torsdag 30 mars 2017

Backlash

Tanken att problem inom idrotten skall lösas internt förfäktas ofta, så även Johan Sares som tycker att Maria borde gått till dom internt (antar att han menar sig själv och tränarna)istället för att skriva på sin blogg. Låt oss då genom dom i och för sig knapphändiga men ändock kommentarer landslaget gett angående Marias kritik se vilka förutsättningar det kan finnas för en intern lösning med detta ledarskap!

1. Hurvida Sares var bekant med Marias kritik. Från Expressen i söndags.


Har du varit medveten om en spricka mellan henne och Ole Morten?
– Nej jag har inte hört något, nu har hon inte varit med så mycket heller men jag har inte hört något.

Detta ter sig ju märkligt då Sares enligt Iversen skulle vara delaktig i beslutet att stänga av Maria från ett läger när Iversen i Torsby framförde det hotet. Man blev ju lite förvånad av Sares uttalande!

Dagen efter försöker Sares först nå Maria via telefon vilket hon missar och försöker i sin tur ringa upp Sares utan att lyckas. Ingen kontakt mellan Sares och Maria i den här frågan alltså vilket Sares också medger.

Därför är det med förvåning jag läser Sares svar dagen efter:

Har det funnits kommunikationsproblem, från båda håll?
– Nej, det tror jag inte. Absolut inte. Ingen kommunikationsmiss från båda håll. Det är nog Maria själv som är den som bör rannsaka sig, säger Sares.
 

Vilken vikt fäster ni vid den kritik som riktats?
– Ingenting, egentligen, över huvud taget. Ingenting vi tar åt oss, säger Sares.
– Det här är en individuell sport, där man lever och bor ihop – som ett lag. Och man måste underställa sig de regler som man har i gruppen. Maria har inte klarat av att underställa sig det.

En landslagsåkare har alltså riktat allvarlig kritik mot hur en tränare samt förbundskaptenen har behandlat henne. Johan Sares som deras överordnade och längdchef väljer då att utan att han någon som helst kontakt med henne om den frågan att offentligt såga Maria och dessutom hävda att det är hennes fel!

Johan Sares har alltså inte bemödat sig att ens ställa en fråga till Maria kring hennes kritik innan han offentligt avfärdar henne! Dessutom hävdar han först att han inte känner till saken trots att Iversen sa att han skulle bli involverad. Således far någon med osanning!

Tyder det på förutsättningar för en intern lösning?

 2. Kritik via en blogg.


 Samtidigt tycker jag att det är tråkigt att Maria har varit en del av vår verksamhet och uttrycker sin kritik via en blogg. Och inte kommer fram direkt till oss. Det tycker jag också är ett tecken på att det inte är något som jag vill gå vidare med.

Sares vill alltså att kritik ska komma internt och inte via en blogg, förståligt men nu gjorde Maria en annan bedömning efter att ha väntat hela säsongen för att inte störa dom andra åkarna (samt under hot från förbundskaptenen).

Men Sares tycks ha en princip att inte "gå vidare" med kritik som uttrycks via en blogg. Nu blir jag nyfiken! Gäller denna princip oavsett vilken kritik som lyfts? Är det en princip som endast tillämpas på Marias kritik (misstänker det)? Vilken väg ska kritik ta för att det ska godkännas? Finns det nedtecknat hur den godkända väg ser ut? Det funkade ju inte för Maria att gå via tränaren Iversen, då blev hon ju avstängd. Ska kritiken tas med Sares direkt personligen? Får man maila eller gäller det att skriva på papper? Så många frågor!

Men huvudfrågan kvarstår, tyder det på förutsättningar för en intern lösning?

3. Förbundskaptenen om meningskiljaktigheter.


Spricka och spricka, de har haft en meningsskiljaktighet om vissa saker och det är väl fullt naturligt att det blir så i vissa situationer också. Men den känsla är att vi har pratat ut om det och rett ut det, och det är det viktigaste. Det händer ofta att man tänker och känner olika om saker då är det viktigaste för oss i ledarorganisationen att vi ser det är som ett lag.

Meningsskiljaktigheter = avstängning från läger? Jag konstaterar bara att förbundskaptenen använder ordet på ett annat sätt än jag själv. Alternativt glömmer förbundskaptenen att berätta vilka konsekvenser meningsskilaktigheter har för dom aktiva.

Och om förbundskaptenen med "rett ut det" syftar på ett föreslaget tre mot en möte (förbundskaptenen förklarade tydligt att förbundskaptenen betraktade mig som utomstående och att förbundskaptenen inte avsåg tala mer med mig om Marias situation under det andra och sista samtalet vi hade efter dom meddelat beslutat om avstängning i höstas) där Maria inte fick ha något utomstående stöd med sig. Jag då är jag helt enkelt oenig med förbundskaptenens beskrivning!

Så frågan kvarstår, tyder det på förutsättningar för en intern lösning?

4. Sares angående att Johan Olsson har vissa speciallösningar.


Hon antyder att en herre bodde i egen stuga under ett läger. Det var Johan Olsson. Han kom tillbaka till landslaget i år med fjorton mästerskapsmedaljer. Han fick vissa fördelar – men det har han också gjort sig förtjänt av. Så har Maria problem med det så har det inget med jämställdhet att göra, utan om en individuell lösning för att han skulle kunna vara med.

Vänta nu Sares! Att Johan Olsson ges förutsättningar att satsa på landslaget och samtidigt leva ett jämställt privatliv med Anna och barnen har väl visst med jämställdhet att göra?!


Men jag antar att poängen är att det måste till 14 mästerskapsmedaljer för att landslaget ska underlätta för småbarnsföräldrar! För en mästerskapmedalj och någon topptio placering hjälper ju inte. Undra var gränsen går? Ligger Anna och Emil risigt till om dom vill skaffa barn och fortsätta karriären? Kanske Anna men inte Emil får stöd? Det där får dom nog reda ut. Jag utgår från att Sares har en modell att mata in resultaten i så det går snabbt. Att bedöma individer för sig själva tycks ju inte ligga för honom i den här frågan.

Åter igen samma fråga, tyder detta på förutsättningar för en intern lösning?

5. Förbundskaptenen om sitt stöd till Iversen. 


 Han har mitt stöd till 110 procent.

Jag antar att det inte blev någon procent över till Maria, men att hon ligger på -10! Fast ärligt talat, det har jag misstänkt hela tiden.

Med ett sådant stöd, tyder det på förutsättningar för en intern lösning?

6. Förbundskaptenen om hur Maria upplevt det.


Är det inte ett misslyckande för din organisation att en åkare känner sig tillplattad, kränkt och inte vågar säga vad hon tycker?

– Nej, det tycker jag inte. Däremot är det olyckligt på flera sätt. Det är tråkigt att Maria mått så dåligt, och att hon inte lyft den här frågan mer med mig under den här tiden. Vi har haft många långa samtal, men jag har aldrig fått en tydlig signal om detta under resans gång.

Ursäkta! Men här ljuger förmodligen förbundskaptenen!

Det här tyder verkligen inte på förutsättningar för en intern lösning!

Iversen är väl den som klarar sig bäst med "inga kommentarer", fast dom kanske tycker att han ställde till med nog i somras. Jag får återkomma till honom senare. Men allt detta har ju ingenting med jämställdhet att göra som Sares skulle säga...

//Stefan


måndag 27 mars 2017

Märkligt tyst i längdskidsverige

Efter att Maria publicerat sin historia från en säsong där hon blivit väldigt illa behandlat av så väl förbundskaptenen som damtränaren Ole Morten Iversen så har självklart både allmänhet som media varit mycket intresserade. Vad som dock slår mig är tystnaden inom längdskidsverige! Självklart förstår jag att andra landslagsåkare, eller aspirerande, inte kan säga något offentligt, särskilt damer. Speciellt efter hur Maria har behandlats, en behandling som med vetenskapligt språk skulle beskrivas som en disiplineringsprocess, självklart inte bara riktad till Maria utan lika mycket övriga åkare!

Men alla andra, ingen som vågar säga något! Det är högst märkligt men säger också något om vår idrott, och det är inte ett bra tecken. Jag ställde fråga till en kunnig bekant tidigare i vinter, finns det någon aktiv som kan kritisera landslagsledningen i Sverige? Någon som har den positionen. I Norge finns ju Northug. Visst, inte är han alltid så genomtänkt och välformulerad men han vågar i alla fall.

Kanske Johan Olsson i Sverige, kanske inte?

Men att ingen nu offentligt ställer frågor finner jag märkligt? Är det så känsligt att kritisera landslagsledningen, är längdskidsverige så litet att ingen vågar stöta sig med ledningen? Så vilka kan då yttra sig? Kanske bara Wassberg och Svan som återstår? Sorgligt men sant?

Svaret från landslagets ledning är för övrigt det samma som under hela den här processen, från Svt Sport:

Vilken vikt fäster ni vid den kritik som riktats?
– Ingenting, egentligen, över huvud taget. Ingenting vi tar åt oss, säger Sares.
– Det här är en individuell sport, där man lever och bor ihop – som ett lag. Och man måste underställa sig de regler som man har i gruppen. Maria har inte klarat av att underställa sig det.

Dom är helt enkelt av uppfattningen att dom agerat riktigt. Igen, sorgligt men deras uppfattning. Självklart har varken Sares eller förbundskaptenen någon intention att ändra på något som dom inte blir tvingade till, det är så det fungerar. Det är helt enkelt upp till oss andra.

Återigen, mina erfarenheter från denna process kommer att inom en snar framtid dyka upp på den här bloggen, lovar att det blir intressant läsning. Men vad som verkligen ligger bakom deras behandligt av Maria vet jag ärligt talat inte, det kan ju inte vara så enkelt män med makt blev rädda för och arga på en kvinna som ifrågasatt den rådande strukturen? För enligt Sares har ju detta inget men jämställdhet att göra...

//Stefan

lördag 25 mars 2017

Om en tjej som behöver tillrättavisas...

Kan ni läsa på Maria Rydqvists blogg. Hennes erfarenhet efter ett märkligt år (nästan) i landslaget. Jag ska väl skriva om min erfarenhet av vad hon blivit utsatt för men sammanfattar det kort här nu.

Förbundskaptenen var varken intresserad att ha med Maria i landslaget eller hjälpa henne få ihop sin civila situation med en landslagskarriär efter säsongen 15-16

När hon väl fick vara med var det som "gäst" utan något avtal och således lön.

Väl på lägren har Ole Morten Iversen gjort kraftigt oproffesionella övertamp i sitt ledarskap mot Maria.

Tränarna har tillsammans med förbundskaptenen (och möjligen Johan Sares) har valt att bestraffa henne med en avstängning  från ett läger för att hon har sagt emot dom.

Förbundskaptenen väljer att hota Maria med konsekvenser om hon offentligt klagar på behandlingen.

Och då blir ju förutsättningarna för en bra säsong mycket mindre.

Nu vet jag att många är av åsikten att liknande frågor ska skötas internt och ledarna ska bestämma, att man ska vara glad att få en chans i landslaget. Jag har dock uppfattningen att det som hänt Maria är synnerligen oproffesionellt av både tränare liksom förbundskapen och att det inte hör hemma i en modern organisation.

//Stefan

tisdag 14 mars 2017

Två bra intervallpass...

Där den gemensamma nämnaren var Ronny Wedin (samt lite stigande form kanske). Först stakning uppför Håberget på Engelbrektsspåret i söndags. Delvis isigt, delvis jätteseg sur snö. Bästa intervallpasset på länge, säger inte så mycket iofs men skönt att orka lite igen. Vi jobbade hårt i totalt 45 minuter, jag tappade väl Ronny i dom brantaste partierna men annars bra.

Så skateintervaller i kväll i Avesta. Tyvärr mår inte ens konstsnön bra i vädret nu. Vi körde i alla fall 10 + 1 + + 5 + 5 minuter. Jacke gästspelade på dom två första. Jag orkade väl inte följa Ronny i branterna (igen) men annars är jag nöjd. Dock är inte benformen lika bra som stakformen, 10 kilometer asfatslöpning igår hjälpte väl inte heller. Bra träning dock.

Nu väntar förhoppningsvis Birken.

//Stefan

fredag 10 mars 2017

Fjälltopploppet tar steget in i 2017

35 kilometer för damseniorer, 35 kilometer för herrseniorer. Fjälltopploppet tar steget bort från längdskidåkningens märkliga tradition att damer regelmässigt ska åka kortare än herrar. Bra, fortsätt så! Det är ju trots allt 2017 nu.

//Stefan

torsdag 9 mars 2017

Norsk utvärdering

Relaterat till mitt föregående inlägg.

VG skriver om att Emil Iversen känner sig felaktigt behandlad under VM.
VG skriver om Iversens reaktion på Hetlands beslut efter sprintstafetten att inte låta Iversen åka 15km klassiskt.

"Iversen var den eneste sammen med Martin Johnsrud Sundby som resultatmessig var klart kvalifisert for distansen. Iversen svarer «ja» på om han føler ledelsen «sparket en som lå nede»."

"Iversen står på at behandlingen han fikk var urettferdig. På spørsmål om det blir oppvask, svarer nordtrønderen slik:

– Vi har lov til å si at det er urettferdig og så kan de si hvorfor de gjør som de gjør, sier han."

Dessutom ger sig Northug in i debatten om uttagningarna! Egentligen inga konstiga invändningar från varken Iversen eller Northug även om jag inte har någon uppfattning om dom norska laguttagningarna nu. Men jag har några frågor:

1. Har man en mer tillåtande miljö att kritisera i Norge än i Sverige?

2. Är det mer tillåtet för en man än en kvinna att kritisera?

3. Hur ställer sig Ole Morten Iversen (svensk damtränare) till att hans son offentligt kritiserar den norska landslagsledningen?

Kanske någon som vet kan svara?

//Stefan

onsdag 8 mars 2017

Maktutövning inom landslag

När jag och min gamle skidkamrat Tony diskuterar och analyserar landslagsverksamhet brukar vi alltid återkomma till en viktig insikt. Vilken 23-åring skulle tacka nej till en chans i landslaget? En priveligerad möjlighet men samtidigt en ojämlik relation. Vilken medvetenhet finns det om detta i vår idrott?

Jag läser i Nettavisen.no. om dom norska aktivas spelregler under VM i Lahtis. Egentligen inget uppsendeväckande i sig och en självklar del i en seriös landslagsverksamhet, framför allt är det bra att norska laget jobbar med tydlighet på det här området. Men jag stannar till vid den sista punkten. 

"Vi snakker MED og ikke om. Uklarheter og evt uenigheter mellom utøvere, trenere eller andre i støtteapparatet/eksternt, tas opp internt og direkte med den/de det gjelder, ikke i media.”

Vid första anblicken självklar men den rymmer ändå en djupare principiell fråga som tyvärr sällan diskuteras inom idrotten, en fråga jag vill hävda landslags och förbundsledare ofta själva har begränsad kunskap om. Nämligen att det finns en grundläggande maktobalans mellan landslagsledning och aktiv, och den är nästan alltid till den aktivas nackdel. Låt mig ta två konkreta exempel.

Efter att Kathrine Harsem riktat kritik mot miljön i det norska landslaget under Tour de Ski  lade ledningen så att säga locket på!

Det andra exemplet är den märkliga historien kring dom två svenska simmerskorna Jennie Johansson och Michelle Coleman som blev avstängda från landslagsuppdrag efter OS och missade kortbane-VM. Varken förbundet eller dom aktiva valde där att utåt ge en heltäckande förklaring. Uppenbarligen vågade inte dom aktiva samtidigt som förbundet inte ansåg sig behöva motivera sina beslut offentligt.

För mig som utomstående utan fullständig insyn i dessa båda fall så kan jag inte säga mycket i sakfrågan, men principiellt blir det intressant. Självklart är det i dom flesta fall positivt att lösa problem internt men vad händer när ett landslag inte klarar av det eller när en aktiv anser sig vara felaktigt behandlad? Ett landslag är inte en demokratisk organisation och ledningen kommer allt som oftast att vara i ett maktöverläge mot den aktiva. Hur stor medvetenhet finns hos idrottsförbunden om detta enkla faktum? Hur löser man den konflikten?

Visst kan problem lösas internt men ibland misstänker jag att den metoden är en del av problemet! En offentlig debatt där vissa upplever det som jobbigt att få sin auktoritet ifrågasatt är nog ibland ett bättre alternativ än att lägga locket på och hämma utvecklingen, och kanske den aktives enda utväg ibland. Men fram för allt så kan det lära idrottsförbund att dom behöver motivera sina beslut, och där kan offentligetens ljus underlätta! Säkerligen skulle en ökad insyn också kraftigt öka motivationen hos idrottsförbund att bemöta sina aktiva mer professionellt.

