söndag 29 maj 2016

Ska vi ha några damer i långloppsteamen?

Krönika från Längd.se om att långloppsteamen inte verkar speciellt intresserade att satsa på damer, annat än dom bästa:



Det har gått ett år sedan jag och Maria Rydqvist skrev i Vasalöparen om att vi har långt färre damer än herrar som satsar på långlopp. Vi pekade på att det i många tävlingar går tio tävlande herrar på varje dam och att vi på något sätt måste skapa större möjligheter för damskidåkare inom långloppen. Vi kan inte acceptera att vår idrott är ojämställd på en nivå som vi fortfarande bara hittar på ytterst få ställen i det övriga samhället! Den föregående vintern har medfört positiva saker. Britta Johansson Norgren har etablerat sig på allvar som stjärna och vi har börjat diskutera hur damer och herrar ska samsas i Vasaloppet. Trots det är det svårt att konkret se några större möjligheter för damer att satsa långloppsåkning idag mot för ett år sedan.

Våren är den tid då skidåkare beslutar sig för om det blir en fortsatt karriär. Vilka möjligheter som ges och vilka möjligheter som tas. Har åkaren förutsättningar som motiverar en fortsatt satsning? Frågor som rör oss alla som tävlar och som vi alla har våra individuella svar på. Men för många kvinnliga långloppåkare måste svaret ofta te sig negativt.

Våren 2016 har vi en situation där det enda stora teamet, Exspirit, som satsade på både damer och herrar lagt ned och där ett rent damteam har mycket svårt för att attrahera sponsorer. De norska teamen vi intervjuade till Vasalöparen i fjol verkade inte så intresserade av damer alls. Sammantaget var bedömningen att det inte fanns damer som ville satsa. Samtidigt undrar man ju om de ens hade frågat några damer?

Situationen idag har blivit ett moment 22, där teamen hävdar att damer inte är något att satsa på förrän dessa damer själva visar resultat. Kanske kombinerat med en uppfattning att damer utanför pallplaceringar i Ski Classics inte är intressanta. Att lyfta fram vikten av att damskidåkarna själva visar framfötterna för att bredda sporten är givetvis riktigt, men tyvärr en uppmaning som ensamt inte ger något resultat. Ansvaret måste till största delen ligga på teamen. Frågan är ju om att vara MAN är den kvalitet som teamen söker hos sina åkare först och främst? Kvoterar ni in herrar? Det är nu förutsättningarna för den kommande säsongen ska sättas. Ska vi få se flera damer i vinterns långlopp eller ska bara några få i toppen få chansen?

Jag antar att ni startade långloppsteamen en gång i tiden för att ni älskar skidåkning och ville ge möjligheter för flera att satsa. Låt oss säga att det var otur att det då nästan bara blev herrar. Kanske tänkte ni helt enkelt inte så långt? Men när långloppsåkningen på herrsidan nu har blivit etablerat har ni även ett ansvar att lyfta damerna. Inga mer undanflykter. Damer och herrar behöver ges samma möjligheter och samma status. Om ni tar skidåkning på allvar låter ni det inte vara en herrklubb!

För ni har väl frågat om det är några damer som vill vara med? Det är ju trots allt 2016 nu.

//Stefan

torsdag 26 maj 2016

Träning Grönklitt

Har några dagar ledigt så jag åkte till mer kuperade delar av landet. Började med ett långpass i tisdags på fyra timmar i en stor slalombacke. Körde med stavar uppför och tog några hårda vändor trots att jag var ganska trött. Blev brutalt för benen och ibland undrar man ju om det är vettigt att köra sånna här långa, och hårda, pass? Men det det är ju kul och jag ska ju springa AXA Fjällmaraton i sommar igen. Motivation betyder ju egentligen allt, men man ska både hitta den och tygla den.

Igår började jag med att staka Grönklittsbacken två gånger. Det var lagom tungt i ett lugnt tempo. Provade att staka med Kraftstaven, har provad detta tidigare och inte köpt det riktigt men med tanke på Nordenskiöldsloppet kan det vara värt att utreda. Mest för att avlasta handlederna faktiskt. Vi får se hur det går med testerna. Avslutade dagen med att löpa fina stigar i två timmar. Sjukt trötta ben!

Idag startade jag med klassiska intervaller, 10 x 3 minuter i Grönklittsbacken. Var väldigt osäker hur det skulle kännas men det gick oväntat bra trots trötta lår. Klassiska intervaller funkar oftast för mig om jag vill få bra träning med en trött kropp, ännu bättre med en pigg kropp så klart! Avslutade den här dagen med att löpa från Hemus upp över Rostberg och tillbaka igen. Helt okej känsla på detta det tredje löppasset på tre dagar.

Mitt tilltänkta träningssällskap försvann på grund av sjukdom men U-laget var trevligt sällskap i rullskidbacken. Verkade vara en grupp harmoniska åkare, kan nog bli något bra av dom! Men jag såg aldrig att dom stakade uppför, kanske har dom inte upptäckt detta än?

Jag har också skrivit lite mer om det här med långloppsteam och att dom inte tycks vara så intresserade av damer. Det dyker nog upp snart, finns lite intressanta frågor där.

Nu väntar närmast Vålarullen på lördag.

//Stefan

torsdag 19 maj 2016

Träning i Falun

Har avverkat en massa  träning i Falun senaste tre dagarna. Först löpning och skidgång i Romme i tisdags. Blev en timme A3 totalt och sprang i 3.35h, avslutade passet med att staka en knapp timme.

Fortsatte igår med 4x10 minuter staknintervall, både uppför och platt. Jag var väl inte så jättepigg i stakningen men det var gott att få göra det här passet. Seg från Romme så klart men så ska det ju vara. Avslutade dagen med att staka en stund till (trötta armar) och att diagonala runt Lugnet (trötta ben).

Idag blev det en långpass uppdelat på två delar. Först lite klassisk åkning med impulser både med ben och överkropp. Bra men ovant, nytting även för en långloppsåkare. Andra delen bestod av löpning i Stångtjärn med lagom slitna ben på fina stigar. Bra ställe att springa på. 4.05h total träning blev passet på för mig.

Självklart var det mestadels tjejträning, den bäst sortens träning!

//Stefan

onsdag 11 maj 2016

Herrar - Damer 14-8

Det är ju vår och det betyder för oss längdskidåkare att vi beslutar oss för hur vi ska göra inför nästa säsong. För vissa kanske det inte blir en till säsong medan andra inte vet vad dom ska göra. Fördelen med att vara en medelgod åkare är ju att man inte behöver bekymra sig om laguttagningar och diverse team. Däremot är det intressant att diskutera sakernas tillstånd i vår sport. Som norska landslagsuttagningar.

Hur det är med genusperspektiven inom norsk längdskidåkning vet jag inte men efter en artikel i Aftenposten börjar man ju fundera? Eller snarare, jag funderad med en kompis tidigare idag. Fakta tycks vara att 14 herrar är uttagna till det norska A-laget medan det bara är 8 damer. Orsaken tycks vara att det inte finns ett rent sprintlag på damsidan. NSF hävdar att det är resultaten som styr, det finns helt enkelt inte tillräckligt med bra damer. Hört det tidigare? Precis, långloppsteamen!

Nu kollade vi lite FIS-punkter och ranking (säger naturligtvis inte allt) och jämförde norska damer och herrar (genusanalyser börjar ofta med att räkna) och vi tyckte i alla fall inte att det var så självklart. Vad som är rätt och riktigt vet jag inte i det här fallet men siffrorna indikerar ju ett problem. Vad som är upplyftande i historien är att Mari Eide, Marthe Kristoffersen och Kari Vikhagen Gjeitnes tar sitt ansvar och lyfter frågan vilket inte är helt lätt som aktiv. Så all heder åt dom! Jag är nu lite nyfiken på vad Langrenn.com tar för ansvar, för frågan är väl värd att diskutera?

//Stefan

fredag 6 maj 2016

Ottarsloppet 2016

Igår var jag i Vendel där världens trevligaste skidklubb IK Rex hade sina Ottarslopp. Med cykling, löpning och skidsprint är det både fina tävlingar och lite av en vårsamling för upplandsskidåkare, och sådant behöver vi ju! Sen tyckte dom väl att jag borde dycka upp också...

Då min cykelsatsning numera är nedlagd blev det löpning i form av 15 kilometer stig/grusväg lite upp och ned längs grusåsen. Det hela resulterade i ett bra träningspass även om det inte gick så snabbt. Jag var ganska trött i benen och fick till fem okej kilometer till en början men sen var det stopp. Inte underlättade det heller att man tappade bort bilnyckeln efter några kilometer. Bara att konstatera att jag inte blivit löpare på två veckor.

Skidsprinten var riktigt fin i år, av sparad snö hade dom gjort kanske 60 meter dubbelspår. Den extrema snabbhet som krävs för en tävling av den här typen har jag verkligen inte men tycker att jag inte var allt för långt efter i kvalet. Det som blev mest tydligt är att man inte har nån stabil teknik för att åka max på en sån här kort distans. I kvartsfinalen hade jag sen ingen chans mot den slutgiltiga segraren Jakob Jansson...

Dagen avslutades bland blåa traktorer, lokala bönder, en sundsvallstjej och en bäbis i Skärplinge. Nu är jag tillbaka i vardagen med jobbpendling medelst cykel och rullskidor.

//Stefan