I våras var jag på en föreläsning i Avesta med Brit Stakston (jobbar med mediafrågor) och Martin Schibbye (journalist, numera fri, tidigare fängslad i Etiopien) om digitala medier, kändes relevant om man exempelvis bloggar. Pratade med Brita om hur det politiska samtalet på nätet förvrängs i rasistisk anda och vad man ska göra åt en förvisso minoritet men högljudd sådan. Egentligen hade hon inget annat svar än att andra krafter måste vara mer närvarande. Både svårt och självklart!
Så över till längdskidåkning och partipolitik. Med statvetenskapligt intresse så reflekterar jag ibland kring det som jag ser som en svag kopplig mellan det svenska politiska systemet och längdskidvärlden. Att det finns en ovana inom svensk längdskidåkning kring politiska frågor visas inte minst när man diskuterar jämställdhetsfrågor, många män (sorry men kvinnor är generellt kunnigare där) vet helt enkelt inte en hur man för en sådan diskusion. istället backar man av rädsla från diskussionen (alternativt försöker kasta ut den som vill diskutera från landslaget).
Men det finns mindre komplicerade frågor som är relevanta för oss längdskidåkare där jag också tycker att bristen på kontakt med politiken är besvärande. Konstsnöspår, rullskidbanor och resurser till idrottsklubbar är något det investeras mer eller mindre i av det offentliga, inte sällan på komunal nivå. Med stor sannolikhet är det inte dom viktigaste frågorna för vårat demokratiska system men längdskidåkningen är i full rätt att liksom andra grupperingar i samhället kämpa för sin sak. Och utan politiskt engagerade längsdkidåkare kommer vi som idrott att missgynnas. Nu kanske det här verkar egocentriskt ur ett längdskidperspektiv men det är inte ett VM eller OS jag pratar om, såna evenamang har en helt annan dragkraft. Det handlar om dom där 50.000 för ny belysning till eljusspåret, dom där 300.000 för att bygga en ny klubbstuga eller att konstsnöspåret inte försvinner när Biltema ska etablera sig i Avesta. Och det berör tillsammans många människoroch vi måste argumentera och påverka för vår sak.
Men det handlar också om att tillföra kunskap till det politiska systemet, och där bör rekryteringen vara så diversifierad som möjligt också med synpunkt på olika idrotter.
Om det var det teoretiska perspektivet så finns det ett bra praktiskt exempel från Östersund där nyttjande av rullskidbanan (på rullskidor) tydligen har blivit avgiftsbelagd. Oavsett vad man tycker om beslutet så hoppas jag att diskussionen före det har inbegripit det Johannes Anderssson kort och koncist analyserat på sin blogg. Skidåkare och politiker, vore bra med flera.
//Stefan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar