måndag 28 december 2015

Det sluttande planet

Om ni undrar var världen är på väg. Danmarks statsminister Lars Løkke Rasmussen säger att:

Europa snart har nått en gräns som gör att det är dags att ”justera spelreglerna” i flyktingkonventionerna. – Om detta fortsätter eller förvärras, då sitter vi inte bara med en dansk utmaning, vi sitter då med en ännu värre europeisk utmaning. Då kommer en punkt där du måste diskutera – och Danmark kan inte göra det ensamt – om spelreglerna ska justeras.

Det är intressant att det är Europa inte klarar av en en söndrafallande irakisk stat samt ett inbördeskrig i Syrien. Man skulle ju tro att det främst var ett problem för dom som bor och flyr därifrån? Men vidsynthet är ju inte utmärkande för europeisk politik just nu...

//Stefan

söndag 27 december 2015

Långloppen och den manliga dominansen

Två nationella långlopp har genomförts så långt den här säsongen. Vålådalen före jul samt Åre igår. Självklart är man glad att det överhuvudtaget blir tävlingar på snö en sån här säsong men titta i resultatlistan, jämställdheten går inte direkt framåt!

I Vålådalen har vi 6 damer (78 herrar) i mål på långa distansen, i Åre 3 damer (53 herrar). Ska vi tro att det är dåligt med kvinnliga skidåkare i Jämtland? Nä, inte det? Ett stort problem har långloppsåkningen i alla fall.

//Stefan

måndag 21 december 2015

Graviditet och elitidrott

Dagens viktiga inlägg i den idrottsliga jämställdhetsdebatten står Maria Rydqvist för på DN Åsikt. Om svårigheterna för kvinnliga idrottare att få barn under karriären. Följande sammanfattar bra:

Som idrottande kvinna står många inför ett svårt val: att bli förälder och sluta idrotta eller att vänta med familjebildandet tills idrottskarriären är över.
Idrottsrörelsen ligger ljusår efter arbetslivets trygghetsvillkor. I dag finns inte någon idrott där kvinnor ges samma förutsättningar som i vanliga yrkeslivet när de blir gravida.

Idrottsrörelsen saknar strukturer för att kvinnor ska kunna få barn och vara borta en period under den kanske mest gynnsamma delen av idrottskarriären. Kvinnor som blir gravida hamnar i stället i ett undantagstillstånd som idrottsrörelsen på många håll inte hunnit anpassa sig till, eller ens funderat över.
Män vill också bli föräldrar, och för att de ska bli det måste kvinnor bli gravida. Frågan är om det då bara är kvinnorna själva som ska ta konsekvenserna av denna situation eller om det är båda parter.

Sammanfattningsvis, idrotten ligger lite efter! Konstaterar även att Emil Jönsson blivit jämställdhetsaktivist, det behöver skidåkningen men fram för allt är det en fråga där män också måste ta ansvar! Det kan ju underlätta deras familjebildande.

//Stefan

Vid sidan av...

...När man verkligen försöker att göra någonting bra och anstränger sig så långt man orkar, och sedan är man den som inte längre är med. Det är så lite som skiljer...

//Stefan

söndag 13 december 2015

Björnjakten 2015

Körde Björnjakten som vanligt. Tyvärr mest trött i kroppen båda dagarna. I lördagens skate var jag väl inte direkt jättestum men det gick inte snabbare. I dagens stakrace var kroppen som avstängd, orkade inte blir trött. Nu åkte jag ändå dagens tävling lite bättre så det är väl bara att se framåt. Och vila lite mer först.

//Stefan

lördag 5 december 2015

Träning Idre

Hej på er!

Tränar i Idre nu, tyvärr för trött och omotiverad för att tävla men det bli i alla fall några mil på snö. 15 x 3 minuter stakintervaller runt fjället idag, sur nysnö och jag var först i spåret. Så nog fick jag träna allt! Hoppas på riktig säsongsdebut i Älvdalen nästa helg, blir kul det.

//Stefan

måndag 30 november 2015

Essensen av ojämlikhet

 Aftonbladet lyckas i en fråga fånga själva essensen hur SOK skapar ojämlikhet mellan manliga och kvinnliga idrottare!

Men män behöver inte ta några uppehåll för att bilda familj, SOK ser inte det som ett jämställdhetsproblem att kvinnor tvingas räkna med minskat stöd när man bildar familj?

– Nej absolut inte. Vill Marcus Hellner vara pappaledig och dra ner 50 procent på sin satsning kan han också bli timeoutad. Det är precis samma sak. Det har inget med kön att göra. Det finns alltid ett val: att bli gravid eller inte.
– Jag kan säga så här, grundtanken är att man ska göra en hundraprocentig idrottssatsning och under tiden man föder ett barn gör man inte det. Det är lite som att studera eller vara långtidsskadad, säger Anders Wiggerud.

Låt mig påpeka. Att ge sämre förutsättningar för kvinnliga idrottare för att dom är gravida är ett val, ett val som skapar ojämlikhet. Att hävda att idrottare alltid har ett val att bli gravid eller inte fruktansvärt nedlåtande både mot kvinnor och män. Och SOKs kompetens på genusområdet, den är ju bara frånvarande.

Som jag skrivit tidigare. Idrotten, ni ligger lite efter!

//Stefan

lördag 28 november 2015

Träning...

...Vilade lite efter Brux, försökte också att inte träna ihjäl mig där, fungerade bra. Har nu kört hårda pass 3 dagar i rad. Först löpintervaller på en frusen grusväg. Bästa löpintervallerna på flera månader! Se vad lite vila ger. Igår blev det (ben)skateintervaller på en mjuk och kort konstsnöbädd i Avesta. Skitkul när benen är hyfsat pigga! Så dagens pass då, långloppsstakning med Nicklas. Hård och blöt asfalt, slöa stavspetsar, lätt regn och en jävla motvind. Blev ett bra pass och förhoppningsvis det sista på hjul.

Så ser det glamorösa livet ut för oss som inte är på ett långloppsteam eller landslag! Kunde det vara värre? Tja jag bor ju inte i norra Uppland som helt saknar backar i alla fall...

//Stefan

torsdag 26 november 2015

Civilisationens fernissa...

En bra och viktig påminnelse i Sydsvenskan om hur världen försökte hantera judar på flykt under slutet av 30-talet. Det gick inte så bra.

Vad hände i Évian 1938? Det var en konferens. En stor internationell konferens med 32 länder närvarande. Det fanns begrepp, ord och uttryck som ramade in mötet. ”Gemensamt ansvar”, ”akut situation”, ”ansträngningar”, ”hjälpåtgärder”. Syftet med konferensen var att diskutera vad man kunde göra för de judar som flydde från Tyskland och Österrike.

Att socialdemokraterna i regeringsställning tar beslut om att försöka minska antalet flyktingar är sett till deras historia knappast förvånande om än sorgligt. att moderaterna kampanjar för att stänga gränsen är än mindre förvånande i ett historiskt perspektiv men nog trodde jag att idéalen hos deras ledargeneration efter Reinfeldt var starkare.

Men att beskriva detta i termer av att ta ansvar, det kommer jag aldrig att respektera! När barn och vuxna drunknar i Medelhavet för att dom saknar lagliga vägar att nå Sverige för att söka asyl, att man då vänder sig innåt och säger att det är ett större problem att vi har svårt att platser hos oss där flyktingarna kan bo, nej då har man fel prioritering.

Sant är att bara några få länder i Europa lever upp till flyktingkonventionen och en humanitär människosyn men om du är på väg att drunkna ska jag då inte hjälpa dig, bara för att några andra står och tittar på?

Vad är att ta ansvar?

//Stefan

tisdag 24 november 2015

Kämpa mänskligheten!

Och regeringen har tydligen beslutat att vi ska vara så dåliga på flyktingmottagande som EUs regler tillåter. Det är ju också en ambitionsnivå...

//Stefan

Bra av Johanna Ojala!

Vinterstudiobloggen skriver Johanna Ojala vidare om diskussionen kring energibrist hos elitidrottare. Läs det! Bra sammanfattning om vad som behöver göras, fram för allt att idrottsförbunden måste ha ett stöd och en handligsplan för hur tränare ska jobba med idrottare som har dessa problem.

Tyvärr så var ju Rikard Grip i SVT samtalet allt annat än tydlig med hur längdskidorna skulle utveckla detta, tur då att Ojala vågar vara tydlig med vad vi faktiskt inte kan så bra.

Också jättebra att Elisabeth Högberg berättar om sina problem och hur hon har hanterat dess. Jag skriver det igen, jag tror att för att ta tag i dessa problem så behöver (kvinnliga)idrottare lyfta frågan, det kommer inte att vara ledningen i SSF som gör det tyvärr. Ansvaret (får) tas av aktiva som Bettan och tidigare Sofia Henriksson.

Bra var också att Mathias Fredriksson deltog med sina erfarenheter så att det inte blir en fråga bara för kvinnliga idrottare så som frågor kring ätstörningar kan bli. Jag menar dock att man gör en miss om man särskiljer allt för starkt mellan energibrist och ätstörningar. Vi må vara idrottare som har prestationen i fokus men ärligt talat, vem vill vara fet! Och vad som uppfattas som en tillalande kropp bland oss aktiva, ja där finns det ganska starka kroppsideal. Det här är ett fenomen som är minst lika starkt bland herrar som damer, titta bara på valfritt instagramkonto. När det gäller bildspråket som killar använder sig av så är det ju bara en fortsättning av Ljungbergs och Beckhams kalsongreklam. Och så skulle ju inte Wassberg ha framställt sig själv...

Så hur är vårt förhållingssätt till mat och våra kroppar och vad gör vi med varandra? Det finns mycket att rota i här.

//Stefan

fredag 20 november 2015

Bruksvallsloppet 2015

Tränat här uppe sedan i söndags, ganska sliten. Någon tävling låg inte i min planering men körde ändå. Valde att ha fäste för att diagonala lite och saxa en del mer, stakade mest annars. Öppnade väldigt segt första varvet, körde sedan snabbare dom två sista. Det blev väl bra träning...

//Stefan

tisdag 17 november 2015

Fin träning i Brux

Stakning på sprintbanan, svinjobbigt! 800 höjdmeter på 2.20h, hårt det! Snö på Kläppen nu också. Fint långpass där i dag, både klassiskt och stakning, stakning med en aning tröga skidor på grund av fästvalla. Kanske blir det tävling på fredag. Blanka skidor och bara stakning, blanka skidor och saxning i branterna eller fäste under är frågan.

Vitt, vitt, vitt

//Stefan

fredag 13 november 2015

Eftersom samhället är på väg att falla sönder...

...så kan vi väl ändå passa på! Eller hur fan tänker den danska regeringen?

Danmark förbereder lagliga möjligheter att stjäla från flyktingar. Enligt den danske statsministern Lars Løkke Rasmusse:

– Regeringen föreslår att tillåta polisen att visitera asylsökande och söka igenom deras bagage för att säkra pengar och värdesaker för att täcka kostnaderna för uppehälle, står det i förslaget.

– Regeringen föreslår att tillåta polisen att ta medel för att täcka framtida kostnader för asylsökandes underhåll, står det i en annan punkt.

Tävlingen mot botten är igång och våran egenhet att välja ute en svag grupp att förakta tycks vara konstant. Jag avstår alla skämt relaterade till vad som hände i Danmarks södra grannland under 30-talet så grund av att dom är för uppenbara...

//Stefan

torsdag 12 november 2015

...And Justice For All

Nu när polisen ska kontrollera människor som reser in i Sverige från Danmark så förstår ni väl vilka som kommer att bli kontrollerade? Ledtråd: det är inte människor med blont hår och blåa ögon...

//Stefan

lördag 7 november 2015

Skidåkning Idre


Det var väl ganska fina spår här i Idre, korta men ganska fina. Så regnde det i natt, och i morse när vi körde stakintervaller, så nu är det inte så speciellt fint. Men att träna skidor går bra, och trött blir man. Kroppen känns ganska bra och i morgon väntar skateintervaller. Nu gäller bara att träna lagom mycket.

 Jo, en sak till var det. Det här med tjejträning, det betyder inte längre att det gå sakta...

//Stefan


lördag 31 oktober 2015

Fin höstträning

Tyvärr ingen snö under mina skidor än men vad gör det när det är fint stakväder ute! Körde Melingsrundan med Nicklas idag, som vanligt med bra tryck på dom lätta partierna och hårt uppför. Tror jag börjar återhämta mig från intervallperioden för vi gjorde en bra tid uppför Melingsbacken, skönt! Och som vanligt blir man ganska trött några timmar efteråt.

Efter många hårda pass och ganska mycket löpning i oktober blir det lite lugnare i november. Snö blir det också, först i slutet av nästa vecka i Idre sen i Brux under tävlingsveckan. Nu fortsätter stakningen i morgon med ett lagom långt och lungt pass.

//Stefan

tisdag 27 oktober 2015

Eskilstunarullen 2015

Det blev seger i Swixklassen för mig!

I söndags blev det helt plötsligt en rullskidtävling i Eskilstuna för mig, det sjunde i år, inte så dåligt när jag också har missat några. Fick dagarna före veta att det skulle bli utlåningsskidor från Swix (tävlingen gick på 2:or) och jag hade väl en föraning om att det skulle bli som det blev så att säga. Jag tror att vi var 10 åkare med Swixrullskidor på startlinjen och efter att jag och Fredrik jagat på i starten började det rulla förbi åkare med 2:or av annat fabrikat, inte förvånanade då Swix/Proski alltid har varit tröga. Så det blev till att försöka hänga med bäst det gick!

Nu åkte vi fram och tillbaka tre gånger på en femkilometers sträcka på en gammal banvall, platt till förbannelse alltså. Visst lutade det lite med och mot men det gjorde nästan bara saken svårare att följa dom som hade snabba 2:or i medluten. Efter knappt 2 mil så var jag ensam med lättrullande åkare. Då hade Patrik Lind och en lokal junior fått ge sig efter att enligt egen utsago fått hoppstaka för att följa med. Jag tyckte väl att det funkade bra och hoppades hänga med in till mål men lätt utför bort mot vändningen sprintade en av gubbarna iväg i en fart som swixhjulen uppenbarligen vägrade gå i. Jag försökte jaga ikapp men hamnade en halv minut bakom med en kille från Hällbybrunn. Avslutade med att förlora spurten men tydligen tyckte arrangören att jag gjort en bra prestation ändå för ett fint pris fick jag.

Körde jag bra då? Jag tror det även om kroppen var lite seg. Det är ju svårt att veta när materialet var som det var, jag har nog aldrig längtat till ett riktigt motlut som under det här loppet! Det blev en bra mental prövning som säkert utvecklar ett och annat. Fint lopp och det blir nog en tävling nästa år också, stort tack till Hällbybrunns IF. Fast jag är lite besviken på att Andreas Karlsson hävdade skada?

Resultat hittar ni här.

//Stefan

lördag 24 oktober 2015

Kämpa Sverige!

Det här att respektabla politiker beskriver flyktingströmmen till Sverige som en kris för vårt land, det måste väl bara vara dumt?

Det här att människor går omkring och oroar sig att det blir för många invandrare i Sverige, det måste väl bero på fördomar?

Det här att bränna ner planerade flyktingboenden och att hota om att göra det, det måste väl vara rasism?

//Stefan

söndag 18 oktober 2015

Fin höstträning

Det har varit några fina träningsdagar den här veckan. Idag avslutade jag veckan med att staka upp mot Norberg och möta upp några kompisar för att få sällskap på det varv runt Ängelsberg, Fagersta, Norberg vi brukar köra. Det blev en tur på 8 mil och nästan 5 timmar på treor. Nu var det här bara ett kort (fast långt) avbrott i mitt tillfälliga intervallfokus.

Jag började i onsdags med att åka till Falun och löpa uppför Källviksbacken sex gånger, lite ovant att springa så brant igen. Avslutade passet med skidgång tre vändor, efter sista intervallen träffade jag en hund som stod och väntade på mig på toppen. Lade märke till hunden när jag pustat en stund, den verkade ha ett visst medlidande med mig. Hunden var för övrigt en invandrare från Rumänien.

På torsdagen stakade jag med Niclas och Johan runt Skuggarvet och Lugnet. Det gick väl sådär, var lite seg i benen. Niclas agerade bergsget i branterna med väldigt hög fart. Bra pass hur som helst och jag både började och avslutade med ett klassiskt drag. Ordentligt tröttkörd provade jag ändå några femhundringar på Skiergen på eftermiddagen. Det gick ju inte så snabbt, men trött blev jag.

Ett pass på fredagen, platta löpintervaller en till sex minuter. Sprang väl så hårt jag kunde och fick ihop 30 effektiva minuter. Nöjd och väldigt trött efteråt.

Gårdagens pass blev klassiska (plus en stakning) intervaller i Garpenberg. 14 + 14 + 11 + 11 + 12 minuter på fyror på en kall och blöt vägbana. Det var nog det tyngsta diagonalpasset i år! Men det fungerade bra och jag körde kontrollerad tröskel. Man är nöjd efter ett sånt här pass!

Nu ska jag fundera på skateintervaller...

//Stefan

tisdag 6 oktober 2015

Something is rotten in the state of Denmark

Det ska bli svårare att bli dansk medborgare skriver Svd. Integrationsminister Inger Støjberg säger att:

-För mig är medborgarskap något som man skall göra sig förtjänt av. Därför skall det också ställas krav på de människor som vill bli danska medborgare. Man ska verkligen vilja vara dansk.

Vidare menar Støjberg att det ska vara något speciellt att få danskt medborgarskap.

Förlåt men det finns väl en massa danska medborgare som inte gjort ett skit för att förtjäna sitt medborgarskap! Fast det är ju som vanligt inte dom hon menar...

Ska vi kanske analysera det hela lite djupare? Vissa människor ska verkligen VILJA vara danska, andra människor ÄR danska och dom behöver inte kontrolleras. Vilka som är vilka vet vi redan, det är liksom poängen.

//Stefan


söndag 4 oktober 2015

Gålörullen 2015

Eftersom jag missade rullskidtävlingarna i början av september och det skulle vara fint väder idag så åkte jag ner till Stockholm och körde Rullskidklubbens Gålörull. Har ju tränat bra i några veckor nu och stakningen har börjat kännas bra på träning också.

En fin varvbana som vi tog fem rundor på gav och både 36.5 kilometer och ganska många höjdmeter. Förutsättningarna var utlåningsskidor med 2:or på till dom flesta. Före start vara allt som vanligt, fick låna ut stavar till Johan och glasögon till Linda, inget till Niclas dock!? Vi rullade ett varv och värmde upp både ben och överkropp.

Efter en okej men lite seg start så var vi på toppen av stigningarna under den första kilometern och började rulla nedåt där vi möttes av motvind. Det blev ganska moderat tempo då alltså. Efter ytterligare några kilometer kör någon (luspudel!) på min högra stav och spetsen knäcks, omgående mycket sämre grepp med den alltså. Turligt nog var det ett lätt parti med lite motvind och i några utförsbackar lyckas jag få fram en ny spets och även skruva på den. Sen blev det att jaga!

Jakten fick två följder, dels att jag gick riktigt hårt in till varvningen där jag var ikapp tätklungan, dels att jag då hade kommit igång bra och gick bitvis ganska hårt varv två och tre, främst i motluten. Det var ganska bra fart på loppet men motvinden och dom relativt små backarna gjorde att det var svårt att gå ifrån. Varv fyra började jag känna av hårdkörningen i kroppen och var lite mer försiktig, försökte hålla koll så ingen kom iväg bara. Sista varvet var jag riktigt stum av syra och sladdade bak i klungan flera gånger. Sista kilometerna in mot mål var det två branta backar som jag tappade klungan i båda gångerna. Segade mig ikapp till spurten men var väl lite för bränd för att kunna utmana toppen. Åkte in som fyra strax efter Niclas som glädjande nog är på gång igen.

Trevligt nöje och tack till Rullskidklubben för både tävling och många deltagare!

Resultat hittar ni här.

söndag 27 september 2015

Långloppspass...

...Årets första med Nicklas. 5 mil stakning runt Norberg, Ängelsberg och Fagersta med 4 A3 drag och resten A2. Var stark (men sliten) idag och drog det mesta, vi satte bla en bra tid i Melingsbacken. Det blir väl några till sånna här pass i höst men inte för många. Så jag tränar igen och har faktiskt gjort det ordentligt i dryga 2 veckor. Om ni varit oroliga?

Var upp en vända norrut i Dalarna och löpte 10km på Salomon Trail Tour i Sälen, blött och fint och funkade ganska bra att löptävla med benen igen. Jag har ju annars fått uppleva hur det är att få (lite) ont i knäna av löpning, har inte hittat någon poäng med det än...

Stakade ett långt och kuperat pass där jag fick ihop 85km och 900 höjdmeter, allt på fem och en halv timme. Det var faktiskt väldigt kul, sommarens Vasaloppspass var det! Tyvärr så reser ju liknande träningspass frågor hos omgivningen där man lätt blir stämplad som avvikande, men det är ju smällar man får ta...

Och så blev jag ivägtvingad (dvs tillfrågad) till rullskidbanan i Snöå och körde ett klassiskt träningsrace som inte kroppen var återhämtad för. Andra passet blev stakning på 4:or, trevligt, borde vara där oftare!

Nu ska jag vila

//Stefan

onsdag 9 september 2015

Mina skor tycks stirra ilsket på mig...

...Konsekvenserna av att inte kunna träna ordentligt pga halsont blir allt märkligare. Hurvida mina skor också är besvikna är kanske oklart men helt nöjda är dom inte.

Nu är det ju ingen fara ändå, några missade rullskidtävlingar verkar det bli men vilan behöver jag ju och den var väl lite planerad. Kanske underskattade jag hur mycket en fjällmara sliter, förmodligen borde jag ha vilat mer veckan efter men man ska ju bli trött, det är ju liksom en del av saken! Dessutom blev det en hel del stakning under augusti och ryggen blev minst sagt sliten så där har vilan gjort gott. Benen är ju en egen historia, veckan efter fjällmaran löpte jag bara 35 minuter, mest för att jag hade annat att träna. Sen dess har jag löpt någon gånger i veckan och har för första gången i mitt liv upplevt att jag får ont på olika ställen i mina ben under löppass! Fast inget farligt egentligen, bara att benen behöver bli vana igen. Så stora är mina problem för tillfället alltså...

//Stefan

lördag 5 september 2015

Fakta vs dansk världsuppfattning

Hans Rosling bemöter den fiktionella danska omvärldsuppfattningen. Ganska underhållande!


ETC finns en intervju med Rosling där han talar om västvärldens hyckleri i flykting/migrationsfrågan. Det centrala i frågan är det så kallade transportörsansvaret:

– Bara man inte hycklar, till exempel genom att kritisera ungrarna för att de bygger ett stängsel men inte låtsas om att Sverige redan på 1990-talet införde transportöransvar och därmed såg till att vår mur byggdes vid incheckningsdiskarna runtom i världen. Det skriver ingen svensk journalist om.

För några månader sedan väckte Hans Rosling stor uppmärksamhet med en kort filmsnutt från sitt köksbord där han pedagogiskt förklarade det absurda i att människor betalar femtiotusen kronor för att ta sig på en livsfarlig och mödosam resa från Libyen till Sverige med båt, när det går att flyga snabbt och säkert till en bråkdel av priset. Anledningen är införandet av det så kallade transportöransvaret, som innebär att flygbolag och andra transportföretag döms till höga böter om de tar med passagerare utan giltiga resehandlingar. Regeln gäller dock inte om personen har rätt att söka asyl, vilket skapat en situation där ansvaret för att bedöma människors flyktingstatus, vilket tar Migrationsverket ett halvår att utreda, förlagts till flygpersonal vid incheckningsdiskarna.

Transportörsansvaret får alltså följder då det inte finns några säkra vägar till EU att söka asyl. Rosling igen från intervjun i ETC:

Vi föreställer oss att det är grymma flyktingsmugglare som är problemet, i själva verket är det vi som utgör problemet! Vi har ju skapat de här marknaderna genom att införa visumtvång och alla möjliga hinder för att ta sig hit. Skicka dit en färja och hjälp dem över istället för att rädda dem först när de håller på att drunkna. 

Slutsats, det är ju lätt att lägga ansvaret på någon annan...

//Stefan


torsdag 3 september 2015

Att inte kunna välja bort medmänsklighet

Svt rapporterar om en Sifo undersökning som visar att 34% av det svenska folket vill ta emot färre flyktingar, 31% som idag, 17% fler och 18% vet ej. Gott så, det är siffror som visar vad forskningen tidigare visat, det svenska folket blir allt mer positivt till invandring och flyktingmottagande. Det är en slående skillnad mot tidigt 90-tal när vi senast hade en flyktingkatastrof i närområdet, det då sönderfallande Jugoslavien.

Men även om det är intressant statistik och glädjande att det går i rätt riktning så är det inte den frågan vi ska ställa oss. Frågan är i stället om vi ska anse oss ha rätt att säga nej till människor i nöd? Enligt Genevekonventionen inte, vi är däremot skyldiga att ge skydd till varje människa som uppfyller flyktingkriterierna. Oavsett om det handlar om flyktingar från Syriens inbördeskrig idag eller danska judar på flykt undan förintelsen igår. I fallet med dom danska judarna under andra världskrigen så fanns det ju ingen Genevekonvention utan den är ett resultat av dom händelserna, vilka slutsatser vi drog. Att vi ibland inte kan välja, eller välja bort.

//Stefan

fredag 28 augusti 2015

Alliansloppet och mer post maraton...

Körde ju Alliansloppet förra lördagen och det gick väl ganska tungt egentligen. Tränade ju lite stakintervaller veckan efter AXA och sen försökte jag ta det lite lugnt inför Alliansloppet, funkade väl sådär. Laddade upp med intervaller kvällen före och det hade just inte hänt något med kroppen då kändes det som.

Loppet då. Seg uppför startbacken, valde att staka (kanske fel) då benen var slitna. Låg och sladdade bakom en jättestor tätklunga första varvet och sen var kraften slut. Åkte ensam ett tag ut på andra varvet. Blev ifattåkt och frånrullad in till varvningen och hyfsat oinspirerad på sista varvet. Fick följe med en grupp in till mål och lyckades vinna spurten där. Det blev väl bra träning i alla fall.

Faktum är att även om kroppen har funkat okej att köra distans med efter fjällmaran så har den varit ganska nedstängd när jag ska köra hårt,och då speciellt en längre stund än 30 minuter. Jag antar att 4.35h hård löpning gör det med kroppen? Så tränat har jag i alla fall. Dagen efter Alliansloppet (och Metallica) så svängde vi in till Kinnekulle på vägen hem. Blev ett fint löppass där på drygt 2.30h med Ronny, Niclas och Tommie på en led som går runt på berget och ner till Vänern några gånger. Det finns riktigt fina vägar där för rullskidåkning så det kanske blir att stanna där några dagar nån gång. Det var också det första långa löppasset efter AXA och det på ganska hårt underlag, funkade oväntat bra!

Nu hoppar jag över tävlingar den här helgen och köra några pass i Falun med Niclas. För någon timme sedan krossade han mig på stakintervallerna i Bjursås. Jag var verkligen helt sänkt! Hade problem att ens staka branterna! Men så är ju vissa pass och det är egentligen inte så mycket att fundera på. Har också lyckats löpa slut på vaderna efter intervaller igår och distanpass på Lugnet tidigare idag. Blir intressant och se vilken slags träning vi kan bedriva i morgon?

Annars så laddar jag inför Skigorullen som Sumpan ordnar 5 september. Då hoppas jag kroppen har glömt fjällmaran.

Metallica då? Jo, Whiskey In The Jar måste dö!

//Stefan

fredag 14 augusti 2015

Post Maraton

Gjorde första löppasset idag efter fjällmaran. 35 minuter lätt löpning. Det känns lite i knän och vader men nog hade jag kunnat löpa mer om jag ville, med det finns ju annat att träna. Körde ju några pass i fjällen och på väg hem och det kändes väl okej men faktum är att kroppen har varit ganska tom på energi. Självklart är musklerna i benen slutkörda och tycks ha tappat all explosivitet men ryggen var också sliten av utförslöpningen.

Bäst för benen har faktiskt skate varit men jag har satsat mest på stakning och kommer att göra det några dagar till, Alliansloppet är ju på gång! Stakintervaller på 2:or tränas således nu. Ska lätta lite på träningen nästa vecka så går det nog bra. Är också anmäld till AXA Fjällmaraton nästa år så den statsningen fortsätter. Återkommer mer till fjällmaraträningen.

//Stefan

söndag 9 augusti 2015

AXA Fjällmaraton 2015

Efter 44 kilometer, 2100 höjdmeter och 4 timmar, 35 minuter och 21 sekunder var jag i mål. Vi tar det från början.

Det blev ingen riktig träningvecka i Årefjällen i år men några pass hann jag med före tävlingen. Bland annat ett stakrace i Ullådalsbacken på 4:or, en tur upp på Ottfjället för att prova startbacken på AXA samt några varv på nya rullskidbanan i Vålådalen. Kanske inte optimalt för en fjällmara men väldigt fin träning. Formen har ju ändå kännts bra senaste tiden och att bara vila är ju farligt!

26 minuter uppför Ullådalsbacken på 4:or, bra för att vara utan sparring. Detta är standrad testet här upp för mig men ofta är det flera åkare med och vi kör gärna en extra gång samt avslutar med en vända upp till Copperhill. Detta brukar ge en dryg timme i A3, det var inte aktuellt några dagar före AXA.

Så gick starten klockan 9 igår morse. Jag stod i den startgruppen som riktade in sig på en tid mellan 4 och 4.30h. Egentligen så hade jag inget klart tidsmål då banan var ny för året och jag inte löpt nån liknande tävling tidigare. Av oklar anledning så drog startfältet iväg i en väldig fart, löpare efter löpare passerade mig och när vi kom in i backen mot Ottfjället så var benen dessutom väldigt sega! Nu hade jag Nacka-Värmdös långlöpräv Magnus Andersson med mig så ingen anledning att vara orolig. Jag höll mitt A2 tempo och plockade några placeringar sista biten upp mot toppen. Tyvärr så var min rygg lite stel är det var brant och det satte ned benen något, det är inte bara bra att staka mycket.

Övre delen av backen upp mot Ottfjällets top 2 dagar före tävlingen, superfint väder och jag löpte bara 1.45h!


Nu började den roligaste löpningen, den utför ner mot Nordbotten. Kändes som jag flög förbi andra löpare även dom små motlut som fanns. Benen var i alla fall pigga och det enda som hindrade var väl dom som jag sprang om. Väl nere vid Nordbotten fick jag en klunga att dra. Funkade bra tills det började luta mot brantare upp mot Hållfjället, ryggen igen. Men jag fick hjälp med dragjobbet och vi slirade vidare uppåt på en extremt tunglöpt stig.

Under loppet jobbade jag med olika mål hela tiden. Det kunde vara pulsnivåer, låg A3 uppför, hög A2 utför. Kilometermål, tex sikta mot 22km, dvs halva loppet. Tidsmål, exempelvis sikatde på att första 3 timmarna skulle funka utan problem. funkade bra även om man kanske inte är lika positiv när man börjar bli seg i benen.

Efter vätska styrde vi mot toppen på Hållfjället, nu funkade benen bättre igen och väl uppe visste jag ju att det var lätt och mest utför mot Ottsjö. Bra att löpa på då! Med en pigg kropp och då även ben rullade kilometerna undan ner mot Ottsjö och 28 kilometer. Började närma mig dom 3 timmarna som jag trodde skulle funka ganska lätt men bestämde att köra på så länge det kändes bra, tids nog skulle det ju ändå bli tungt. Kände mig pigg vid passeringen genom Ottsjö och fortsatte att plocka placeringar uppför mot Ytterstvallen. Blev ganska ensam ett tag och kämpade med en väldigt lerig/blöt stig/dike vi löpte i men det kändes bra. Tills det var 2 kilometer kvar till Ytterstvallen! Det gick väl lite mer uppför och mina ben gillade inte det. Nu var ju inte många andra piggare men det kändes irriterande. Tänkte ändå hela tiden att från Ytterstvallen var det bara spurten kvar, typ 10 kilometer.

Efter att ha gått i många branter kom jag ut på fjället igen lite piggare och tänkte att nu var det bara att runda Vällisten och sen rulla ner i mål. Så kom den sista stigningen upp till toppen, den var ganska tung. Plockade sedan ut det sista jag hade ner mot målet i Trillevallen. Det går att löpa snabbt utför även om benen är trötta och det var en ganska härlig känsla att kunna ha kraft kvar att ta i på sista biten. Gick i mål ganska nöjd. Visst hade jag önskat bättre form uppför men allt annan funkade ju som jag tänkt mig och då går det ju ganska bra...

...Fortsättning följer nästa år på något sätt.

//Stefan


söndag 2 augusti 2015

Vildmarks15 2015

Kanske femte gången jag löpte Vildmarks15 och den här gången är jag lite nöjd efteråt. Jag är ju bara i början av min löpsäsong så det finns ju lite mer att göra för att det ska gå snabbare på dom lättlöpta partierna. Nu var ju det bara 3 kilometer i början och på slutet och det mesta där i mellan var riktigt terräng, mossarna var som ni förstår välvattnade i år!

Startade väl loppet lagom försiktigt och släppte lite på en stor grupp framför mig, blev omlöpt av 2 till och inte förrän nästa löpare kom ifatt hittade jag ett bra tempo. Nu plockade vi ikapp några istället och sen hade jag fin draghjälp fram till ca 8 kilometer. Tappade lite när det var lättlöpt, gick ikapp på mer tekniska partier. På sista mossen orkade jag inte följa min draghjälp längre och tappade tyvärr 2 minuter in till mål. Tyckte jag höll ihop det bra ändå. Låg på höga pulsnivåer hela vägen, benen tog aldrig slut och jag var ganska pigg i sista backen. Kanske kunde jag ha ansträngt mig mer för att inte tappa min draghjälp men har man inte tävlat så mycket så vet man ju inte riktigt. Det var som vanligt väldigt kul att springa den här tävlingen.

Resultat hittar ni här.

Nu blir det väl bara lätt träning för AXA, kanske ett intervallpass upp på Skutan och lite stakning i Ullådalsbacken dagarna före.

//Stefan

fredag 31 juli 2015

King of the Hill Sälen och juli klartränad...

...87 timmar senare så är juli 2015 slut. Det här med att träna mindre går fortfarande inte så bra men träningen går bra! Cykeln har jag knappt rört, löpt har jag gjort i 32 timmar, rullskidor i dryga 40 timmar.

Löpningen har varit inriktad på AXA-Fjällmaraton som startar i Vålådalen den 8 augusti, så jag har löpte en del långa och kuperade pass. Det bästa var nog i Romme för någon vecka sedan när jag betade av 1.25h uppför i låg A3, som vanligt var det ändå roligast att springa utför! Det skönaste passet var nog på tallheden hemma 1 juli, 4h obanat i 30-gradig värme. Jag tänkte väl löpa typ 2h men det blir ju inte ofta som man tänkt sig, tur nog fanns det mer vatten på motorstadion efter halva passet. Det sista lågpasset före AXA tog jag i söndags i Sälen. Väntade till 12 innan jag startade från Högfjällshotellet men det hällregnade fortfarande. Sprang upp för alpinbackarna och några vändor upp på Östra Kalven men det var väl bara 100 meters sikt i dimman så det blev mest löpning på lägre höjder. Ovanligt mycket löpning motströms, men varken tillfälliga bäckar eller regn är egentligen något problem. Det är trots allt  löpning det handlar om och få ting kan förhindra sådan träning.

Rullskidåkningen har varit inriktad mot stakning och allt mer har gått på tröga hjul. King of the Hill i Sälen var väl inte planerad men ska man dit och träna så! Nu blev väl inte förberedelserna fullt så seriösa som dom borde varit och jag var lite disträ i starten. Åkte väl en lite bit bakom damtäten första halvan, sen var jag ganska trött i benen och fick slita mig genom resten. Emma Eriksson var vänlig att jaga mig andra halvan så jag tappade inte allt för mycket. Jag räknar med bättre klassisk form mot hösten.

Om tävlingen gick segt så var stakintervallena med Fredrik på samma bana två dagar senare betydligt bättre. Det börjar kännas bra med motlutsstakningen på 4:or också. Sista dagen i Sälen provade jag att hufsa i startbacken på vasaloppsspåret, en plan jag haft länge för att bli mer bekant med den där ångestskapande stigningen. Det visade sig att det var en bra hufsbacke, 3 vändor 70/20 blev det.

Hoppas att er träning i juli var lika bra! Nu väntar en månad med AXA-Fjällmaraton och Allianslopp, dvs mindre med träning. Skönt det också.

//Stefan

onsdag 29 juli 2015

Xc-ski holiday vs verkligheten

Jaha, här är man ute i fjällen och tränar helt fredligt en vecka...

...Och samtidigt i media tycks det pågå någon slags diskussion om att Ultima Thule inte alls var/är rasister utan bara hade otur med sitt umgänge! Det är ungefär lika troligt som att ett stort alkoholintag skulle förklara att man går ut på stan och viftar med järnrör och skriker rasistiska och sexsistiska slagord...

//Stefan

onsdag 22 juli 2015

Inför King of the hill Sälen

Laddar upp för King of the hill Sälen i morgon. Det blir bara rullskidor för mig men med tanke på att dom har backspärr och vi bara kör uppför så lär det bli tillräckligt med benarbete ändå. Fortsätter sedan några dagar med fjällöpning och annat roligt här uppe.

Laddade upp på ett lite speciellt sätt idag! Började med banintervaller i form av fyrahundringar och tvåhundringar för första gången i år. Det gick bra trots lite seg kropp. Nu har jag ju löpt snabba och korta intervaller på hårt underlag tidigare i år så egentligen är det inget nytt för benen med sådan träning. Det här är ju någonting jag behöver mer av för att få någon slags snabbhet i löpsteget men det blir ack så sällan.

En dryg timme efter löpningen var slut var det uppvärmning på skaterullskidorna och sedan 4x6 minuter uppför. Lite väl mycket syra kvar i benen men relativt hög puls så ingen anledning att vara missnöjd. Men träningsupplägget kan tydligen ifrågasättas! Så det återstår att se i morgon...

//Stefan

söndag 19 juli 2015

Långt och hårt på rullskidorna + genusanalyser av idrottsvärlden

Äntligen ett hårt stakpass på 4:or uppför, och med Niclas dessutom! Efter lite uppvärmning betade vi av Olshyttebacken (med avslutning upp till Intrånget) fyra gånger, 15-16 minuter tog varje vända. Skönt med lite sparring även om mina armar inte var helt pigga idag. Vi var nog båda lagom nöjda och trötta efter det och körde lite lätt klassiskt som återhämtning. Men efter lite bullar och jordgubbar fortsatte jag att köra klassiskt i backen en gång, och en gång till. Fast andra gången blev jag less på att åka sakta så då blev det ett block 70/20 i klassisk stil, funkade bra! Skönt efter att det gått tungt ett tag att benen börjar fungera. Första rullskidpasset på fyra timmar i år så det går frammåt!


Pratade lite genus med några kompisar härom kvällen, bra kvällssysselsättning, rekommenderas! Som vanligt hamnade idrottsvärlden i fokus. Det hela började med att jag läste en studie om hur män respektive kvinnor är föräldralediga. Ni vet ju att män tar ut mindre och kvinnor mer och att den ojämlikheten ofta förklaras med att kvinnor har lägre inkomst och att det då är gynnsamt för familjens ekonomi om hon är hemma längre. Nu visa det sig att även i (hetro)relationer där kvinnan tjänade mer än mannen var det hon som var hemma med barnen längre. Vilket betyder att valet kanske inte grundar sig på en ekonomisk rationalitet utan mer på föreställningar om vem som har huvudansvaret för barnen. Lite elakt kan man skriva att män inte tar samma ansvar för sina barn som kvinnor, men det kan ju någon som sagt uppfatta som elakt. Men hey, vi feminister måste ju få vara elaka ibland också!

Varför tjatar vi om det här hela tiden då? Ska inte folk få göra som dom vill då (som kristdemokraterna skulle säga (så länge det inte handlar om att bögar ska få gifta sig med andra bögar i kristna kyrkor))? Jo vi tänker ju inte hindra någon att vara hemma med sina barn men det känns ju lite dumt att statens ska ekonomiskt ska understödja att kvinnor generellt får en lägre livsinkomst än män. Därav krav på en individuell föräldraförsäkring osv...

Så började vi fundera lite på idrotten då och det här med föräldraskap. Ekonomi i all ära men kärleksrelationer handlar ju om att göra saker för varandra. Så hur många fall kan ni spontant komma på där en elitidrottande kvinna har en man som lägger sin karriär åt sidan sedan dom fått barn? För det omvända är ju inte helt ovanligt. Visst, orsaker som att kvinnliga idrottare tjänar mindre och kanske slutar tidigare finns men det ändrar inte på det grundläggande förhållandet. Ärligt talat, idrottsvärlden, vi är lite besvikna på dig!

Så nu hoppas vi på dig Fred Börre!

//Stefan


torsdag 16 juli 2015

Näsrullen 2015 + bergsget in progress

I lördags var det dags för årets Näsrullen med mig på startlinjen igen efter ett års frånvaro. Rullskidtävlingarna har ju känts bra men materialproblem har ju förstört årets två första race så jag hoppades väl på något bättre.

Efter en lugn start över bron så höjde Jesper Nyström (tack för det) farten och såg till att det blev ett bra träningspass för oss alla. Jag försökte väl gå med men orkade tyvärr inte riktigt och kände mig ganska seg av all träning senaste veckorna. Vi blev en jagande andragrupp där jag tyckte att jag hade hyfsad koll tills skåningen Johannes smet iväg på ett backkrön och fick Kanto med sig. Provade att gå ikapp men orkade bara en lite stund innan jag blev allt för stum. Åkte sedan i en klunga med en Falun-Borlänge åkare samt Ronny W och Henrik W som tog stort ansvar för dragjobbet. Sista milen försökte jag väl hjälpa till eller i alla fall köra slut på mig och det lyckades väl för jag rullade sist in i klungspurten. En seg dag alltså, fast vi åkte fort så ingen anledning att vara helt missnöjd. Dessutom börjar Näsrullen få riktigt många deltagare, kul!

Resultat hittar ni här.

Efter som det var sol och ledigt hela dagen så fortsatte Ronny och jag med drygt 2 timmar klassisk åkning på 4:or i Garpenberg. Bra för benen man man var ju lite sliten i ryggen minst sagt. Vi plockade bra många höjdmeter och det är ju alltid skönt att vara ute och "gå" på skidorna, det blir ju inte så mycket sån åkning på hjul.

Söndagen ägnade jag åt löpning och skidgång i Romme. Det var ett tag sen nu och benen var visst lite ovana med löpningen utför, eller så dödade jag dom uppför? Löpte fyra vändor och gick skidgång en vända i ett tänkt fjällmaratempo, typ låg A3. 1.25h effektiv tid och med en vända uppvärmning och en nedvärmning så var jag ganska nöjd med passet. Dryga 1700 höjdmeter och tre och en halv timme! Känslan var ändå att jag måste löpa lite mer storkupering innan AXA för att benen ska vara riktigt vana.

Nu har jag en lugnare vecka och siktar på backrace och träning i Sälen nästa vecka. Hoppas på lite diagonalform då.

//Stefan

onsdag 8 juli 2015

Engelbrektsstafetten 20 år senare...

...det var några år sedan sist men i lördags sprang jag Engelbrektsstafetten igen. Engelbrektslöpet kvällen före hann jag också med, som vanligt ett led i träningen.

För 20 år sedan var jag andraårsjunior och hade bytt till Norbergs SK och vi hade ett juniorlag (med möjligtvis någon mer löpare) som tog oss an typ sju sträckor som jag tror gick efter vinterns Engelbrektslopp. Jag var på den tiden liksom nu inte nån löpare och jag fick väl eftersom laget bestod av mist sagt duktiga skidåkare en kortare sträcka. Men den funkade bra och jag vill minnas att jag passerade två löpare under min sträcka. Så det var väl okej! Tyvärr blev det ingen mer stafett under dom åren jag åkte för NSK, förmodligen var dom duktigare åkarna på Sognefjäll eller liknande...

20 år senare så består stafetten av fem sträckor på fem kilometer i centrala Norberg. Det är tyvärr också mycket färre lag med. Men bra träning blev det. Tillsammans med Engelbrektslöptet kvällen före fick jag 2 gånger 19.40 min plus lite intervaller som uppvärmning,  totalt en timme i A3. Löpformen var väl inte sådär jättebra men det här får väl ses som en start på tävlingssäsongen. Tack till Norbergs Räddningstjänst som hade en plats över i sitt lag! Hoppas att det blir en start nästa år också, kanske borde dra ihop ett till lag, det finns ju plats för några till.

Nu försöker jag vila upp mig efter träning och värme och hoppas på lite bra form till Näsrullen på lördag.

//Stefan

måndag 29 juni 2015

Stockholm Rollerski 2015

Det blev en omgående nedtur i lördags. Påväg upp mot Globen så märker jag att högerstaven inte fäster riktigt, då ligger jag i rygg på Axel Bergsten och där tänkte jag stanna ett tag. Jag tappade åkare över krönet och funderade på vad jag skulle göra. Skruvar i alla fall på en ny spets och sedan börjar jag jaga, lite längre ner i fältet.

Nu försvann ju inte all motivation eftersom jag kände mig i bra form men man kunde ju hålla sig för skratt...

Först var det en lång rad åkare att passera och efter några kilometer hade jag stakat ikapp den första större klungan. Nästa blev svårare, bra många kilometer senare var jag ikapp bla Jelinek och Niclas som åkte i en klunga med ganska bra fart. Vilade ett tag men ut på andra varvet jagade jag på igen och kunde tillslut gå ifrån min klunga och ansluta till den framför. För att upptäcka att den gick riktigt sakta! Så vi blev snart många. Rullade med och var bitvis nere i A1 intensitet men kände att jag ville vila lite.

Gick hårt upp mot varvningen och fick med mig Jacob från Brovallen och sen körde vi tillsammans sista varvet. Ett bra varv, det gick både fort och jag fick pressa kroppen ordentligt. Resultatet blev ju som det blev, nästa gång håller kanske materialet?

Resultat hittar ni här.

Tack till Emelie, Linda och Hugo som hjälpte till efter banan.

Rullskidtävlingarna fortsätter för min del med Näsrullen 12/7, hoppas vi blir många där, även bland damerna.

Jag fick med mig ett bra pass på söndagen också. Med Hugo tog jag två varv på Extremen i Ursvik, Hugo som löpte varje backe i högt tempo så han var lite trött och följde inte med på sista femman. 3.30h i skapligt kuperad terräng blev det, fin terräng med mestadels stig men ganska hårt underlag ändå, verkar vara så i Stockholm, fina men ganska hårda stigar. Det var i alla fall kul att löpa en långrunda med Hugo, vi gjorde samma för typ 6 år sedan, ska inte dröja lika länge till nästa gång!

//Stefan

lördag 13 juni 2015

Långpass i Sälenfjällen

Det blir bra med träning här uppe. Har ju kört stakrace i Grönklittsbacken.  Det har också blivit ett klassiskt intervallpass på 10x4 minuter. Också på 4:or så minst sagt plågsamt men bra genomfört. Det enda negativa är väl att det dödade benen något.

I dag blev det långpass i form av fjällöpning, den bästa typen av långpass! Fem timmar, fyra mil och 1100 höjdmeter i Sälenfjällen. Ganska sega ben men bra träning för fjällmaran. Tog det ganska lugnt och med en del obanat så blir det lite kortare total distans, men poängen med fjällöpning är ju att man kan springa lite var man vill! Tre stora stigningar annars var Sälenfjällen som vanligt väldigt löpvänliga. Både stora stigar att springa på liksom mycket obanat med låg växtlighet. Flera borde verkligen träna distanslöpning här. Fast som ni ser på bilden nedan så var det inte ens vår uppe på fjället!

Av någon anledning blir inte växtligheten så hög, så jättefint att löpa överallt. Däremot är stigarna lite av motorvägskaraktär...
Vid Vasaloppsstarten var det både vår och vårbruk?
//Stefan

torsdag 11 juni 2015

Bush, The One i Love



//Stefan

Stakrace...

...Uppför (vad annars) Grönklittsbacken till toppen som i år var några hundra (och branta) meter längre upp. Elpex 4:or så ganska jobbigt. 58 minuter tog det och det var väl okej, ganska seg i kroppen och mest i armarna. Inte riktigt van att staka uppför på tröga hjul än. Hoppas på lite sparring nästa gång! Nu fortsätter träningen med löpning i Sälenfjällen snart.

//Stefan

lördag 6 juni 2015

Bergsget in progress del 3


En gång i tiden jagade jag timmar, nu jagar jag både timmar (färre) och höjdmeter (flera). Det går framåt! Det blev två till fina dagar med träning efter Dalarullen. Först klassisk åkning runt Skuggarvet och Lugnet på måndags morgon, ensam, i regnet. På kvällen löpning med Annika och Niclas i Stångtjärn. Efter en och en halv timme där var mina ben helt tomma på muskulär styrka. Det här med att använda benen på Dalarullen satte ju sina spår...

Därför var jag lite överraskad hur bra kroppen funkade i Romme på tisdagen. 2000 höjdmeter var målet, tänkte att det skulle ta tre och en halv timme, det tog fyra timmar och åtta vändor upp och ner. Visst var benen tröttare än förra gången men jag löpte det mesta och gick bara med stavar tre gånger. Som vanligt bra fart utför även om jag var lite försiktig. Väldigt roligt var det i alla fall och alla sätt som motiverar är ju bra! Nu tog väl dom här fyra timmarna lite mer än jag trodde så efter två dagar med träning efter jobbet så har jag varit ganska utslagen. Ska väl börja träna snart igen ändå, hoppas på några långa löppass i Sälenfjällen snart.

Romme har ändå flera alternativ att löpa uppför än Gesunda och det är väl därför man bygger såna här saker? Nästa gång blir det nog intervaller istället.


//Stefan

fredag 5 juni 2015

Kämpa Sverige!

Andres Looko skriver i Svd om Sveriges Radio och rädslan för att störa fredagsmyset.

Bibbi Rödöö, programchef på Sveriges Radio för Tage Danielssons populära uppfinning ”Sommar”, ansåg att förra årets sommarpratare blev politiska i överkant. Och ”Sommar” ska ju vara trevligt.

Eller hur? Programmet ska ackompanjera fika i valfri berså. Helst i mysigt privilegierad Saltkråkanmiljö. Problemet är att vi inte lever i en trevlig tid. Det finns ingenting som är mysigt eller trevligt med 2015. När fundamentala självklarheter som antirasism och – därmed – en tro på alla människors lika värde ses som politiska åsikter har vi ett litet bekymmer. ”Eftersom det inte är valår i år så kan vi väl skippa det där med den ökade rasismen i samhället? Det blir lätt otrevlig stämning annars.”

Det mest störande 2015 är alltså att någon kan tänkas offentligt yttra att rasism är en dålig idé! Sveriges Radio behöver nog jobba lite med sin "värdegrund"...

//Stefan

söndag 31 maj 2015

Dalarullen 2015...

...där Sömskar segrade och Byström vann herrklassen.

För min egen del blev det ett bra kvitto på att kroppen fungerar igen men lite materialstrul försämrade resultatet några minuter. Regn och 6 plusgrader var väl inte det mest tilltalande vårvädret men det kändes ändå inspirerande att komma till start.

Jag rullade iväg från oss oseedade långt bak i fältet och hade en bra position in i backen mot Skuggarvet och tänkte bara försöka hänga med så bra som jag orkade. Det funkade bra. Tappade väl täten i mitten av backen men hamnade i en bra andragrupp med bland annat Adam Steen och Ronny Wedin. Det var lite jobbigt att gå med benen så hårt i branten i Skuggarvet men med bra rull och tryck i stakningen på platten så kunde jag göra en del dragjobb på första varvet. Tycker att farten var god och vi tappade inte allt för mycket på täten.

På andra varvet fick jag pressa benen hårt i första långa backen och på lite stumma ben vinglade jag i diagonalen i nästa brant och fick stå i Skuggarvet några minuter och byta spets. Blev lite kallt. Tappade ju klungan samt några till och startade igen när Linn Sömskar kom ikapp. Väntade in henne men det gick lite sakta i stakningen då. Körde ikapp två åkare och försökte pressa så hårt jag kunde men det blev lite kallt i regn och motvind. Sen började höger rem gå sönder...

...Kanske borde kolla materialet före tävlingen? Fick sällskap av Sömskar igen sista kilometerna till mål och var väl ganska missnöjd efter målgång. Fast det viktiga var ju att kroppen funkade bra och att det finns något att bygga vidare från. Senast jag kände att jag fick ut nån effekt var nog på Axa Skimaraton i slutet av december. I morgon kör jag lite klassiskt för att lära mig att inte slå av spetsar och sen blir det väl nån slags löpning. Ny månad så då får man träna ordentligt igen!

Resultat finns här.

//Stefan

lördag 30 maj 2015

Falun

På plats i Falun. Löpintervaller med Niclas igår kväll runt Stångtjärn. Han har smala ben och kan springa snabbt, eller snabbare än mig i alla fall. Så det blev bra draghjälp i 10x2 minuter, efter det 5x1 minut för mig. Jättebra träning och jättefort för mig. Tappade lite på slutet på Niclas o var ganska stum på dom sista jag körde. Tror att jag kan bli en bättre löpare av detta och vissa påstår att det är bra träning för en skidåkare, så...

Idag blev det skate med Niclas runt Lugnet. Provade Elpex Composite Skate som Huselius Skidsport hade där som test ex. Blev en trevlig tur som förhoppningsvis mjukade upp musklerna sedan gårdagens löpning. Hann även med några impulser på slutet också där det kändes som all gårdagens syra fanns kvar, men det blir nog bra i morgon. Då är det säsongens första riktiga tävling, Dalarullen. Ska bli kul trots att jag tänkte lägga av, det går ju inte så bra med den delen som ni förstår. Dessutom fick jag en lyckoklapp på mitt huvud av Linus idag så det kan ju inte bli bättre.

På måndag och tisdag fortsätter träningen här uppe med löpning, det ska ju som sagt vara bra för en skidåkare...

onsdag 27 maj 2015

Kämpa Finland!

Världens enda parti som är mot svenskar har fått utrikesministerposten i Finlands nya regering. Hur ska sverigedemokraterna som älskar svenskar möta det hotet? Nä visst ja, dom är ju kompisar med det enda partiet som är mot svenskar! Så det kan gå. Kämpa Finland!

//Stefan

söndag 24 maj 2015

Långpass cykel

Startade 8 i morse och mötte upp Nicklas 30 minuter senare i Hästbäck vid korsningen till Ängelsberg. Färden gick vidare mot Fagersta och vi körde Melingsbacken på tid, inte så snabbt tyvärr, trötta ben idag när jag skulle köra fort.

Från Norberg rullade vi i bra distansfart till Hedemora och vidare mot Långshyttan. Åkte över älven innan vi var framme i Långshyttan och och vände tillbaka på andra sidan mot den fruktade Olshyttebacken. Ett nytt försök att köra snabbt gjordes, det gick väl sådär men bra att trycka på lite. Rullade ner mot Garpenberg och vidare till Horndal. Nicklas som körde på vatten började väl bli lite trött, själv hade jag väldigt bra tryck i distansfart.

Vi macken i By blev det påfyllning av energi för Nicklas och jag gick så långt att jag åt en glass, hade ju både bullar och energikakor med mig! Omstart och efter några kilometer vek Nicklas av mot Avesta och jag fortsatte mot Möklinta. Försökte bara fokusera på att hålla fart hem och det funkade oväntat bra. 6 timmar och 17 mil i sadeln. Fin dag!

//Stefan

fredag 22 maj 2015

Besegrade regnet...

...Tror jag? Det tar ungefär en timme att cykla hem från jobbet. Om det då regnar ordentligt när jag startar så kanske jag borde nöja mig med att bara cykla hem? Det är inte så att jag behöver mera timmar och jag ska ju inte tävla på cykel så varför vara ute ytterligare en timme? Kanske för att visa vem som styr och att den vem är jag? Om jag blir bättre av detta vet jag inte men regnet slutade nästan så...

//Stefan

lördag 16 maj 2015

Cykling

Det blev Engelbrektsrundan idag, 12,5 kilometer motion på landsväg. Detta trots att jag inte skulle tävla på cykel i år. Så varför? Tja, det är ju på vägarna hemmikring och bättre träning än att åka ett lungt distanspass.

Efter en ganska lugn inledning på krokiga vägar var jag med och gjorde lite dragjobb några mil innan mina ben efter 2 timmar började känna av ovanan att cykla långt och hårt. Följde med gruppen några till mil och kunde hjälpa till på slutet. Som vanligt avslutade vi med Melingsbacken och jag har nog aldrig åkt den med så stumma och trötta ben, men det gick okej, hög puls hade jag också.
Soligt och bra träning alltså!

Nu blir det nog ett kort benpass till idag för att återhämta dom från cyklingen som man orkar träna dom följande dagarna också.

//Stefan

tisdag 12 maj 2015

Bergsget in progress del 2

Tredje "bergspasset" i år. Klart bättre känsla än dom två första i Norberg och Gesunda. Idag löpte jag utan stavar i Romme och benen orkade mala på uppför i hög A1/låg A2 och kändes inte alls svaga. Löpte mest i lite "snällare" lutning men tog ändå 1300 höjdmeter på 3 timmar, och då började jag passet med lite plattlöpning i 20 minuter. Några till längre bergspass i maj/juni så lär jag inte ha något problem att stå distansen på Axa, men man ska ju löpa snabbt också.

Körde ett klassiskt pass på 2:or (kändes väl lätt) med Niclas och Johan efter löpningen. Full hand idag, det där med att ta det lungt den här veckan har jag missat totalt...

Gesunda har nog bäst utsikt hittills men Romme är okej. Nu kan ni ju tro att jag bara åker runt och letar backar men så är inte fallet, eller ja, lite grann kanske.
Under tiden har jag färdigställt en till artikel med jämställdhetsaktivisten Maria. Självklart handlar det om genusperspektiv på längdskidåkning, även i detta fall långlopp. Förhoppningsvis finns den i Vasalöparen i juni. Generellt kan man säga att längdskidåkningen har varit lite väl skyddad från rimliga krav på jämställdhet om vi jämför med exempelvis politiken eller även näringslivet. Men det händer saker även hos oss och även inom långloppen, många som jobbar åt rätt håll. Fast som kvinna är det ju helt rimligt att vara skitarg över hur vissa saker är, som man är man ju lite mer skyddad och kan stå vid sidan och analysera utan att känna att man själv är underordnad i en patriarkal hierarki. Således, en till av dom saker som är lättare för män att ägna sig åt i vårt samhälle är, håll i hatten: GENUSANALYSER!

Det är i alla fall väldigt kul att skriva även om det tar väldigt mycket tid. Jag hoppas ni tar till er det vi skriver, inte bara för att det är bra och intressant utan för att det hjälper vår kära idrott in i 2000-talet. Sen är vi ju överrens, vi vill ju alla ha en jämställd idrott där kvinnor och män har samma möjligheter och status. Eller som en teamchef sa när jag intervjuade hen. -Vi är och tänker förbli ett jämställt team!

//Stefan

lördag 9 maj 2015

Bergsget in progress...

...1450 höjdmeter i Gesunda, 3 vändor i hårt tempo, 4 lite lugnare. Stavar uppför, löpte ganska snabbt utför. Idag blev det återhämtningslöpning med Ronny efter jobbet, drygt 2 timmar återhämtning blev det och visst kändes benen lite lättare efter det! Har också hunnit med att staka lite. Nu har jag börjat träna säsongen 15-16, ska nu försöka låta bli att träna så mycket en vecka...

Vem gillar inte en sån här backe? Regnskurarna då och då och halv storm på toppen kanske inte är så charmigt, med det gör liksom inget! Och sen får man ju springa utför också, den allra bästa sortens löpning!

Nu ska jag fortsätta med genusanalyserna så inte patriarkatet får ligga och mysa i sin trygga vrå...

//Stefan

onsdag 29 april 2015

En vertikal kilometer

För mig blir det AXA Fjällmaraton den 8 augusti i sommar. Idag startade den grenspecifika träningen. 1000 höjdmeter i backarna runt Klackberg för att benen ska bli tillräckligt starka för att löpa uppför och utför. Det var väl menat som ett distanspass men blev mest A2 uppför. Efter en timme hade jag inte sånt där jättebra klipp i steget längre och det märktes att backträningen har legat i dvala sedan början av november. Men det blir nog bra på några pass! Nu ser jag fram mot träningsvärken i morgon, och större backar...

Klackbergsbacken nästan utan snö. Ca 70 höjdmeter, det blir några vändor.
//Stefan

söndag 26 april 2015

Rydqvist/Ekman vs Patriarkatet

Om ni gillar genusanalyser av längdskidåkning så köp, låna, stjäl (eller så kanske ni får hem ett ex i brevlådan) senaste nummret av Vasalöparen! Tillsammans med jämställdhetsaktivisten Maria Rydqvist skriver jag om att längdskidornas långlopp har försvinnande få damer:

Långlopp är en sport för män, där herrklassen värderas högre, har högre status i längdskidvärlden och får större medialt utrymme. Även om toppen i damklassen har utvecklats väsentligt de senaste åren utgör de sett till deltagare fortfarande en minoritet, där männen ofta representerar 9 av 10 deltagare.

Ett typiskt utfall från två av vinterns stora svenska långlopp är Axa Ski Marathon där 157 senior-herrar gick i mål i, men bara 15 senior-damer, samt Intersportloppet där 261 herrar respektive 33 damer deltog i seniorklasserna. En seniordam på tio seniorherrar är en vanlig syn i många svenska långlopp.


Av detta följer två frågor:

Vill vi ha det så här?

Vad kan vi göra åt det?

Säkert vill ni som mig och Maria att deltagarantalen bland damerna ska öka och att det ska vara samma status i att vinna damklassen som herrklassen i Vasaloppet. Kanske har ni bra idéer om hur detta ska göras? Men stanna upp en stund och fundera vad det gör med både kvinnor och män att vi har en sån ojämställd sport!

Fortsättning följer på bloggen och kanske även i Vasalöparen.

//Stefan

torsdag 23 april 2015

Peasant!

Centerstudenter kör en moderat klasskamp light. Samtidigt försöker dom leda låg utbildningskvalitet i bevis med att skriva en debattartikel. Man får väl säga att följande stycke bevisar deras tes:

Idag får svenska studenter betalt för att studera. Utöver gratis utbildning och generösa lån får varje student bidrag för att studera. Ett första steg för att höja de personliga insatserna i en utbildning borde vara att avskaffa bidragsdelen, och ersätta den med ett utökat lån. Det skulle inte minska tillgängligheten till högskolan, men samtidigt göra det mindre lönsamt som alternativ till att arbeta. 

Vi ska alltså inte minska tillgängligheten. Men kräva att den som inte har rika föräldrar lånar hela beloppet för att finansiera sina studier, och således avskräcka arbetarklassen från att studera! Vi ska alltså inte minska tillgängligheten. Men gärna att man känner att ett jobb på MacDonalds är en säkrare framtid.

Det som förvånar mig mest är ändå att den politiska högern hela tiden ser det som lönsamt när den del av befolkningen som har lägre inkomster blir tilldelade lite extra resurser...

//Stefan

onsdag 22 april 2015

There's room at the top they're telling you still...

 ...Och den moderata klasskampen går vidare...

...Moderata studenter menar på Svd opinion att det bör kosta att studera på universitet. Är det inte ändå lite magstarkt att dom välbeställda försvarar sin position med att försöka hindra arbetarklassen från att konkurera med dom?

Dessutom så kommer det ju att minst dubbla antalet ekonomistudenter som grundat sin världsbild på Ayn Rand, det om något måste väl vara ett hot mot kvaliten på studenterna?

//Stefan

tisdag 21 april 2015

Vårskidåkning del två...

...En sista tur på snön den här säsongen? Drygt tre timmar skate I Grönklitt i lördags. Nu måste det väl vara dags för barmarksträning?


//Stefan

fredag 17 april 2015

Att se sig själv i andra...

När människor lämnar en social misär i exempelvis Rumänien eller Bulgarien för att tigga i utanför den lokala matbutiken i Sverige så händer något med oss andra, vi som inte behöver tigga...

Vårat samvete kan tala om för oss ge personen några slantar, det kan också göra så att vi tittar bort för att vårat samvete inte klarar av mera.

I DN finns en intressant artikel om hur vi hanterar synen av människor som tigger:

– Vår studie visar att det är lätt att sympatisera med en enstaka individ, men vi blir mycket mer ovilliga att ge om vi ständigt blir påminda om alla de personer vi inte kan hjälpa. Då tappar vi vår empati, vilket är helt naturligt. Vi är historiskt präglade att leva i små grupper, vårt känslosystem är inte anpassade till vårt moderna samhälle, säger Daniel Västfjäll.

Många ger pengar för att bedöva det dåliga samvetet och det är ju bra på sitt sätt, du mår lite bättre och en mycket fattigare människa får lite, lite mer att leva för. Och precis som det står i artikel bör man ibland vara nöjd med att göra det lilla och acceptera att vi inte kan ställa allt tillrätta. Men bör vi inte ta vara på vårt dåliga samvete då det är det som gör oss till människor?

//Stefan

torsdag 9 april 2015

Vårskidåkning...

...I stället för vårcykling. Känns trots allt rimligt om man gillar skidåkning! Fast kroppen suger inte riktigt åt sig träningen nu så man får vara lite försiktig. Man blir inte skejtare på två veckor. Ska vila och skriva nu. Och åka skidor igen snart, hoppas jag

//Stefan

måndag 6 april 2015

Vår 5-mil

Allt enligt den tradition jag och Fredrik startade för 2 år sedan. Då skatade vi 5 mil i Avesta i början av april, bara för att göra något annorlunda. Förra året vad den flyttad till Falun som hade lite mer snö. Den gången blev det en kort 5-mil på kanske 4 mil, orsaken var en minst sagt blöt och smutsig snö. Det kände som en 5-mil i alla fall.

Falun var platsen i år också, Niclas mitt sällskap då Fredrik fått ledigt pga en graviditet. Nu hade vi ju inte planerat att skata en 5-mil och det är nog det bästa sättet att påbörja dom. Banorna på Lugnet är ju kuperade även om vi bara åkte den lätta Mördarbacken så blev det nog A2 uppför ganska omgående. Men det var skönt att åka och inte behöva bry sig om hur man åker, ingen tävling eller form att ta hänsyn till. Nypistade spår, vilket är helt underbart den här tiden på året, som var ganska isiga gjorde det hyfsat lättfört. Men det blev ju trots allt varmare och blötare snö, och när den snön är smutsig går det ganska tungt. Niclas kämpade väl på ganska bra men gav upp efter 37 kilometer, jag fortsatte och avslutade passet efter 44 kilometer. Det får anses vara en godkänd tränings 5-mil! Skidorna gick ju knappt framåt på slutet.

Nästa år hoppas vi Fredrik är tillbaka igen och kanske nån med intresserad? Nu hoppas jag på mera skidåkning snart...

//Stefan

tisdag 31 mars 2015

Årefjällsloppet 2015

När jag stod på startlinjen i lördags var Engelbrektsloppet det senaste långloppet jag körde, det var som att börja på nytt alltså! Valde blanka skidor med ganska grov struktur, något som var helt rätt då mina ben inte var sugna på att diagonala och skidorna gled riktigt bra hela loppet. Årefjällsloppet är trots ett starkt startfält väldigt avslappnat, vanligtvis! Nu fick några i typ startled 2 för sig att börja 30 sekunder före startskottet, så det blev lite trångt i bakre delen av första ledet. Att det tog tvärstopp efter 100 meter i första tvära kurvan var mindre förvånande men lite irriterande.

Jag försökte gå med lagom starka åkare i början på det lättåkta elljusspåret. Det funkade väl men tävlingsovanan märktes först i ryggen som var minst sagt stel efter några kilometer. När vi passerade fjällstationen ut på en lite tuffare bara så tappade jag mitt tänkta sällskap. Resten av loppet blev en mysko historia, det gick bra en stund för att sedan vara riktigt tungt en bit. Stora backen upp på fjället var brutal att staka när formen inte finns där. Inga problem att ta sig upp men inte gick det snabbt heller. Det var väldigt roligt dock! Och inspirerande att ha en sån utmaning, annars hade nog loppet blivit en aning tråkigt.

På toppen av backen fick jag sällskap av  Niclas som åkt ikapp mig. Bra skidor gjorde att jag kunde dra lite utför också. Tyvärr så gjorde Niclas en allt för hård fartökning för att gå ifatt några åkare framför och jag fick släppa. Kom nästan ikapp utför ner mot elljusspåret. Sista milen var jag riktigt trött i kroppen och fick ta den fart jag hade för dagen. Cirka 2 kilometer före mål kom månkarboåkaren Henrik Casserlund ikapp och jag kunde, med en liten lucka, följa honom och åka om två åkare. Gjorde en bra kurva in på upploppet och vi hade en bra spurt som jag tror slutade delad placering? Alltid kul att upplandsåkarna kan visa upp sig lite!

Väl i mål la jag mig ner i snön och tänkte länge, länge, länge...

//Stefan

tisdag 24 mars 2015

Mot Åre...

Att starta träningen med Vasastafetten var ju inte så väldigt klokt, men det är ju inte så att det går att stoppa mig. Jag åkte sista sträckan och det var en otroligt fin dag i ett ganska fint spår. Andra året i rad jag åker in under målportalen fel dag, det kommer inte att upprepas.

Efter det tränade jag lite och lugnt en vecka innan jag körde ett A3 stakpass i Falun. I lördags skatade jag 10 kilometer tävling, värdelös känsla men nödvändigt inför Årefjällsloppet. I söndags stakade jag 2.20h A2 på Lugnet. Nu har jag gjort det jag kan och hoppas bara att tävlingen i Jämtland blir riktigt rolig. Sen väntar några lugna månader och sen får vi se om jag tränar inför en ny säsong eller om det finns något annat intressant att göra? Fjällmaror eller liknande!

//Stefan

lördag 14 mars 2015

Damernas VM

Tydligen har 21 svenska damer tagit världscup poäng i år, ett smått fantastiskt resultat som inte blir mindre fantastiskt när man ser tillbaka på den svenska skidhistorien. Längdskidåkningen har inte direkt varit progressiv när det gäller jämlikhet mellan män och kvinnor och det här är mina egna minnen av en utveckling som nu symboliseras av Stina Nilsson.

Det var ju faktiskt damernas VM även om dom svenska herrarna kommer att fortsätta leverera bra resultat så får dom nog faktiskt vänja sig att stå lite vid sidan av ett tag framåt. Och det är första gången i den svenska skidhistorien!

Tidiga kvinnliga stjärnor som Toini Gustafsson Rönnlund har jag självklart inga minnen av men Jacob Hård har gjort en fantastisk dokumentär om hennes resa i en tid när kvinnor inte fick åka Vasaloppet eller längre mästerskapsdistanser än 10 kilometer för att dom ansågs vara för svaga. På 80-talet när jag växte upp så är jag tveksam om gemene man visste om att det fanns kvinnliga tävlingsåkare? Som 9-åring framför tvn under OS i Calgary var det ju Gunde och Wassberg. Visserligen är Billan ett lysande undantag, men hennes stjärnstatus var ju inget som kom lätt till henne. Jag undrar ju hur det det var att som ung tjej börja tävla på skidor på den tiden? Fanns det någon att se upp till?

När man läste Svensk Skidsport under tidiga och mitten av 90-talet så tycktes svensk damskidåkning bestå av två saker. Dels Antonina Ordina som verkade vara ett konstant problem för skidsverige, dels att alla andra damer var så jävla dåliga så frågan var om vi verkligen skulle satsa på dom alls. Jag undrar ju hur Karin Säterkvist eller Elin Ek kände sig där och då? Billan var ju tyvärr tvungen att lägga av och jag vet inte om hon någonsin orkade vara draghjälp åt yngre tjejer...

Men så började något hända. Jag minns att Jenny Limby och Gabriella Fredriksson intervjuades i Svt-sporten där dom tog plats och ville ändra på något. Mitt minne sviker mig dock på frågan vad dom var missnöjda med. Kanske någon av mina läsare vet? Men det här var nog ett undantag för efter VM 3-milen i Trondheim så frågade Svt Anna Olsson om hon verkligen blev motiverad att statsa vidare när hon var så långt ned i resultatlistan? Den stora vändningen måste ha kommit under slutet av 90-talet när medaljer och topplaceringar tickade in för damjuniorerna. En juniorstjärna hade inte bara namn som Per eller Mathias längre.

När VM 2003 går i Val di Fiemme är den svenska herrbredden fantastisk, både på distans och i den nyare grenen sprint. Samtidigt åker Jenny Olsson in till en femte plats på 15 kilometer. För mig var det mest kul då hon var från Fagersta men jag tror att det betydde en hel del för svenska damer. 2005 tar Emelie Öhrstig det första svenska damguldet sedan Billan 1987, frågan är om det ska bli en parentes? OS-guldet för Lina Andersson och Anna Olsson året därpå visar att det inte är så och vi har en generation svenska damer som kan vara med i världstoppen. Det bästa från OS var nog ändå Britta Johansson Norgrens självklara inställning till hur hon skulle genomföra sin stafettsträcka, det kändes som en damskidåkare för en ny tid.

Charlotte Kalla är möjligtvis den största talangen som svenska skidåkning har skådat och sannolikt hade hon stora framgångar i en annan situation också. Men hon är också en av dom första årgångarna som kan se upp till en svensk damelit som tagit plats i världstoppen. Och när Charlotte och Anna Haag gör sina fantastiska lopp i Vancouver-OS så är dom själva där.

Vad detta betyder för Stina Nilsson vet jag inte men för tjejer i hennes generation är det helt annorlunda att vara skidåkare idag mot för 20 år sedan. Förutom att dom svenska damerna plockade en massa medaljer så är jag väldigt glad att Charlotte, Stina, Ida, Maria, Fia, Hanna, Jennie, Magdalena, Anna och Emma får åka i en tid när det är lika självklart att den svenska längdskidåkaren är en kvinna som en man. Självklart är det alla dessa kvinnor som gjort det hårda jobbet men jag tycke också att alla verksamma inom svensk längdskidåkning har anledning att känna sig stolta.

Nu är det bara att gå vidare mot nya mål...

//Stefan

tisdag 10 mars 2015

Vi måste våga prata om det!

Så här skriver Sofia Henriksson på sin blogg om att hon måste ta ett uppehåll från skidåkningen på grund av ätstörningar. Eftersom jag har personliga erfarenheter från närstående med liknande problematik så gör det naturligtvis ont att läsa, eftersom jag är intresserad av ämnet så tycker jag att det är viktigt att det diskuteras. För Sofia kan jag bara hoppas att det går bra, att hon får all den hjälp hon behöver, för det behöver en person som hamnat i dessa problem. För resten av skidsverige hoppas jag att vi lär oss något om problemet, för vi måste prata om ätstörningar!

Vi måste prata om att män/kvinnor, pojkar/flickor förhåller sig (kulturellt) på olika sätt till kraven att äta riktigt och att ha en lätt kropp för att prestera bra.

Vi måste prata om att män och kvinnor biologiskt har olika nivåer på vad som är en sund kroppssammansättning.

Vi måste prata om att vi ägnar oss åt en idrott där goda resultat premieras av att tävla med en låg nivå underhudsfett.

Vi måste prata om att många åkare faktiskt bantar ganska ordentligt till tävlingssäsongen.

Vi måste prata om att vi längdskidåkare faktiskt skapar en mycket skev bild av vad som är en normal kropp.

Vi måste prata om allt detta inom toppen av längdsverige, landslagsåkare så väl som ledare för att sätta ett gott exempel och vara öppna.

Men fram för allt måste vi våga fråga när en tjej (eller mer sällan, en kille) börjar bli för tunn. Det är en mycket liten kostnad att någon kanske blir väldigt arg på dig mot att man kanske kan stoppa problemen i tid.

Ut och prata nu då!

//Stefan

onsdag 4 mars 2015

Förmodligen inget Vasalopp...

...i år heller. Ont i halsen och förkylning som börjar gå över men för sent. Åker en sistasträcka på Vasastafetten på fredag och efter den bestämmer jag mig. Men man måste ju träna för att kunna tävla också.

Tyvärr så har hela säsongen gått riktigt dåligt trots att jag känner att kapaciteten är högre. Egentligen har jag bara haft ett bra pass i början av januari med stakintervaller i Mördarbacken, men det var också ett helt lysande pass! Kanske åker jag 7-mila (om nån vill med?) helgen efter Vasan inte minst som uppladdning för Årefjällsloppet. Sen får vi se, jag orkar nog inte fortsätta när kroppen fungerar så här dåligt men jag vill inte att det ska sluta så här heller...

//Stefan

tisdag 24 februari 2015

Alla dagar är väl inte så här bra...

I dag är nog första gången som jag med ond hals och knappt två veckor kvar till Vasaloppet inte bryr mig speciellt mycket om det. Att se Charlotte gå på skidor så snabbt att det omöjligt går att åka fortare och att se Maria åka in på en jättefin fjärdeplats. Det här är lite grann varför man ska tävla på skidor oavsett vilken nivå man är på.

//Stefan

lördag 21 februari 2015

Det svagare könet?

Hittar en bra artikel på Svd om att damer och herrar för det mesta kör olika distanser i längdskidåkningen. Visst finns det relevanta invändningar kring utspridda fält och att inte förändra det dagens åkare är vana med (även om det sistnämnda inte är något Fis har brytt sig speciellt mycket om senaste åren). Men man återkommer ändå till att det är märkligt att vi i dagens skiathlontävlingar hade hälften så lång distans för damer liksom att en 3-mil och en 5-mil ställer lite olika krav på åkarna.

För att lyfta blicken ytterligare så bör vi se till den historiska orsaken att damer idag ofta åker kortare distanser. Och ja, det är samma ideoligiska grund som till att damer länge inte fick åka Vasaloppet. Man (män) ansåg att dom var för svaga! Nu kan man ju i och för sig misstänka att det i fallet med Vasaloppet också handlade om att män inte ville ha damer före sig i resultatlistan?

Så även om man tycker att dagens distanser för damer är passande så vilar skillnaden på en minst sagt historisk tveksam grund. Och en fortsatt skillnad reproducerar nog tyvärr en föreställning om att damer trots allt är lite svagare. Dessutom så bör vi inte minst fundera på vilken signal det skickar till flickor och kvinnor? Nog ska en ung flicka kunna sträva mot att både bli professor och en duktig 5-mils åkare!

Sen har en kompis uppmärksammat mig på att nordisk kombination inte har någon damklass! Om någon (Fis igen) vore vänlig att förklara?

//Stefan

fredag 13 februari 2015

Downward Spiral...

...Klev av Engelbrekt i söndags med döda skidor och en tom kropp. Det funkade väl hyfsat i 35 km. Men bitvis fick jag slita och var aldrig riktigt pigg. Nu är jag lite för dålig i halsen för att åka Wadköping på söndag, men det kan ju bli bättre. Förmodligen inriktar jag mig på Bessemerloppet. Någon gång ska det väl vända?

//Stefan

tisdag 10 februari 2015

Flippin tricks for the burger since Clown M jacked their fame

Nu ska jag göra ett helt okontroversiellt antagande: MacDonalds affärsidé gör vårt samhälle lite sämre. Visst kan det finnas bra mat där och visst måste människor få välja själva vad dom ska äta. Men, MacDonalds hjälper människor att göra dåliga val eftersom den största delen av maten som säljs där är tämligen onyttig. Är ni med så långt?

Bör vi då förbjuda MacDonalds kanske ni undrar? Sannolikt inte, svårt med gränsdragningar och oönskade effekter på andra områden och människor måste ju få äta vad dom vill. Däremot bör vi kanske inte underlätta?

Varför Svenska Skidförbundet vill underlätta för MacDonalds att sälja en usel produkt (pengar? pengar? pengar?) och hjälpa människor att göra dåliga val vet jag inte? Från MacDonalds sida antar jag att det handlat om någon form av Greenwashing/Whitewashing där man försöker ge sken av att deras produkter är något annat än dom är. Ungefär som Coca Cola gör med sina produkter.

Det komiska inträffar idrottarna, uppenbarligen instruerade från förbund/sponsorn ska förklara/försvara samarbetet. Låt mig bara säga att det blir lite Moderata ungdomsförbundet över det hela! Nu är ju inte landslagsaktiva där dom är för sin intellektuella förmåga och kanske borde SSF låta dom vara idrottare. Vill idrottare ägna sig åt att påverka samhället i en eller annan riktning är dom ju högst välkomna men får nog liksom SSF förvänta sig att möta kritik.

//Stefan

måndag 2 februari 2015

Om att dela på prispengarna

Jag fortsätter med genusanalyser av långloppsskidåkningen och vänder mig den här gången blicken åt ett område som inte så sällan kritiseras inom idrotten, prispengar! Kanske har vi här en delförklaring till varför vi har färre damer än herrar som tävlar? Även om priserna är av mindre betydelse för dom allra flesta så finns det några intressanta iakttagelser.

För det första bör man påpeka att utvecklingen går åt rätt håll, att damer har mindre prispengar att tävla om än herrarna är inte allmänt (hoppas jag) accepterat längre. Exempelvis Björn Dählie Ski Challenge har lika prissummor för damer och herrar. Gott så. Men det omvända finns fortfarande, och (utan att peka ut någon) så finns det allt ifrån bara ett pris till den snabbaste åkaren via väldigt stora skillnader mellan dam och herrklass till att damerna får lite mindre alternativt har färre priser.

Ofta tycks detta beteende bara uppstå ur historiska mönster, det har alltid varit så och så vidare. Och det är en möjlig och tråkigt förklaring men en aning lathet döljer sig nog bakom dessa arrangörer. Man har bara inte tänkt på det (även om saker brukar bli bättre om man tänker innan man genomför dom)! Men ibland tänker man och hittar en förklaring till varför damer trots allt bör få mindre/färre prissummor. Dom är ju inte så många! Detta brukar eventuellt kompletteras med att damklassen ska nog betala sina egna kostnader (logik: få damer som betalar anmälningsavgifter = mindre prispengar).

Inte oväntat har jag den motsatta uppfattningen. Nej vi bör inte bara dela lika på pris utan vi bör även ha flera och mer prispengar till damer, kanske främst genom "Tjejloppen". Varför? Ja, vi vill ju ha flera damer som tävlar inom långloppen (antar jag) och vi har en historisk orättvisa/orsak till att det ser ut på det här sättet och den bör vi rätta till. Att det går en (1) tävlande dam på tio (10) tävlande herrar är inte okej. Men det här kommer väl att diskriminera dagens herrar tänker nån? Låt oss titta bortom idrotten för en stund...

1. Vi har en föräldraförsäkring för att underlätta livet för småbarnsföräldrar och för att samhället värdesätter dom allra minsta.

2. Kvinnor både använder föräldraförsäkringen i större utsträckning liksom tar ett större ansvar för sina barn än män.

3. Detta får till följd att kvinnor missar tid på arbetsmarknaden och där grundläggs en ekonomisk ojämlikhet mellan kvinnor och män liksom inom familjen.

4. För att lösa detta skapar vi en jämställdhetsbonus för att ge incitament för båda föräldrarna att ta lika stort ansvar för barnen.

5. I praktiken så får män lite extra ersättning för att vara hemma med sina barn.

Slutsats: vi ger män lite mera för att uppmuntra dom att deltaga! Kan vi tänka oss att lägga samma perspektiv på idrotten?



För er (kvinnor) som känner att samhället är riggat och en viss logik gäller för män och en annan logik gäller kvinnor. Jo det är lite på det viset... Dessutom bör vi kanske fundera över vad det gör med idrottande kvinnor på ett personligt plan att möta dessa förutsättningar.

//Stefan

söndag 1 februari 2015

Tävlade ändå...

...I Sala igår. IFK Sala arrangerade Västmanlands cup, ungdomstävling och där fick jag ju inte vara med men en H17 klass fanns det. En gammaldags knixig bana på 5,5 km med lite småbackar och smala spår. Snöfall och 0-gradigt gjorde att jag åkte på ruggskidor och tro det eller ej, jag körde klassiskt och ej (bara) stakning! Var väl fortsatt seg i kroppen men efter nån kilometer så fick jag upp pulsen hyfsat. Dessutom blev det ju utvecklande för tekniken att använda fästet på ett ganska ojämnt underlag, lite gammaldags åkning.

Kul att vara med och förhoppningsvis såg barnen att dom kan fortsätta några år till. Nu laddar jag vidare mot Engelbrekt.

//Stefan

torsdag 29 januari 2015

Hornbergsloppet 2015

När jag åkte Hornbergsloppet senast, kanske 2011 gick det tungt och jag blev långt, långt efter. När jag igen åkte i söndags så gick det bra första 5 då det var hårt tempo, sen fick jag slita tills jag tyvärr stäppte täten efter 17 kilometer. Andra varvet var jag väldigt seg och tappade 5-6 minuter. Men jag var före en del minst sagt bra åkare och mycket närmare täten än för 4 år sedan. Tror ni att jag är glad för det? Nej just det! Tävlingsidrott är trots allt den lättaste vägen till ständig besvikelse...

Nu laddar jag för Engelbrektsloppet.

//Stefan

tisdag 20 januari 2015

En bit försvunnen europeisk historia

Maciej Zaremba  har skrivit en fascinerande historia, en europeisk historia som försvann med förintelsen av polens judar under andra världskriget.


"Länge var minnet av tre miljoner judar nästan utraderat i Polen, liksom den tusenåriga polsk-judiska traditionen. Men det nya museet Polin i Warszawa sätter punkt för glömskan. Maciej Zaremba åker dit och möter en hyllning till livet.
Polen upptäcktes på 900-talet av en judisk köpman.
Får jag skriva så? Eller anses det kränkande för ett folk att bli upptäckt? Dock läser vi att Ibrahim ben Jacob från Córdoba var den förs­ta att berätta om det som skulle bli Polen: om fursten Mieszko, hans frusna land, hans buttra folk och dess märkliga seder. Bland dem att när en man upptäcker att hans brud är oskuld kan han skicka bort henne med orden: ”Hade det varit något gott med dig hade många velat ha dig före mig.” Året är 966. Det är två hundra år före den första polska historiekrönikan."

 Intressant som sagt!

//Stefan

söndag 18 januari 2015

Intersportloppet 2015

Det gick lite tungt igår. Okej start och sedan ganska lätt att följa till backarna upp mot Vasslan. Tyvärr fortfarande seg i musklerna och uppför märktes det då jag tappade dom främre grupperna. Kämpade på fram till Oxberg men sen var kraften slut för den här dagen. Hamnade i läger igen att jag fick dra mycket och låg oinspirerande långt bak. Det blev i alla fall ett hårt träningspass och på så sätt är jag nöjd. Måste vila upp mig nu.

//Stefan

torsdag 15 januari 2015

Frågan är inte var alla damskidåkare är. Frågan är varför dom ska vara intresserade av att vara med över huvud taget?

När en samhällsvetare studerar genusfrågor brukar hen titta lite extra där det förekommer kraftiga könsobalanser. Bara för att det tyder på en situation där individens fulla potential inte ges möjlighet att förverkligas. Maria Rydqvist har ju tidigare förtjänstfullt uppmärksammat obalansen hos tränarkåren i fråga om jämställd representation. Bra det men hon har också kort blickat mot långloppscenen och skriver kort om könsobalansen där. En scen där det knappast föreligger någon jämställd representation bland dom aktiva. Och det än nästan lika illa som bland landslagstränare.

Det är riktigt att långloppen har haft en otroligt stark utveckling i fråga om både deltagarantal och elit, i tillägg ger längdskidåkningen en större bredd och möjligheter för flera att satsa på sin idrott. Men frågan är om det inte gäller bara herrar?

I motsats till långloppen så ses traditionella distanser som något på nedgång och mycket riktigt så krymper startfälten på Sverigecup och SM, förmodligen till förmån för långlopp bland annat. Men nu ser vi på det ur könsfördelning. Skandinaviska cupen i Falun hade på dom inledande individuella distansloppen 89 damer i mål respektive 174 herrar. Det är alltså ungefär hälften så många damer som herrar som är intresserade av att tävla där. Det må vara illa och indikera att det finns trösklar som hindrar damer på ett sätt som inte påverkar herrar. Men titta på säsongens första stora långlopp i Sverige, Axa-skimaraton. En snabb titt på resultatlistan ger att det går ungefär en (1!) damtävlingsåkare på tio (10!) herrtävlingsåkare. Räknar man in alla herrar längre bak i resultatlistan som satsar seriöst på sin idrott så blir förmodligen skillnaden ännu större.

Låt oss tänka att vi i dag hittade ett parlament i ett demokratiskt land där det gick en (1) vald kvinnlig representant på (2) valda manliga representanter så skulle dom flesta av oss anse att det står riktigt illa till med könsbalansen i det landets politiska system. Skulle vi sen hitta ett land där det går en (1) kvinna på tio (10) manliga representanter skulle vi förmodligen studera ett politiskt system från början av 1900-talet och demokratins genombrott! Frågan är då, och den är inte på något sätt retorisk, befinner sig långloppsåkningen på 1920-talets nivå? Och om den gör det, vad finns det då för anledning för kvinnor att vilja ingå i en sådan värld?

Jag är mycket väl medveten om att det inte på något sätt är en katastrof för vårt samhälle om inte så många kvinnor ägnar sig åt långloppsåkning. Det finns också för individen massor av andra intressanta saker att fylla sitt liv med. Representationen i demokratiska beslutsorgan är också långt viktigare än längdskidsporten. Men dom 89 damer som gick i mål i Falun på Skandinaviska cupen visar att det inte råder någon brist på kvinnor som vill tävla på skidor. och inom långloppsåkningen håller något på att gå riktigt snett.

Förklaringar liksom orsaker samt lösningar snurrar efter en stunds tänkande runt i mitt huvud och det är som vanligt en stor röra av strukturer (i samhällsvetenskaplig mening) och mekanismer som samverkar. På ett individuellt plan ser dom vardagliga förutsättningarna olika ut för kvinnor och män. Därtill har vi omgivningens förväntningar. Sen har vi uppenbara skillnader hur team/klubbar satsar på damer och herrar. Medias bild av vem som är långloppsåkare och vilket kön som kommer först är lika så ytterst avgörande. Lika så hur arrangemangen genomförs, tänk debatten om damer ska starta före herrar eller inte. Kanske någon som har ett förslag på lösningar som jag inte känner till?

Två saker på organisationsnivå för långloppstävlingarna tänker jag på direkt. För det första. Släpp damerna först! På Axa-skimaraton måste det ha varit fullständigt omöjligt för damerna att tävla mot VARANDRA till en början. Vasaloppet är ju ett ännu bättre exempel.

För det andra. Ski Classic måste kräva att alla team med herrar har lika många damer med under en säsong, annars ute ur tävlingen. Och, ja, samtidigt bör rena damteam tillåtas då det är ett sätt att komma tillrätta med en rådande obalans.

En dam på tio herrar, låter som en verksamhet för kvinnor att satsa på va?

//Stefan