lördag 18 december 2010

Orimligt segt

Jo, jag åker ju skidor ibland, men nu går det inte bra. En och en halv vecka med ont i halsen blåste effektivt bort den goda träningsformen som fanns under november och istället för att börja slipa på tävlingsformen så jag nere på noll igen. Liksom förra lördagen i Älvdalen så var det pulsen upp i taket utan att det gav nån effekt. Ändå fungerade tekniken, liksom nya skidorna, riktigt bra fram till att jag försökte följa Janne Mattsson i början av andra varvet. Mattsson, det unga löftet, kan nog bli riktigt bra i framtiden. För att förstå vidden av hur hemsk dagen var så kan jag medge att jag med glädje sjöng (!) med i Offsprings Self Esteem när den spelades på radion på väg hem från Tierp. Orimligt!

Resultat finns på Tieps  hemsida.

//Stefan...

...som lyssnar på Wake Up Dead med Megadeth

onsdag 15 december 2010

Samtidigt någon annanstans...

...sitter Bradley Manning inlåst på obestämd tid med oklara anklagelser riktade mot sig. Manning tros vara den som läckt hemligstämplade dokument från amerikanska armen till Wikileaks. Så utvidgas kretsen av människor som kan förvägras en rättvis juridisk process, och, det är viktigt att säga, terroristlagstiftningen leder inte bara till att muslimer skickas till Guantanamo. Dessvärre skrämmer detta mig mera än morden som begicks av amerikansk militär i Irak. Inte så sympatiskt kanske men jag är ju inte skyddad av min etniska bakgrund uppenbarligen, bara som en påminnelse.

Musiken till detta är självklart ...And Justice For All.

//Stefan

torsdag 2 december 2010

Träningsmiljö

Langrenn har tagit upp en artikel av Öystein Pettersen som väl främst tar sin utgångspunkt i det svaga deltagarantal som damklassen hade i dom norska öppningstävlingarna i Beito. Fokus på idrottmiljö är helt riktigt och det är där jag själv har hamnat i mina funderingar om hur vi ska få flera junior och senioråkare. Frågan har för övrigt mycket stora likheter med hur man genomför eftergymnasiala studier på ett framgångsrikt sätt och inte minst vilka som gör det. Att det sedan är kvinnliga studenter som är på uppåtgående i antal på universiteten medan kvinnliga skidåkare är på nedåtgående i tävlingsspåren är en detalj att inte glömma. Det motsäger inte på något vis likheter mellan träningsmiljö och studiemiljö utan visar snarare på hur komplex frågan är och samhällets syn på vad som är kvinnligt och manligt.

Tony och undertecknad är för övrigt inne på att vi måste utbilda våra juniorer och unga seniorer i vägar att gå för att fortsätta med tävlingsskidåkningen, om man inte ser fortsatt tävlingsskidåkning som ett alternativ lär man inte heller ägna sig åt det. 

//Stefan

onsdag 1 december 2010

Skidtester

Under gårdagen spenderades flera timmar i Skinnskatteberg på Runes Sport letandes efter ruggskidor till några bekanta. Hittade ett par till Daniela även om jag är lite nervös över att plocka skidor till någon som väger mer än 20 kilo mindre än mig själv, referensramen är så att säga något begränsad. Tror det blir bra i alla fall och vi får hoppas på 0 grader och snöfall på Tjejvasan, lär finnas många placeringar att kapa där med ett par ruggskidor. Dessvärre så hittade jag inga i 80 kilos klassen. Det fanns en hög Fischer för runt 75 kilo, men eftersom Fischer i motsats till Madshus låter ruggzonen gå längre fram (på Madshus är det meningen att man ska fortsätta rugga fram på det vanliga belaget så långt som passar) är det viktigt att dom passar perfekt spannmässigt/längden på ruggbelaget från början. Dessutom tycks Fischer vara byggda med ett lägre spann än Madshus. Vad som är bäst vet jag inte än.

För egen det så kom jag hem med ett par skateskidor, det händer ungefär en gång vart annat år, så nu är det utprovning som gäller. Då jag inte har tillgång till varesig en skidfabrik i ryggen eller personlig servicepersonal så blir det att göra det bästa av situationen. Och det brukar gå ganska bra. Mina skidor är ett par Madshus av konstruktionen 186 (tror dom ändrat benämning till i år) och det betyder att dom är raka, ganska styva och medelhögt spann. I alla fall stämmer det på mina skidor. Sådant kan man känna sig till med lite erfarenhet. Skidorna ska alltså funka i det mesta förutom riktigt lösa spår. Det man däremot inte vet är i vilken snötyp dom kommer att funka, om det ska vara kall eller blöt snö, ny eller isig osv. Är dom riktigt bra kan dom vara bra över hela spektrat.

