När människor lämnar en social misär i exempelvis Rumänien eller Bulgarien för att tigga i utanför den lokala matbutiken i Sverige så händer något med oss andra, vi som inte behöver tigga...
Vårat samvete kan tala om för oss ge personen några slantar, det kan också göra så att vi tittar bort för att vårat samvete inte klarar av mera.
I DN finns en intressant artikel om hur vi hanterar synen av människor som tigger:
– Vår studie visar att det är lätt att sympatisera med en enstaka
individ, men vi blir mycket mer ovilliga att ge om vi ständigt blir
påminda om alla de personer vi inte kan hjälpa. Då tappar vi vår empati,
vilket är helt naturligt. Vi är historiskt präglade att leva i små
grupper, vårt känslosystem är inte anpassade till vårt moderna samhälle,
säger Daniel Västfjäll.
Många ger pengar för att bedöva det dåliga samvetet och det är ju bra på sitt sätt, du mår lite bättre och en mycket fattigare människa får lite, lite mer att leva för. Och precis som det står i artikel bör man ibland vara nöjd med att göra det lilla och acceptera att vi inte kan ställa allt tillrätta. Men bör vi inte ta vara på vårt dåliga samvete då det är det som gör oss till människor?
//Stefan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar