måndag 31 mars 2014

Årefjällsloppet 2014

Så var den här säsongen över...

Jättefint lopp i år igen. Nog såg man fram mot ett lite lättare lopp i år och på fredagen var det ett fantastiskt fint före. Så blev det inte på lördagen, snarare ett intressant före och fint väder. Jag valde att staka även om tankar på fäste fanns. Ganska pigg kropp men inte så mycket till tävlingsform då jag hade svårt att gå riktigt hårt och jag tappade lite i stakningen i branterna. Likaså så var det inte sånt bra klös i stakningen på flackare partier när jag försökte gå på.

Hur som helst...

Det gick ganska lätt i starten, vilket kändes skönt, och jag gick lite lagom hårt dom första kilometerna uppför. Fortsatte att gå lagom hårt dom första 11 kilometerna uppför och det resulterade i att jag halkade lite nedåt i fältet hela tiden. Tänkte att jag skulle vara pigg på toppen och köra ifatt tillbaka ned till Edsåsdalen. Nu blev det inte så och jag var ganska trött. Slog följe med Gripen (som åkte på talang och superskidor) och jagade så mycket jag kunde.

Ut på spåret mot Åre så fick jag langningar från Ohlström, Jansson och Emelie så klart, det hjälpte. Åkte bakom några i motvinden över sjön och                       sparade lite kraft. Vi kom ifatt min teamkamrat Niclas (som hade gjort en bra backe i början) och in i backarna var jag ganska pigg. Resten av loppet så kämpade jag så gott jag kunde. Hade inget tryck i branterna men inte heller något problem att följa dom andra.

Visst hade det varit kul att avsluta säsongen bättre men det blev i alla fall en vettig tävling. Nu kanske det blir nått skidpass någonstans och sedan börjar jag väl träna om nån månad. Förhoppningsvis så stakar jag fortare och snyggare nästa vinter men om det vet jag inget än...

//Stefan

måndag 24 mars 2014

Tävlingscomback...

...på lilla-SS i lördags och det gick ju inte alls. Första riktiga racet sedan Engelbrekt (förutom en sträcka på Vasastafetten) och så går det ju inte att hålla på. Men vad gör man när sjukdomar spökar och det blåser i Norge? I fredags så befann jag mig i slalombacken i Klackberg utanför Norberg. Av någon anledning så hamnar jag alltid i slutet av säsongen skatande uppför en slalombacke, DET-ÄR-EGENTLIGEN-INTE-SÅ-ROLIGT! Bara för att Smirre avslutade skidsäsongen med att hoppskata uppför Sidsjöbacken så behöver ju inte jag göra det, min hoppskatekapacitet är ju dessutom av en mer blygsam art.

Det (eller att jag inte tränat skate på två månader) ledde i alla fall till tokstumma ben efter en kilometer i lördags, men det är ju härdande att plåga sig? Första cykelpasset gjorde jag igår, tror att det var bra för benen. Nu väntar stakintervaller (på rullskidor) och sedan Årefjällslopp. Sen är det över, för den här säsongen...

//Stefan

söndag 23 mars 2014

Holidays In The Sun?

Lords of Summer

 
 
Metallica provar nytt material och som dom senaste 14 åren så hänger inget ihop. Lite Justice, lite Black Album och lite Kill trummande. Det bästa är nog Load vibbarn. Det blir nog okej till slut och kanske blir det en mer genomarbetad version vi får höra i Stockholm den 30 maj. Men! När Metallica släppte S&M så knåpade dom snabbt ihop två nya låtar med en vettig låtstruktur. Jämför!


//Stefan

söndag 16 mars 2014

Två frågor...

...

1. Får det inte blåsa på en skidtävling?

2. Är det någon mening att bry sig om en Vasalopps start?

Jag föreslår att ni publicerar era svar på DN-debatt.

//Stefan

tisdag 11 mars 2014

Några fina träningsdagar i Falun...

...där det finns "snö". Klassiska intervaller på fredagen, så skitig snö att jag fick byta skidor efter halva passet för att få vettigt fäste. 50 minuter A3 med hyfsat pigga ben till en början, får vara nöjd med det. Niclas var med i släptåg halva passet och vi körde på VC-spåren där avslutningen var uppför den nya flackare (dvs åkbar i klassisk stil) varianten av Mördarbacken.

Skate distans på kvällen i ännu skitigare spår och med trötta ben.

På lördags morgonen var det fruset vilket passade bra för stakning som var planerat. Vi körde ett lite längre pass på 2.45h med bla sju gånger uppför Mördarbacken. Sol var det också, inte så att man är van med det!

Så på söndagen tänkte vi staka intervaller. Jag tog mina skateskidor som redan var svarta under och det varmare vädret gjorde att man faktiskt i slutet av passet stod i princip still på skidorna. Det blev i alla fall treminutare i vad som utan tvekan var säsongens tyngsta stakpass.

Ganska less på den smutsiga snön så blev det inte så mycket längre än att intervallerna var klara men några timmar senare så stod man där igen med klassiska skidor men klister under. Fortfarande sjukt tungt men ganska skönt att åka med benen. Körde runt nästan två timmar med ryggsäck som Birken-träning. Får se om det ger något.

//Stefan

lördag 8 mars 2014

Kommentarer till debatten om eventuellt dopade norska/svenska längdskidåkare

Eftersom jag är sociolog och inte har ägnat studier åt den mänskliga kroppen så vill jag inte uttala mig om HB-värden och variationer och vad en genomsnittspopulation har kontra konditionsidrottare. Istället kan ni ju läsa Erik Wickströms inlägg i frågan.

Det jag istället vill skriva några ord om är det Anders Aukland utlovade i tv-programmet Skavlan, att svenska och norska längdskidåkare inte är dopade (minns ej hur han uttryckte sig ordagrant). Här är det självklart lätt att påpeka att Anders Aukland rimligtvis inte kan ha koll på alla svenska och norska längdskidåkare, säg dom senaste 20 åren. Så är det men då missar man samtidigt poängen. Vad är det då Anders Aukland vet som inte gemene man är insatt i?

Samma sak som vi alla som på olika sätt och med olika närhet är inblandade i längdskidåkningens tävlingsverksamhet i Sverige och Norge. Vi har aldrig sett några tecken på dopning! Alla dessa vittnesmål betyder något och är en stark indikator på att det faktiskt inte sker någon dopning eller om det sker så är det i väldigt liten omfattning. Vi kan inte utifrån detta hävda att det aldrig har varit/är/kommer att vara en eller flera dopade norska/svenska längdskidåkare. Men vi kan ej heller avfärda erfarenheter från dom som är aktiva inom längdskidåkningen.

Några ord om kultur också. Ofta uppkommer spörsmålet varför svenskar eller norskar inte skulle dopa sig när "alla andra"nationaliteter gör det. Sammanlänkat är nog också en undran om det menas att svenskar och norskar är "bättre" (i morlisk mening) människor än personer av finsk eller italiensk nationalitet. I viss mån är det naturligtvis det vi menar (om tävlingsidrottare), förutsatt att vi är överrens om att dopning är moraliskt tveksamt/fel. Men det betyder också bara det. När vi hävdar att det finns en dopningskultur i finlänsk längdskidåkning så betyder det inte att alla alltid varit och alltid kommer att vara dopade. För övrigt så är det för mig ett större moraliskt problem om en person är nazist än om hen vinner ett OS-guld dopad även om det sistnämnda vore synnerligen sorligt.

Varför har det då funnits en dopningskultur inom finlänsk längsdskidåkning men snarare en antidopningskultur inom svensk längdskidåkning (ett exempel som jag tror det finns belägg för)? Och åter igen frågan som många ställer, varför skulle det vara någon skillnad mellan svensk och finlänsk idrott? Ja, eftersom jag inte studerat och jämfört svensk och finlänsk längdskidkultur och ej vet mer om den finska än vad som framkommer i en initierad debatt så lämnar jag förklaringsmodeller åt den som studerat saken.

Vad som däremot kan vara av värde är några ord om kulturella skillnader och att det kan skifta mycket över korta geografiska och kulturella avstånd. Några exempel: I väljarbeteende ser vi att främlingsfientliga partier har mycker svårare att få röster i norra Sverige jämfört med södra Sverige. I inställningen till att använda våld i uppfostringssyfte av barn ser vi en stor skillnad mellan exempelvis Sverige och Frankrike. I inställningen till att kombinera moderskap och yrkesarbetande ser vi en stor skillnad mellan exempelvis Sverige och Tyskland. Så att inställningen till dopning skulle skifta mycket mellan närliggande länder är sociologiskt ingen orimlig hypotes.

//Stefan



onsdag 5 mars 2014

Fortsatt skidträning...

...Kroppen svarar lite bättre nu (mera normalt) och med fina spår på konstsnön i Klackberg (Norberg) så blev det två timmar klassiskt igår. Körde så länge jag orkade springa när jag saxade i branterna, så det blev ett okej pass.

Idag dryga två timmar stakning på halvtröga rullskidor med Kraftstaven (för att testa hur den funkar). Det var väl inte jätteroligt att vara på rullskidorna men varför åka några mil till snön när man får samma träningseffekt på hjul. Nu blir det i alla fall inte många mera rullskidpass den här säsongen.

Träningen fortsätter förmodligen i Falun snart.

//Stefan