Nu gäller det att åka på dom så fort det är fina spår och nya snöförhållanden och samtidigt ha med dom tidigare skatepar som fungerar bäst i respektive snöförhållande. Det kommer att bli många tester mot två fina skidpar från hösten 98, 033 och 035 (från samma serie alltså), och är dom lika bra som dom gamla är det ok men helst ska dom nya vara bättre. Avslutningsvis så ska man helst få tag på nån erfaren testpilot som kan säga sitt och där tror jag Micke Hagström kan göra en insats. Förhoppningen är också att få ut Tony på en runda.

Avslutningsvis i Skinnskatteberg så flyttade jag bak bindningarna på ett par klassiska hårda kallföresskidor där jag har haft problem med att fästzonen fram alltid dippat i vid hård stakning. En sedelärande historia om att man ska montera sina bindningar själv och inte låta mindre kunnig butikspersonal komma i närheten av dom.

//Stefan...

...som lyssnar på Metallica från Stadion 07

söndag 28 november 2010

XC-Ski Holidays vs Feministroutine

Många blev hänförda av Skavlans grundliga genomgång av Marit Björgens kropp. Jag funderade över den bisarra fokuseringen på avvikelse från kvinnliga kroppsideal. Livet som feminist.

//Stefan...

...som läser Ställd av Susan Faludi

söndag 7 november 2010

Världens bästa landslag...

...kan vi väl för enkelhetens skull kalla det svenska längdskidlandslaget.

Jag fortsätter tankarna kring det påstådda förfallet av svensk längsskidåkning.  Har vi numera världens bästa landslag? Frågan är bara när blev dom det? Och varför var dom inte det under 90-talet? Det är den senare frågan som intresserar mig för tillfället och då en förklaringsmodell som var populär och som fortfarande återkommer när förfallet inom svensk konditionsidrott skall utredas. Nämligen att vi har det för bra i Sverige, välfärdssamhällets förbannelse. En paralell kan dras till statsminister Reinfelts bok Det sovande folket om hur individernas initiativsförmåga förfaller när man har det för bra. Nu hade knappast dom som förklarade uteblivna svenska skidframgångar på 90-talet avskaffandet av den generella välfärden som sitt mål eller ens en tanke på det. Men vi hade det bra i Sverige och då ville ingen kämpa ute i skidspåren. I Ryssland däremot där hade man det inte bra, men jävlar vad man kämpade i skidspåren. Speciellt damerna, i motsats till svenska damer då.

Vad har den här förklaringen för värde i dagens läge när vi nu har världens bästa landslag? Vi har inte fått det drastiskt sämre. Inte flera kroppsarbetande. Man kan ju också vända på det, är man på grund av ett hårt kroppsarbete mera intresserad att ge sig ut och slita i skidspåren? En intressant sak är att förklaringsmodellen nu tillämpas på ett annat problem. Eftersom det är så hårt i Ryssland så är deras åkare mera benägna att dopa sig, som en väg till ekonomiskt välmående. Tanken återkommer när det handlar om dopade idrottare från ekonmiskt svaga länder. Frågan är om argumentet har någon grund i det här fallet, det förra anser jag vara mycket tveksamt.

Ett samhälles ekonomiska utveckling har självklart en stor påverkan även på idrotten och det tydliga resultatet i Sverige är en större valfrihet mellan olika idrotter. Därav kan det vara en logisk följd att en tidigare stor idrott får ett minskat antal utövare. Men samtidigt ingen självklarhet att en viss idrott måste minska eller få en sämre internationell konkurenskraft. Man tycker onekligen lite synd om 90-talets landslagsåkare. Som vanligt blir det svårare att se några tydliga samband ju mera man studerar en fråga, för som klubbkamrat Stefan Östlund sa till mig i sommras -Det finns ju ställen i Sverige som har snö men dom har ju inte en massa skidåkare för det.

Nu åker jag snart mot snön och kanske bidrar jag med en startande till i Bruksvallarna.

//Stefan...

...som lyssnar på Mercyful Fate