onsdag 17 april 2019

Den manliga dominansen och landslagstränarna

Rubriken är en blygsam hyllning av den franske sociologen Pierre Bourdieu som sig bör, så ni vet.

Annika Zell väljer att sluta sitt uppdrag som landslagstränare. Enligt Svt säger hon att:

Det blir ju svårare att gå in och få lika mycket respekt hos de aktiva, säger Zell.

Bara en sådan sak som att vi på läger bor separerade, jag och de manliga tränarna, gör att man missar en del information. Det gäller att hålla alla informerade, säger Zell

Det här ställer så mycket frågor kring hur arbets- och beslutsprocesser fungerar inom landslaget!

Framförallt vad har rumsfördelning och eventuella sängkamrater med beslutsprocessen bland tränarna att göra? Sares menar ju att: Om två bor ihop så kan man ju lösa många problem på rummet och i sängen.

Det skulle verkligen vara intressant att höra dom manliga tränarnas syn på saken. Själv tänker jag mest på begreppet INKOMPETENS när jag läser om saken. Men det blir väl så om brukar välja bort halva befolkningen när man söker tränare. Jag utgår även från att företeelsen "bastu" på något sätt är inblandad i landslagets beslutsprocess. Man skäms ju som skidåkare och undrar när dom här dumheterna ska ta slut!

Sen är det ju viktigt att komma ihåg att inget av detta har med kön att göra!

//Stefan


.

fredag 5 april 2019

Mer skidåking och Årefjällsloppet i morgon

Det blev en rätt fin skidvecka, eller början då, i Avesta. För min det blev det bara ett pass men så länge jag är hemma och snön ligger kvar kommer jag att träna det jag hinner.

Lite smutsigt, lite löst men rätt kul att åka på i början av april.
Igår for jag och Ronny upp till Vålådalen för att ladda för Årefjällsloppet. Själv har jag varit osäker om det är någon mening att tävla men det kändes ju okej förra helgen så jag testar. Det blir en rätt tuff bana som startar i Trillevallen och tar en runda på fjället innan vi viker av mot Edsåsdalen och målet. 55 kilometer kommer säkert att kännas och vara bra träning. Om det blir snöstorm återstår att se...

Fint i Vålådalen! Igår kväll körde jag klassiskt på pälsskidor i fuktig nysnö, fint det och Ronny som skatade hade inte lättare före. Idag provade vi skidor vid starten i Trillevallen, fint där också.
//Stefan

söndag 31 mars 2019

Pumpen KM

Det blev väl egentligen inte tävlingscomeback igår eftersom jag körde ett backrace i Norberg förra helgen men det kändes som första riktiga tävlingen på länge. 20 kilometer klassisk hade Pumpen bjudit in till, igår betydde det 10 varv på en nypistad men allt blötare runda. Hur som helst behövde jag tävla. Plockade med mig ett par skidor som stått med pulver sedan Bessemerloppet och toppade med lite fluid och extra rill. Efter lite uppvärmning på betydligt sämre glid vad det dags att starta.

Helt otrötta åkare i solen före starten.
Jag tog starten mest för att slippa en tokhård öppning från Ronny, hade planerat att ha lite krafter kvar till andra halvan. Sen hände två saker. Ronny och jag turades om att dra och fick väl lite lucka bakåt och jag märkte att jag hade bättre skidor än Ronny. Efter cirka 4 varv tog jag över dragjobbet helt och höjde intensiteten. Efter ytterligare något varv fick jag en lucka till Ronny och då var det bara att gå hårt men kontrollerat in. Funkade bra och blev rätt trött. Hoppas fler är med och tävlar nästa år, 2-mil är en perfekt distans så här på slutet, igår tog den nästan 1.10h. Vann även en burk Vauhti 330C, den kör man i äldre snö på minussidan för er som inte visste det. Man får tacka Runes Sport i Skinnskatteberg!

Väldigt trötta åkare efter 2-mil stakning. Noterbart är att Ronny visar upp sina för dagen mindre bra skidor. Till höger Daniel J, 3:a samt Daniel E 4:a.
Nu väntar Åre och möjligtvis en tävling där, dock oklart ännu.


//Stefan

fredag 8 mars 2019

Vasaloppet 2019

Det är egentligen inte så mycket att skriva eftersom jag klev av i Björnarvet före Oxberg då kroppen inte alls svarade. Men det finns ju en historia dit också.

Efter en galet seg Kortvasa men ett bra intervallpass med Ronny så var jag minst sagt osäker, men det är ju bara att ladda upp på vanligt sätt. Väderprognosen tydde ju på snöfall under tävlingen men inget före. Därmed blev det ytterst få tester av skidor inför start. Osäkert men valde jag skidor för nysnö och det blev snö så skulle det ju funka. Skidorna har man ju testat många gånger tidigare.

Så väl på startlinjen i snöfallet höll jag väl okej fart in i första backen. Stakade uppför med mest låsta armar och kände mig rätt fräsch på toppen. Det var lite svårt att gå om klungor men med bra skidor funkade det också, så jag klättrade nog lite fram till Mångsbodarna. Väl nere i Tännäng efter langning av eminente Andreas Karlsson så hade jag faktiskt chansen att köra om många upp till Risberg. Det var relativt många spår uppåkta och det fanns stora klungor strax framför. Men det svarade inte alls.

Lika fram till Evertsberg och jag höll en placering runt eller strax under 400. Försökte igen utför men kände att kroppen var rätt tom. Klev av i Björnarvet.

Vi fick ändå med oss fina placeringar i årets Vasalopp. Ronny gjorde igen ett hyggligt lopp efter några tuffa år och blev strax över 160. Fredrik som är med i vår stuga åkte in strax efter. Så det finns hopp.

//Stefan

tisdag 5 mars 2019

Damer vs herrar

Ni vet när man tänker på att långloppsvärlden är rätt ojämställd. Teamen har få damer, sämre med sponsorer för kvinnliga åkare och herrarna är för det mesta normen. Då finns ändå cykelsporten! Jag utgår ändå från att om damer skulle åka ifatt herrtäten så blir dom åtminstone inte stoppade i långloppen! Man får vara lite nöjd ändå.

//Stefan

torsdag 28 februari 2019

Ner och upp

Bessemerloppet blev en bra start för mig, sen hängde jag med bra i 10km och efter det var det bara en stor stumhet. Tappade så klart mycket men åkte igenom. Skönt att jag hade farten i kroppen men uthålligheten var inte bra.

I fredags åkte jag Kortvasan med två mål, bra träning och hitta tävlingsform. Träning fick jag möjligtvis men formen var ju usel. Dessutom tog det väldigt hårt på musklerna så dagarna efter var jag helt sänkt.

Ett träningspass på Lugnet i tisdags med försök till klassisk åkning var ingen höjdare. Men så blev det stakintervaller med Ronny igår eftermiddag och äntligen hängde jag med.

Nu försöker jag återhämta kroppen lite och fundera kring söndagens tävling. Det känns ovisst.

//Stefan

måndag 18 februari 2019

Sverker Sörlin om norska skidhelgon

I DN tar Sverker Sörlin (författat "Kroppens geni" bland annat samt en av dom få intellektuella som analyserar längdskidåkning) ett grepp på hur norska skidhjältar skapas genom att läsa biografier och böcker av och om just norska skidåkare. Väl värt att läsa och fint att ett av våra starkaste idrottskulturella uttrycken, nämligen längdskidåkning, får akademiska uppmärksamheten den förtjänar.

Nu råkar jag veta att biografier av/om längdskidåkare är lite av ett specialintresse för Sörlin och en kort analys i texten visar också det. Oftast handlar det om att stapla klicheér på varandra. Undantagen som han nämner, Siri Halles ”Sporet fanger” vill jag verkligen läsa, Gudmund Skjeldals texter (på nynorska av någon anledning) är jag bekant med men inte i bokform. Men Sörlin nämner också ett skifte från klichéer mot att undersöka längdskidåkningen djupare. Jonas Forsangs bok om Northug, Thor Gotaas med ”Oddvar Brå – et skilöperliv” som exempel.

Precis som med Sörlins "Kroppens geni" tycker jag att han fortsatt idealiserar längdskidvärlden, det är egentligen ingen kritik från min sida utan ska nog ses som ett utslag av att jag befinner mig i den värld han beskriver. För historien om Nothug och Brå är fortsatt om en manlig skidåkare i en tradition vi väldigt väl känner igen.

Så läs Sörlin i DN och fundera vidare själva.

//Stefan