Träningsdagboken är något jag lägger mycket tid på att läsa och reflektera över men annars ser jag inte så mycket bakåt när en ny säsong är inledd. Inte är jag heller så intresserad av att skriva om det som ligger bakom mig men nu när jag har haft en riktigt rolig säsong så finns det ju all anledning att både nedteckna, reflektera och njuta av den vintern som var samt att längta till dom första skidpassen i Brux någon gång i november. Så jag tänkte börja lite kort med några punkter som jag valde att ändra på inför förra säsongen och hur det föll ut.
1. Minska träningsdosen med ca 100h till ca 700h. Egentligen så ser jag inget problem med att jag hade fortsatt med 800h per säsong. Men det är bra mycket enklare att ha lite överskott i kroppen med 100 träningstimmar mindre, speciellt sett till hur man belastar kroppen utanför träningen. Som alltid så är det den totala belastningen som räknas.
Lite mera om timmar. 700h är fortfarande mycket träning för en längdskidåkare med ett längdskidsträningsupplägg. Min gamle klubbkamrat Olof och jag diskuterade frågan grundligt för en 10 år sedan (när vi var på väg upp i träningsmängd). Vår slutsats var att när man gick över 650h per säsong eller 70h per månad så börjar det bli mycket träning och det märks i kroppen på ett helt annat sätt. Träningsupplägget börjar då bli väldigt viktigt.
2. Träna färre högintensiva pass i maj till augusti. Det är lätt att ambitionen pressar upp antalet A2/A3 pass eftersom det är så mycket man ska hinna med som skidåkare. Dock, tävlingssäsongen börjar i december och formen ska hålla i januari till mars, då finns det knappast någon poäng med att vara i bra skidform redan i juni. För min del så löste jag saken med att fokusera på cykel och löpning i början av säsongen, gradvis blev det lite stakning och fram mot augusti mera rullskidor. Ett snitt på 2 stycken A3 pass per vecka och 1 A2 pass. Detta tillsammans med ca 10h mindre träning varje månad gav ett bra mycket större överskott i kroppen än vanligtvis i slutet av augusti. Formen var i och för sig dålig men det gav förutsättningar för att genomföra nästa punkt.
3. Fokus på högintensiva pass under september och oktober. September jättebra, i slutet av oktober helt död. Ett snitt på 19 hårda pass per månad, alltså ingen ren intervallvecka, det har inte funkat för mig och jag behöver distanspassen för återhämtning. Felet jag gjorde var att under fram för allt oktober blev det för många träningstimmar totalt, 67h gjorde att några välbehövliga vilodagar försvann. Ändå mycket nöjd med upplägget och tror att träningeffekten var god.
4. En försiktig inledning på skidsäsongen. Två delar, dels att inte jaga ihjäl kroppen dom första veckorna på snö, dels att börja tävla lite senare. Båda delarna ordentligt diskuterade med klubbkamrat Tony. Tanken med den första delen är att när snön kommer (eller iaf snölägren) i november så blir belastningen ganska ensidig av all skidåkning och då är det inte bara positivt om man tränar både mycket och hårt. Nu löste sig det naturligt med några små förkylningar mellan lägren i november så träningen på dessa blev lungnare än vanligt. Tanken med den andra delen var att hålla formen över Vasan, något jag alltid har haft problem med. Tävlingsdebuten skedde också i Älvdalen helgen före jul tack vare snöbristen. Hur stor orsak det var till att jag kunde hålla formen är svårt att veta men negativt var det ju inte.
5. Träna en hård vecka i början av varje månad under tävlingssäsongen för att sedan fokusera på tävlingarna och att bygga överskott i kroppen. Väldigt bra princip, 24h i Brux i början av december, 21h i början av januari (Kläpparännet + träning i Funäs) och slutligen en träningsperiod på 15h i början av februari i samband med DM tävlingarna.
6. Gradvis nedtrappning av intervallpassen under tävlingssäsongen samt väldigt lugn distansträning. Sista punkten och kopplad till den föregående. Principen är att fram mot slutet av januari när (ca) halva tävlingssäsongen har gått så drar man ner den hårda träningen mellan tävlingarna till ett minimum ( kanske inga intervallpass alls). Tanken är att kroppen har fått slita hårt från november på snö och man har byggt kapacitet och form i skidåkningen, nu gäller det att hålla formen och inte överbelasta kroppen. Speciellt viktigt tror jag att det här är om du åker mest långlopp (eller möjligtvis 2-3 VC lopp per helg). Under januari och februari var jag mest ute och gick på skidorna under distanspassen, ibland var jag helt död i kroppen efter föregående helgs 42 kilometer stakning.
Några ändringar gör jag till den här säsongen men dessa 6 punkter behåller jag i stort sätt. Mer om det senare samt kanske en sammanfattning av den gångna tävlingssäsongen.
//Stefan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar