onsdag 29 juni 2011

Långpass cykel

Startade klockan 6 i morse och hamnade i Hedemora via Ängelsberg, Fagersta och Norberg. Därifrån till Långshyttan och norrut till Rv 80, vände och cyklade tillbaka genom Långshyttan och vände sedan mot öster och hamnade efter en lång bit genom mörka skogar i Horndal. Handlade cola och baugette där för att sedan rulla till Krylbo och hem. 8.50h i sadeln och 24 mil, det är jag nöjd med. Nu går resten av kvällen till att dricka vatten.

//Stefan ...

...som läser tredje delen av Norstedts Sveriges Historia. Nytt verk om svensk historia som är riktigt bra och tämligen okomplicerat. Rekommenderas speciellt till er som råkat ut för något skrivet av bondfångaren Herman Lindqvist.

tisdag 21 juni 2011

Framfotalöpning...

...och jag är inne igen. Repotage på Sportnytt ikväll om barfotalöpning och att det är bra att springa på den främre delen av foten. Tydligen finns det en muskel (jag kan väldigt få muskelnamn) på framsidan av underbenet som aktiveras av sådan löpning vilket då anses vara bra. Kenyanbra alltså.

Två saker bara. Ett: jag har sprungit på framfötterna i hela mitt liv så fort jag springer i terräng, uppför eller på skrå. En stor del av min löpning.

Två: den muskel som forskarna i Sportnytt hänvisade till är hos mig synnerligen välutvecklad och välanvänd.

Slutsats: jag har fortfarande neandertalben, inga kenyanben i sikte. Inte har jag blivit löpare av att springa på främre delen av foten.


Nu ska man ju inte förkasta hypoteser baserat på en studie där urvalet är en själv. Iställer väljer jag att påminna om att framfotalöparen Jörgen Mårtensson (han sprang ju mest obanat) vann marathon SM i Stockholm nån gång på 90-talet. Det kan dock föreligga ett orsakssamband med att han tränade ordentligt också.

Annars börjar motionslöpning få en skrämmande hög status, en artikel om det i senaste Runners World bla. Ska bli intressant att se hur inne löpning kan bli och hur hög status löpning kan få. Toppen tror jag har nåtts när endera av de två följande scenario inträffar.

1. Fredrik Lindström och Henrik Schyffert gör en ironisk turne runt Sverige om löpning som livsprojekt för den urbana medelklassen.

2. Föräldrarna i Stockholm välbeställda förorter (moderatgetton som Danderyd och Täby) skickar sina barn till skolan löpandes barfota för att dom i tidig ålder ska få ett bra löpsteg.

//Stefan ...

...som lyssnar på I Want It All, Queen

tisdag 7 juni 2011

Vålarull och Gästrikerunda

För en dryg vecka sedan nu så stod jag på ett par riktiga tävlingsrullskidor och stakade vad som måste vara Upplands plattaste 55 kilometer. Tävlingsrullskidorna gjorde det hela lite behagligare men inte farten som tidigt blev hård, tror det var Widegren och Graas som hade laddat hårt för racet. I alla fall så sprack det upp efter en dryg mil och nämnda Widegren och Graas gick loss och jag hamnade i en andraklunga med Niclas E och Jelinek från Sumpan samt dragvillige Fredrik Gustavsson från Strängnäs. Vi var nästan ikapp den formstarka tätduon men fick ge oss efter nån kilometer, tror att Fredrik bara var nån sekund ifrån. Själv blev jag ganska trött av det hela och försökte vila upp mig lite. Vi fyra stakade ändå ganska bra och höll avståndet till en knapp minut i nån mil. Tyvärr så hade Niclas ena rullskida en uppgörelse med hans ena stav vilket resulterade i att den senare bröts och vår grupp tappade nu ordentligt på täten.

Resten av loppet blev att sikta in sig på tredje platsen. Fredrik attackerade med en knapp mil kvar. Jag svarade nån kilometer senare och Fredrik fick ge sig. Mot slutet närmade sig en för mig helt okänd Andreas Blom men jag kunde ta sista kurvan och åka i mål på en tredje plats. Uppenbarligen hade jag ganska gott och kraft kvar och hade nog kunnat gått lite hårdare under loppet och borde ha kontrollerat täten bättre. Nöjd med träningen ändå och hyfsat överskott i kroppen trots förkylningstendenser. Snittade 153 i puls vilket är mycket låg A3 nivå men ändå helt okej för att vara 2 timmar och 9 minuter stakning i maj.

Tog det halvlugnt dom sista dagarna i maj innan juniträningen drog igång. Fortfarande lurig känsla i kroppen, eller främst nosen. Styrka, cykelintervaller, överlångt pass i form av löpning och cykel och därefter avslutat med löpintervaller var min uppladdning till gårdagens Gästrikerunda. Trötta ben men jag följde tätklungan i några mil innan nån luspudel skulle spurta uppför en backe. Där dog mina ben för den dagen. Fick vänta in en grupp som släppt tidigare och åkte sedan med ganska lätt in till mål men med sura ben. Är ändå glad att det inte krävs så mycket mera än ett par piggare ben. Snittade 129 i puls och det är väl A2 nivå när det gäller cykel. I alla fall så säger det väl någonting om min kapacitet i cykel kontra stakning.

Efter loppet samtalade jag med några Tierpscyklister. Fredrik Lindström som gjorde ett försök på ett skidläger med oss för några år sedan var tydligen en riktigt bra cyklist nu. Dom skulle med glädje påminna Fredrik om det där fyratimmarspasset han åkte med mig i Bruks. Annars så visade sig Stickan där, väldeffad som vanligt. Soligt och bra dag.

//Stefan