Idag var blev det långpass med ett gäng gubbar (och några yngre) på vägarna mellan Fors, Folkärna, By och Horndal, 6 mil. Som vanligt med motionärer (notera att jag inte menar att motionärer är mindre värda än andra människor, dom har bara ett värde på sitt eget sätt och det är inget fel med det) så reses frågeställningen om det utlovade lugna distanstempot kommer att hållas. Explicit lovas det men implicit kan man på goda grunder antaga det motsatta. Jag valde ändå 3:or.
Medan Ronny W bytte skidor så startade resten av gruppen och han åkte med mig första knappa timmen när vi jagade tätgruppen. Det gick ju lite hårdare än A1 då och då.
Efter första vätskestoppet efter ca 45 minuter(!) så blir jag lämnad kvar för tydligen så vill man ha runt en minuts försprång på mig? Jagar i 30 minuter men ledsnar och tar det lite lugnare eftersom Ronny vill köra lite hårt sista timmen.
Efter ett ytterst professionellt vätske/matstopp (som Xtra-personell skulle vara avundsjuka på) drog vi iväg igen. Nu lade jag mig först och allt kändes bra, kul att köra lite hårt. Då smäller ena spetsen av och det blir lugn klassisk åkning hem till startplatsen. Gick i och för sig bra och fint sällskap hade jag också.
Jag ville inte att det roliga skulle vara slut så efter 3 timmar och 20 minuter så avslutade jag på småkuperade vägar med 45 minuter 70/20 stakning i ett block. Riktig långloppsträning det och armarna börjar återhämta sig lite från sälenträningen.
Vad lär man sig av detta då? Jo, motionärer är aldrig att lita på trots att dom är ytterst trevliga.
//Stefan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar