lördag 8 september 2012

Svartåmaran 2012

På den västmanländska landsbygden kan en mara vara bland annat 25 kilometer lång, tidigare var det en halvmara och hade dem mer logiska längden 21 kilometer. Numera startar den i Västerfärnebo, går upp på en av skogarna som omger byn (där det bor fyrbenta huddjur som av vissa närmast betraktas som terrorister) och vänder sedan ner till Sätrabrunn.

Laddade upp med ett skatepass i A2 med sprinter i alla motlut, det var ganska korta motlut alltså, samt en dag vila. Startade loppet med en förhoppning om att ha ett något lättare löpsteg och att benen skulle hålla en bra bit. Snabbt tempo första kilometern och sedan såg jag inte segraren mera. Sprang själv några kilometer men försökte släppa upp några bakifrån, ganska låg puls så jag tänkte att kanske kroppen var väldigt sliten. Ganska bra flyt i steget ändå men den hårda grusvägen gjorde att överkroppen påminndes om stakintervallerna och bålstyrkan. Inte helt trevligt.

Vi blev tre stycken som kämpade oss uppför ett lokalt "berg" i obanad terräng, nere på andra sidan var det bara jag, med högre puls, och en orienterare från Norberg. Vi turades om att dra även när vi något senare blev tre igen. Jag tyckte att det gick bitvis lätt och ökade i ett motlut efter en vätskestation var efter orienteraren kontrade och höjde farten ytterligare. Hängde med till den tjugonde kilometern när mina vader inte mådde så bra lägre, en kilometer på fyra minuter gjorde sitt till också. Tappade tyvärr en löpare förbi mig på slutet men sprang med riktigt hög puls, pressade mig och vaderna höll. Okej träningspass på 1.55h.

Tror att det var en ok prestation, en ganska seglöpt bana bitvis i skogen och på ängar. Hela tiden kupering även om det är av det mindre slaget. Översatt till ett Lidingölopp blir det nog ca 2.15h. Kanske blir det också ett sådant med en utvilad kropp? Resultat finner ni här.

//Stefan

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar