Post ultramaraton

Endast Sverige svenska mossar har! Eller ärligt talat finns dom ju över hela det boreala skogsbältet på norra halvklotet, och ser förmodligen ganska lika ut men det är dom svenska jag har provat på.

Eftersom jag var sliten i ett knä före Sundsvall Ultra Trail (jag borde skriva något längre om det fina loppet, kanske senare) så var det som sig bör än mer slitet efteråt. Vaderna var också helt slut på ett sätt jag inte upplevt tidigare. Nu är ju inte benen riktigt fulltränade med bara en och en halv löpmånad innan dom 49 kilometerna så inget konstigt med det. Men att vaderna ska börja kännas normala först efter en och en halv vecka tycker jag är lite i överkant.

Så det blev lite kortpass på mosse i slutet på förra veckan och så i förrgår ett tretimmars pass på den lokala träningsmossen utanför Avesta (Karlbo). Har inte varit där tidigare men fick en fin runda på 3.7 kilometer som jag lufsade med stavar några varv. perfekt motstånd och det blir nog intervaller där snart också. Så även om jag gärna skulle löpa banintervaller så är inte mina löpproblem så stora.

Jag springer oftast på mossar, just den här heter Ömossen och ligger på gränsen mellan Västmanland och Dalarna. Samma naturtyp kallas lite längre norr ut för myr och är en dialektal skillnad. Därav myrlöpning i Norrland.

//Stefan