tisdag 13 september 2011

Det rättfärdiga kriget

På väg hem från Stockholm och rullskidtävlingen på Ingarö lyssnade jag på P3 som sände om terrorist attentaten mot WTC i New York för 10 år sedan. När man hör människor berätta om vad som hände dom den där dagen, om skräcken och choken så mår man oundvikligen ganska dåligt själv. Inte, naturligtvis, i närheten av vad dom drabbade upplevde men lite, litegrann av samma känsla som gör att vi kan identifiera oss med offren och vara beredda att visa solidaritet på vilket sätt som än behövdes. Gott så långt.

Dom kulturella banden mellan Sverige och USA är enormt starka, jo skillnaderna är också stora men jag syftar inte på geopolitik, sjukförsäkringssystem eller synen på jämlikhet hos dom styrande eliterna. "Little things we share" för att använda ståupparen George Carlins ord är det som gör att vi kan umgås på ett minst sagt avslappnat. Mina egna beröringspunkter spänner främst mellan musik som Slayer, Metallica över till intellektuella som Noam Chomsky, Susan Faludi, Paul Krugman. Och då är vår medkänsla med amerikanarna inte bara logisk utan också beundransvärld och inte på något sätt ett problem. Men det finns ju flera sidor, för naturligtvis delar jag inte mina beröringspunkter med dom som skulle stå för USA:s svar på terrorist attackerna.

2977 dog som en följd av att WTC tornen rasade, flera av räddningspersonalen har och kommer att dö på grund av gifterna dom andades in, tusentals lär ha blivit traumatiserde av det som hände. Och så kom Bush-doktrinen och förgiftade världen.

Den starke (USA, Nato, Västvärlden i fallande skala) tar sig rätten att slå till mot det den uppfattar som fientlighet, och här kommer det fina med det hela. Det finns ingen proportionalitetsprincip och dom som angrips av den starke har ingen rätt att göra motstånd. Ett rättfärdigt krig, vi har rätt och dom har fel och därmed kan vi göra i princip vad vi vill. Västvärldens geopolitiska princip som, även om den börjar klinga av nu och inte är unik för 2000-talet (studera Karl XII krigslogik exempelvis) i sin kärna innebär en slags stalinistisk återgång till att göra sig av med demokratin då beslut inte behöver motiveras.

Efter okupation av Afghanistan och Irak, stöd till militärdiktaturer i Mellanöstern och Nordafrika, tortyrcentran runt världen, ryggradslösa kräk som Tony Blair, och daglig förnedring av palestinierna. Ja, då har vi dödat några till. Några tusen? Några hundratusen? Några miljoner människor? Ja, vi vet inte, för vi bryr oss inte.

Så nästa gång du hör om drönare som bombat "terrorister" i Afghanistan kan du lugnt luta dig tillbaka för det är ett rättfärdigt krig. Rule by law är helt inte inne längre. För dom som inte är med oss är mot oss.

Soundtrack...

...Peace Sells av Megadeth

//Stefan

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar