söndag 20 februari 2011

Bessemerloppet 2011

Ja, det här var ju inte så kul. Var helt tom på kraft i musklerna och gick med syra så fort jag diagonalade mer än 10 sekunder. Annars passar ju Högbos banor mig bra. Antar att jag är sliten efter Engelbrekt och dom fyra tävlingsveckor jag haft. Nu måste jag vila upp mig och sen träna lite inför Vasan. Tack till Janne P och gubben Lundvall för langningen.

//Stefan...

...som lyssnar på Metallica från Stadion 07

måndag 14 februari 2011

Engelbrektsloppet 2011

Ett steg i rätt riktning. Engelbrektsloppet 2011 började på lördagsförmiddagen med skid och vallatester i den nyfallna och minst sagt sträva snön. Skidorna gled väldigt lika och det var främst skillnader i lägre farter som noterades. Den nyfallna och därmed fuktiga och lösa snön krävde en ganska mjuk valla men inte en alltför aggressiv  sådan. Den bästa burken var inte oväntat Rode Blå Super, Swixburkarna gav bra fäste med det var inte direkt så att dom släppte från snön på ett bra sätt, Skigos dyra nysnöburk ska vi inte tala om. Skidor vallades upp med pulver och högfluor/lågfluorparaffiner och några lager Blå Super och fick stå ute under natten, både fästvallningen och pulvervallningen blir bättre i kalla fören på det viset.

På söndagsmorgonen strax före 8 började testerna med testpilot Tommie och Halvengelbrekts kusin Andreas. Ett skidpar gick något bättre i fram för allt högre farter även om det var jämt, eftersom detta skidpar hade pulver på topp och HF6 under så räknade jag med att dom skulle bli ännu bättre när den värsta morgonkylan på -15 grader väntades släppa under dagen. Fästet var lagt kort men funkade utmärkt och toppades med lite grön Vauhti.


Vid starten stod jag i ett andra väldigt trångt seedat led. Tog det försiktigt ut från starten och hamnade sedan bakom en dam som kunde haft lite mera tryck i stakningen. När vi nu var påväg att runda sjön så klättrade jag i alla fall från plats 30 upp mot 20, tyvärr spricker det några gubbar framför mig och jag beslutar mig för att inte gå max i några minuter för att hämta in täten utan istället spara mig till senare i loppet, kanske var beslutet ett utslag av hur dåligt det gått förut under vintern? Känner snart att jag har bland dom bästa skidorna samt att det svarar ganska bra i stakningen och på väg mot Nordansjö så hjälps jag och norbergaren Ronny Wedin åt att hålla en hög fart. Vi är väl en grupp på kanske åtta åkare som kämpar uppför slakmotorna efter Nordansjö och hämtar in bland annat Nicklas Johansson.

Ute i skogen mot Svartbäcken bestämmer jag mig för att utnyttja mitt fina glid och bara hänga med på ett bra sätt, dessutom försöker Wedin köra livet ur oss i varje motlut. Finner det också svårt att hinna dricka något när man är så ansträngd efter varje småbacke. Efter passering av Fraggvägen är jag lite piggare i stigningarna mot skogen ovanför Klackberg och hela gruppen jobbar på hyfsat bra. Väl upp så börjar vi glida ner mot Klackbergs skidstadion och det blir en ganska lätt resa på mina skidor. I vätskekontrollen rycker Wedin och jag, Nicklas Johansson samt Mikael Stenqvist FM/I19 jagar ikapp. Några kilometer senare åker vi förbi Nordansjö för andra gången och ut på varvet runt Håberget rycker Wedin åter igen i stakningen och vi tappar Johansson.

Nu kommer banans största backe då vi ska klättra upp på Håberget. Fyra minuters plåga. Nu är det Stenqvist som är piggast och jag släpper tyvärr 20 sekunder på dom två när jag inte vill gå mig totalstum med 25 kilometer kvar. Försöker jaga ikapp utför men jag bara håller avståndet. Passerar Nordansjö för sista gången och går in i två kilometer slakmota, samma som första varvet. Hade nog kunnat gå ikapp framförvarande här men jag känner mig helt matt i kroppen och har inte något vidare tryck när jag stakar med frånskjut uppför i dom numera ganska sladdriga och lösa spåren. Tänker att jag i alla fall snart får dricka Redbull från flaskan jag fick av Tommie när jag passerade Nordansjö.

Dom avslutande två milen blir tyvärr ganska sega och jag orkar inte alls hålla uppe farten på det sättet jag ville, dessbättre är dom flesta andra trötta också. Jag åker ensam till Fraggvägen, eller jag passerar en massa motionärer på sitt första varv. Tar det lungt uppför och försöker trycka hårt i stakningen. Efter några Redbull intag och på väg in i backarna efter Fraggvägen så piggnar jag till lite, känns ganska bra att använda benen en stund och förhoppningarna om att komma i mål på ett bra sätt stiger. När vi vänder ner mot Klackberg ser jag en trött Ronny Wedin som jag sedan både stakar och glider ifrån.

Ganska seg passerar jag Klackberg och har fyra kilometer platt stakning in till målet. Dessvärre jagar två åkare bara en 10-15 sekunder bakom mig. Bestämmer mig för att plåga min stackars överkropp maximalt för att se om jag kan hålla undan, det går sådär. Nicklas Johansson kommer ifatt mig och är vänlig nog att göra dragjobbet direkt. Hänger ändå med ganska lätt, måste vara luftmotståndet! En moradräkt passeras och jag förbereder mig på spurt, helst så sent som möjligt.

Engelbrektsloppet 2011 avslutas för min del med ett lite marigt upplopp. Motionärer i Engelbrektshalvan är på väg in i mål och jag försöker sikta in mig på när jag kan gå om Nicklas. 100 meter före mål byter jag spår precis samtidigt som Nicklas och befinner mig således åter igen bakom honom. Nytt byte och jag hoppar ifrån och sträcker fram vänster ben så jag slipper staka dom sista 10 meterna. Ett steg i rätt riktning.

//Stefan

torsdag 10 februari 2011

DM 5-mil 2011

Har återhämtat mig ganska bra efter 5-milen. Vilade i måndags, tränade 1.50h skate i tisdags, 3.40h klassiskt igår och slutligen klassiska intevaller i nysnön på engelbrektsspåret idag. Nu ska jag vila upp mig till Engelbrektsloppet på söndag. Har alltså kommit in i en något normlt träningsdos. Men nu till förra veckan.

Klubbordförande Hellström ansåg att Nordupplandsmästerskapen i Björklinge skulle vara bra träning, så rätt han hade. Tyvärr var jag djävulskt trött efter Hornbergsloppet men jag lyckades haka på hyfsat och stakade runt den ordentligt kuperade banan med hög puls men slet väl inte ihjäl mig heller. Största problemet, förutom dom hala spåren var att Ohlströmspojken envisades med att lägga sig ner i spåret flera gånger. Nåväl, hoppas vi tävlar i Björklinge flera gånger.

Söndag då och fina spår med grovkornig lite lätt sugande snö. Riktigt bra skidor som gled ifrån dom flesta, toppade med en Swix pulverblandning och med fäste av från grunden Rex klister, Rex klister, Skigoburk och slutligen Star burk. Varför göra vallning enkelt när man kan få perfekta skidor på det här sättet?

Starten gick och jag kände mig ganska seg och tänkte bara hänga så länge som möjligt och om möjligt till en medalj, men då måste marginalerna vara på min sida. Låg på 5-6 plats när vi kommer in i första saxbacken efter en kilometer och någon fäller mig och jag går ner på knä, hamnar 20 sekunder efter och när jag har jagat ikapp så börjar Roslagsbroåkarna Jonas Henningsson och David Holmström gå ifrån tillsammans med Kristian Tufvesson och Erik Ohlström från Rex. Tyvärr så är jag lite för långt efter och hinner inte ikapp dom, känns att jag inte har något överskott i kroppen. Inte oväntat att Holmström i god form vill höja tempot.

Eftersom vi bara åkt nån kilometer så är vi en ganska stor andragrupp med många som vill köra fort och vi håller tempot ganska bra också och jag tror inte att vi tappar till mer än en knapp minut. Jag gör inte så värst mycket dragjobb utan låter mina skidor glida så bra som möjligt, snarast så att jag råkar glida upp i tät ibland. Känner ändå att jag börjar piggna till lite efter en dryg mil och med hjälp av Patrik "possessed to skate" Carlsson och Guy Utter så börjar vi få upp farten. När sen Kent Lundvall ut på tredje milen visar sig besitta en oväntad stakkapacitet så är både jag och Christofer Storck med och kapar tid till den ledande kvartetten. Vid den tredje varvningen ansvarar jag för dragjobbet och några kilometer in på fjärde varvet är vi ikapp, eller i alla fall några av oss, hinner inte se mig om så mycket. Erik Ohlström ser seg ut och jag lägger mig i som fyra efter roslagsåkarna och Tufvesson.

På toppen av den stora saxbacken rycker Holmström lite och jag är inte alls så pigg att jag kan växla tempo, inget överskott. Storck gå ikapp mig och fortsätter att jaga utan att jag orkar hänga med, inte blir det bättre av att jag får kaffe istället för Redbull heller. Vågar inte/kan inte dricka så mycket av kaffet så det är bara att fortsätta till nästa langning. Resten av loppet händer det inte så mycket för min del, jag får jaga i ensamhet när jag inte ser Storck längre, det var inte så mycket som fattades för att hänga där. Holmström stakar ifrån  junioren Tufvesson på sista varvet och Storck jagar ikapp och ifrån Henningsson i kampen om bronset.

Själv är jag mest glad att min puls under skidtävlingarna äntligen går ner när tempot sänks, det blir liksom lättare då. Kul är det också att åka på ett par skidor som går in på 12:e säsongen.

David Holmström, Christofer Storck och Jonas Henningsson visar var lite mera träning kan göra. Junioren får vi väl hoppas att han fortsätter några år till och att eventuellt Lundvall åker lite mera rullskidor. Det var allt.

//Stefan...

...som lyssnar på Harvester of Sorrow

tisdag 8 februari 2011

Könsneutrala tävlingsdistanser

Konstaterar att Marit Björgen har samma uppfattning som jag har, damer bör åka 5-mil också. Ulvang verkar vara av åsikten att det skadar damskidåkningens kommersiella potential. Frågan är vad som är viktigast? Kan vi inte gå före i Uppland? Det skulle snarast ge mera uppmärksamhet, även om det inte är den viktiga frågan.

Återkommer med rapport om herrarnas DM 5-mil.

//Stefan...

...som lyssnar på Machine Head

tisdag 1 februari 2011

Skidåkare igen

Har precis funderat på skidåkning som tidigare varit en kollektiv process i motsats till hur skidåkning idag används som en individuell statusmarkör och självförverkligande. Mer om det senare.

Sjukvården hittade inga fel på mig så i onsdags åkte jag en motionsstafett som Norbergs OK ordnade. Roligt arrangemang där man var maximalt 3 i varje lag som åkte en 1,5 kilometer lång sträcka. Min bror Tommie och kusin Andreas kämpade med mig i sjunkande temperatur (minus 17 till slut) i en och en halv timme. Ovant minst sagt men vi åkte bra, var bara något varv efter segrarna som hade Niclas Johansson från Avesta i laget. Tvåorna ställde upp med skidorienteraren Erik Rost bla.

Fredag innehöll intervaller i en stor backe på engelbrektsspåret.

På söndagen blev det ett Hornbergslopp för mig. Både nertränad (av stafetten och intervallerna) och otränad (av sjukdomsperioden) så hängde jag inte med länge. Fick bra hjälp av Sebastian från Sumpan några mil för att sedan ta helt slut på sista milen. Bra träning blev det iaf och nu kanske kroppen kommer igång. Dagen ung och lovande var annars David Holmström som slutade på tredje plats nån minut vinnande Robin Bryntesson och tvåan Håkan Löfström.

//Stefan