torsdag 17 augusti 2017

Sockenrullen Hägersta

Med risk för att frånvaro skulle leda till mobbning från dom andra rullskidfantomerna i Avesta så är jag anmäld till Sockenrullen i Hägersta på lördag. Senast (och enda gången) jag tävlade i Hägersta var förmodligen i en lokal skidtävling 1994. Det jag minns är att snön smälte bort medan vi åkte och att det var ett svintungt före. Skidåkning i Mälardalen är inte helt enkelt.

Men rullskidorna på lördag blir nog fint och bra träning, lite av en bonustävling för mig. Eftersom jag inte tävlat mycket i sommar och jag brukar använda tävlingar som en del i träningen så skadar det ju inte. Hoppas det kommer lite mer åkare också.

//Stefan

SCF beredda att dumpa OS-mästarinnan från VM!

Som utomstående (från en annan idrott) så måste jag säga att det är anmärkningsvärt att Svenska Cykelförbundet är beredda att stänga av ett antal aktiva från kommande VM, speciellt när en av dom är den regerande OS-mästarinnan Jenny Rissveds! Om det bara är en fråga om sponsorkontrakt eller en större förtroendefråga mellan dom aktiva och förbundet får andra svara på, men. Enligt vad Emil Lindgren skriver så verkar ju SCF ha skött sponsorkontrakten tämligen inkompetent men det är ju en sak som går att lösa.

Det betydligt mer skrämmande är det bristande förtroende Jenny Rissveds utrycker https://www.facebook.com/jennyrissveds/photos/a.276917695802181.1073741829.270936653066952/863772287116716/?type=3&theater. Även om det är en allmänt hållen kritik så kräver det mycket innan en aktiv riktar den offentligt mot sitt förbund. Man får väl säga att SCF har en märkligt attityd mot sin största stjärna. Om SCF har någon/några som tar upp genusfrågor inom sin organisation vet jag inte men med tanke på hur underordnade kvinnor är (fortfrande) inom cykelsporten så är frågan alltid relevant även om svaret kan variera. Men hade man varit beredd att stänga av en manlig OS-mästare?

En till det här fallet direkt relaterad fråga som är väldigt intressant idrottspsykologiskt är att som idrottare nå toppen väldigt tidigt, i form av ett OS-guld som Rissveds, är inte helt lätt att gå vidare från i karriären. Visst är det ett lyxproblem jämfört med inbördeskriget i Syrien men ändå värt att ta på allvar. Speciellt i individuella idrotter kräver det kunskap hos förbunden om hur belastningen blir på den individuella idrottaren. Egentligen är det väl den här saken som skapar mest frågor kring hur SCF behandlar Rissveds nu.

//Stefan


fredag 11 augusti 2017

Mera höjdmeter på Södra

Sista dagen i Sundsvall igår, Sveriges bästa barmarksträning nedan fjällen! Fick ett sms från Pontus om ett stakpass på 157:s läger med drygt 1200 höjdmeter. Det går väl här också tänkte jag.

Avverkade 6 vändor nerifrån stan upp till toppen på Södra Berget. Andra och tredje blev i form av intervaller mest för det var tråkigt/jobbigt att köra lugnt. Mådde väl rätt bra bra efteråt även om jag inte direkt hade lust att staka mer uppför just då. Hjulen på mina rullskidor mådde sämre av allt plogande men det var det värt. Nu vilar jag lite.


//Stefan

onsdag 9 augusti 2017

Stakintervaller

Körde två vändor uppför Södra Berget idag. Kändes väl sådär 4 dagar efter fjällmaran. Har mellanlandat en stund i Sundsvall för att få lite mer höjdmeter, mest i form av stakning så klart, benen är ju lite slitna. Återkommer om  Kia Fjällmaraton.

4/3:or och regn gjorde backen upp på Södra Berget tillräckligt seg idag.

//Stefan

fredag 4 augusti 2017

Fjällmara i morgon

Igår laddade jag här uppe med varmt sommarväder, idag betydligt behagligare med regnskurar och 12 till 15 grader. Hoppas på något liknande i morgon. Det är ganska surt i banan, som vanligt, så inget nytt där.

Känner mig väl ganska bra i kroppen efter att inte tränat så mycket i en och en halv vecka nu men hur det är när man ska tävla är ju en annan sak. Förmodligen kommer jag att tappa över Ottfjället som vanligt, folk springer ju galet fort i början, för att sen hämta in under resten av loppet. Man ska ju använda sina styrkor så jag lär väl släppa på utför så mycket det går så får vi se vad slutresultatet blir.

//Stefan

söndag 30 juli 2017

Träningstävling

Under mina många träningsrundor i Klackberg om senaste åren har jag mer än en gång funderat om inte terrängen där omkring borde vara perfekt för ett terränglopp. Ett riktigt kuperat lopp, som en skidbana alltså! Borde dels ligga i tiden, dels ge bra träning för dom som söker det.

Eftersom juli, som vanligt, är en månad som innebär svårigheter om man söker löptävlingar så funderade jag ut en bana med alla stora backar och bad Ronny komma förbi. För er som är bekant med Klackbergs lokala geografi så startade
vi med en runda på stadion och löpte genom tunneln och på bron över gruvhålet, trapporna innan vi vände ner mot stadion igen för att ta Rutchen upp till toppen av slalombacken. Utför den och upp genom liftgatan och tre av banans fem backar var gjorda. Nu löpte vi runt 5km elljusspåret fast mot åkriktningen och ner till botten av stora backen där vi vände upp igen för banans längsta backe. slutligen ner mot stadion men upp för trapporna vid Blå grottan och ner igen för att varva runt stadion. 2 x 7 kilometer skulle vi löpa. För er som har lite referenser så blev banan lite tyngre än den Jaktstarts SM gick på 1999. Er som har gamla referenser alltså. Drygt 200 höjdmeter per varv fick vi.

Vi tog ett varv för uppvärmning och sen var det dags att plåga sig. Ronny är ju bra på att löpa så jag följde honom bara. Tappade lite uppför men tog igen det utför, bra tänkte jag. Uppför stora backen på elljusspåret blev tempot lite för tufft för mina ben och även om jag jagade ikapp utför så var jag 30 sekunder efter vid varvning. Kämpade på men mina ben var nära att vägga uppför slalombacken på andra varvet. Konstigt nog var Ronny trött också och jag stapplade in bara 2 minuter efter honom i mål till slut. Nöjd med det. Behövde pressa benen i 1.12h. Tacksam för sparringen. Känns bättre inför Fjällmaran nu. Bra dag!

Om det blir någon riktig löptävling i Klackbergs backar vet jag inte men jag lovar att det skulle bli en fin bana.

Trappan upp ovan Blå Grottan.

Med blicken nedför Rutchen. Att backen tycks försvinna visar bara hur brant den nedre delen är. Det är väl varken den största, längsta eller tuffaste backen men nog har den gjort sitt för norbergsskidåkare genom några decennier. Mitt första möte med backen var på ett sommarläger NSK hade, kanske sommaren 94. Minns att Ingemar Sömskar var där och talade sig varm för backen och diverse intervaller som där genomförts. Dock var han inte med oss (äldre) och sprang, istället så jagade Thomas Kammarbo och Claes Turesson oss där.

Dagens skoval, S-lab Sonic, bra i torr terräng. En symbol för att Sveriges BNP har ökat med 50% senaste 20 åren eller att man som låginkomsttagare får jobba lite för att runda klassamhället?

Det var allt så länge, snart får ni följa med upp mot Årefjällen.

//Stefan