torsdag 9 augusti 2018

En tur genom Sundsvall

Trots skadad axel så har jag rört lite på mig dom senaste dagarna, först i fjällen sen åkte jag förbi Sundsvall som vanligt på väg hem. Började med att cykla runt Alnön på förmiddagen, tror jag tog nästan alla asfalterade vägar. Fin tur i lugnt tempo.

Norra delen av min favoritö. Väldigt fina rullskidvägar för övrigt. 




Rimligt att stanna för utsikten på södra delen också.

Fortsatte med att leda böcker inne i stan. Kändes ganska bra efter cykelturen. Lite stel i axeln men det funkar med landsväg i alla fall.

Hittade detta på Vängåvans Bokhandel, det blir fler och fler feministiska kampböcker från kvinnliga skidåkare!

För min egen del tänkte jag läsa lite arkitekturhistoria. Typisk litteratur vi arbetare oftast sitter med på lediga stunder.
Avslutade med benskate samt skate med en stav runt den nya rullskidbanan på Södra Berget. Rätt flack förstås men det räckte och den hade en fin sträckning runt Ängen och bort till Hotellet. Själva åkningen var gratis (som moderaterna inte skulle säga).


//Stefan

tisdag 7 augusti 2018

Kia Fjällmaraton 2018

Kändes väl okej i början av första backen fast alla går på så galet hårt. Tyvärr ont/kramp i vänster vad efter en stund som satt i första backen. Vet inte varför men det blir väl så ibland. Kom upp till första tidskontrollen ungefär i vanlig tid. Kändes ändå lite bättre då och tänkte att jag sparat en del kraft.

Löpte om många ner till Nordbotten men försökte hålla igen lite för att spara benen till slutet. Kände mig dock lite omotiverad, mest för att man inte har koll på sin placering.

Fick följe av en annan löpare över nästa fjäll och in till kontrollen i Ottsjö, vi plockade löpare hela tiden även omdet var rätt utspritt. Kände mig ovanligt stark efter Ottsjö och drog ett tag. Med ca 1 mil kvar orkade jag inte hänga min följeslagare och hade det lite tufft mot sista fjället men väl ute på kalfjället gick det lite lättare. Plockade upp till sista toppen och så ett gäng framför mig som jag tänkte jaga ikapp utför mot målet. Gick bra en bit tills jag snavade och landade på vänster axel och (som jag förstod efteråt) slog den lite ur led.

Låg där en stund innan jag kunde röra mig och satt sedan och masserade axeln tills den hoppade tillbaka. Allt medan jag förklarade för passerande medtävlare att jag inte bhövde nån hjälp. Joggade sedan ner till målet. Tråkigt slut. Hade väl en bra placering på gång om än inte sån jättebra prestation.

Angående axeln så verkar den klarat sig rätt bra efter omständigheterna även om den inte får träna på ett bra tag. Vi får se vad som händer.

//Stefan


fredag 3 augusti 2018

Fjällmaraton i morgon

På plats i södra Årefjällen och laddar för fjällmaran i morgon. Körde några klassiska intervaller igår och tog en lugn tur uppför första backen på banan idag. Känns som det räcker för att hålla kroppen igång efter rätt lite träning senaste tiden. Skönt att ha kommit bort från värmen också, den gör det inte lättare att ladda.

Kanske väntas det regn till starten i morgon, kanske hinner det gå förbi under natten. Regn har jag inget mot, dom 15-16 graderna som lovas senare under dagen lär vara tillräckligt för att göra det varmt. Med lite tur är jag pigg i morgon och kan göra en bättre prestation än senaste åren. Hur som helst lär jag hålla mig lugn i första backen för att plocka löpare under resten av loppet. Ska bli kul!

Första stigningen från Vålådalen. Fin fjällterräng där som är enkel att löpa obanat i. Lite varmt idag för att tävla dock så jag hoppas på regnet.
//Stefan

söndag 22 juli 2018

Soligt fjäll

Idag blev det en långtur där jag först löpte/gick uppför i rätt sakta tempo från Hållan till Lillskarvens topp. Tog några extrasvängar runt och ner på andra sidan av toppen och fick ihop 3.10h aktiv tid. Fin och enkel tur. Blev ändå drygt 700 höjdmeter trots att jag inte jagade backar. Senast jag var upp på Lillskarven var nog runt 12 år sedan, då med Tony och Erik från klubben.

Avslutade dagens långpass med att staka på 4:orna i backen upp mot Hållan. Det tar det också.

Strax efter 9 var jag på toppen. Kanske svalkade det lite men det är galet varm för att vara fjäll.

Lillskarven på håll starx innan löpningen var klar. Lite mer fjällkänsla här än när jag var i Sälen för några veckor sedan.
//Stefan

lördag 21 juli 2018

Ramundberget Trail Gieje 2018

Jag hade några dagar ledigt och behöver löptävla inför fjällmaran i Vålådalen så Ramundberget Trail passade bra om än lite långt bort. Löptävla fick jag men jag tror att dagens mediokra resultat har med en varm uppladdning att göra. Värmen sliter både på jobbet och i bilen upp igår eftermiddag. Nåja, det är som det är och bra träning fick jag.

Loppet startade i Ramundberget och vi styrde mot toppen av Mittåkläppen. Några kilometer uppför i början där jag tog det rätt lugnt och tänkte att kroppen skulle komma igång. Fin stigning var det. Vi vände ner mot Djupdalsvallen och jag sprang ifatt några utför, men inte det kändes lätt heller. Vi tar till vänster och det går uppför mot Mittåkläppen, känns okej ibland. Börjar bli varmt.

Det var kul att komma upp på Kläppen, har inte varit där tidigare konstigt nog. Vi tog en brant väg upp och det blev att gå så fort man kunde i drygt 10 minuter. Sen direkt ner och tillräckligt brant och tekniskt för att det skulle vara min starkaste del av den här typen av lopp. Jag löper snabbt och plockar in nån annan tävlande men pulsen är högre utför och det känns verkligen inte lätt och återhämtande.

Nu tar vi en runda runt några fäbodar innan vi kommer tillbaka till Djupdalsvallen. Har bra sällskap som drar men jag orkar bara några kilometer. Väldigt varmt och rätt stor och snabblöpt stig/väg, inte mitt favoritföre. Orkar nån kilometer efter Djupdalsvallen men inte riktigt fram till att banan vänder brant utför mot Ramundberget. Tappar rätt mycket där uppe på några kilometer. Utför går det bättre men sista biten ner mot älven så får jag krampkänningar i låren, brukar aldrig hända! Vi springer genom vattnet på väg tillbaka och jag funderar att dyka i men stannar bara upp och blöter ner huvudet. Går i mål trött.

Banan var trots allt riktigt fin och utmanande. Bra motstånd också. Fint lopp att lägga in i sommarträningen. Det blev ändå bra träning under mer än 2 timmar. En del som är svårt att få till på träning är den hårda utförslöpning som fjällterränglopp bjuder på. Det fick benen känna på idag och det behövs! Hoppas man har tid för detta nästa år också.

Så var det tävlingen namn. Enligt hemsidan så är "Gieje" samiska för "Trail". Och det är ju bra att den samiska kulturen blir en större del av samhället här uppe. Frågan är bara om arrangören vet vad det svenska ordet för "Trail" är?

//Stefan

söndag 15 juli 2018

Sundsvall Trail 2018

Den 3:e juni avgjordes Sundsvall Trail för andra gången. Jag stod på startlinjen igen men den här gången på halva distansen, 25km. Den långa banan var i år 52km och med tanke på hur 48km dödade benen förra året så var det ett självklart val. Den långa hade varit kul att löpa men ibland kan man behöva ta det lite försiktigt också. Jag räknade ändå med runt 3 timmars löpning för att ta mig runt. Bitvis var det samma bana som förra året, bitvis nytt. Målet var i år beläget på toppen av Södra Bergets slalombacke och massvis med fin stig och  obanad löpning var att vänta. Sveriges finaste terränglopp och något som passar mina löpkvaliteter väldigt bra.

Kort löptur kvällen före runt på toppen av Södra. Sidsjöbacken i solsken bla.

Starten för 25km var lagd strax bredvid älven innanför E4:an sett från Kvissleby. Långa banan passerade här och dom första hann löpa förbi oss innan vi startade, dom såg ut att ha allt för bra fart efter nästan 3 mil! Tänkte att dom som startade 8 på morgonen hade det bra, vi som startade 11 skulle få det lite varmare.

Som vanligt går det märkligt fort i starten. Vi tog en runda längs några sandiga backar efter älven. Det första jag ser efter älven är en gammal sundsvallsbekant vid namn Peder, han hade som vanligt med sig sin MTB så allt var nog bra där. Vi tar en lång och brant trapp upp från älvstranden och jag bestämmer mig för att låta dom som vill gå ifrån mig och umgås med mjölksyran göra det, en lång tävling väntade trots allt. Vi passerade över landsvägen (faktiskt i botten av en av dom finaste rullskidbackarna i Sundsvall) och efter att tävlingsledaren David Holmberg hejat på oss började stigningen mot Omsberget.

Känns lite bättre när det är en konstant stigning och jag kommer ifatt en grupp löpare starx före mig. Trycker på lite mer när stigen blir allt mer obanad och lutningen ökar, får med mig en tävlande från Sundsvalls OK tror jag. Uppför Ombergsväggen håller han farten och det är perfekt för mig i klättringen, för det är näst intill klättring, absolut ingen löpning här! Upp mot toppen är vi ensamma och håller farten rätt bra över fina hällmarker. Innan det vänder neråt så får vi klättra (den här gången verkligen klättra med ett rep) ner i en bergsspricka som är så smal att jag lyckas slå sönder glaset på min klocka. Hård bana!

Ner mot Tallstugan och första vätskekontrollen tar jag över dragarbetet och utnyttjar fallhöjden. Minns inte om vi kom ikapp någon utför men det var ett gäng löpare vid kontrollen så vi hade nog hållt rätt bra fart. Banan är som sagt riktig terränglöpning så kilometerna går inte så fort (tänk klättringen upp på Omsberget) så det tog tid till Tallstugan. Jag hade fortfarande vätska med mig men dom andra löparna stannade och ut från kontrollen var i kanske tre stycken rätt nära varandra. Efter att ha rättat till en sko så fick jag igen sällskap och draghjälp när vi löper mot Midskogsberget. Någonstans i dessa trakter passerade vi några av dom främsta i långa klassen, här såg dom märkbart trötta ut!

Midskogsberget har liksom Omsberget en galet fin tallhällmarksskog att vistas i, i tillägg även bitvis en utsikt över älv så väl som hav och skogen runt om! På den tiden jag bodde i Sundsvall var Tallstugan oftast det lägsta vi kom på löpturerna innan vi vände hemåt. Så Omsberget och Midskogsberget har varit en fin upplevelse dom här två åren av Sundsvall Trail! Halva Midskogsberget hade jag i år sällskap innan han tappade och vid en klyfta där man kunde välja mellan att gå över en stock eller springa runt passerade jag två till som balancerade på stocken! I deras fall var den inte snabbare! Uppåt i fältet alltså.

Det var varmt men inte för varmt. Jag hade druckit rätt mycket före starten och under första halvan och kände att jag låg hyfsat rätt i tempo. Midskogsberget kändes lättare i år och jag kunde njuta av löpningen när det lutade utför igen. Funderade på varför så många tycktes öppna för hårt. Kanske underskattade dom banan eller så visste jag vad som väntade efter förra året. Hur som helst var det väldigt rolig löpning där och då!

Upp mot Fågelberget var det tvärt om bitvis rätt tråkig löpning på stora stigar men kanske är det kontrasten mot den tidigare delen av banan eller så är det bara att jag har använd dom här stigarna så många gånger tidigare. Dricker lite och fyller på vid Fågelbergsstugan. Utför går det som vanligt lätt och där vet jag ju att jag springer snabbt även mot dom bättre löparna. Passerar nån löpare här och där vidare mot Södra och det känns väl rätt bra. Försöker få i mig geler så ofta jag orkar.

Vid sista kontrollen är vi inne på Södras spårsystem. Det skulle vara en lätt sak att ta sig till mål härifrån men så funkar inte den här tävlingen, små stigar och fortsatt delvis obanat (!) är det som gäller. Dessutom så stiger det ju mot toppen på Södra. Passerar en sista konkurrent med några kilometer kvar så det är bara att jaga på även om man inte vet hur man ligger till. Sista biten kommer vi ut på asfalten innan vi rundar Hotellet för att kort utför slalombacken och sen upp till målet. Löper ganska nöjd sista biten då jag ser på klockan att jag går för en tid runt 2.50h. Bra!

Fin målgång! Nolbykullen var fin förra året men nog bör det vara en avslutning på Södra som i år.
Gott så! Avslutningen av loppet var bland det bättre jag gjort inom löptävlandet. Vidhåller fortsatt att det är Sveriges finaste terränglopp över längre distanser. Fjällen är ju fjäll men dom här banorna David Holmberg gör är sjukt fina och utmanande. Kanske saknade man bara lite flera skidåkare i startlistan.

Resultat hittar ni här.

//Stefan



fredag 13 juli 2018

Långpass cykel

När jag för några år sedan satsade på några MTB-långlopp under sommaren brukade jag köra ett 25-mils (cirka) pass på landsväg varje år för att få lite känsla för hur en Vätternrunda skulle vara, för att skrapa ihop lite extra timmar i sadeln samt för att det var kul! Det här passet har med satsningar på fjällmaror och brist på motivation fallit bort dom senaste åren men idag var det dags igen. Möjligtvis motiverade det varma vädret lite extra! Tidigare höll jag en rätt hög fart hela passet men idag var det bara "bra distanstryck" som planerades, dvs hög A1 belastning, kanske inte alltid på pulsen men definitivt på musklerna. Siktet var inställt på 20 mil ensam.

Klockan 8 på morgonen rullade jag iväg söder ut mot Västerås, plattcykling alltså. I vanliga fall söker jag backar men det kan vara skönt med omväxling också, dessutom är naturen ner mot Mälaren lite annorlunda och det är inte att underskatta.

Det blev en runda över Fläckebo, Sätrabrunn, Haraker, Skultuna och Tillberga innan jag hamnade på småvägarna öster om Västerås. Cyklade från Anundshög ner till Gäddeholm, vidare till Frösåker och slutligen en tur ner förbi Ängsö slott till vägen slutar mot Mälaren. Sen var det bara att ta sig hem! Via ett matstopp i Irsta och motvind sista 3 milen landade jag på 7.10h och 20 mil. Nöjd med det. Kändes dessutom rätt bra om än varmt. Och resten av dagen har jag som vanligt med fyllt på kroppen med vätska.

Ängsö slott.

Fint men typiskt för Mälaren. Mest öar i den sjön.
//Stefan