måndag 19 februari 2018

Bessemerloppet 2018 och försvunna skidor

Jag hade en tung dag igår. Kom väl iväg fint i starten men tappade lite på tätklungan efter 5 kilometer. Jagade ikapp och fick några med mig. Sen gick det rätt sakta en stund innan dom fyra första ryckte ifrån med ungefär 1 mil kvar av första varvet. Hamnade lite bakom andraklungan då närjag inte riktigt orkade den höga farten. Kämpade så in och genom varvningen och var ganska sliten och tom ut på sista rundan.

Försökte dricka extra och hålla farten i den platta stakning som är. Det gick väl okej men ensam tappar man ändå, speciellt som jag inte var så pigg i kroppen. Sista milen med lite mera backar försvann det väl nån extra minut också. Så bra träning men dålig prestation igen.

För modligen är jag lite för sliten efter Engelbrektsloppet samt träningen veckan efter och inför Bessemerloppet. Så är det ibland och nu är det bara att träna kortare pass och ladda för Vasaloppet.

Som om det inte var nog med en trött kropp så var mitt andra tävlingspar skidor borta när jag kom i mål! La dom efter spåret när man kommer in till stadion med ryggsäck och stavar men skidorna var borta när jag kom tillbaka. Så om någon ser ett par Fischer Speedmax Skate 186cm, förra årets design märkta 891 Stefan E så får ni gärna höra av er till 070-6028364

//Stefan

lördag 17 februari 2018

Varför inte herrarnas OS?

Att det (än så länge) är dom svenska damernas OS har noterats här och var senaste dagarna. Eric Hilmersson skriver i GP om den ojämställda fördelningen av sponsorpengar i ljuset av OS-medaljerna. Låt vara att ojämställdheten är större inom lagidrotter generellt och det är fram för allt individuella medaljer det handlar om i OS, men det gör ju inte saken bättre.

Johanna Ojala sammanfattar på Svt lite av orsakerna bakom och vägen fram för kvinnliga idrottare. Precis som Johanna tror jag inte dom flesta av dom yngre och nu aktiva damerna tänker på att det ligger strukturella förändringar bakom dom nuvarande framgångarna. Om man däremot intervjuar eller diskuterar kvinnliga idrottare som varit aktiva mellan olika årtal så framträder det en tydlig bild av vikten av kvinnliga förebilder. En bild av en allt mer jämställd idrott, åtminstonde i individuella grenar.

Men om vi vänder på perspektivet, varför är det inte herrarnas OS? Det kan självklart fortfarande ändra sig men tittar vi mer specifikt på längdskidor så är bilden tydlig, det är inte herrarna vi ska knyta förhoppningar till. Men även om en ökad jämställdhet inom individuella idrotter ger större möjligheter för kvinnor att nå framgångar så borde inte därav följa att män presterar sämre i internationell konkurrens. Eller?

Låt oss dela upp orsakerna bakom en framgångsrik idrottselit i tre delar:

1. En stor grupp aktiva ger större top. (Bredd)

2. Förutsättningar för så många som möjligt att bedriva en elitsatsning. (Ekonomi)

3. Individer som ser intresse/möjligheter/legitimt att satsa på sin idrott. (psykosociala mönster)

Svarar man ja på alla tre så får man som Norge en massa bra skidåkare. Svarar man nej på alla tre så hamnar man tex i kvinnlig långloppsåkning, väldigt få.

När det gäller punkt 1och 2 så är det snarare så att herrar fortfarande har än fördel där inom svensk längdskidåkning så det kan rimligtvis inte förklara tappet av toppåkare på herrsidan. Punkt 3 är däremot intressant. Wassberg var inne på skillnaden mellan pojkar och flickor i en intervju i Expressen. Flickor lockas att träna längdskidåkning på ett annat sätt än pojkar hävdar han. Förutsatt att Wassberg har rätt i sin iaktagelse så är det den mest intressanta förklaringen hittils. Men frågan är fortfarande varför?

När jag söker i min egen kunskap om samhällsfenomen som skulle kunna ha en liknande mekanism så tänker jag på den svenska skolan idag. Flickor har alltid (åtminstonde från 50-talet) presterat bättre, så även idag. Det som har hänt dom senaste åren är att en grupp pojkar börjat tappa än mer. Självklart handlar detta om klassbakgrund, resurser till skolan osv men en inte oviktig del är att framgång i skolsystemet (numera ända upp till forskarutbildning) börjar bli kvinnligt kodat. Uppenbarligen har flickor/kvinnor i sin könstillhörighet någon slags fördel i det svenska utbildningssystemet (om än inte i lönenivåer i arbetslivet).

