torsdag 1 augusti 2019

Södra Kungsleden, en 5-mil

Det är drygt 2 veckor sedan nu men under veckan i Sälenfjällen så hade ju jag och Fredrik planerat ett riktigt långpass. Först var tanken att ta ett lagom antal toppar i närområdet men Fredrik hade en idé om att löpa från Stöten till Njupeskär på Södra Kungsleden då vi kunde bli hämtade där. Den enda invändningen jag hade var risken för att det skulle vara tråkiga stora "motorvägstigar" som Sälenfjällen har ibland.

Sagt och gjort, i niotiden joggade vi iväg, på en jätteliten stig, knappt utmärkt, som resten av stigen. Mina ben (vader) var trötta av intervallerna några dagar tidigare så det gick inte snabbt. Det är i och för sig en bra början på ett långpass, att man löper sakta, inte trötta vader. Men det var en finare stig är jag hoppats på! Vi kom upp på toppen av det första lilla fjället och vände ner för lite skön utförslöpning!

Första toppen!
Nere i dalen väntade några kilometer grusväg innan vi var tillbaka på stigen uppför igen, rätt seglöpt men nu var i på väg uppför i den andra och sista  backen mot fjällplatån som vi skulle hålla oss på upp till Njupeskär. Vi träffade en ung kille som kom löpande från Grövelsjön, han skulle till Sälen på typ två dagar.

Fin tallskog på väg uppför.
Det blev ett fikastopp på väg upp. Sen började vi fundera på att hitta rinnande vatten att fylla på med. Det var rätt soligt, rätt varmt men vinden kylde på ett helt lagom sätt för att ta sig an ett långpass. Vattnet hittade vi efter en bra stund uppe på fjället och sen var det bara att fortsätta, dåligt med mänsklig population dock!
Jobbigt att ta sig upp på fjället.
Vi följde vattnet i en lätt stigning bra länge nu. Stigen var det inte mycket med, vi följde mest vinterledar. Vi kom nog rätt men i dimmigt väder hade det inte varit helt lätt, mycket för att det var rätt flackt och landskapet rätt likartat hela tiden. Man kan tycka att blev lite för lätt löpning men stigen började bli rätt stenig så snabbt gick det inte.

Andra och sista långre stoppet. Två stora muffins var lite mycket men jag hade energi hela vägen.
Sista två milen mot Njupeskär fanns det stugor på vägen så man hade en känsla för hur långt man kommit. Jo Fredrik hade en karta med sig också! Rätt lätt och trevlig löpning förutom stenen på stigarna. Och rätt plötsligt var vi framme, minns att vi fick klättra över ett riktigt stenfält på slutat, bara för att understyka att vi inte skulle glömma inlandsisens jobb en gång i tiden.

Vi kom plötsligt fram till vattenfallet!

Framme!
Fin tur! Lite ovant att löpa så mycket flackt men också kul. Kanske inte skulle göra om just den här turen men att ta några etapper över flera dagar vore fint. 5 mil och 6.45h blev det hela. Kanske på en Kungsled längre norr ut.

//Stefan

tisdag 30 juli 2019

Vertical K

Sprang (gick) Vertical K i Åre i kväll. 1000 höjdmeter från torget upp till toppen på Skutan, en av alla roliga tävlingar under fjällmaraveckan. Sprang det mest för skojs skull och kanske för att få lite form om det ska bli någon fjällmara på lördag. Skutan har jag tagit mig upp för tidigare, dock inte banan som väntade nu. För många år sedan brukade vi gå skidgång upp till toppen via störtloppsbanan, minns att jag varit ner mot 55 minuter då, med stavar! Tänkte före start att 60 minuter vore okej med nuvarande form, 55 minuter med bättre form.

Det blev väl inge trevlig upplevelse för mig direkt. Tyvärr så var ju första halvan av banan brant, brant uppför. Lite för länge och lite för brant för mig, speciellt var vaderna och ryggen problem för mig i dag. Och då tog jag det rätt lugnt från starten. Såg efter halva att jag kunde gå under timmen upp och visst gick andra halvan bättre men jag var ändå för stum i musklerna och fick gå rätt mycket.

Kom ändå upp på 60 minuter och några sekunder, med tanke på känslan så får det vara okej. Kanske blir det ett nytt försök nästa år. Hoppas jag blir lite piggare nu.

Det var fint väder idag, dock rätt kall vind upp mot toppen.
//Stefan

torsdag 25 juli 2019

Bra långpass

Fjällen är förbi, kom hem i söndags efter att ha avslutat med ett pass skidgång på Hundfjället. Det är ett fint fjäll, lite lågt kanske men intervaller på 10-15 minuter är ju helt okej. Att köra intervaller sista dagen är kanske inte allt för perfekt, man är lite sliten och så men det gäller ju att passa på när man är på plats. 45 minuter A3 blev det.

Idag, en vecka efter att jag och Fredrik lufsade 5 mil så var det dags för långpass igen. Jag ska inte träna så mycket den här veckan men lite stakning ville jag få med och är jag i stort behov av också. Nu blev det 7 mil med start hemma i Färnebo och sen den klassiska Melingsrundan runt Ängelsberg, Fagersta och Norberg. Två intervallblock, 70/20 småkuperat mot Fagersta och sen 6x5min uppför Melingsbacken.

Det blev en bra runda, startade rätt tidigt men varmt var det. Träningen i Sälen har gett resultat och med lite lugnare dagar före så var jag ganska pigg. Lätt att få upp pulsen och uppför fick man ta det lite försiktigt. Mycket nöjd med det! Ca 5 liter drack jag under passet. Hittade vatten i en kyl på en pizzeria i Norberg, det kylde kroppen en stund!

Nu väntar Årefjällen nästa vecka.

//Stefan


onsdag 17 juli 2019

Sälenfjällen

Träningen går väl framåt. Fått sparring av Fredrik här i Sälenfjällen. Igår fick vi till fin hård löpning. Sprang ner från Högfjäll mellan fjällen som uppvärmning och startade klättringen upp till Högfjäll och sen till toppen av fjället. 37 minuter tog det. Sen tog vi oss ner på baksidan av Storfjället på en stig jag ej löpt på tidigare. Här tog stigningen 27 minuter, rätt bra! Tappade inte så mycket på Fredrik på första draget, nöjd med det. Andra draget var rätt segt på slutet som det ska vara.

Idag stakade jag intervaller för första gången på typ tre veckor, överbelastade magmuskler har satt stopp för det ett tag. Inte optimalt för vintern eller rullskidtävlingarna men det är som det är. Som vanligt gamla vägen och upp på fjällets asfalterade stig. Jag var väl rätt svag i branterna men jobbade rätt bra hela vägen, det var ju viktigt att över huvud taget få till ett pass hård stakning.

Bevis att vi är på fjället.
I morgon väntar en lång löptur upp till Njupeskär, typ 5 mil.

//Stefan

måndag 24 juni 2019

Träning

Det går väl sådär med idrottandet, tävlande, tränande och allt sådant man vill ska fungera. Men jag har gjort några saker nu i juni i alla fall.

Det började första helgen med en tur till Romme för att träna med stavarna i backarna där. Det gick verkligen trögt när jag försökte trycka på lite. Mot slutet av mina fyra timmar så var vaderna rejält trötta av branterna. Men backarna är alltid kul!

Sen provade jag Rullskidgalejet ute i Roslagen. Prestationsmässigt var det väl en mindre katastrof. Kändes okej ett tag i början och sen åkte jag i en lite grupp bakom den stora tätklungan ett tag. Sen blev jag trött men kämpade till vi passerat drygt 2 mil och efter det rätt in i väggen! Det tog nog en 8 kilometer innan jag ens orkade hänga med någon. Jag var nog lika mycket överarbetad som tagen av värmen.

Loppet som sådant var riktigt fint! Små vägar med liten men påfrestande kupering och väldigt bra ordnat. Att det var utlånings skidor till dom bättre åkarna tycker i alla fall jag var bra, dom går ju trots allt lite tyngre än tävlingspreparerade 2:or. Hoppas på fler åkare nästa år!

En tur till Åkers-Styckebruk för löpning med Fredrik (samt Jocke första timmen) i form av ett långt och rätt hårt löppass. Ärligt talat hade jag behövt den typen av pass för länge sedan men bättre sent än aldrig. Jag var riktigt seg i benen men vi tuffade på på rätt tekniska stigar med lite kupering. Att höja tempot efter drygt 2 timmar var dock för hårt den dagen för mig, inte var jag bekväm med värmen heller. Så på slutet av våra nästan 4 timmar så var jag rätt trött!

Men som bilden visar nedan, Romme igår och det kändes lite lättare i benen igen. Nu blev det mest löpning uppför på dom hårda dragen och så gick jag med stavar på dom lugna dragen. Blev ju trött men inte som det varit senaste tiden. Kul!

Ungefär 1600-1800 höjdmeter hinner jag med under 4 timmar beroende på hur brant jag går. Det var ett gäng stockholmare där och tränade, bra val!
//Stefan

måndag 27 maj 2019

Nordvall om synen på norska damskidåkare

Torbjörn Nordvall skriver i Nettavisen om ett märkligt förhållningssätt från norska skidförbundet till tre av deras bästa damåkare. Som vanligt är det svårt att dra slutsatser om enskilda fall men saker och ting faller på plats när man börjar söka gemensamma drag. I det här fallet att NSF verkar anse att damskidåkare behöver styras lite extra.

Jag skrev på ett liknande tema för några år sedan om hur vår tolkning av kvinnliga skidåkare gärna faller tillbaka på att dom måste styras. Är det någon skillnad mellan Norge och Sverige? Jag vet faktiskt inte, konservativa patriarkala mönster sitter djupt i båda ländernas skidkultur om än på olika sätt. Vad som är viktigt är för att förstå hur ojämställdhet funkar måste man se en bredare bild, annars bortförklarar man bara det som enskilda fall.

Så här skrev jag tidigare på min blogg för att tydliggöra kulturen kring att kvinnor inte kan tillåtas bestämma över sig själv:

Sverker Sörlin belyser fenomenet tydligt i sin bok “Kroppens geni” med en episod när en snart 29-årig Marit Björgen valde att styra sin träning mer på egen hand. Åge Skinstad (då chef för längd inom NSF) kände sig tvungen att förklara varför det skulle gå bra.

-Nå har Marit såpass mye erfaring at hun kan foreta egne valg. Denne erfaring har hun mest fra Svein Tore (Samsdal), litt fra Egil (Kristiansen), og dessuten er hun samboer med en verdensmester og olympisk mester”.

Det är ju som Nordvall skriver absurt att Jacobsen hotas med avstängning från internationellt tävlande för att hon vill stå utanför landslaget.

//Stefan

söndag 19 maj 2019

Sundsvall trail 2019

Letar berg Medelpad just nu.

Löpte Sundsvall Trail igår, galet fin bana men usel form. Som vanligt var det riktig terränglöpning eller obanat. 22 hårda kilometer trots att det i år gick längs kusten utanför Njurunda, det tog sin tid. Tyvärr är mina ben inte pigga just nu, behöver både vila och träna någon vecka till. Det blev en fin tur trots det, Sundsvall Trail är fortsatt finaste loppet. Nu tränar jag lite till här uppe.

Bild från Nolbykullen, underskattad för backträning. Det var en bcksprinttävling här på fredags kvällen som jag precis han upp för att titta på, dock inte delta i.
//Stefan