söndag 31 augusti 2014

Löptävling

Har haft en viloperiod från rullskidorna men sprungit lite har jag gjort. Provade en löptävling igår, åter igen i Gävle. Skogsmara kallade dom det för men dom flesta löpte nog halvmaradistansen och jag 10 kilometer. Tänkte få lite fart i benen. Och det funkade ganska bra i början kändes benen för första gången på länge lätta. Sen gick det väl halvbra. En kilometer stenig stig mitt på 10 kilometers banan drog ner farten ordentligt plus att jag löpte ensam andra halvan. Sista två kilometerna var musklerna ganska stumma så någon riktig fartökning blev det inte. Ändå skönt att ha något att bygga vidare på.

//Stefan

söndag 24 augusti 2014

Alliansloppet 2014

Det blev ganska bra tillslut, men jag tror jag är bättre på snö och har en relativt sämre form under sommaren. Det senare kände jag av i första backen. Sen var jag lite feg, dvs kroppen var i bättre form än vad jag trodde och jag borde naturligtvis kämpat mig lite längre fram och därmed kommit med andraklungan. Men, jag var istället stark under hela loppet och kunde ligga med framme i klungan och avsluta med en hyfsad spurt. Tyvärr var jag ganska pigg efter målgång.

I år rullade jag också lika bra som utlåningsskidorna och även om Skigo visade sig hålla lite bristfällig kvalitet för vissa av åkarna som fick skidor så kändes det lite mer rättvist. Men det är alltid svårt för en åkare som lägger sin tid på att träna istället för att söka optimala hjul. Såg inte till så många uppländska åkare men Jonas Henningsson håller i alla fall 70-talisternas fana högt, snabbt åkte han också.

Damloppet var lite intressant i år med egen start 20 minuter före herrarna. Självklart riktigt att damerna får (större chans) sina minuter av berömmelse men nu åkte förmodligen många under sin kapacitet rent tidsmässigt. Kanske det är av mindre betydelse egentligen men hur utvecklande är det damklassen i långloppen? Det lär ju inte alltid finnas en Charlotte Kalla som håller tempo. Och varför ska inte långlopp på skidor kunna vara ett undantag när dam och herr elit kör tillsammans? Något att fundera på.

//Stefan

tisdag 19 augusti 2014

Maria Rydqvist om den manliga normen av den svenska skidtränaren

När Svenska Skidförbundet förra våren presenterade tränarna för landslagsgrupperna undrade jag var kvinnorna fanns? Något stod inte rätt till. Det är uppenbarligen en fråga som borde lyftas mer och då också på förbundsnivå. En som har ägnat frågan mer reflektion och har egna erfarenheter från landslagsgrupperna är Maria Rydqvist. Dessutom har hon räknat på saken, ett som oftast oslagbart sätt att visa problematiken. Följande skriver Rydqvist på sin blogg:

Sedan Åsa Mattsson var tränare för damlaget för 20 år sedan har förbundets tränare, ledare och chefer bestått av 0 % kvinnor och 100 % män. Verksamheten har skapats, formats och styrts av män. År ut, år in.

2013 redovisade Svenska Skidförbundet (alla grenar) sifforna 51-0 i fördelningen kvinnor och män. 51 st män. 0 st kvinnor. Av Riksidrottsförbundets 70-talet representerade specialidrottsförbund fanns inget förbund som uppvisade fullt lika skev fördelning, fullt lika manlig dominans på ett så stort antal poster som just vårt förbund.


Det är uppenbarligen något som är riktigt snett i landslagens ledarorganisation när inte kvinnor inte släpps in/ser det som en möjlighet att satsa på en sådan karriär. Det mest skrämmande är att det förmodligen är så självklart med manliga landslagstränare så vi inte ens reflekterar över frågan. Vi som är aktiva i lokala förbund måste förmå våra ledare att ta med frågan och göra något centralt. SSF centralt måste i sin tur ha en plan för jämnare könsfördelning på tränarsidan (och förmodligen andra positioner också). I klartext betyder det att vi måste hitta kompetenta kvinnliga ledare och tillsätta färre kompetenta (utgår jag ifrån)manliga ledare. Om någon känner sig upprörd över detta förslag som faktiskt skulle minska karriärvägarna för män (som grupp) så betyder det bara att vi inte aktivt diskriminerar kvinnor längre.

Jag brukar ofta tänka att längdskidåkningen är en relativt jämställd idrott i Sverige. Kanske stämmer det ur ett åkarperspektiv, trots den ofta mindre andelen kvinnliga tävlingsåkare (liksom motionärer). Kanske tänker jag på relationen mellan manliga och kvinnliga åkare. Men tittar man lite vidare så vet jag inte? På ledarsidan har vi en extremt könssegregerad arbetsdelning. Tänk bara på vallare/testpiloter. Och har ni varit många läger med både manliga och kvinnliga ledare (föräldrar) där männen har lagat mat? Jo jag vet att det finns undantag men då är det ofta multitalanger som heter Ohlström eller Larsen, och dom kan tydligen allt.

Det går inte att undgå att tänka på alla tidigare kvinnliga skidåkare som i alla fall från 80-talets slut borde ha lotsats in i ledarpositioner och vad vi där tappat i kompetens. Det är också viktigt att minnas att även om svensk damskidåkning idag och dom senaste åren firat triumfer så har damerna under tidigare år haft en mycket begränsad status inom förbundet. Senast tror jag det var Anna Olsson som uttryckte det i en intervju om hur det var under hennes tidiga år i seniorlandslaget. Och medan jag skriver detta så sitter några (unga) kvinnor med tränar/ledarambitioner och väljer något annat än SSF...

//Stefan


fredag 15 augusti 2014

Träning i Falun

Ni vet var Västerfärnebo ligger nu va?

Åkte iväg till Falun i lördags efter jobbet då röken från branden tog lite väl hårt på halsen. En av många bra saker med Falun är ju kuperingen, inte som Sundsvall men bra nära. Det blev alltså några dagar med klättring. Jag bygger vidare på samma principer som förra säsongens träning, en av dessa är att träna så kuperat som möjligt.

Som tänkt så klättrade jag upp för backarna runt Lugnet på skateskidor i två timmar, kroppen var helt sänkt.

På söndagen stakade jag tre timmar A2, dvs tills jag slog ihop skidorna och gjorde en klinsmanndykning. Nackdelen med att inte ha uppmärksamheten på vägen blev uppenbar. Dessbättre var den mest utför hem och jag var osannolikt pigg. Det blev lite bålstyrka på kvällen efter att halvsovit några timmar.

Började måndagen med långa stakintervaller på 4:or från Lugnet upp till Kårestugan. Det är lite jobbigt i första branten. Avslutade dagen med en vertikal kilometer i Romme, tyvärr inte i ett svep.

Tisdagen ägnades åt arbetets alienationsprosess.

12x5 minuter löpning på Lugnets 15 kilometer var uppvärmning för onsdagskvällens stakintervaller med Niclas. Vi körde 2-minutare på tröga hjul typ nästan nerifrån stan upp till Kårestugan och sedan ett block från andra sidan. Jag höll på att dö av syran efter en minut på den första intervallen och så var första halvan av passet. Från andra sidan gick det lite bättre och Niclas blev trött också. Klart det plågsammaste pass jag genomfört med Niclas och vi har ju ändå hunnit beta av några hundra träningspass tillsammans. Bra att det går frammåt.

Det blev bara distansträning i går. Cykel i skogen och klassiks rullskidåkning. Nu är jag mest trött men siktar på intervaller i morgon också. Återhämtar mig med en bok med krönikor Andres Lokko, bra för att stärka mina kulturelitistiska tendenser...

//Stefan

måndag 4 augusti 2014

Angående branden

Stakade 9 mil idag men det är oviktigt just nu.

Som ni vet så brinner hela skogen upp här. Det sprider sig just nu nordväst mot Norberg. 34 grader idag och ordentlig blåst har ställt till det rejält. Branden har hunnit till virsbosidan av skogen samt även hoppat runt/över Hördendesjön och vidare mot Karbenning. Det brinner inte överallt däruppe vad jag vet utan elden har just hoppat 1,5 till 2 mil idag. Det är alltså fullständig katastrof och så torrt att det kan börja brinna var som helst i skogen. Vindriktningen går mot Norberg fortsatt. Ni som inte har något i dom här trakterna att göra ÅK INTE HIT, det är fullt med nyfikna efter vägarna redan. Västerfärnebo klarar sig bra än så länge men småbyar i kanten på skogen börjar brinna ned nu.

//Stefan

lördag 2 augusti 2014

Vildmarks 15 2014

Det blev en ordentlig nedtur på dagens terränglopp. Banan var självklart fin som vanligt, dock inte mina ben. Värre än vanligt. Hittade lite trevliga människor efteråt så dagen var ju inte bara dålig.

För övrigt så håller Färneboskogen på att brinna upp här hemma, det är mycket tråkigt.

//Stefan