Studier och elitidrott får väl ändå sägas ha liknande grundkrav (om än att det förra är mer intellektuellt utvecklande och det senare mer fysikt). Egenskaper och erfarenheter som flickor och kvinnor tillägnar sig kanske hjälper dom i individuella idrotter liksom i utbildningssystemet. Även om jämställdheten i samhället går framåt så brukar kvinnligt kodade fält inte locka unga pojkar i så stor utsträckning så Wassberg är nog något på spåren.

Nu är ju detta vad som i vetenskapliga sammanhang han beskrivas som en hypotes, ett antagande utifrån tidigare kunskap, ett antagande som behöver studeras ytterligare. Med det sagt så är det också viktigt att påpeka att när vi analyserar olympiska medaljörer så handlar det om så få personer liksom att toppidrott handlar om ett fåtal individer och det begränsar strukturella analyser. Men det är ju bättre än ingenting, och värt att ta vidare. Inte minst för berörda idrottsförbund.

//Stefan


torsdag 15 februari 2018

Stakning på Engelbrektsspåret

Tre timmar stakning med olika intensitet på Engelbrektsspåret. Körde lite hårdare både i backarna i Klackberg och Håberget. Dom senare hade superfina nypistade spår, i dom förra fick jag spåra i 5 centimeter nysnö. Träning för Birken tänker jag om det hela. Nu måste jag vila upp mig för Bessemerloppet.

Massor med snö!
//Stefan

onsdag 14 februari 2018

Onsdagsintervaller

Idag blev det ett sent intervallpass efter att alla stakåkare gett sig hem. Hade ändå lurat med Ronny på skateintervaller för första gången på länge. Vi tyckte nog båda att det var ganska skönt att slippa staka efter två staktävlingar helgen som var. Märkligt nog finns det en stark korrelation mellan skateintervaller och nysnöföre den här vintern, om det råder något slags orsakssamband mellan mina skateintervallplaner och snöfall låter jag dock vara osagt. Jobbigt före var det dock.

Vi kämpade på med 3-minutersintervaller i totalt 25 minuter och var båda nöjda med det passet. Bessemerloppet kan nog bli kul! Jag tänkte efteråt på alla fina skateintervaller i hårt isföre man ska köra resten av säsongen...

//Stefan

söndag 11 februari 2018

Engelbrektsloppet 2018

Idag var kroppen i fin form även om jag var osäker inför loppet. Och utan en sönderkörd truga in i Håbergsbacken på första varvet hade det nog blivit ännu bättre. Vi tar det från början.

Igår testade jag igenom både skidor och pulver. Lite fuktigare snö och väder än när vi åkte stafetten, egentligen ingen skillnad på skidor eller paraffin men pulver höjde glidet ett steg till jämfört med fredagen. Åkte runt och tittade på damerna som åkte vad som måste varit en irriterande platt bana på Kristinaloppet. Bra för kroppen efter en ganska hård stafett.

I morse testade vi skidor i Nordansjö och som vanligt så gick allt bra så det blev till att välja det som man tror ska gå lite extra bra på loppet. Red Creek grön HF med Zerofox på topp, fin kallslip + 2mm rill blev riktigt bra idag.

Starten gick ganska lungt, platt som det är ut från byn i Norberg en farten skruvades upp vart efter och då jag kände mig pigg så försökte jag ligga lagom långt fram. Funkade bra till Nordansjö och mot Håbergsbacken. Tyvärr trampar nån sönder min ena truga så jag bara får en rullskidspets kvar och där höll det loppet på att försvinna. Tappar väldigt mycket på den första branta delen där staven bara åker rätt ner i snön, övre delen av backen som är lite flackare går bättre. Har som tur vad min bror på toppen med nya stavar och jag jagar på utför och får sällskap av Jakob Jansson och Patrik Lind. Så jag för vår klunga mot Klackberg med ett inte allt för långt avstånd upp utan att komma så mycket närmare. Upp för stigningen där och ser några framför igen när vi vänder ner mot skidstadion. Hämtar in Ronny starx efter Klackberg och är ifatt andraklungan när vi svänder ut på en extraslinga på några åkrar på väg in mot varvning. Ganska trött där och då.

Bestämmer mig för att hålla mig borta från dragjobb fram till det är dags för Håbergsbacken på andra varvet. Följer den planen även om det går lite lungt. På elljusspåret i Nordansjö höjs farten lite vilket för mig känns ganska bekvämt. I Håbergsbacken försvinner ganska mycket åkare och vi är 6 kvar. Nu hjälper jag till med dragjobbet ganska mycket. I stigningen i Klackberg är Ronnie Löf stark och jag släpper taktiskt lite för att inte gå mig stum. Åker ikapp utför.

Jag gör ett sista långt dragjobb mest på extraslingan på åkrarna innan jag stiger åt sidan för dom sista kilometerna in till mål. Känner mig ganska snurrig i huvudet faktiskt. Samlar ihop lite krafter för dom sista hundratalet meterna och vinner spurten i vår klunga. Ganska trött direkt efter det.

Bra prestation, hoppas att materialet håller på Bessemerloppet.

//Stefan

fredag 9 februari 2018

Engelbrektsstafetten 2018

Idag provade vi för första gången en stafett på Engelbrektsloppets vintertävlingar. Fredrik Johansson (till vänster om mig på startbilden nedan)  hade satt ihop två Teklink AB lag. Jag fick väl en bra genomkörare på första sträckan där jag delade med mig lite av dragjobbet till Fredrik. På en helt platt 10-kilometersbana körde jag hårt men kontrollerat första 5 och sen tog Fredrik över ett tag innan jag pressade ganska bra sista kilometerna till växling. Inte är jag väl jättepigg men det var bra mycket bättre än Sundsvall både prestationsmässigt och ur träningssynpunkt. Gott så!

Nicklas tog över på andra sträckan och Ronny körde ifrån på sista till seger. Bra det också! Och kul att dom utvecklar Engelbrektsloppet. Fantastiskt fina skidförhållanden i Norberg nu och det kommer att bli en fin helg. Nu laddar jag för tävlingen på söndag med att vila, äta och testa skidor i morgon.

Starten

Laget med mig, Nicklas och Ronny
//Stefan

tisdag 6 februari 2018

Sundsvall dag 3


Det blev start i söndags även om jag nog aldrig varit så tveksam. Fick sova bra och kände inte av halsen på morgonen, däremot var jag väldigt trött i kroppen. Testade fram ett par gamla klassiska Madshus med fäste, ett skidpar som jag senast tävlade på i Årefjällsloppet för kanske 5 år sedan. Då också med fäste. Nästan samma vallning nu, Red Creek grön HF på glid och Rode grön burk på fästet. Visst ville jag egentligen staka och spåren höll bättre än jag trodde men det var bra med fäste för mig den här dagen. Dessutom med så pass få startande på en så lång slinga (21km) så blir inte spåren så mjuka i botten och då funkar det med ett par vanliga klassiska skidor. Och så hade jag väldigt bra glid också!

Själva loppet började med ett 5km varv med mindre och större backar innan vi åkte ner runt berget. Jag försökte hänga med men orkade inte riktigt i motluten. Svanebo försvann väl direkt och jag försökte inrikta mig på den gamle kämpen Tommy Larsson. Det gick inte riktigt men jag fick sällskap ändå (det var många duktiga juniorer och liknande som körde halva distansen) och ner runt berget stakade jag ikapp några. När vi hade rundat Sidsjön klättrade vi i 3 kilometer för att komma upp till toppen och varvning igen, gruppen spreds väl ut där.

Jag funderade på att bryta vid varvning men det kändes dumt. Istället försökte jag öka trycket på 5km slingan vilket bara fick till följd att jag kände mig riktigt trött mot slutet av den och funderade på att kliva av då istället. Men massor av lätta kilometer var på gång och jag kämpade på. Vi rundade Sidsjön igen och klättrade uppför berget, fantastisk fin klassisk åkning egentligen och då jag inte orkade åka så fort gick det faktiskt att njuta av omgivningen lite.

Till slut spurtade jag i mål som 4:a, bra placering, dålig prestation. Men som jag kände mig den här dagen så var det helt okej ändå. Nästan 900 meter stigning på dryga 40 kilometer gav en hel del alternativ träning i form av diagonal och stakning med frånskjut! Sundsvall är som vanligt ett lämpligt ställe för en skidåkare att träna. Och snön! Helvete vad mycket snö!

Snöig stadion!
Resultat finns här. Nu laddar jag för Engelbrekt.

//Stefan