//Stefan

Vasaloppet 2017

Så här i efterhand tror jag det var riktigt att åka Halvvasan, trots dåligt form den dagen så blev nog kroppen lite starkare och mer van att tävla. Men visst var det en chansning. Det blev också väldigt lugna dagar inför Vasan, träningsmässigt alltså. Annars var det fullt upp med skidtester under fredag och lördag. Förutom att Ronny och jag provade han jag även gå igenom en hel hög av Marias klassiska och skate. Fredrik skulle ju ha fart på sina och sen på kvällen fick vi en fransos i stugan som var med på sista skidtesterna. Jag blev i alla fall väldigt nöjd med mina skidor. Vallningen förmig blev Red Creek HF grön + Vauhti UF blå liquid + Vauhti FC Mid + Vauhti FC Mid liquid.

Den här säsongen har ju varit riktigt dålig på grund av sjukdom och missade tävlingar och förhoppningarna på startlinjen låg på en topp 200 placering en okej dag. Så gick starten och han som stod före mig väntade 3 sekunder med att starta...

Jag kunde väl åka om några sista biten på startgärdet men i backen blev det tvärstopp. Hamnade i sällskap med Rembo-Nicklas och började jaga på myrarna. Visst gick det att plocka placeringar lätt till en början men hög fart i täten gjorde att hela fältet drogs upp och det blev svårare ju längre loppet gick. Från Risberg typ fick jag sällskap av två från Rullskidklubben och hjälpte till bra, annars försökte jag dra så mycket jag orkade.

Det gick väl lite upp och ned under loppet men trots att jag inte hade någon riktigt bra form så fanns det ändå lite grundkapacitet att åka med. Sista två milen från Hökberg fanns det verkligen inte många framför att plocka, åkte och hoppades på en stor klunga men den hittade vi aldrig.

Åkte in på placering 239 och är väl ganska nöjd med vad jag fick ut av kroppen idag trots allt. Får väl leta på något mer lopp jag kan få en bättre placering i under slutet av vintern.

//Stefan

måndag 6 mars 2017

Och nu till någonting helt liknande...

SvD skriver om den manliga dominansen bland ägarna i riskkapitalbolag.

Endast 3 procent av delägarna hos svenska riskkapitaljättar är kvinnor. I investeringsteamen – de som gör affärerna – är det 14 procent kvinnor. Det visar nya alarmerande siffror från stiftelsen Allbright. ”Ingen annan bransch har så här patetiska siffror”, säger vd:n för Allbright.

Men hur var det nu med landslagstränare i Svenska Skidförbundet?

Maria Rydqvist skriver om det i Expressen

Hur länge ska enbart Rikard, Lars, Johan, Johan, Ola, Ola, och Ole Morten finnas på toppen?

När är det dags för Johanna, Martina, Marie, Catrin, Annika och Karin att inta samma positioner för att utveckla svensk längdskidåkning framåt?

//Stefan

onsdag 1 mars 2017

Halvvasan 2017

Så jag åkte Halvvasan igår. Ett till lopp i kroppen, igen med dålig känsla.

Tyvärr höll väl inte arrangemanget riktigt klassen, det är trots allt många åkare som vill prestera även på Halvvasan. Och att åka i några centimeter blöt nysnö gjorde upplevelsen något trång.

För min egen del var jag med lite längre fram i början men kände att varken kropp eller skidor var så pigga. När det dessutom gick svintungt så var det bäst att inte ligga först i spåret. Så fram till Hökberg gestaltade sig tävlingen så att fältet drogs upp uppför och trycktes ihop utför. Jag kände mig ändå ganska stark uppför och det är ju alltid trevligt. Efter Hökberg var tätklungan mindre även om vi ärligt talat inte drog ifrån så mycket. Först när Hedbys ryckte strax för Eldris var spåren lite mer lättåkta.

Själv hade jag det tungt sista milen och orkade inte alls bra i plattstakningen. Antar att det hänger på att jag har för få tävlingar i kroppen. Bra att vila till Vasan nu och se hur det går. På fredag far vi upp för skidtester och andra förberedelser.

//Stefan