onsdag 29 augusti 2018

Sälen fjällmaraton 2018

Två fjällmaraton på tre veckor, intressant, mindre framgångsrikt kanske, på vissa sätt. Kan konstatera att jag inte hade någon bra uppladdning, var sliten sedan förra fjällmaran och så passade inte banan mig. Men mest var det väl att allt gav lite dålig form tillsammans.

Loppet startade nere i Lindvallen och löptes snart på grusvägar uppför slalombackarna, lite stig, mer grusväg på andra sidan utför och lite spångar till Högfjällshotellet. Det kändes väl rätt stumt. Sen fick vi löpa till Östfjällsstuga över asfalt och stenhård grusstig, det var inte inspirerande!

Lite mer teknisk stig tillbaka och det känns lättare för mig i alla fall. Vi klättrar uppför slalombacken vid Högfjällshotellet och mina ben känns rätt okej (om än sega) men efter halva loppet stumnar dom på riktigt! Sån tur vad är det mer stig och jag kunde passera lite löpare då och då. Tyvärr tappar jag också på många jag såg framför mig i backen vid Högfjällshotellet, men det går ganska mycket saktare än med pigga ben. Motivationen är att hålla pulsen på hyfsat hög så det blir någon träningseffekt åtminstone. Från Hemfjällstangen löpter vi längs fjällkammen bort mot Lindvallen, världens tråkigaste sträcka rakt fram!

Turligt står Fredrik (som bara tävlade över 10km) där och langar och hejar på! Det hjälpte och sista 5km när det är lätt utför och sedan brant utför i slalombacken springer jag rätt bra, men det kostar. Ljumskarna och nedre delen av ryggen är, både efter loppet och fortfarande, rätt förstörda.

Får vara rätt nöjd ändå med min prestation för dagen, dumt att vara missnöjd när man ser till förutsättningarna. Fick bra träning även om det kunde gått fortare. Banan var dock av det tråkigare slaget, finns finare sätt att löpa i Sälenfjällen. Kanske provar jag halvmaran i framtiden om det passar.

//Stefan

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar