Sedan jag började tävla på rullskidor i klassisk (stakning) stil för en sex år sedan så har ett av mina standardpass för att utveckla stakkapaciteten i flack terräng sett ut som det jag genomförde idag. Kort uppvärmning för att inte bränna för mycket energi och sedan 20st 2-minuters intervaller med halva tiden vila. Poängen är att ligga på nästan max under varje intervall.
Den flacka terrängen och att passen ofta går på tävlingshjul eller 2:or (tillsammans med en relativt kort intervall) gör att pulsen kanske inte blir sådär jättehög. Således är inte maxkapaciteten för hjärta/lungor som är i fokus utan mera att musklerna ska prestera maximalt i snabb, lätt stakning (ganska likt banlöpning). Nog så svårt, men när man väl kör en tävling så är ofta pulsen 10 slag högre vid flack stakning och då behöver musklerna vara vana vid den typen av arbete.
Efter 40 minuter effektiv tid så var armarna ganska sega, som sig bör. Ska du bli bra på sprint eller traditionella distanser kanske ett kortare pass är att föredra men som långloppsåkare känns det perfekt. Att dagen pass var ett av de bästa på länge stärker ju den känslan och det kan nog behövas inför årets Allianslopp. Stakning i motlut är dock fortsatt en större utmaning både fysiskt och intellektuellt.
//Stefan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar