Våldtäkt som politisk tillrättavisning...

Sveriges mest kunniga ledarskribent Katrin Kielos skriver i dag i Aftonbladet om hatet mot kvinnor i media. Om Australiens premiärminister Julia Gillards underbara attack på oppositionsledaren Tony Abbot sexistiska kommentarer. Om hur kvinnor och män behandlas olika och vilka dom demokratiska konsekvenserna är. Dvs sådant som jag inte haft tid att göra den senaste tiden. Saxat från Kielos krönika idag:

I förra veckan berättade bloggaren och entreprenören Isabella Löwengrip hur polisen kanske hade gripit den man som skickat dödshot till henne. Jag fick brev av samma person. Det fick många. Men det är nog enda gången som jag har blivit rädd.
Den detaljerade beskrivningen av hur någon ville skära av mina bröst och våldta mig råkade nämligen ligga på hallmattan precis när jag kom hem från Oslo efter terrordåden den 22 juli.
Våld och död tycktes dessa dygn så mycket verkligare än vanligt.

De som skriver brev och kommentarer är inte de som tar till fysiskt våld säger de. Det är säkert sant. Han som väntade i min trappuppgång och tryckte upp mig mot en vägg hade inte skrivit några brev.

Men kommentarerna tystar ändå. Om hot och våldtäktsfantasier är det pris som kvinnor tvingas betala i det offentliga
bara för att de är kvinnor, vad säger det om vårt samhälle?

För er som missat klippet med Julia Gillard så lägger jag upp det här

Som Kielos skriver så bruka inte kvinnor på maktpositioner tillåta sig att driva feministiska frågor speciellt hårt, mycket på grund av att dom försöker bli accepterade i en manlig makthierarki. Så mycket bättre då när någon verkligen säger ifrån, väldokumenterat också. Vi får väl hoppas att Gillard skakar det australiska samhället i grunden, det kan behövas. Jag lär återkomma till dessa frågor snart igen.

//Stefan