längre. Alltså radar jag upp bilderna från kalhygget och ställer en rak fråga: Är det rimligt?
”Jag föreställer mig att någon äger marken”, svarar Erlandsson. ”Av äganderätten följer förfoganderätten.”
Så det är acceptabelt att hugga till husknuten?
”Ja. Finns det inga särskilda natur- eller kulturvärden gäller skogsägarens rätt att bruka skogen.”
Men det betyder, säger jag, att paragraf 30 skogsvårdslagen är tomma ord. Skogsägaren kan på sin höjd ”samråda” med berörda, och sedan göra som han vill?
Ja, så är det. Och det tycker Eskil Erlandsson är en rimlig och rättssäker ordning: ”Ägande­rätten är skyddad i grundlagen.”


Förutom att Zaremba visar på att äganderätten kan ligga i konflikt med andra önskemål på samhällets organisering (äganderätten är alltså inte given av gud, den har vi skapar själva liksom dess gränser) så visar han på en lång tradition i svenskt samhälle. När det gäller skogen så sitter staten och kapitalet i samma båt, den svenska staten har alltid ställt sig på skogsindustrins sida.

//Stefan