Efter att ha värmt upp med 30 minuter 70/20 intervaller på cykel i torsdags startade jag på lördagens förmiddag i Engelbrektsrundan, dryga 11 mil landsväg. Som vanligt så hänger jag inte riktigt med dom där som kör Vättern på runt 7 timmar så länge men nytt personbästa med 15 minuter samt att jag kapade 35 sekunder på min tidigare bästa tid i den avslutande backen (ca 130 meter stigning på 5km) gör att jag är nöjd. Det märktes dock på slutet att dom jag åkte med hade cyklat mer och hårdare än mig i vår. Nu vilar jag benen från hård cykling resten av månaden.
För att tagga till i orienteringen krävdes visst ett EM. Värmde upp med en träning i tisdags med lokala klubbar, en träning som gick uselt. I Falun fungerade samspelet mellan mig, kartan och verkligheten hyfsat, däremot var benen helt döda efter cyklingen och pulsen blev inte i närheten av skyhög. Trodde efter målgång att någon säkert hade sprungit dom 5,9 kilometerna minst en kvart fortare än mig. Så var det inte, jag var bara dryga 2 minuter efter segraren i öppen 6 (Om man nu vinner öppna banor?). Satt sedan vid hoppbackarna och såg på damernas stafett, riktigt bra arrangerat.
Avslutade sedan träningshelgen med stakning med teamkamrater Niclas och Emelie. Med Niclas, som verkade vara i ok stakform, körde jag årets första riktiga motlutsstakning. Ganska tom på energi, man vad gör man inte för att hjälpa Niclas att samla timmar. Emelie gick på en tävlingsidrottar inställning och bortsåg från allt pollen som tydligen försöker döda henne. Så länge man tar sig upp ur sängen på morgonen så...
//Stefan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar