Jag har inte ägnat allt för mycket tid senaste året åt att reflektera över orsakerna till att dagens svenska herrar internationellt presterar rätt mediokert inom traddskidåkning både i en historisk jämförelse och jämfört med dagens damer. Men intressant är det. Dom svenska herrarna ska naturligtvis inte tryckas ner på grund av att damerna presterar bättre nu för tiden bara för att damerna råkade ut för det tidigare. Och dagens aktiva herrar ska rimligtvis bedömas utifrån sina förutsättningar.
Samtidigt är det varken orimligt att önska bättre prestationer liksom att dagens landslagsherrar blir lite less på att allt för ofta höra att dom borde prestera bättre. Alla kommentarer hit och dit behöver jag inte beröra mer.
Tittar man övergripande på frågan så är det ju svårt att sen en eller flera tydliga orsaker till att traddherrarna inte presterar så bra just nu. Det är inte direkt så att det satsas mindre på herrskidåkning varken på ungdom, junior eller seniorsidan (inom långlopp är det ju dessutom fortsatt tvärsom). Jag diskuterade lägligt nog saken med en kompis härom kvällen. Hon var inne på att dagens svenska damer verkade kunna lära av varandra rätt mycket.
Självklart kan man invända att dom har alla förutsättningar med äldre etablerade världsåkare samt yngre redan väldigt framgångsrika. Och när det mesta går bra är allt mycket lättare, även kulturen inom laget.
Men det slår mig ändå att det är nog dags för dom svenska herrarna att lära sig av damerna. Jag argumentarar alltid för att träning och förutsättningar ska individanpassas för att nå framgång men någon större könsskillnad ser jag inte i upplägg så det borde inte vara ett problem.
Det som återstår är dock den märkliga uppdelningen mellan herrar och damer inom svensk skidkultur, där finns det lite forskning att göra.
//Stefan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar