måndag 18 februari 2019

Sverker Sörlin om norska skidhelgon

I DN tar Sverker Sörlin (författat "Kroppens geni" bland annat samt en av dom få intellektuella som analyserar längdskidåkning) ett grepp på hur norska skidhjältar skapas genom att läsa biografier och böcker av och om just norska skidåkare. Väl värt att läsa och fint att ett av våra starkaste idrottskulturella uttrycken, nämligen längdskidåkning, får akademiska uppmärksamheten den förtjänar.

Nu råkar jag veta att biografier av/om längdskidåkare är lite av ett specialintresse för Sörlin och en kort analys i texten visar också det. Oftast handlar det om att stapla klicheér på varandra. Undantagen som han nämner, Siri Halles ”Sporet fanger” vill jag verkligen läsa, Gudmund Skjeldals texter (på nynorska av någon anledning) är jag bekant med men inte i bokform. Men Sörlin nämner också ett skifte från klichéer mot att undersöka längdskidåkningen djupare. Jonas Forsangs bok om Northug, Thor Gotaas med ”Oddvar Brå – et skilöperliv” som exempel.

Precis som med Sörlins "Kroppens geni" tycker jag att han fortsatt idealiserar längdskidvärlden, det är egentligen ingen kritik från min sida utan ska nog ses som ett utslag av att jag befinner mig i den värld han beskriver. För historien om Nothug och Brå är fortsatt om en manlig skidåkare i en tradition vi väldigt väl känner igen.

Så läs Sörlin i DN och fundera vidare själva.

//Stefan

lördag 16 februari 2019

Engelbrektsloppet 2019

Det går upp och ner med formen nu! Stafetten var verkligen uppåt, 6-milen var väl sådär. Jag kände mig lite seg redan i starten och tappade väl en del i första backen, men så farligt var det inte. Att staven blev avkörd efter 3km var farligare, där tog väl loppet lite slut för mig. Efter att ha åkt en stund kom Patrik Linds pappa och lånade mig en vänsterstav, så jag åkte vidare med två stavar och en väldigt trött högerarm.

Bättre att genomföra loppet än att bryta och jag behövde träningen. Motivationen är dock inte på topp efter en sådan start. Jag jagade på och kände mig rätt trött. På toppen av Håberget efter ca 15km stod min bror och jag bytte till två nya stavar med stora trugor. Fortsatte köra ikapp åkare och efter Klackberg kom jag ifatt ett gäng att varva inne i byn med. Högre fart ut och jag plockade åkare då och då men det gick inte jättesnabbt att plocka 15-20 sekunder längre. Däremot var skidorna ännu bättre andra varvet så det motiverade lite.

Klackbergsbacken gick ganska lätt trots ganska dåliga spår efter några timmar. Utför blev det som vanligt lite slalom mellan åkare på sitt första varv. Passerade ytterligare någon in till mål och passerade mållinjen lagom missnöjd. Hade varit kul att få hänga med lite längre fram. Jobbigt att dra i 55km.

Tack till dom som stod efter spåret. I morgon fortsätter det i Bessemerloppet.

//Stefan

tisdag 12 februari 2019

Att tillåta är inte att tycka om

Angående det senaste haveriet inom den idrottspolitiska debatten. Ulla Gustavsson, ordförande i simförbundet menar att barn med slöjor inte ska synas offentligt från idrottsförbunden.

Låt oss bena ut det här och även påminna om en grund för den liberala demokratin.

Gustavsson anser att "slöjan är ett religiöst, politiskt och sexistiskt plagg" som inte kan accepteras inom en jämställd idrott och att slöjan sexualiserar kvinnor. Vidare menar Gustavsson att bilder på barn i slöja betyder att "RF visar att de gillar och uppmuntrar hedersförtryck, könsstympning, barnäktenskap och hedersvåld".

Gustavsson har självklart all rätt i en demokrati att hysa dessa åsikter. Jag kan tycka att hon drar lite långstgående slutsatser om slöjbärandets innebörd men hon har i alla fall ett logiskt resonemang.

Då tillkommer tre frågor. Bör vi (staten) förbjuda slöjbärande? Finns det andra tolkningar av slöjans innebörd? Bör idrottsrörelsen osynliggöra barn/kvinnor som bär slöja i sitt idrottande?

1. Vi bör vara ytterst försiktiga med att förbjuda saker som inte nödvändigtvis skadar även om vi tycket illa om dess inneboende budskap eller praktiska användning. Anledningen är helt enkelt att vi riskerar förbjuda mer och mer på lösa grunder. Jämför med debatten kring "dansbandseländet" på 30 och 40-tal. Videovåld på 80-talet eller pornografi som har en pågående debatt. Att staten ska diktera våra klädval, tveksamt.

2. Ja Gustavssons upfattning är inte självklar. Krävs inte mycket för att hitta motsatt tolkning eller man ser att slöjan kan innebära olika saker, oavsett vad man tycket om den.

3. Konsekvenserna, som Coleman påpekar i artikeln, blir orimliga för många individer och demokratiskt tveksamma för vår idrottsrörelse. Det är också en praktisk fråga, åter igen måste en liberal demokrati hantera kulturella uttryck vissa starkt ogillar och inte offra människor för att dom avviker. Jämför med hur utbildningssystemet måste hantera frågan.

Så att tillåta betyder inte att man tycker om något, det tror jag Gustavsson vet också.

//Stefan

lördag 9 februari 2019

Engelbrektsstafetten

Vi fick ihop samma lag i år också till slut. Lika så var Teklink med och sponsrade laget. Jag körde första sträckan, Nicklas andra och Ronny sista. För min egen del behövde jag verkligen tävla, tror inte det fanns något annat sätt att lösa min dåliga form.

Tack vare Simon Andersson på första sträckan fick jag verkligen träna på formen. Tappade lite i den nya backen efter 2 kilometer. Försökte jobba ikapp utför och när det blev plattåking på banvallen mot vändningen i Klackberg. Lyckades inte riktigt men höll väl bra i 5 kilometer. Tappade sen mer men åkte bra sista biten inne i byn.

Nicklas tog vid och släppte nån minut till men det åt Ronny upp på sista sträckan rätt snabbt. Brottom hade han på slutet också, tror det handlade om en bra sträcktid. Bra alltså!

Starten i Norberg, kände att det var bra skidor direkt.

Segrande laget med Nicklas på andra sträckan. Ronny på sista och jag på första.

Nu fortsätter det med skidtester inför morgondagens Engelbrektslopp.

//Stefan

fredag 8 februari 2019

Dags för herrarna att lära av damerna?

Jag har inte ägnat allt för mycket tid senaste året åt att reflektera över orsakerna till att dagens svenska herrar internationellt presterar rätt mediokert inom traddskidåkning både i en historisk jämförelse och jämfört med dagens damer. Men intressant är det. Dom svenska herrarna ska naturligtvis inte tryckas ner på grund av att damerna presterar bättre nu för tiden bara för att damerna råkade ut för det tidigare. Och dagens aktiva herrar ska rimligtvis bedömas utifrån sina förutsättningar.

Samtidigt är det varken orimligt att önska bättre prestationer liksom att dagens landslagsherrar blir lite less på att allt för ofta höra att dom borde prestera bättre. Alla kommentarer hit och dit behöver jag inte beröra mer.

Tittar man övergripande på frågan så är det ju svårt att sen en eller flera tydliga orsaker till att traddherrarna inte presterar så bra just nu. Det är inte direkt så att det satsas mindre på herrskidåkning varken på ungdom, junior eller seniorsidan (inom långlopp är det ju dessutom fortsatt tvärsom). Jag diskuterade lägligt nog saken med en kompis härom kvällen. Hon var inne på att dagens svenska damer verkade kunna lära av varandra rätt mycket.

Självklart kan man invända att dom har alla förutsättningar med äldre etablerade världsåkare samt yngre redan väldigt framgångsrika. Och när det mesta går bra är allt mycket lättare, även kulturen inom laget.

Men det slår mig ändå att det är nog dags för dom svenska herrarna att lära sig av damerna. Jag argumentarar alltid för att träning och förutsättningar ska individanpassas för att nå framgång men någon större könsskillnad ser jag inte i upplägg så det borde inte vara ett problem.

Det som återstår är dock den märkliga uppdelningen mellan herrar och damer inom svensk skidkultur, där finns det lite forskning att göra.

//Stefan

onsdag 6 februari 2019

Tungt

Evertsbergsrännet blev galet tungt helt och hållet beroende på armarna mina! Trots nysnö som bromsade lite längst fram så sladdade jag i tätklungan första 8 kilometerna innan jag fick släppa. Armarna var helt brända, förmodligen en kombination av att varit sjuk länge och tävlingen helgen före. Kan ju bli så ibland tyvärr.

Jag kämpade på med några åkare i lite lägre fart och fick väl bra träning på en fin bana. Visst var det rätt mjuka spår men samtidigt fint att gå i mindre spår i skogen. Blev aldrig riktigt trött på slutet men uppför gick det sakta så klart. Tråkigt men fint lopp att åka.

Försöker vila upp överkroppen nu samtidigt som jag ska hitta form till Engelbrekt på söndag. Körde ett kortpass på Skiergen igår med 500m/1min intervaller,det jag brukar köra alltså. Körde tungt motstånd och fick kämpa rätt bra. Självklart gick det saktare än vanligt men det borde höja formen i alla fall.

//Stefan

fredag 1 februari 2019

Lugnet ändå!

Bra ställe! Brukar köra några pass där under vintern för att få träna i backar, allt för få hitills på grund av lång förkylning. Nu prickade jag in en dag med vansinnigt trög nysnö och Mördarbacken var nog värst (oåkta spår). Lika glad var jag ändå men det gjorde ont i armarna. Nästan fäste på blanka skidor gav bra styrketräning och det behöver jag nu. Masken var på för att fortsatt skona halsen och förhoppningsvis hjälper det lite (intressant expriment i alla fall) för den känns rätt begränsande. När jag tidigare i veckan släpade rund Rembo-Niklas på 2 12-minuters skateintervaller i Åsbo kändes den väldigt begränsande.

Ännu en fin vinter, i alla fall när halva vintern har gått.
I morgon väntar Evertsbergsrännet, ska bli intressant och bra träning.

//Stefan